Nyliberalismen är avskyvärd
Men har anammats av flertalet politiker.



Jag lovade informera en politiker om Nyliberalismen. Det är bedrövligt att det skall behövas, men många behöver veta och idag är nyliberala idéer populära även bland socialdemokratiska politiker..

Nyliberalism är en politisk ideologi, som infiltrerat även den socialdemokratiska idévärlden. Den står på många sätt i motsatsförhållande till andra liberala riktningar t.ex. socialliberalismen. Det finns sedan 1600-talet en uppsjö av liberala riktningar, strömningar, där även graden av nyliberalism varierar.

Grunden är den s.k. nattväktarstaten, där statens (det offentligas) uppgifter endast skall omfatta polis, domstolar och försvar och där skatter bara får utkrävas för dessa ändamål. De här tre uppgifterna får finnas, därför att de upprätthåller individernas rättigheter till liv, frihet och egendom. Det skall finnas en författning som garanterar att staten inte kränker dessa rättigheter genom beskattning till andra ändamål. Naturligtvis har det därför blivit en ständig debatt bland nyliberaler om hur staten skall finansieras. De olika liberala riktningarna, de är många, skiljer sig åt mest i graden av nyliberalism.

Nyanserna är många
Absolut nyliberalism menar i grunden att allt skatteuttag är kränkning av mänsklig rätt och alltså stöld.
Rättighetsliberalismen anser att personlig frihet och en fri marknadsekonomi är moraliskt rätt, eftersom individen har äganderätt över sig själv och sitt arbete.
Ekonomisk liberalism försvarar kapitalism liksom vapen- och drogliberalism.
Klassisk liberalism är helt enkelt äldre liberalism, som står i kontrast till socialliberalism (det gamla hederliga Folkpartiet, Bertil Ohlins).
Marknadsliberalism innebär fria marknader för varor/egendom.
Libertarianism är inom politisk filosofi idéer vilka prioriterar individuell frihet från tvång oberoende av om det utövas av staten eller andra individer.
Liberalkonservatism ligger nära nyliberalism vad gäller ekonomisk politik och förhållandet mellan individ och stat.
Konservativ liberalism är en mindre radikal form av nyliberalism.

Rena nyliberaler vill tillåta fri tillverkning, bruk och försäljning av narkotika och naturligtvis slopa skatten på sprit och tobak. Prostitution skall vara tillåtet. Människan äger ju sin kropp och skall kunna sälja den. Hur människan vill njuta är dess ensak.

Nyliberalismen betraktas av många som en högerideologi, men så är det inte. Uppfattningen står i strid med högerbegreppets historik. Exempel: Högern vill inte privatisera järnvägstrafik, post och teletrafik, därtill är dessa funktioner alltför viktiga i kris och krig. Fri invandring, nej till moraliserande lagar, respekt för olikheter, motstånd mot värnpliktssystemet, alla människors lika rätt till frihet utgör också centrala delar av nyliberalismen.

Klassisk nyliberalism återkom i den svenska ekonomiska politiken redan under 1970-talet, då nationalekonomer vände äganderätt och frihet mot statsingrepp i marknaden.

En stor nyliberal reform genomfördes 1985 då riksbanken beslöt avreglera den svenska kreditmarknaden, den s.k. Novemberrevolutionen, som efter några år resulterade i ekonomisk kris, där bl.a. kommuner lånat upp och tecknat borgen till alldeles för stora belopp. Kjell Olof Feldt (S) hade inga invändningar vid införandet.

I Sverige har nyliberalismen haft ett inflytande över politiken och den offentliga förvaltningen sedan slutet av 80-talet och detta även på de socialdemokratiska regeringarna. Statliga företag har sålts, monopol avskaffats och privata företag har vunnit insteg i välfärdsverksamheter såsom t.ex. äldreomsorg.

Nyliberalerna vill privatisering av all offentlig verksamhet och minskning av allt skatteuttag.

Välfärdsstaten skall privatiseras och all verksamhet såsom sjukvård, forskning, skolor, äldreomsorg och socialtjänst skall skötas av privata företag eller ideella organisationer. Finansieringen skall skötas genom att brukarna, de hjälpbehövande själva betalar hela kostnaden för den hjälp de behöver.

För t.ex. a-kassa, sjukpenning äldrevård och sjukvård menar man att en försäkring, som var och en tecknar skall täcka utgifterna. Jag skulle vilja se det försäkringsbolag som tecknar en sådan försäkring för den redan långtidssjuke, långtidsarbetslöse eller för gamlingar! Nåja, man har lösningen. Då menar man att det civila samhället (inte staten) har förmåga att hjälpa. Donationer till privata hjälporganisationer skulle öka om skatterna för sådana tas bort eller åtminstone minskar, men man lyfter främst fram det sociala skyddsnätet familj, släkt, bekanta och grannar. Ja, det är ruskigt!

Dessa nyliberaler menar att offentliga verksamheter är kostsamma och ineffektiva. En privatisering skulle innebära bättre resursanvändning, högre kvalitet och större konsumentmakt.

Nyliberaler är alltså helt enkelt egoister ut i fingerspetsarna. Okunniga svenskar märker bara att jobbskatteavdragen ger mer pengar kvar efter skatt om de har ett jobb. Att alla inte kan eller får jobba märker bara de som inte jobbar. 80+ som drabbas av detta samhälle lovades att kunna bo kvar och ges hjälp vid behov. De märker minsann att hjälpen uteblir. De som ser talar om nyliberalismens avgrund.

Nyliberalismens storhetstid inleddes under slutet av 1980-talet. I Sverige hade den offentliga sektorn under en följd av år expanderat. Skatteuttaget var rekordhögt och många såg löntagarfonderna som ett hot. Nyliberalismen växte fram som politisk motrörelse och man talade om liberala idéers renässans i svensk politik.

Det är så mycket av elände som följer av nyliberalistisk ideologi och jag vet ju att yngre svenskar egentligen inte orkar läsa mer än 140 tecken. På TV hör jag just att svenska barns läskunnighet fortfarande stadigt minskar. Yngre svenskar, kanske särskilt kommunpolitiker har ju sedan länge läs- och skrivsvårigheter och tolkar det de lyckas läsa fel.

Många hävdar att Sverige inte är nyliberalt, men samtliga punkter i det nyliberala programmet är tyvärr någonstans genomförda. Inte sällan ser man nyliberala beslut i socialdemokratiskt styrda kommuner.

Den friskola som kan fejka betyg åt sina elever billigare än en kommunal skola är per definition bättre, för den ger någon eller några vinst. Om Carema kan låta senildementa ligga i sin avföring billigare än vad kommunal slutförvaring låter senildementa ligga i sin avföring är detta per definition bättre för Carema ger vinst. Svenskarna har fort glömt TV:s avslöjande om hur man i det socialdemokratiska Piteå låste in senildementa för natten och utan all tillsyn. Gamla senildementa, män och kvinnor, som oroliga irrade omkring på vårdavdelningen i blöjbyxor under natten kunde ses i svensk TV. Det lär visst inte ha blivit nämnvärt bättre i Piteå.

Politiker av alla slag vill få in så många elever som möjligt i skolorna och leverera utbildning som passar statens väldigt lågt satta krav så billigt som möjligt. Kvalitet blir irrelevant i ett sådant system. När konkurrensen ligger mellan kommunala och privata skolor där staten står för kostnaden med en fast ersättning per elev, så finns föga anledning att bry sig om kvalitet Såväl våra bedrövliga kommunpolitiker som rikspolitikerna verkar tro att det blir bättre med mer politik av den sort som skapat problemen. Utan att skämmas eller egentligen förstå, upprepar dessa politiker sitt nyliberala mantra och sina floskler. Tanke- och analysförmåga saknas hos dem.

Många privatiseringar, det viktigaste för en nyliberal, har genomförts i Sverige sedan 1980-talet. Några av dem är SSAB, Procordia, Pharmacia, AssiDomän, Enator, Vin & Sprit och Celsius AB.

Televerket omvandlades 1993 till statligt aktiebolag, Telia, och aktierna såldes ut till allmänheten. Då och då fungerar inte telenätet och vid felanmälan får åldringar som hör dåligt tala med en maskin. Vi har att välja mellan ett antal konkurrerande mobiltelefonileverantörer, vart och ett med sina egna basstationer, nätdelar och antennmaster. Våra politiker tror att det blir billigare så.

SJ bolagiserades år 2001 och trafiken sköts av diverse bolag. Politikerna tror att det blir bättre så, men tyvärr går inte längre tågen enligt turlista och avgångar inställs, liksom i det alltid väderberoende flyget.

Kjell Olof Feldts ”Tredje vägens politik” påbörjade (S) förändring av den ekonomiska politiken mot det som senare blev starka nyliberal inslag, som okunniga S-politiker naturligtvis vägrar kalla nyliberala.

Den kommunala hjälp till gamla och sjuka som gavs på 80-talet är nu till stor del borta, även i S-kommuner. På 80-talet lades de väl fungerande ålderdomshemmen ute i kommunerna ned. Alla skulle bo kvar hemma och erbjudas åldringsvården i sin hemmiljö. Detta skulle kompletteras med servicehus, för dem som ville bo så. Så blev det också under en tid, men den tiden är sedan länge förbi och har avvecklats av såväl sosse- som borgerliga kommuner.

Vårdskandalerna, på såväl äldreboenden som i hemmiljö har nu under lång tid duggat tätt. Döda gamlingar hittas då och då efter veckor i sin hemmiljö. Ibland efter att det börjat lukta illa.

Fackförbundet Kommunal publicerade i november 2011 en rapport om vår äldreomsorg. Där påtalar man att äldreomsorgen av kommunerna och i tysthet skjutits över på de anhöriga. Många av dessa har tvingats gå ner på deltid eller sluta jobba för att ta hand om sina åldrande föräldrar. Man säger, vad jag kan se, ingenting om de vilka saknar anhöriga som kan lämna hjälp. Vad jag förstår menar de politiker vi har att ”andra” då skall lämna den.

Rapporten visar vidare

att 67 % av de över 80 fick offentlig omsorg 1980 och endast 37 % 2011,
att samhällets kostnader för äldreomsorgen sjunkit och att allt färre arbetar inom äldreomsorgen och detta trots att antalet åldringar ökat,
att 40 % av de äldre uppgav sig få hjälp av anhörig på 80-talet och att detta antal 2011 ökat till67 %,
att ca 100 000 personer har tvingats gå ned i arbetstid eller slutat jobba för att ta hand om äldre anhöriga.
att skärpta kommunala riktlinjer har gjort det svårare att få äldreomsorg. Chansen att få hemtjänst har minskat med 43 % för en person med samma behov sedan slutet av 80-talet
- Jag tycker det är förfärligt, säger Annelie Nordström som är ordförande i Kommunal.
- Det är faktiskt dubbelt så svårt att få del av offentlig omsorg idag jämfört med 80-talet
- Man lägger alltså över den ekonomiska bördan och ansvaret i de anhörigas knä.

Vi betalar fortfarande världens högsta skatter, men har inte råd att bekosta en värdig vård för de gamla och vi behandlas olika beroende av ålder och härkomst. Detta oberoende av vilket eller vilka partier som har makten i kommunerna. Kommunalrådet i Söderhamn tycks ha uppfattningen att om den gamle också är sjuk, så övergår ansvaret helt till någon annan än kommunen, men gamla människor, ofta färdigbehandlade, är vanligen ändå sjuka på ett eller annat sätt! Jag upprepar: Äldreromsorg, och alltså möjlighet för riktigt gamla att få mat eller matvaror levererade för att inte svälta ihjäl är ett kommunalt ansvar och inte statens. Jag har ett om än svagt hopp, om att kommunalrådet i Söderhamn någon gång skall fatta detta. Men i skriftväxling säger han sig hoppas att staten skall utvidga sitt glesbygdsstöd till att omfatta denna hemsändning till alla gamla med behovet.

Med socialdemokraternas godkännande har politikerna dessutom bestämt att pensionärer skall ha högre skattesats än andra och vi som pensionerades för länge sedan har en pension som år för år minskar kraftigt i värde. Det är inte så konstigt att självmorden bland gamla pensionärer ökar i Sverige, men vem bryr sig?

Under en dimridå av åtgärder avsäger sig stat och kommun sina löften, så att privata aktörer sedan kan skuldbeläggas för missförhållanden som har sin grund i statens korrumperande inflytande. Politikerna inför en rent Orwellsk begreppsförvirring med enorm omfördelning av resurser från vanliga skattebetalare till diverse ekonomiska intressegrupper, såsom banker, finansväsende, riskkapitalister, företag och enskilda. Klyftorna i samhället växer. Vindkraftsindustrin lobbar exempelvis mycket framgångsrikt bland våra okunniga politiker, liksom hos allmänheten, vilket ger den de inkomster den f.n. behöver för att hållas vid liv.

Jag förstår naturligtvis att ett kommunalråds resa till en by i Afrika med några högre kommunala tjänstemän för att se hur man skulle kunna samarbeta – byta erfarenheter, liksom att fria busskort för fritiden till ungdomar är viktigare för kommunen än att tillhandahålla hjälp till gamla och sjuka.
Men egoism är den allt överskuggande ismen hos alla våra politiker.
Det är som sagts förfärligt!
Alltför många tror att den nu rådande nyliberala kapitalismen skall följas av ett nyliberalt nirvana. Precis som kommunisterna trodde att proletariatets diktatur skulle följas av den sanna och lyckliga kommunistiska världen. Men det är sant – några gör ju vinst.

Tyvärr har människorna inte ännu upptäckt vad nyliberalismen innebär. Precis som kommunistiska journalister inte vet vad kommunism innebär ens när de suttit i ett marxistiskt fängelse i Etiopien.