Stadsarkitekt är normalt en examinerad (SAR/MSA) arkitekt i chefsställning, anställd av en kommun för att sköta ärenden om bygglov, översikts- och detaljplaner, granskning av byggandet och med övergripande ansvar för kommunens utveckling och visionsarbete. I stabila kommuner har stadsarkitekten vanligen ett stadsbyggnadskontor till sitt förfogande.
Stadsarkitekten anger alltså oftast mål och medel i en kommuns utveckling, men arbetsuppgifterna skiftar från kommun till kommun.
I Söderhamn skall kommunarkitekten vara Samhällsbyggnadsstrateg, vilket betyder just ansvar för kommunens utvecklings- och visionsarbete, med ansvar för Översiktsplan, som sorterar direkt under Kommunstyrelsen (KS). Källa: Kommunens webbsida.
Arbetet innebär ett helhetsperspektiv på förvaltning och utveckling av stads-, natur- och kulturlandskap samt den byggda miljön i hela Söderhamns kommun. Arbetet omfattar även översiktliga frågor om etablering av vindkraft samt nya dubbelspår för Ostkustbanan.
Stadsarkitekten är också kommunens Specialistkompetens inom bebyggelseplanering. Här ingår gator, hus, torg, parker samt mellanrum däremellan och vattenrum. Stadsarkitekten kan anropas som rådgivare i beslutsärenden av Bygg och Miljöförvaltningen som handlägger bygglov) samt Kultur- och Samhällsutvecklingsförvaltningen som handhar Detaljplan.
För Detaljplanen svarar däremot i Söderhamn en särskild Planstrateg på Kultur- och samhällsutvecklingsförvaltningen. Därtill har kommunen en särskild Planeringsstrateg som skall handha kommunens infrastrukturfrågor som rör vindkraft, bredband med mera. Denne är
också Planeringschef på Planerings- och utvecklingsenheten på Kultur- och Samhällsutvecklingsförvaltningen.
Stadsarkitekten har att följa och bevaka en lång rad av bestämmelser och förordningar och skall samtidigt vara en visionär vad gäller kommunens vidareutveckling. Allt detta gör att hon inte sällan har att ta beslut som då och då och på olika håll inte gillas. Det kan t.ex. vara företagare eller privata fastighetsägare som inte får igenom byggärenden. Det kan vara revirstrider inom kommunförvaltningen och i Söderhamns kommunledning finns väldigt många tjänstemän med beteckningen ”strateg” förutom ”chef”.
Ansvarsfördelningen mellan dels cheferna/strategerna och dels nämnderna i Söderhamns kommunförvaltning/ledning gör på mig ett väldigt rörigt intryck som bäddar för revirstrider. Strider där den särskilt kompetente, väl utbildade och därigenom överlägsne vinner till andras förtret.
Sveriges första stadsarkitekt var Nicodemus Tessin d.ä. som 1661 hämtades från det då svenska Stralsund i Pommern. Han blev mycket berömd som byggherre till många byggnader, bl.a. Drottningholms slott, Kalmar domkyrka, Bondeska palatset i Stockholm och många andra slott och kyrkor.
Han påbörjade byggandet av Stockholm slott, som dock avstannade av medelsbrist vid stormaktstidens slut. Som stadsarkitekt påbörjade han Stockholms förvandling från liten medeltidsstad till modern storstad. Vilka utvikelser jag gör innan jag kommer till sak!
Vad är då att vänta, när Söderhamn verkar ha haft oförtjänt tur när man senast sökte en stadsarkitekt. Man hittade Ylva Larsson, en stark person med helt perfekt utbildning för uppdraget.
Två år på KTH Väg och vatten och 4 år på Arkitektur till Arkitekt SAR/MSA med examen 1979. 1984-85 och 1999-2000 Kungl Konsthögskolan med ytterligare studier i Arkitektur/Byggnadskonst resp. Restaurering.
Vad är det då som hänt i röran inom Söderhamns kommunledning? Ja man fick en ganska klar bild redovisad i Söderhamns-Kuriren från i lördags. En bild av såväl djupaste inkompetens som hög, kanske i det här sällskapet alltför hög, kompetens. En av artiklarna har rubriken: ”Vill man ha en arkitekt eller en mespropp?”
Lasse Mårtensgård, en av Kurirens bästa skribenter enligt min mening, beskriver vad som hänt inom kommunledningen så här:
– …När jag kollade mejlen en sista gång innan jag klappade igen datorn, hade jag fått ett mejl från Ylva Larsson.
Jag hade tidigare på dagen skickat henne några av mina gamla artiklar hon bett om –
Sådana prov på god smak och gott omdöme säger jag inte nej till. Nu svarade hon… inte.
Det var ett svar från Ylva Larssons mejladress, men inte från henne:
”Ylva Larsson har slutat vid Söderhamns kommun. Vid behov kontakta Verksamhetsledningsenheten, Marianne Johansson… Det här är det enda meddelande du kommer att få om att den här personen inte är på kontoret.”
Jag läste det flera gånger, med en växande overklighetskänsla. Det här är det enda meddelande du kommer att få… Det var som Moskva på 30-talet. Någon finns där – och är plötsligt borta.
Ylva Larsson hade uppenbarligen försvunnit genom den kommunala falluckan.
Jag visade mejlet för Kirsten Bjerknes, Kurirens kommunreporter. Här kunde det inte handla om inkompetens i största allmänhet, eller det traditionella ”samarbetssvårigheter”, enades vi om. Det skulle man ha löst på ett mer civiliserat sätt. Den enda förklaring vi kunde hitta, som motiverade det här sättet att göra sig av med stadsarkitekten, var att hon gjort något kriminellt. Och då inget fjuttigt snatteri.
Men den officiella förklaringen, som vi nu fått, är samarbetssvårigheter, med både politiker och företagare…
… Men en stadsarkitekt är inte anställd för att knipa popularitetspoäng eller vara något alibi eller menlös remissinstans, utan för att vårda och försvara regler och stadsplaner – om så kniper också mot klåfingriga politiker och företagare.
Allt tyder på att man egentligen inte vill ha någon stadsarkitekt. Men måste man ha en, ska det vara en mespropp som gör som han/hon blir tillsagd. Det blir bekvämast så, både i trivsel- och beslutshänseende. Och så slipper man utrensningar som trots allt ser lite illa ut i allmänhetens ögon.
Vad som här har demonstrerats är i första hand ett par kommunala chefers absoluta inkompetens som chefer. Deras hanterande av vår mycket kunnige stadsplanerare är fruktansvärt och liknar, som Mårtensgård säger Sovjetiskt 30-tal. De säger att politiker klagat på stadsarkitekten, men vad jag hittills sett är beröm och framhållande av hennes visade goda kompetens. Det finns också tydliga tecken på ren upprördhet över de två chefernas behandling av stadsarkitekten.
Det kan kanske kännas särskilt besvärande för lantligt okunniga kvinnliga chefer att bli överkörda av en om stadsplanering betydligt kunnigare underordnad? Dessutom stockholmska i moderiktiga glasögon och med blodröda naglar. Nu ställs kommunen kanske utan kunnig stadsplanerare under lång tid medan vi skattebetalare ändå skall stå för en stadsarkitekts lön. Ska det bli skadestånd kanske också och ett fett avgångsvederlag, som vi skattebetalare får stå för, eller i motsvarande mån minskad verksamhetsbudget? Skall kanske äldreomsorgen drabbas?
Det verkar vara hennes inte mindre än två chefer, kommunchefen och verksamhetschefen, som agerat genom att informera personalen om att Ylva Larsson inte längre jobbar åt Söderhamn. Detta innan man har talat med Ylva Larsson. Nu blir det väl en stor fråga hur man skall kunna få någon kompetent arkitekt att söka tjänsten efter Ylva Larsson? Jag tycker ”de två” skall be henne om förlåtelse” och själva söka sig annan sysselsättning.
”Margareta Högberg (kommunchefen) har aldrig kommit till mig och bollat idéer. Hon har knappt pratat med mig det senaste året, förutom när hon frågade vad en stadsarkitekt egentligen är och gör”, säger Ylva Larsson till Kuriren. Ylva Larsson är betydligt yngre i kommunen än jag som kom hit för åtta år sedan.
Jag tycker för övrigt att kommunchefen snarast bör läsa kommunarkitektens arbetsbeskrivning och dessutom forska i hur andra kommuners beskrivningar ser ut. Börja med att gå ut på Internet och sök på stadsarkitekt och på stadsplanerare. Nationalencyklopedin har säkert också en bra beskrivning.
Titta också gärna på hur samma ansvar eller delar av samma ansvarsområde har lagts på olika enheter och händer i Söderhamn. Det verkar bäddat för revirstrider och möjlighet att skylla ifrån sig? Uppgifterna finns på Söderhamns webbsida.
Ylva Larssons förre chef i Söderhamn, Gunnar Olsson, pensionerades så sent som nu i höst. Han ger Ylva Larsson goda vitsord med lönejustering så sent som i somras. Det sägs, och måste väl sägas av inblandade så nära chefsbytet, att Marianne Johansson och Margareta Högberg sagt att Gunnar Olsson varit en stor kritiker av Ylva Larsson.
När Kuriren frågar Gunnar Olsson svarar han: ”Jag har definitivt inte kritiserat henna på det sättet. Jag har inte haft några problem med Ylva. Det här är något som jag i sådant fall måste diskutera med dem. (Högberg och Johansson) lägger Kuriren till inom parentesen. Jag för min del vill lägga till: Det här kanske egentligen säger allt om vad som nu hänt inom ledningen av vår kommun. Självklart kan det kännas besvärligt för somliga att Ylva Larsson nära nog alltid är så kunnig och därför säker på sin sak.
Margareta Högbergs (kommunchefens) svar på frågan ”Är det här den personalpolitik du vill företräda?” blir: ”Att vi la in automatsvar på hennes mejl var på sätt och vis ett misstag. Vi hade inte allting klart för oss. Men det korrigerade vi sedan.” Hon menar tydligen att man nu har gjort allt rätt och riktigt.
Jag känner igen standardsvaret, som vanligen verkar ursäkta allt i kommunen: Nu gör vi om och gör rätt. Ibland blir det kanske så? Förhoppningsvis även i detta fall. Jag vet att det finns en del tjänstemän i kommunförvaltningen som gör rätt och gör det från början. Men tänk vad de måste skämmas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar