Nyliberalismen är avskyvärd
Men har anammats av flertalet politiker.



Jag lovade informera en politiker om Nyliberalismen. Det är bedrövligt att det skall behövas, men många behöver veta och idag är nyliberala idéer populära även bland socialdemokratiska politiker..

Nyliberalism är en politisk ideologi, som infiltrerat även den socialdemokratiska idévärlden. Den står på många sätt i motsatsförhållande till andra liberala riktningar t.ex. socialliberalismen. Det finns sedan 1600-talet en uppsjö av liberala riktningar, strömningar, där även graden av nyliberalism varierar.

Grunden är den s.k. nattväktarstaten, där statens (det offentligas) uppgifter endast skall omfatta polis, domstolar och försvar och där skatter bara får utkrävas för dessa ändamål. De här tre uppgifterna får finnas, därför att de upprätthåller individernas rättigheter till liv, frihet och egendom. Det skall finnas en författning som garanterar att staten inte kränker dessa rättigheter genom beskattning till andra ändamål. Naturligtvis har det därför blivit en ständig debatt bland nyliberaler om hur staten skall finansieras. De olika liberala riktningarna, de är många, skiljer sig åt mest i graden av nyliberalism.

Nyanserna är många
Absolut nyliberalism menar i grunden att allt skatteuttag är kränkning av mänsklig rätt och alltså stöld.
Rättighetsliberalismen anser att personlig frihet och en fri marknadsekonomi är moraliskt rätt, eftersom individen har äganderätt över sig själv och sitt arbete.
Ekonomisk liberalism försvarar kapitalism liksom vapen- och drogliberalism.
Klassisk liberalism är helt enkelt äldre liberalism, som står i kontrast till socialliberalism (det gamla hederliga Folkpartiet, Bertil Ohlins).
Marknadsliberalism innebär fria marknader för varor/egendom.
Libertarianism är inom politisk filosofi idéer vilka prioriterar individuell frihet från tvång oberoende av om det utövas av staten eller andra individer.
Liberalkonservatism ligger nära nyliberalism vad gäller ekonomisk politik och förhållandet mellan individ och stat.
Konservativ liberalism är en mindre radikal form av nyliberalism.

Rena nyliberaler vill tillåta fri tillverkning, bruk och försäljning av narkotika och naturligtvis slopa skatten på sprit och tobak. Prostitution skall vara tillåtet. Människan äger ju sin kropp och skall kunna sälja den. Hur människan vill njuta är dess ensak.

Nyliberalismen betraktas av många som en högerideologi, men så är det inte. Uppfattningen står i strid med högerbegreppets historik. Exempel: Högern vill inte privatisera järnvägstrafik, post och teletrafik, därtill är dessa funktioner alltför viktiga i kris och krig. Fri invandring, nej till moraliserande lagar, respekt för olikheter, motstånd mot värnpliktssystemet, alla människors lika rätt till frihet utgör också centrala delar av nyliberalismen.

Klassisk nyliberalism återkom i den svenska ekonomiska politiken redan under 1970-talet, då nationalekonomer vände äganderätt och frihet mot statsingrepp i marknaden.

En stor nyliberal reform genomfördes 1985 då riksbanken beslöt avreglera den svenska kreditmarknaden, den s.k. Novemberrevolutionen, som efter några år resulterade i ekonomisk kris, där bl.a. kommuner lånat upp och tecknat borgen till alldeles för stora belopp. Kjell Olof Feldt (S) hade inga invändningar vid införandet.

I Sverige har nyliberalismen haft ett inflytande över politiken och den offentliga förvaltningen sedan slutet av 80-talet och detta även på de socialdemokratiska regeringarna. Statliga företag har sålts, monopol avskaffats och privata företag har vunnit insteg i välfärdsverksamheter såsom t.ex. äldreomsorg.

Nyliberalerna vill privatisering av all offentlig verksamhet och minskning av allt skatteuttag.

Välfärdsstaten skall privatiseras och all verksamhet såsom sjukvård, forskning, skolor, äldreomsorg och socialtjänst skall skötas av privata företag eller ideella organisationer. Finansieringen skall skötas genom att brukarna, de hjälpbehövande själva betalar hela kostnaden för den hjälp de behöver.

För t.ex. a-kassa, sjukpenning äldrevård och sjukvård menar man att en försäkring, som var och en tecknar skall täcka utgifterna. Jag skulle vilja se det försäkringsbolag som tecknar en sådan försäkring för den redan långtidssjuke, långtidsarbetslöse eller för gamlingar! Nåja, man har lösningen. Då menar man att det civila samhället (inte staten) har förmåga att hjälpa. Donationer till privata hjälporganisationer skulle öka om skatterna för sådana tas bort eller åtminstone minskar, men man lyfter främst fram det sociala skyddsnätet familj, släkt, bekanta och grannar. Ja, det är ruskigt!

Dessa nyliberaler menar att offentliga verksamheter är kostsamma och ineffektiva. En privatisering skulle innebära bättre resursanvändning, högre kvalitet och större konsumentmakt.

Nyliberaler är alltså helt enkelt egoister ut i fingerspetsarna. Okunniga svenskar märker bara att jobbskatteavdragen ger mer pengar kvar efter skatt om de har ett jobb. Att alla inte kan eller får jobba märker bara de som inte jobbar. 80+ som drabbas av detta samhälle lovades att kunna bo kvar och ges hjälp vid behov. De märker minsann att hjälpen uteblir. De som ser talar om nyliberalismens avgrund.

Nyliberalismens storhetstid inleddes under slutet av 1980-talet. I Sverige hade den offentliga sektorn under en följd av år expanderat. Skatteuttaget var rekordhögt och många såg löntagarfonderna som ett hot. Nyliberalismen växte fram som politisk motrörelse och man talade om liberala idéers renässans i svensk politik.

Det är så mycket av elände som följer av nyliberalistisk ideologi och jag vet ju att yngre svenskar egentligen inte orkar läsa mer än 140 tecken. På TV hör jag just att svenska barns läskunnighet fortfarande stadigt minskar. Yngre svenskar, kanske särskilt kommunpolitiker har ju sedan länge läs- och skrivsvårigheter och tolkar det de lyckas läsa fel.

Många hävdar att Sverige inte är nyliberalt, men samtliga punkter i det nyliberala programmet är tyvärr någonstans genomförda. Inte sällan ser man nyliberala beslut i socialdemokratiskt styrda kommuner.

Den friskola som kan fejka betyg åt sina elever billigare än en kommunal skola är per definition bättre, för den ger någon eller några vinst. Om Carema kan låta senildementa ligga i sin avföring billigare än vad kommunal slutförvaring låter senildementa ligga i sin avföring är detta per definition bättre för Carema ger vinst. Svenskarna har fort glömt TV:s avslöjande om hur man i det socialdemokratiska Piteå låste in senildementa för natten och utan all tillsyn. Gamla senildementa, män och kvinnor, som oroliga irrade omkring på vårdavdelningen i blöjbyxor under natten kunde ses i svensk TV. Det lär visst inte ha blivit nämnvärt bättre i Piteå.

Politiker av alla slag vill få in så många elever som möjligt i skolorna och leverera utbildning som passar statens väldigt lågt satta krav så billigt som möjligt. Kvalitet blir irrelevant i ett sådant system. När konkurrensen ligger mellan kommunala och privata skolor där staten står för kostnaden med en fast ersättning per elev, så finns föga anledning att bry sig om kvalitet Såväl våra bedrövliga kommunpolitiker som rikspolitikerna verkar tro att det blir bättre med mer politik av den sort som skapat problemen. Utan att skämmas eller egentligen förstå, upprepar dessa politiker sitt nyliberala mantra och sina floskler. Tanke- och analysförmåga saknas hos dem.

Många privatiseringar, det viktigaste för en nyliberal, har genomförts i Sverige sedan 1980-talet. Några av dem är SSAB, Procordia, Pharmacia, AssiDomän, Enator, Vin & Sprit och Celsius AB.

Televerket omvandlades 1993 till statligt aktiebolag, Telia, och aktierna såldes ut till allmänheten. Då och då fungerar inte telenätet och vid felanmälan får åldringar som hör dåligt tala med en maskin. Vi har att välja mellan ett antal konkurrerande mobiltelefonileverantörer, vart och ett med sina egna basstationer, nätdelar och antennmaster. Våra politiker tror att det blir billigare så.

SJ bolagiserades år 2001 och trafiken sköts av diverse bolag. Politikerna tror att det blir bättre så, men tyvärr går inte längre tågen enligt turlista och avgångar inställs, liksom i det alltid väderberoende flyget.

Kjell Olof Feldts ”Tredje vägens politik” påbörjade (S) förändring av den ekonomiska politiken mot det som senare blev starka nyliberal inslag, som okunniga S-politiker naturligtvis vägrar kalla nyliberala.

Den kommunala hjälp till gamla och sjuka som gavs på 80-talet är nu till stor del borta, även i S-kommuner. På 80-talet lades de väl fungerande ålderdomshemmen ute i kommunerna ned. Alla skulle bo kvar hemma och erbjudas åldringsvården i sin hemmiljö. Detta skulle kompletteras med servicehus, för dem som ville bo så. Så blev det också under en tid, men den tiden är sedan länge förbi och har avvecklats av såväl sosse- som borgerliga kommuner.

Vårdskandalerna, på såväl äldreboenden som i hemmiljö har nu under lång tid duggat tätt. Döda gamlingar hittas då och då efter veckor i sin hemmiljö. Ibland efter att det börjat lukta illa.

Fackförbundet Kommunal publicerade i november 2011 en rapport om vår äldreomsorg. Där påtalar man att äldreomsorgen av kommunerna och i tysthet skjutits över på de anhöriga. Många av dessa har tvingats gå ner på deltid eller sluta jobba för att ta hand om sina åldrande föräldrar. Man säger, vad jag kan se, ingenting om de vilka saknar anhöriga som kan lämna hjälp. Vad jag förstår menar de politiker vi har att ”andra” då skall lämna den.

Rapporten visar vidare

att 67 % av de över 80 fick offentlig omsorg 1980 och endast 37 % 2011,
att samhällets kostnader för äldreomsorgen sjunkit och att allt färre arbetar inom äldreomsorgen och detta trots att antalet åldringar ökat,
att 40 % av de äldre uppgav sig få hjälp av anhörig på 80-talet och att detta antal 2011 ökat till67 %,
att ca 100 000 personer har tvingats gå ned i arbetstid eller slutat jobba för att ta hand om äldre anhöriga.
att skärpta kommunala riktlinjer har gjort det svårare att få äldreomsorg. Chansen att få hemtjänst har minskat med 43 % för en person med samma behov sedan slutet av 80-talet
- Jag tycker det är förfärligt, säger Annelie Nordström som är ordförande i Kommunal.
- Det är faktiskt dubbelt så svårt att få del av offentlig omsorg idag jämfört med 80-talet
- Man lägger alltså över den ekonomiska bördan och ansvaret i de anhörigas knä.

Vi betalar fortfarande världens högsta skatter, men har inte råd att bekosta en värdig vård för de gamla och vi behandlas olika beroende av ålder och härkomst. Detta oberoende av vilket eller vilka partier som har makten i kommunerna. Kommunalrådet i Söderhamn tycks ha uppfattningen att om den gamle också är sjuk, så övergår ansvaret helt till någon annan än kommunen, men gamla människor, ofta färdigbehandlade, är vanligen ändå sjuka på ett eller annat sätt! Jag upprepar: Äldreromsorg, och alltså möjlighet för riktigt gamla att få mat eller matvaror levererade för att inte svälta ihjäl är ett kommunalt ansvar och inte statens. Jag har ett om än svagt hopp, om att kommunalrådet i Söderhamn någon gång skall fatta detta. Men i skriftväxling säger han sig hoppas att staten skall utvidga sitt glesbygdsstöd till att omfatta denna hemsändning till alla gamla med behovet.

Med socialdemokraternas godkännande har politikerna dessutom bestämt att pensionärer skall ha högre skattesats än andra och vi som pensionerades för länge sedan har en pension som år för år minskar kraftigt i värde. Det är inte så konstigt att självmorden bland gamla pensionärer ökar i Sverige, men vem bryr sig?

Under en dimridå av åtgärder avsäger sig stat och kommun sina löften, så att privata aktörer sedan kan skuldbeläggas för missförhållanden som har sin grund i statens korrumperande inflytande. Politikerna inför en rent Orwellsk begreppsförvirring med enorm omfördelning av resurser från vanliga skattebetalare till diverse ekonomiska intressegrupper, såsom banker, finansväsende, riskkapitalister, företag och enskilda. Klyftorna i samhället växer. Vindkraftsindustrin lobbar exempelvis mycket framgångsrikt bland våra okunniga politiker, liksom hos allmänheten, vilket ger den de inkomster den f.n. behöver för att hållas vid liv.

Jag förstår naturligtvis att ett kommunalråds resa till en by i Afrika med några högre kommunala tjänstemän för att se hur man skulle kunna samarbeta – byta erfarenheter, liksom att fria busskort för fritiden till ungdomar är viktigare för kommunen än att tillhandahålla hjälp till gamla och sjuka.
Men egoism är den allt överskuggande ismen hos alla våra politiker.
Det är som sagts förfärligt!
Alltför många tror att den nu rådande nyliberala kapitalismen skall följas av ett nyliberalt nirvana. Precis som kommunisterna trodde att proletariatets diktatur skulle följas av den sanna och lyckliga kommunistiska världen. Men det är sant – några gör ju vinst.

Tyvärr har människorna inte ännu upptäckt vad nyliberalismen innebär. Precis som kommunistiska journalister inte vet vad kommunism innebär ens när de suttit i ett marxistiskt fängelse i Etiopien.

Klicka på urklippet så förstoras det.

Söderhamns kommunalråd svarar

Ja, kommunalrådet svarade omgående, men hade nog lite för bråttom. Antingen är svaret inte genomtänkt eller också finns problem med läsförståelsen, det som ibland kallas funktionell analfabetism.

Rubriken blev alltså: Vi följer bara reglerna om hemkörning.

Jag anmärkte i min insändare på i huvudsak tre saker. Dels att man tillämpat de statliga reglerna för hemsändning i glesbygd i kommunens tätorter på ett felaktigt sätt, dels att man därigenom tillskansat sig statsbidrag som inte skall utgå och dels att kommunalrådet beslöt om omedelbart stopp av matleveranser till gamla och sjuka. Man skulle tydligen invänta deras ansökningar om bistånd och nämndbeslut. Man hade uppenbarligen inga sådana ansökningar sedan tidigare!

Han bortsåg tydligen från konsekvenserna för de gamla och sjuka. Det verkade som om vissa av dem skulle få svälta den tid kommunen behövde för att göra rätt? Den s.k. Ädelreformen gäller sedan 1 januari 1991 och lägger ansvaret för äldreomsorgen på kommunerna, där det alltså har legat i mer än 20 år. Eller såg han kanske nyliberalt på saken? Många nyliberaler menar ju att gamla och sjuka ska klara sig på egen hand genom att då det behövs ha försäkrat sig. Om ej, skall anhöriga, vänner eller välgörenhet träda till.

Kommunalrådet skriver: Bertil Lehman angriper mig i en märklig insändare (21/9) där han dels skjuter in sig på att mitt parti, enligt honom, blivit nyliberalt och dels tydligen inte skall följa lagar och föreskrifter. Lehman blandar också in rena lögner i sin insändare. Söderhamns kommun har inte sett till att vi satsar några 72 miljoner kronor på att köpa vindkraftverk utanför Kalmar!

Vad nyliberal ideologi är för något skall jag förklara för kommunalrådet i ett kommande inlägg. Jag tror att fler behöver veta. Socialdemokraterna har nämligen alltsedan senare delen av 80-talet nyliberala inslag i sin politik. Ett av nyliberalernas tre viktigaste inslag är privatisering av s.k. offentlig verksamhet och socialdemokraterna hann med att privatisera en hel drös av offentligt ägande innan de slutgiltigt fick lämnade rollen som statsbärande parti.

När jag en gång i tiden anslöt mig till det som då hette Högerpartiet, så var det partiet absolut emot privatisering av t.ex. post, telegraf (som det då hette) och järnvägstrafik. Televerket (f.d. Telegrafverket) omvandlades till aktiebolag 1993 och heter numera Telia. SJ bolagiserades 2001. I båda fallen av socialdemokratiska regeringar och med känt resultat. De nyliberala inslagen började visa sig i 1980- och 90-talens ”tredje vägens politik” med Kjell-Olof Feldt som finansminister.

Jag är mycket tydlig när jag, för den fullt ut läskunnige, anmärker på att kommunen under en följd av år (Kurirens uppgift) otillbörligt tillskansat sig statsbidrag. Jag framhåller dessutom att äldreomsorg, t.ex. hemkörning av mat till gamla är ett kommunalt ansvar. Det senare fick tydligen kommunalrådet klart för sig efter intervjun med Kuriren, då han sade: ”Jag kan bara beklaga att det blev så och att vi har gjort fel. Han stoppade alltså plötsligt all hemkörningen av mat. Man skulle invänta ansökningar och omvårdnadsnämndens bedömning av det vidare behovet och beslut innan den återupptogs. Lyckligtvis verkar det hela nu ändå fungera. Hans nyliberalt färgade beslut neutraliserades tydligen genom att butikerna ställde upp ekonomiskt ideellt (alltså nyliberalt) under nästan en månad.

Vilka lögner kommunalrådet kan beslå mig med vet jag inte, men kan misstänka de 72 miljoner, som beslutats till vindkraftverk utanför Kalmar. Det var från min sida ett citat från Kurirens referat av fullmäktigebeslutet där de två att-satserna nedan antogs:

att anslå investeringsmedel motsvarande 57,6 Mkr till kultur- och samhällsutvecklingsnämnden för inköp av del i vindkraftverk

att föreslå Faxeholmen AB att tillsammans med kommunen delta i inköp av vindkraftverk till en beräknad investering om 14,1.

Summerat blir beloppet 71,7 miljoner och Kurirens kommentator hade avrundat till 72. Faxeholmens AB ägs av kommunen. Man kan naturligtvis ta för givet att socialdemokraterna förankrat det hela i Faxeholmens styrelse, innan KF får ta ett sådant beslut. Såväl jag som Kuriren inser naturligtvis det meningslösa i att inte se att-satserna ovan som ett beslut av kommunfullmäktige. Vissa människor läser naturligtvis kritik som en viss potentat läser bibeln.

I KF argumenterade kommunalrådet varmt för beslutet och påstod, enligt Kuriren; att det skulle visa sig mycket lönsamt för kommunen. Att det skulle bli särskilt lönsamt för tysk vindkraftsindustri nämnde han väl inte. Inte heller att svenska elförbrukare skulle subventionera affären med höga elavgifter.

Jag skrev: För att bromsa butikers och människors flykt från glesbygd har riksdagen infört ett statsbidrag för hemkörning av mat till gamla och sjuka. Bidraget är naturligtvis villkorat, så att avståndet till butiken skall vara minst två km. Söderhamn har under lång tid tagit ut detta bidrag även för dem som bor i innerstaden, en majoritet. Om av okunnighet eller som fusk med statsbidrag måste jag låta vara osagt?

Någon, politiker eller tjänsteman, vet rimligen svaret och jag kommer att begära ett besked.

Kommunalrådet svarade: Söderhamns kommun ska precis som alla andra följa lagar och förordningar. Hemsändningsbidraget är enbart ett glesbygdsstöd och ges till butiker för att värna service i glesbygd. När behov finns hos medborgare att få hjälp med handling så kan det ges efter biståndsbedömning av omvårdnadsnämnden.

En ren upprepning således av vad jag just påpekat i min ”märkliga” insändare.

Kommunalrådet avslutar sitt svar med några av politikernas vanliga partidogmer, som lite analysförmåga får att framstå som bara fåniga bl.a. då de ofta omfattas av samtliga partier.

Jag återkommer alltså om nyliberalismens avgrund, nästan i klass med kommunismens.

Min insändare idag

Idag har jag en insändare i Söderhamns-Kuriren och så här såg den ut. (Rubriken satte Kuriren faktiskt som en "krigsrubrik", d.v.s med väldigt stora bokstäver.)

Även socialdemokrater är numera också nyliberaler

Mina insändare är inte många. Nu måste jag ändå skriva en.

För att börja från början, så var en rubrik i Söderhamns-Kuriren den 11 sept. Abrupt slut för hemkörning av mat. Artikeln gav ett utmärkt exempel på hur det kan bli, när politiker och/eller okunniga kommuntjänstemän sköter ruljansen. Kommuner och landsting skall svara för äldrevård och sjukvård. Det vet de flesta.

För att bromsa butikers och människors flykt från glesbygd har riksdagen infört ett statsbidrag för hemkörning av mat till gamla och sjuka. Bidraget är naturligt villkorat, så att avståndet till affären skall vara minst två km. Söderhamn har under lång tid tagit ut detta bidrag även för dem som bor i innerstaden, en majoritet. Om av okunnighet eller som fusk med statsbidrag måste jag låta vara outsagt.  
Länsstyrelsen, som skall bevaka statens intressen, kräver att kommunen omedelbart slutar ta ut felaktiga bidrag. Enligt artikeln blir kommunalrådets reaktion att omedelbart stoppa hemkörningen av mat, som till en billig penning sköts av butikerna. Butikerna känner ansvar för kunderna och beslutar fortsätta hemkörningen månaden ut utan bidrag.
Varken butiker eller de gamla och sjuka har underrättats i förväg och kanske tror kom.-rådet att han kommer att kunna skylla på regeringen? ”Kan bara beklaga”, svarar kommunalrådet tidningen. Samma kommunalråd som sett till att kommunen satsar 72 milj. kronor på två vindkraftverk utanför Kalmar. Verk som blir olönsamma för elförbrukare/skattebetalare och producerar el som vi inte behöver. 
Enligt Kuriren 12/9 har kom.-rådet ändrat sig. Kommunen skall fortsätta hemkörningen till gamla och sjuka, som inte kan besöka butiken. Nu skall hemkörningen med betydande krångel och högre kostnad tas över av hemtjänsten. Någon verkar ha informerat kom.-rådet om fakta och vad som gäller. Däremot verkar inte kom.-rådet ha klart för sig att socialdemokrater numera är också nyliberaler. T.o.m. förra ministern Ylva Johansson stod igår i TV och talade om att (S) är för privatiseringar och fri företagsamhet.

Roland Styffe skrev en insändare häromdagen, där han bl.a. frågade varför man tagit bort möjligheten att hemtjänsten med kommunens bilar kan följa pensionärerna och handla? Svaret blev ”god dag yxskaft”, en rad konstruerade undanflykter och redovisning av ”svårigheter”.

Sedan en uppräkning av sådant kommunen ger de gamla och sjuka. En dag i det gröna varje sommar, för dem som kan och vill delta, Träffpunkter, där gamla men friska kan delta i aktiviteter, för vilka dock pensionärsorganisationerna svarar samt fixarservice till alla över 67 år.

Bertil Lehman
f.d. Moderat och inte socialist
Sandarne

Riksdagens öppnande

  Jag har just lyssnat på statsministerns tal vid öppnandet. Det lät ju bra för Sverige, mycket bättre än det faktiskt är och kommer att bli. Naturligtvis sades inte ett ord om att klyftorna ökar. Att t.ex. vårdbiträdet, undersköterskan och en del lärare behöver jobba 150 år för att få ut den summa, som industri- och bankchefer tjänar på ett år och att de senare ges avtal där de tilldelas årliga bonus på tiotals miljoner kronor, även om de helt misslyckas i sin chefsroll. När de sedan sparkas ger deras avtal dessutom några tiotal milj. i ersättning.

1985 beslutade Sveriges riksbank att bankerna skulle få låna ut obegränsat med pengar utan att riksbanken lade sig i det hela. Alla började leva på lån och så är det fortfarande. Kommunernas ekonomi blev snabbt katastrofal när t.ex. fastighetsvärdena sjönk dramatiskt och bankerna insåg att kommunernas säkerheter, fastigheterna, sjönk i värde.
Jag minns katastrofmötena i Haninge kommun, när bankerna väntades vägra omsättning av lån med kommunen som låntagare eller borgenär för sina egnahemsägare och bostadsrättföreningar. Trots sina ekonomichefer hade kommunpolitikerna försatt oss i en besvärlig situation.

Så finansialiserades kapitalet. Finansiell kapitalism utvecklades och de finansiella marknaderna tenderade att dominera över den traditionella industriella och jordbruksekonomin. De som redan disponerade kapital kunde börja handla med värdepapper placerade i skatteparadis och så sker fortfarande. Nu blev de miljardärer i stället för miljonärer.

Kapital kan flyta fritt över gränserna, vi har frihandel och flytande växelkurs. Räntorna fixeras på marknaden, skattereformer har införts och statens utgifter skall fokusera på tillväxt och vi skall ha en budget i balans. Sverige är alltså nyliberalt, men inte tillräckligt enligt nyliberaler.

Våra nyliberaler i riksdagen, och de verkar många även hos socialdemokraterna, lagstiftar stöd för immateriella rättigheter. T.ex. ger kopiering från upphovsrättsligt skyddade skrifter (s.k. fildelning) högre straff än mord och våldtäckt.

Då en kommunal skola trissar upp betygen så är den sämre än friskolan som gör samma sak. Friskolan ger ju bra vinst trots liten vinst, eftersom den hamnar i skatteparadis. Om Carema kan ha senildementa liggande i sin egen avföring till samma kostnad som kommunen, så är det bättre. Carema ger ju vinst till dem som har råd att köpa värdepapper.

Ja, så här är det, men Reinfeldt pratade om annat.

I öststaterna levde man några årtionden under proletariatets diktatur, som skulle följas av den lyckliga kommunistiska världen. Det blev inte så, utan människorna blev bara fattigare och började svälta t.o.m. till döds. Vi lever väl egentligen under kapitalismens absoluta makt, den som skall följas av den lyckliga fullständigt genomförda nyliberala världen – ett nirvana man anade bakom Reinfeldts tal.

Precis som den amerikanska högern fått liberalism att betyda socialism, försöker den svenska högern att få liberalism att innebära statlig korporativism.

Som alla vet har våra politiker låtit effektivisera Posten. Resultatet är att ett lokalbrev, t.ex. inom Söderhamn nu hamnar i min brevlåda efter ungefär en vecka. Tidigare kom det dagen efter att det postats.

Tågtrafiken privatiserades. Nu gäller tidtabellerna ungefär, utom när det snöar eller blåser för mycket. Ej heller i rusningstrafik.

Det här inlägget har jag haft i tankarna ganska länge. För en tid sedan bestämded jag mig för att invänta statsministerns tal vid riksdagsöppnandet. Då upptäcker jag att andra bloggare kanske tänkt något liknande.

En del av det här inlägget har rötter i Cornucopias nyligen publicerade inlägg: Den nyliberala politikens avgrund.

Nu citerar jag delar av” mixes” blogg 2012-09-16 ”Åt helvete med nyliberalismen”:



Privatiseringen” av Televerket

Nuförtiden finns det stora mängder konkurrerande aktörer på telemarknaden,en tillgång som betalats för av svenska skattebetalare under ett par generationer förvandlades till Telias egendom. Var detta rätt? Självklart inte. Och i en tid när Telia nu gör allt för att kunna stänga ned och slippa ”ansvaret” för det gamla koppar-trådsnätet (som många trots mobiltelefoner fortfarande förlitar sig på, särskilt i avlägsna landsändar) så börjar konsekvenserna av detta beslut bli tydliga.
Koppartrådarna rivs upp ur marken för att det inte längre är lönsamt med gammaldags telefoni-lösningar. Problemet är att detta är inte Telias beslut att ta, för det är inte deras telefonnät.

”Fri-skolor”

Sverige har i viss utsträckning blivit internationellt uppmärksammat för att vi tillåter s.k. fri-skolor, d.v.s. att privata ekonomiska aktörer tillåts bedriva skolverksamhet. Hur fri är denna verksamhet? Inte alls. För det första måste de uppfylla skolverkets alla kriterier för ”godkänd undervisning” vilket i princip garanterar att den kommer vara lika undermålig som den statliga skolan.
Därtill så är det ingen som betalar för sin egen skola (och slipper betala skatt för att finansieradet statliga/kommunala skolväsendet), utan istället så finns en given statlig ”skolpeng” som ges till skolan för varje elev som studerar där. De ekonomiska incitamenten som skapas av detta blir uppenbara : Få in så många elever som möjligt, och leverera utbildning som passar statens (mycket lågt satta) krav så billigt som möjligt.

