Jag börjar för så där 50 år sedan. Lönekostnaderna i min enhet på jobbet ökade stadigt liksom personalbehovet vid den tiden liksom skatterna för alla. Försvarets Materielverk fanns inte utan på den tiden var det fråga om tre myndigheter. Lite förenklat benämndes de: Arméförvaltningen, Marinförvaltningen och Flygförvaltningen.
Ansvaret att bygga ut det nya Försvarets Fasta Radiolänknät (FFRL) hade av statsmakten lämnats till Flygförvaltningen. Nätet skulle tillgodose behoven av avbrottsfritt telesamband för totalförsvaret i såväl fred som krig, med flygvapnet som överlägset största intressent. Under 50- och 60-talen hade man att också bygga ut en lämplig organisation för detta.
På 50-talet var vi 55 ofta unga entusiaster som jobbade både natt och dag ofta utan övertidersättning med allt från planering till byggande och underhåll av nätet. Radiolänkar var ju något nytt och vi experimenterade och fick då och då lära av misstagen. Våglängder uppåt en decimeter ansågs avancerade och man visste föga om den elektromagnetiska vågutbredningen där. Det gällde för oss att t.ex. ta fram nya algoritmer för våra vågutbredningsberäkningar.
På Fleminggatan i Stockholm hade vi det vi kallade ”laboratoriet”, där vi bl.a. själva utförde viss tillverkning. Viss mätutrustning fanns t.ex. inte att köpa, varför vi både konstruerade och tillverkade den där.
Vi blev snabbt väldigt trångbodda i den s.k. ”Tegelhögen” på Gärdet i Stockholm. Vi flyttade runt i olika, allt större lokaler på Gärdet och personalbehoven allt eftersom överraskade säkerligen en del höga chefer. Det resulterade snart i någon sorts anställningsstopp.
Det löstes emellertid genom att Försvarsstaben via sina anslag inrättade extratjänster, s.k. Ag-tjänster. Sanningen var ju dock att dessa tjänster var allt utom extra. FFRL-utbyggnaden expanderade, nya förbindelsebehov dök upp och utvecklingen inom elektronik- radiolänkområdet skenade. Extratjänsterna måste småningom bort.
Problemet löstes ganska lätt. För installationerna ute på radiolänkanläggningarna använde vi flygvapnets resurser vid Centrala Verkstäderna i Arboga och Svenska Radioaktiebolaget, SRA, som senare bytt namn ett par gånger. Under lång tid hette det Ericsson Radio Systems AB, ERA med placering i Kista. Vi anlitade alltså ett statligt och ett privat företag. Konkurrenssituationen ville vi utnyttja.
Från SRA fick jag ta hand om ett par duktiga ingenjörer några dagar. Jag undervisade dem i hur man planerar och rekognoserar radiolänknät, stråk och stationsplatser samt presenterar utbyggnadsunderlag. Därefter kunde de under min styrning göra det jobb som egentligen låg på mig och min detaljorganisation, som alltså därefter kunde utgå. De kallades konsulter.
Min personal flyttade med ett par tusenlappar mer per månad gärna över till SRA eller nya arbetsuppgifter och jag slapp alla personalbekymmer. Jag hade ju haft lite sådana, för länge sedan beskrivna i något tidigare blogginlägg.
Betydligt dyrare blev det naturligtvis, men vi behövde inte riskera något stort och plötsligt personalöverskott om socialismen i öster plötsligt skulle packa ihop och därmed krigsriskerna för lång tid försvinna. Detta dröjde som bekant ungefär 40 år. Nätet finns kvar, men utnyttjar både tråd och radiolänkförbindelser och heter Försvarets Telenät, FTN.
Så ser jag då i måndagens Söderhamns-Kurir rubriken Miljonkostnader för konsulter. Ja varför inte, tänker jag? Men så upptäcker jag att det rör sig om mer än 21 miljoner under år 2012 och det är fullständigt orimligt för en av Sveriges mindre kommuner.
”Det blir ett expertstöd för våra tjänstemän”; säger Gunnar Mellqvist chef för kultur och samhällsutveckling, där t.ex. Ylva Larsson hade en funktion enligt kommunens hemsida.
För 21 280 268 kronor kan man anställa runt 30 tjänstemän med en kompetensnivå (utbildning) i klass med Ylva Larssons. Alla arbetande heltid! Hela året! Ingen kan inbilla mig att det finns någon vettig ekonomi eller annan anledning att köpa in konsulttjänster i denna omfattning för lilla Söderhamn.
Väldigt få Söderhamnare verkar bry sig. Det verkar också uppenbart att det parti som styr enväldigt med Vänsterpartiets och Miljöpartiets stöd vill sätta tjänstemannakompetensen lågt i förvaltningarna. OK! Jag kan kanske hitta en anledning? Politikerstyrning underlättas naturligtvis då tjänstemännen saknar kompetens. Jag har ju tidigare visat att kunniga tjänstemän lätt tar över styrningen från okunniga politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar