tisdag 4 september 2012
Vad hände och vad händer?
Första frågan besvaras lätt, om man vet. Den andra frågan kan vara svårare. Om framtiden vet vi inget, brukar man säga. Man kan i alla fall alltid gissa och en gissning kan åtminstone vara kvalificerad.
Grunden för en kvalificerad gissning kan t.ex. vara: ”Hur avlöpte det förra gången”, eller ännu bättre, ”hur brukar det gå”? Vad kan konsekvenserna av något som hänt tänkas bli? Då är man inne på historiekunskap. Men tiderna förändras och man skall nog akta sig för att dra för stora växlar på gammal historia, även om t.ex. Balkankrigen nyligen, liksom problemen i Mellanöstern har rötter i vad som hände för århundraden sedan, ja t.o.m. årtusenden.
Kalla kriget varade i fyra och ett halvt decennium och brukar sägas ha upphört för 23 år sedan.
En hel del av det som händer i nutid är starkt kopplat till vad som hände under det kalla kriget.
Ett enda ex: När Berlinmuren föll, det som man vanligen betecknar som krigsslutet, var Vladimir Putin 37 år och mitt uppe i en framgångsrik karriär inom KGB. När den kommunistiska augustikuppen 1991 misslyckats lämnade han partiet. (Du får väl ”slå upp” augustikuppen?) Han utsågs av vännen och borgmästaren i Sankt Petersburg, Sobtjak, till chef för kommittén för yttre förbindelser hos Sankt Petersburgs borgmästare. Kommittén skulle främja internationella relationer och utländska investeringar samt registrera affärsprojekt i staden.
Mindre än ett år senare blev Putin undersökt av en kommission från stadens lagstiftande råd. Man kom fram till att Putin tillåtit alltför billig export av metaller för 93 milj dollar i utbyte mot utländskt livsmedelsbistånd som aldrig kom. Kommissionen rekommenderade Putins avskedande, vilket aldrig verkställdes. Man undrar nu vad Putin tjänade privatekonomiskt på detta och han är nära den absoluta makten i Ryssland.
Det gamla svårt korrumperade kommunistväldet är under ledning av gamla ”f.d.” kommunister idag mer korrumperat snarare än mindre. Putin verkar ha startat närmast rovdrift av landets stora naturtillgångar. Främst gäller det olja och naturgas och den ryska statsledningen verkar göra sig enorma privatvinster. Samtidigt har man startat en våldsam upprustning av krigsmakten, utan att egentligen vara utsatta för något hot utifrån.
Det verkar som om Putin vill driva det kalla kriget vidare trots att han numera saknar den ”allians” med underkuvade stater som WP utgjorde. Det kalla kriget bedrevs inte av bara två stormakter utan av två allianser. Utan att vara medlem i någon av dem fanns så klart Sverige med i västalliansen, något jag ständigt kunnat konstatera.
När jag numera talar med ”obetydligt” yngre människor om det kalla kriget, som jag hänför till nutidshistoria med återverkningar idag uppfattar jag att de inte sällan verkar som levande frågetecken. Jag kunde nog lika gärna tala om peloponnesiska kriget i antikens Grekland mellan attiska sjöförbundet (Aten) och peloponnesiska förbundet (Sparta).
Vem vet något idag om hur Roosewelt och Troman tänkte sig det FN de bildade och hur blev det? Hur många vet att när vi européer för bara sextiotalet år sedan, med flera tiotal miljoner dödsoffer, lagt en stor del av vår kontingent i grus och aska, så satsade USA 10% av sin statsbudget under en tid på Europas återuppbyggnad i det som kom att kallas Marshallhjälpen. Även Sverige, som hållit sig undan kriget, fick del av Marshallhjälpen. Någon tacksamhet har Europa knappast visat. Inte heller för att USA under hela kallakrigetperioden skyddade Västeuropa från Rysk erövring.
Etiketter: Mer om mig
Internationell politik,
Militärhistoria,
Rikspolitik,
Säkerhetspolitik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar