Riksdagens öppnande

  Jag har just lyssnat på statsministerns tal vid öppnandet. Det lät ju bra för Sverige, mycket bättre än det faktiskt är och kommer att bli. Naturligtvis sades inte ett ord om att klyftorna ökar. Att t.ex. vårdbiträdet, undersköterskan och en del lärare behöver jobba 150 år för att få ut den summa, som industri- och bankchefer tjänar på ett år och att de senare ges avtal där de tilldelas årliga bonus på tiotals miljoner kronor, även om de helt misslyckas i sin chefsroll. När de sedan sparkas ger deras avtal dessutom några tiotal milj. i ersättning.

1985 beslutade Sveriges riksbank att bankerna skulle få låna ut obegränsat med pengar utan att riksbanken lade sig i det hela. Alla började leva på lån och så är det fortfarande. Kommunernas ekonomi blev snabbt katastrofal när t.ex. fastighetsvärdena sjönk dramatiskt och bankerna insåg att kommunernas säkerheter, fastigheterna, sjönk i värde.
Jag minns katastrofmötena i Haninge kommun, när bankerna väntades vägra omsättning av lån med kommunen som låntagare eller borgenär för sina egnahemsägare och bostadsrättföreningar. Trots sina ekonomichefer hade kommunpolitikerna försatt oss i en besvärlig situation.

Så finansialiserades kapitalet. Finansiell kapitalism utvecklades och de finansiella marknaderna tenderade att dominera över den traditionella industriella och jordbruksekonomin. De som redan disponerade kapital kunde börja handla med värdepapper placerade i skatteparadis och så sker fortfarande. Nu blev de miljardärer i stället för miljonärer.

Kapital kan flyta fritt över gränserna, vi har frihandel och flytande växelkurs. Räntorna fixeras på marknaden, skattereformer har införts och statens utgifter skall fokusera på tillväxt och vi skall ha en budget i balans. Sverige är alltså nyliberalt, men inte tillräckligt enligt nyliberaler.

Våra nyliberaler i riksdagen, och de verkar många även hos socialdemokraterna, lagstiftar stöd för immateriella rättigheter. T.ex. ger kopiering från upphovsrättsligt skyddade skrifter (s.k. fildelning) högre straff än mord och våldtäckt.

Då en kommunal skola trissar upp betygen så är den sämre än friskolan som gör samma sak. Friskolan ger ju bra vinst trots liten vinst, eftersom den hamnar i skatteparadis. Om Carema kan ha senildementa liggande i sin egen avföring till samma kostnad som kommunen, så är det bättre. Carema ger ju vinst till dem som har råd att köpa värdepapper.

Ja, så här är det, men Reinfeldt pratade om annat.

I öststaterna levde man några årtionden under proletariatets diktatur, som skulle följas av den lyckliga kommunistiska världen. Det blev inte så, utan människorna blev bara fattigare och började svälta t.o.m. till döds. Vi lever väl egentligen under kapitalismens absoluta makt, den som skall följas av den lyckliga fullständigt genomförda nyliberala världen – ett nirvana man anade bakom Reinfeldts tal.

Precis som den amerikanska högern fått liberalism att betyda socialism, försöker den svenska högern att få liberalism att innebära statlig korporativism.

Som alla vet har våra politiker låtit effektivisera Posten. Resultatet är att ett lokalbrev, t.ex. inom Söderhamn nu hamnar i min brevlåda efter ungefär en vecka. Tidigare kom det dagen efter att det postats.

Tågtrafiken privatiserades. Nu gäller tidtabellerna ungefär, utom när det snöar eller blåser för mycket. Ej heller i rusningstrafik.

Det här inlägget har jag haft i tankarna ganska länge. För en tid sedan bestämded jag mig för att invänta statsministerns tal vid riksdagsöppnandet. Då upptäcker jag att andra bloggare kanske tänkt något liknande.

En del av det här inlägget har rötter i Cornucopias nyligen publicerade inlägg: Den nyliberala politikens avgrund.

Nu citerar jag delar av” mixes” blogg 2012-09-16 ”Åt helvete med nyliberalismen”:



Privatiseringen” av Televerket

Nuförtiden finns det stora mängder konkurrerande aktörer på telemarknaden,en tillgång som betalats för av svenska skattebetalare under ett par generationer förvandlades till Telias egendom. Var detta rätt? Självklart inte. Och i en tid när Telia nu gör allt för att kunna stänga ned och slippa ”ansvaret” för det gamla koppar-trådsnätet (som många trots mobiltelefoner fortfarande förlitar sig på, särskilt i avlägsna landsändar) så börjar konsekvenserna av detta beslut bli tydliga.
Koppartrådarna rivs upp ur marken för att det inte längre är lönsamt med gammaldags telefoni-lösningar. Problemet är att detta är inte Telias beslut att ta, för det är inte deras telefonnät.

”Fri-skolor”

Sverige har i viss utsträckning blivit internationellt uppmärksammat för att vi tillåter s.k. fri-skolor, d.v.s. att privata ekonomiska aktörer tillåts bedriva skolverksamhet. Hur fri är denna verksamhet? Inte alls. För det första måste de uppfylla skolverkets alla kriterier för ”godkänd undervisning” vilket i princip garanterar att den kommer vara lika undermålig som den statliga skolan.
Därtill så är det ingen som betalar för sin egen skola (och slipper betala skatt för att finansieradet statliga/kommunala skolväsendet), utan istället så finns en given statlig ”skolpeng” som ges till skolan för varje elev som studerar där. De ekonomiska incitamenten som skapas av detta blir uppenbara : Få in så många elever som möjligt, och leverera utbildning som passar statens (mycket lågt satta) krav så billigt som möjligt.

Kvalitet är irrelevant i ett sådant system. När konkurrensen utgörs av statliga skolor, eller privata skolor som spelar efter samma spelregler (d.v.s. fast summa betalas av staten för varje barn) så finns ingen anledning att bry sig om kvalitet. Istället blir det ett rally mot botten där privata aktörer får ett ekonomiskt incitament att enbart bry sig om att få ned kostnader, och aldrig upp kvalitet. De får inte mer pengar för högre(?) Man missade dock den enkla detaljen att kvalitet, (?) följaktligen är det ekonomiskt irrelevant.

”Privatiserad” sjuk- och äldrevård

(…)
landstingen även är inkompetenta vad gäller att beställa vård, och eftersom man vanligen får vad man beställer är vården precis lika undermålig, med den enda skillnaden att den undermåliga vården levereras mer effektivt.

Den s.k. ”Carema-skandalen” ger oss en relativt tydlig inblick i vad som pågår. Privata vårdbolag agerar enligt strikt ekonomiska principer. Dessa principer innebär att störst vinst får man om man hävdar att man kan leverera given vård så billigt så möjligt. När man sedan misslyckas med att leverera denna vård, är det ingen på beställar-sidan som bryr sig förrän media får nys om historien.

Och trots att media fick nys om historien så fanns inte EN ENDA rad att läsa om de inkompetenta klåpare som inte ägnat en minut åt att kontrollera att de fick den vård som beställts. Därtill, när det blev uppenbart att så inte var fallet så hördes inte en enda stavelse om möjligheten att faktiskt återkräva de pengar som betalats ut till Carema, eftersom de inte levererat det som avtalats.

Sanningen är självklart att det bakom systemets anonyma frontorganisation ”Landstinget” sitter en grupp lata, inkompetenta byråkrater som föredrar att vända papper och dricka kaffe. När skandalen uppdagades kan vi anta att de sjukskrev sig eller gömde sig i något gammalt arkiv i tre veckor, eftersom det var deras signaturer som fanns på avtalen som antingen godkänt missförhållanden, eller som de fullständigt misslyckats att kontrollera att de efterföljdes.
Enligt vad som gick att läsa i dagstidningarna går beställnings-proceduren till ungefär såhär : Carema lovar att leverera viss vård. Landstinget godkänner detta. Efter given tidsperiod skickar landstinget en förfrågan om vilken vård som Carema levererar. Carema svarar att de levererar den vård som avtalats. En kaffe-drickande landstingsbyråkrat nickar och säger ”det är bra”, sätter sin signatur på ett papper och så var det hela kontrollerat och klart.



Sammanfattning

Ovan är bara några exempel på lösningar som de s.k. ny-liberalerna ivrigt påhejat som steg framåt för ekonomisk frihet. Frihet, vardå? Problemet är inte att staten inte är tillräckligt effektiv, eller att statlig och landstingskommunal verksamhet inte bedrivs i bolagsform. Problemet kan inte lösas med mer ”reglering” av företag som jobbar på statlig entreprenad.
Problemet är att verksamheten beställs och kontrolleras av just staten,(eller landstingskommunen) och betalas med skattepengar som ingen frivilligt har gett ifrån sig. Det hela är en gigantisk samhällsekonomisk charad som bedrivs för att vi skall tro att det finns politiker som är för ekonomisk frihet. Snick-snack!

Politiker är intresserade av politisk makt, vare sig mer eller mindre. De har alla sina egna små utopier och sina egna sär-intressen att svara inför, må det vara arbetarrörelsen, facket, näringslivet, finansindustrin eller riskkapitalister i sjukvårds-branschen.

Visst har ”privatiseringarna” i svensk ekonomi lyckats knuffa den ekonomiska kollapsen orsakad av statlig inkompetens framåt ett par decennier. Men att säga att något blivit ”bättre” är struntprat – vi har bara ersatt en centralplanerad ekonomisk ordning med en något mer distribuerad korporativistisk sådan.

Privata aktörer hyrs in för att förhindra en total kollaps av verksamheten, och får som tack för hjälpen ta profit på en del av våra skattepengar.