Sedan 1554 har Sverige varit i krig med Ryssland 10 gånger och nu är det guskelov 214 år sedan senaste kriget slutade, men självhärskaren Putin hotar oss nu öppet med ett elfte krig. Den svenske statsministern har stoppat huvudet i sanden och för att kunna göra det blundar han och håller för öronen
Näst senaste kriget 1788 – 1790 startades av Gustaf III, som fått för sig att han skulle bli bra som hjältekonung. Kriget började illa med att den svenska örlogsflottan blev instängd i en vik utanför Viborg. Man lyckades bryta sig ut, men örlogsflottan blev illa tilltygad och slickade såren i skydd av Sveaborg.
Sverige var illa rustat vid den här tiden, men rasande mycket bättre än idag, när Sverige är nära nog helt försvarslöst. När ÖB säger att Sverige kan försvara sig i en vecka och på en plats, så kunde han lika gärna formulera sig så att det behövs en vecka för en stormakt att ockupera Sverige, som är ganska stort till ytan.
På 1700-talet hade Sverige två stora flottor, som också var att se som två separata vapenslag. Det var Örlogsflottan, som skulle operera till havs och huvudsakligen bestod av de stora linjeskeppen. Den andra var Skärgårdsflottan, som dock tillhörde armén och skulle operera i kustbandet och inomskärs.
Sommaren 1790 låg Skärgårdsflottan i en vik, Svensksund, strax väster om Fredrikshamn på finska sydkusten. Alla utom kungen ansåg att Skärgårdsflottan omedelbart borde rädda sig genom att segla västerut. Kungen menade att kriget då kunde anses förlorat och satte allt på ett kort. Flottan låg alltså kvar och väntade på ryssarna förstärkt med enheter från Pommern och Stockholm.
Skärgårdsflottan var en diger samling fartyg och bestod här av runt 190 bestyckade slupar och barkasser. Små och enkla fartyg sådär 12 – 20 meter långa, utrustade med både segel och åror samt 1 – 2 tunga kanoner. Det ingick också 16 galärer, drygt 40 meter långa och beväpnade med 2 till 3 tunga kanoner och bemannade med uppåt 240 man. Slutligen disponerades en hårdare kärna av fem stora skärgårdsfregatter, de största 41 meter långa och bestyckade med 26 kanoner. De kunde ros eller segla. Nu låg alla för ankar i Svensksund.
Fredagen den 9 juli 1790 tidigt på morgonen anföll den långt större ryska flottan och slaget pågick hela dagen och inpå kvällen. Som vanligt blev det inte som de flesta väntat sig. Genom svenskarnas lyckade gruppering och en lång serie oväntade och för Sverige lyckliga omständigheter vann Sverige och på kvällen hade resterna av den ryska flottan strukit flagg. Många ryska fartyg sköts i spillror, så att vattnet täcktes av flytande delar. Många förliste fram mot kvällen och mot sundets stränder. Tusentals ryssar blev fångar, men många stupade också, hur många förblir okänt.
Ryssarnas förlust berodde på den lyckade svenska grupperingen, ett väderomslag med ökad vind som gjorde att ryssarna fick svårigheter att rikta elden från gungande fartyg. Svenskarna, längre in i viken med förankrade fartyg hade inga svårigheter att rikta. En rysk oförutsedd omgruppering blev nödvändig och andra uppfattade det som flykt och tog själva till flykten. Det blev ryskt virrvarr. Den ryska centern med de stora fartygen blev ensam kvar en tid och kunde successivt nedkämpas. En svensk enhet kunde gå runt utom synhåll och anfalla ryssarna bakifrån. Ryssarna, under anfall, hade svårigheter med ordergivning, som de stillaliggande svenskarna inte behövde utföra.
Svenskarna firade segern grundligt. Gustaf III var nöjd och ville nu snarast avsluta det hela. Svenskarna var glada över segern, men missnöjda över ett onödigt krig. Belöningar utdelades med många befordringar, tyvärr utan att lönerna ändrades. Ungefär som i dagens försvar alltså.
Den 22 juli firades segern på plats. Det gjordes mycket högtidligt med Te deum, tal på operaprosa, saluter och utdelning av ordnar och medaljer, praktskärp och hedersvärjor. En get befordrades av sin fartygschef till rang, titel och värdighet av ko men utan att foderstaten förändrades. Befälhavaren på getens fartyg höll också ett mycket vackert tal, där geten prisades för att den under kriget försett fartyget med grädde till kaffet.
Man kunde visa sitt missnöje med kungens fögderi denna tid. Numera är det Reinfeldt et consortes man skall visa. Gör det på valdagen om inte förr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar