Svenska Mujahedeen

Religionerna, det finns som du vet väldigt många, har ställt till med mycket elände. Min tro, om det nu skall kallas tro, har jag redovisat i inlägget Att vara eller … den 1 oktober 2009. Det hittar du lätt genom att använda vänstra kolumnen och etiketten Tro och vetande.

Det gäller även kristendomen, där man kan peka på t.ex. korstågen eller häxprocesserna. Det sista korståget anses av många historiker vara spanska armadan 1588 och de kan väl anses ha utkämpats under en tid av mer än 600 år. Häxprocesserna i Guds namn kulminerade under 1600-talet och den sista häxprocessen genomfördes i början av 1700-talet. De stora religionerna lever vidare liksom den s.k. folktron. Till den hör vittra, vättar och mycket annat. Vittra kallas de i Norrland och Vättar i södra Sverige.

Jag kände Hjalmar, som jag skrivit om i mina tidigaste inlägg om Avanäs och han är en av de människor jag verkligen högaktar. Hans skolgång varade inte så länge och han hade nog inte så stora möjligheter att läsa böcker, men han var intelligent och rekorderlig som man säger och son till en nybyggare. Ett nybygge han övertog och där han byggde sig ett rekorderligt boningshus efter att ha växt upp med många syskon i en liten stuga med två rum.

Jag tror det var på sjuttiotalet som Hjalmar berättade att man kunde se vittra om man tittade genom de öglor på hästens loka genom vilka tömmarna löper. Han hade själv sett vittra. Vittra ser ut och klär sig som människor, men lever annars osynliga för oss i en parallell värld. Åtminstone för ett halvsekel sedan var det inte ovanligt att åtminstone äldre människor som levde på landsbygden i Norrland trodde på vittra.

Tron på vittra finns säkert kvar på många håll i Norrland.? Tro kan vara mycket stark och då och då har den skapat stora men också ruskiga problem, globala problem.

Omkring senaste millennieskiftet uppvisade Mellanöstern en otrolig mängd religiösa och politiska konflikter. Helt överordnat fanns två riktningar eller ideologier för att lösa problemen. Dels Jihadisternas islamisering med islam som enda parti och koranen som lag (Sharia) samt tillämpningen av våld (terror) för genomförandet.

 Dels de neokonservativa som krävde ett militärt ingripande, alltså våld, för att bryta ner odemokratiska stater som dessutom ansågs utgöra ett hot mot Israel. I första hand det av Bathpartiet styrda Syrien och mullornas Iran men framför allt Saddam Husseins Irak.

En civil förlängning av kampanjen skulle sedan ordna politiska reformer, störta diktaturerna och överföra makten till demokratiskt valda representanter. Helst folk som redan var välintegrerade i den globala ekonomin. Detta ansågs särskilt viktigt för Irak, med dess rika tillgång på olja.

Hösten 2000 trappade de palestinska islamisterna upp sina självmordsattacker i Israel och kallade dem ”martyroperationer”. De uppmuntrades av muslimska predikanter och stöttades av Saddam Husseins Irak, genom att stora summor pengar betalades ut till mördarnas familjer. Mördarna trodde att de som martyrer skulle komma till det islamiska paradiset.

Bin Ladin tyckte sig se detta som idealiskt. Därigenom skulle den kommande attacken mot mål i Washington och New York kunna ses som kulmen på de muslimska självmordsattackerna. En del av oss minns den videoinspelning som sändes i TV i början av oktober 2001 och där Bin Ladin och Zawahiri sitter vid en grotta i Afghanistan. De svär ”vid Allah som har rest himlen utan pelare, att USA aldrig skall känna fred” så länge palestinierna och Iraks barn tvingas lida. (Irak var utsatt för en handelsblockad, som bl.a. förhindrade inköp av en del mediciner. En orsak var att man vägrade redovisa massförstörelsevapen, som man använt mot kurder och mot iransk trupp.)

