Demokratin är inte död

Jag har samma rubrik här som Söderhamns-Kuriren 31 jan. Det är politikerna i staden som har hörts och resultatet tolkar jag som att man inte riktigt vet, eller att man egentligen vill tillfoga ännu? Tillståndet är i alla fall, vad jag kan se, mycket dåligt.

I det breda perspektivet mår demokratin bra enligt Sven-Erik Lindestam (S) och kommunens enda kommunalråd. I det breda perspektivet? Antagligen menar han ungefär i stort sett, vilket väl kan ges synonymen inte alltid.

Ylva Larssonaffären visar, som jag och flera med mig ser det, tydligt att demokrati och människorättsliga regler är något som makthavarna i Söderhamn (Vilka de nu är?) kan sätta sig över. ”Kanske måste vi bli bättre på att nå ut genom andra kanaler”, säger Lindestam. Kommunen hade genom en liten annons kallat Ljusneborna till stormöte om nedläggning av skola. Ingen kom, jag höll på att skriva naturligtvis. När jag läser tidningen undviker jag vanligen allt som verkar annons och jag är nog inte ensam om det.

Lindestam säger sig hålla med om att ju fler som engagerar sig i politiska frågor desto bättre för kommunen. Men när Ylva Larsson försökte engagera medborgarna var det tydligen så fel att ett par chefstjänstemän gav henne sparken. Jag undrar vad som egentligen gäller och vem som bestämmer?

Samtidigt beklagar Lindestam det politikerförakt som många ger uttryck för. I synnerhet på Internet. ”Ingen blir politiker för att de vill invånarna i sin kommun illa. Alla som engagerar sig politiskt vill göra saker bättre. Det är jag övertygad om. Sedan har vi lite olika syn på hur man gör saker bättre”.

Jag vet inte hur det är med Lindestams kunskaper, men generaliseringen går lite väl långt, även om jag själv några gånger sagt något liknande. Jag kan i alla fall inte låta bli att ta ett exempel av sannolikt miljontals: Joseph Goebbels, som krönte sin politikerkarriär med att bli tysk rikskansler efter Hitler (under ett dygn innan han sköt sig), ville alla nazister väl.

Resten, och i första hand alla judar skulle avlivas och jude var man om det bara fanns någon jude generationer tillbaka i släkten, eller om redan mor- och farföräldrarna var naturaliserade tyskar och tilldelats järnkorset första klass.

Jag har inte heller några större svårigheter att peka ut kommunalråd för vilka det egna välbefinnandet hamnat i fokus. Med pensionsavtal som egentligen inte var av denna världen, inte behövde kvittas mot andra inkomster och kunde utbetalas från unga år.

Lindestam, den politiske makthavaren själv, tycker naturligtvis inte att demokratin är död. Något annat skulle vara ytterst märkligt. Men sedan sägs i tidningsartikeln

– Inte heller Magnus Svensson (C), en av oppositionens starkaste röster, håller med om att demokratin är död.

Men sedan säger Magnus Svensson:

– Det som är exceptionellt i Söderhamn är att nästan all makt har centraliserats till ett enda parti.

Jag har svårt att få det han säger till något annat än att han menar att kommunens styrelseskick närmar sig enpartidiktatur, d.v.s. demokratin är döende.

Påståendena om tjänstemannastyre berörs inte alls och här inser jag att jag i ett särskilt kommande inlägg generellt måste belysa även det problemet.

Hans Sundgren (M) säger

– Vi i oppositionen är bara fritidspolitiker som kallas till sammanträden där det presenteras färdigberedda förslag. Då skall det mycket till för att det skall bli någon ändring.

Gunbritt Wallström (V) säger

– Nog kan jag tycka att det finns en oro för tjänstemannastyre. Det är inte alltid en självklar gränsdragning vad som är tjänstemännens och politikernas ansvar.

Gunbritt Wallström anser vidare att politikerna bör vara mer på tårna och vara uppmärksamma på vad som händer ute på förvaltningarna …

– Demokratin måste försvaras och erövras varje dag, säger hon.

Därmed är jag framme vid vad jag tänkte, då jag i torsdagens tidning såg rubriken ”Demokratin är inte död”, nämligen”: Nej i Söderhamn är den är inte stendöd, men under nödvändig och tyvärr skraltig palliativ vård”.