Islamisterna kunde nu framdeles dra fördel av en klassisk politisk cykel. Den islamistiska terrorn skulle självklart utlösa repressiva åtgärder. Åtgärder som oundvikligen skulle leda till övergrepp och lät Jihadisterna solidarisera sig med offren. Kvinnor, barn, skadade, misshandlade och döda, som islamisterna kunde redovisa i TV-program och via Internet över hela världen.

Det skulle tveklöst i en värld med kort minne vända en stor del av opinionen mot Israel och USA (Västvärlden) och detta alltså även i Europa. Nämligen de som bara följer vad som händer ute i världen på TV och på nätet.

Händelserna den 11 september 2001 chockade en hel värld, men särskilt naturligtvis Amerika. De neokonservativa fick gehör för sin radikala nya giv hos makthavarna i USA, som hade blivit tagna på sängen och var i chocktillstånd.

Den traditionella politiken var en balansgång mellan Israels säkerhet och råoljeförsörjningen från Saudiarabien, varifrån 15 av de 19 terroristerna 11 september kom. Den rubbades nu av den neokonservativa agendan.

År 2002 kom UNDP:s (FN:s utvecklingsprogram) rapport om utvecklingen i arabvärlden. Den ansågs på det hela taget vara katastrofal: med överbefolkning, låg sysselsättningsgrad och lågt löneläge, dålig tillgång till utbildning och moderna telekommunikationer o.s.v. Något som skapade en grogrund för konflikter av oanat omfång, där ett av målen var kontroll över det rådande teologiska systemet, islam, som den politiska och sociala balansen i området vilade på.

”Kriget mot terrorn” efter 11 septemberdådet gavs tre viktiga mål: Al Qaida och ledaren bin Ladin skulle jagas, påtryckningar på Saudiarabien och störtandet av Saddam Hussein följt av ockupation av Irak. Att jaga al Qaida och bin Ladin var inte lätt. Al Qaida är ju arabiska och betyder Basen. Det är inte någon geografisk plats, utan kan numera ses som en databas, vilken via Internet knyter samman Jihadister över hela världen.

I mitten av 1980-talet kunde man däremot se Peshawar som en geografisk bas för Jihad, då staden och nordvästra Pakistan svämmades över av afghanska flyktingar undan den sovjetiska invasionen. Afghanska krigsherrar tog dit sina familjer och kunde leva gott på pengar som strömmade in från USA och Saudiarabien, förutom alla vapen de fick därifrån. USA var då den trogna vännen och afghanska krigsherrar inhöstade förmögenheter.

Genom att störta Saddam skulle man eliminera en av arabvärldens värsta och blodtörstigaste despoter. Man tänkte sig att installera en demokratisk muslimsk regim enligt västerländsk modell. Det var något som Shah Resa Pahlavi en gång tänkt sig i Iran, men han hade insett att det inte var möjligt, om han inte först gjorde sig till självhärskare. Han försökte och införde faktiskt t.ex. allmän kvinnlig rösträtt, något som hans muslimska undersåtar i allmänhet uppfattade som ett nidingsdåd. Gissa om den blev kvar då ayatollan Khomeini ersatte shahen i en kupp!

Men amerikanerna var optimister. Efter irakkriget skulle det bli slut på tio års embargo och plågsamma sanktioner mot Irak och oljeproduktionen hade varit satt på ett minimum genom dessa. Allt var tänkt att bädda för fler sekulärt demokratiska stater i regionen och med ett Israel i säkerhet mitt ibland dem.

Tyvärr blev den snabbt avklarade offensiven mot Saddam inte alls den politiska succé man tänkt sig och ställt i klass med Berlinmurens fall. Man hade helt enkelt inte tillräckliga kunskaper om Mellanöstern, utan öppnade en Pandoras ask.

Öppnandet gav etniska strider mellan kurdiska, shiitiska och sunnitiska separatister, religionskrig, som i Europa på 1500 och 1600-talen. Med nya sprickor, som bara en stark självhärskare skulle kunna täppa till. En ny miljö alltså där islamistisk terrorism kan slå rot, den som Saddams fall var tänkt att utrota. Det hela kallas fitna eller kampen om Islam.

Kampen om islam tog efter Irakkriget fart över hela världen. Nu blev hela västvärlden men framför allt USA islamisternas fiende nummer ett. Det började med satellitkanalernas spektakulära bilder av hur stora passagerarplan flyger in i tvillingtornen. Av hur människor kastar sig ut från så där 80 våningars höjd för att inte stekas i elden av brinnande s.k. flygbensin.

Fortsätter med bin Ladins noga iscensatta framträdanden utanför en afghansk grotta. På nätet förevisades utan tanke på följderna hur irakiska fångar utsätts för sexuella övergrepp, som att en kvinnlig fångvaktare håller i hundkopplet till en afghan, som rör sig ”på alla fyra”. En oerhörd skymf givetvis för en afghan. Eller då man visar hur en amerikansk gisslan i Irak halshuggs till ropen ”Allah Akbar!”

Internet suddar ut de gängse geografiska gränserna för dar al-islam (islams område) och dar al-harb (krigets område). Något som i 1400 år har definierat muslimsk geopolitik. De två dar-alen omfattar nu hela världen och Internet liksom TV blir till fantastisk rekryterings- och propagandahjälp även bland muslimer som flytt kriget och deras avkomma.

Vetskapen om detta kanske gör att USA:s satsning på signalspaning över Internet, liksom vikten av verksamheten i vårt FRA klarnar för en del. Verksamheter betydligt mer angelägna och viktigare än direktör Svenssons möjligheter att i absolut hemlighet utbyta information med älskarinnan och att någon tjänsteman vid FRA råkar se den och förstå den.

I väst har man vaknat och det har blivit svårare, men inte omöjligt, att genomföra dåd liknande 11 septemberdådet. Men t.ex. den 11 mars 2004 skördades 191 liv på en tågstation i Madrid. Spanien är ett EU-land, ett västland som haft trupper i Irak, men i Jihadisterna fantasi är det gamla Andalusien, som skall återerövras – ett muslimskt land ockuperat av otrogna inkräktare precis som Israel, Bosnien, Grekland och Kashmir.

Om detta har jag skrivit i ett tidigare inlägg. Jag tror det var i samband med att israelerna i blockaden av Gaza hade stoppat passagerarfartyget Mavi Marmara. Men Spanien är också ett land där det bor hundratusentals muslimska immigranter de flesta från Marocko. I Europa finns miljontals muslimer flydda från Nordafrikanska och Mellanösternstater stater, som före den arabiska våren var enväldesstater. Nu stater där grupperna demokratiska muslimer och ortodoxa muslimer tävlar om makten.

Väldigt komplicerat blir allt genom att demokraterna är uppdelade i ideologier, partier, medan de ortodoxa delar sig efter etnicitet och trosriktning, som dessutom gärna urartar till dödsfiendskap.

I Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Sverige, Danmark finns alltså en stor muslimsk folkgrupp med motsättningar och svårtydda lojaliteter inbyggda. Det gör Europa till det näst efter Palestina, Irak och Afghanistan och nu Syrien symboliskt viktigaste slagfältet för striden om islams hjärta och själ.

De barn som nu föds i Europa kan, om man får tro Mark Lynas och klimatforskare, få uppleva en massinvasion av muslimer från norra Afrika och Mellanöstern även av annat skäl. En invasion med inbyggda konflikter och på grund av höjd temperatur och torka i det subtropiska bältet.

Går vi till Internet och satellit-TV, så har vi en flod av islamistisk våldspropaganda avsedd för unga till bl.a. Europa flyktade muslimer och deras där väl anpassade, västerländskt och liberalt uppfostrade och utbildade barn.

En av muslimer mycket uppskattad sådan propagandist var Anwar al-Awlaki, som inspirerat och via CD-skivor med hans predikningar fortfarande inspirerar många terrorister i väst, bl.a. Bostonbombarna. Anwar al-Awlaki var tillsamman med Samir Khan de drivande krafterna bakom Inspire Magazine fram till 2011, då de spårades och dödades av en amerikansk drönare. Med drönare har numera en hel del islamiska terrorledare kunnat dödas.

Anwar var ganska typisk för de islamistiska propagandister som nu finns på nätet. Han föddes 1971 i New Mexiko, men kom 7-årig till sitt hemland Jemen, där han gick i skola. 20-årig återvände han till USA och studerade till civilingenjör.

Hans far var välbärgad och bl.a. jordbruksminister i Jemen, men han lurade till sig ett stipendium för utlandsfödda, vilket han ju dessutom inte var. Däremot var han en mycket lyckad retoriker och det var roligare än att arbeta som ingenjör.

Han upptäckte att Koranstudierna i Jemen var användbara ur karriärsynpunkt i USA och började arbeta som Imam i Denver. Senare flyttade han till San Diego Kalifornien, där han kom på att han kunde tjäna pengar på framgångarna som talare. Det resulterade i 53 cd-skivor med hans då moderata tolkning av Islam.

Under 90-talet hade han också flera möten med 11 septemberkaparna, vilket gjorde att man började misstänka honom för att ha varit betydligt radikalare än vad som då framgick av hans predikningar.

I hamnstaden och flottbasen San Digo levde han ett dubbelliv. Nätterna tillbringades ofta med prostituerade, som det finns gott om i San Diego. Han greps några gånger av polisen, en gång i Washington med en minderårig flicka, då han dömdes till böter och samhällstjänst. På dagarna var han i moskén moralisten som inte tog kvinnor i hand. Snyggt!

Efter att ha suttit fängslad i Jemen 2006 -2007 förändrades han snabbt till en fullfjädrad hatpredikant med konspiratorisk världsbild. I fängelset hade han läst Sayyid Qutb en mycket känd islamisk författare och en sorts mentor till Ayman al-Zawahiri. På så sätt påminner han om denne läkare, som varit al-Qaidas ideologiske ledare och som nu efterträtt bin-Ladin efter dennes avrättning. Han förändrades i samma stil efter att ha suttit fängslad och torterats i egyptiskt fängelse, där han läst Sayyid Qutb. Egyptens tidigare härskare, Nasser, lät hänga Sayyid Qutb

Särskilt i Syrien bevittnar vi en dramatisk ökning av de så kallade utländska stridande. Beteckningen har de fått genom översättning av den engelska beteckningen ”foreign fighters”. Tyvärr är de ofta unga, ned till 16 åriga medborgare i europeiska stater, men bördiga från Mellanöstern.

Här har de alla möjligheter att följa de spännande och äventyrsmättade You tubefilmer som den islamistiska propagandaapparaten producerat för deras räkning. Det har visat sig vara en effektiv värvningsmetod. Den fångar även in ungdomar som väl anpassat sig till vår västerländska demokratiska livsstil. Ungdomar som inte har ägnat föräldrarnas religion något större intresse. Ofta haft svårt att hänga med i den svenska skolan och därefter få ett välavlönat jobb.

På Internet förekommer t.ex. våldsförhärligande filmer om Svenska Mujahedeen Fi Ash-Sham. Svenska ungdomar alltså som strider för islamisterna. Av filmerna framgår inte att de sedan återkommer med allvarliga trauman och starkt sänkt våldströskel. Inte heller att de har bibringats kunskaper om vapen och deras hantering liksom sprängmedel och hur de tillverkas.

På SvD Brännpunkt den 4 maj oroar sig två svenska experter vid institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap vid Försvarshögskolan med all rätt. Det är de välkända Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren. De hade dagen dessförinnan publicerat en rapport om hur man i fyra relevanta EU-länder förebygger att främst yngre män åker som stridande till konfliktzoner. Rapporten ges inom ramen för den svenska nationella handlingsplanen för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.

I Danmark bedöms minst 45 personer ha rest för att strida i Syrien under det senaste halvåret, vissa av dem 16-åringar. I Sverige har Säkerhetspolisen nyligen angett att minst ett 30-tal personer under de senaste 18 månaderna rest till Syrien i syfte att strida med al-Qaida-inspirerade grupper.

I den nämnda rapporten konstateras också att studerade EU-länder har en bred variation av förebyggande åtgärder mot resor av detta slag, samt även mot våldsbejakande islamistisk extremism generellt. Vi får också veta att det fortfarande saknas specifika åtgärder mot våldsbejakande extremism i Sverige. Inte heller mot resorna till islamiska konflikthärder har några åtgärder vidtagits.

Vi har i Sverige under lång tid arbetat framgångsrikt med att motverka och förebygga högerextremism. Vi hade knappast nått sådana resultat utan den nyanserade och faktabaserade diskussion som förekommit. Men börjar man i Sverige diskutera den islamistiska extremismen blir man lätt utnämnd till rasist, hur mycket antirasist man än är.

Jag vill avsluta det här inlägget med att citera slutet av ett kapitel i Gilles Kepels bok ”Kampen om Islam”. Gilles Kepel är en av världens främsta islamologer och professor vid l’Institut d’Études Politiques i Paris:

… I likhet med de miljontals muslimer från Nordafrika, Mellanöstern, Turkiet och Indien som sedan 1970-talet slagit sig ner i Frankrike, Storbritannien, Tyskland med flera EU-länder präglas den befolkningsgruppen av stora motsättningar och svårtydda lojaliteter. Det gör Europa till det näst Palestina och Irak symboliskt viktigaste slagfältet för den strid som utkämpar sig om islams hjärta och själ.

I ena ändan av spektrumet har vi salafisternas webbplatser. Där utmålas Europa som en ”gudlös plats” och de trogna i London och Paris uppmanas att underställa de europeiska lagarna den överordnade sharian, muslimsk lag. I andra ändan har vi den unga generationen muslimer med invandrarbakgrund som deltar fullt ut i Europas demokratiska samhälle, har tillgång till en liberal undervisning och bidrar till Europas välstånd. De kan för muslimer i övriga världen representera en väg ut ur den återvändsgränd som deras ursprungsländer har fastnat i, låsta mellan auktoritära strukturer och en korrumperad elit å ena sidan och de olika varianterna av islam å den andra, som den väpnade jihad är kulmen på. Men det fordrar att de europeiska samhällena verkligen integrerar de grupper som fortfarande alltför ofta missgynnas av att tillhöra samhällets sämst lottade och aktivt hjälper dem fram.

Utmaningen nu består i att överbrygga den envisa egoism som råder i våra samhällen. Och det är en utmaning som måste antas, för den kommer att avgöra formerna för islam i väst – och därmed även västvärlden. Det är inte i New York, Washington, Gaza, Riyadh eller Bagdad utan i Europas förorter som den långsiktiga striden kommer att stå och som kan få ett slut på kampen om islam.

Det är som om Gilles Kepel skulle skriva direkt till vår svenska Alliansregering, eller hur?

Det är naturligtvis bra att så många har uppfattningar i de här frågorna, men det är synd att kunskaperna är så usla. Det finns massvis av värdefull litteratur om islam och dess många varianter. Här följer några få boktips:

1. Pierre Jacquard                Bin Ladin      Författaren har studerat terrorism och omstörtande verksamhet i mer än tjugo år. Boken låg färdig för tryckning då de tre fulltankade jetplanen flög in i sina mål den 11 september 2001 och det blev bråttom att få den tryckt. 280 sidor

2. Lawrence Wright             AL-QAIDA och vägen till 11 september. Författaren har skrivit flera dokumentära böcker, är ledamot av Law and Security vid New York University School of Law och sitter i Council on Foreign Relations, samt är prisbelönad skribent vid The New Yorker. Fantastiskt informativ bok om personerna bakom al-Qaida. 468 sidor.

3. Gilles Kepel                     Kampen om Islam. Ger grunden till Mellanösterns moderna och komplexa historia, den internationella terrorismen, propagandan och kriget. Vad är att göra? 294 sidor.