Kvalitet är irrelevant i ett sådant system. När konkurrensen utgörs av statliga skolor, eller privata skolor som spelar efter samma spelregler (d.v.s. fast summa betalas av staten för varje barn) så finns ingen anledning att bry sig om kvalitet. Istället blir det ett rally mot botten där privata aktörer får ett ekonomiskt incitament att enbart bry sig om att få ned kostnader, och aldrig upp kvalitet. De får inte mer pengar för högre(?) Man missade dock den enkla detaljen att kvalitet, (?) följaktligen är det ekonomiskt irrelevant.

”Privatiserad” sjuk- och äldrevård

(…)
landstingen även är inkompetenta vad gäller att beställa vård, och eftersom man vanligen får vad man beställer är vården precis lika undermålig, med den enda skillnaden att den undermåliga vården levereras mer effektivt.

Den s.k. ”Carema-skandalen” ger oss en relativt tydlig inblick i vad som pågår. Privata vårdbolag agerar enligt strikt ekonomiska principer. Dessa principer innebär att störst vinst får man om man hävdar att man kan leverera given vård så billigt så möjligt. När man sedan misslyckas med att leverera denna vård, är det ingen på beställar-sidan som bryr sig förrän media får nys om historien.

Och trots att media fick nys om historien så fanns inte EN ENDA rad att läsa om de inkompetenta klåpare som inte ägnat en minut åt att kontrollera att de fick den vård som beställts. Därtill, när det blev uppenbart att så inte var fallet så hördes inte en enda stavelse om möjligheten att faktiskt återkräva de pengar som betalats ut till Carema, eftersom de inte levererat det som avtalats.

Sanningen är självklart att det bakom systemets anonyma frontorganisation ”Landstinget” sitter en grupp lata, inkompetenta byråkrater som föredrar att vända papper och dricka kaffe. När skandalen uppdagades kan vi anta att de sjukskrev sig eller gömde sig i något gammalt arkiv i tre veckor, eftersom det var deras signaturer som fanns på avtalen som antingen godkänt missförhållanden, eller som de fullständigt misslyckats att kontrollera att de efterföljdes.
Enligt vad som gick att läsa i dagstidningarna går beställnings-proceduren till ungefär såhär : Carema lovar att leverera viss vård. Landstinget godkänner detta. Efter given tidsperiod skickar landstinget en förfrågan om vilken vård som Carema levererar. Carema svarar att de levererar den vård som avtalats. En kaffe-drickande landstingsbyråkrat nickar och säger ”det är bra”, sätter sin signatur på ett papper och så var det hela kontrollerat och klart.



Sammanfattning

Ovan är bara några exempel på lösningar som de s.k. ny-liberalerna ivrigt påhejat som steg framåt för ekonomisk frihet. Frihet, vardå? Problemet är inte att staten inte är tillräckligt effektiv, eller att statlig och landstingskommunal verksamhet inte bedrivs i bolagsform. Problemet kan inte lösas med mer ”reglering” av företag som jobbar på statlig entreprenad.
Problemet är att verksamheten beställs och kontrolleras av just staten,(eller landstingskommunen) och betalas med skattepengar som ingen frivilligt har gett ifrån sig. Det hela är en gigantisk samhällsekonomisk charad som bedrivs för att vi skall tro att det finns politiker som är för ekonomisk frihet. Snick-snack!

Politiker är intresserade av politisk makt, vare sig mer eller mindre. De har alla sina egna små utopier och sina egna sär-intressen att svara inför, må det vara arbetarrörelsen, facket, näringslivet, finansindustrin eller riskkapitalister i sjukvårds-branschen.

Visst har ”privatiseringarna” i svensk ekonomi lyckats knuffa den ekonomiska kollapsen orsakad av statlig inkompetens framåt ett par decennier. Men att säga att något blivit ”bättre” är struntprat – vi har bara ersatt en centralplanerad ekonomisk ordning med en något mer distribuerad korporativistisk sådan.

Privata aktörer hyrs in för att förhindra en total kollaps av verksamheten, och får som tack för hjälpen ta profit på en del av våra skattepengar.

Dagstidningarna 11 sept. 2012

I början av nästa år blir jag 86 år. Jag följer vad som händer lokalt och globalt. Jag läser Söderhamnskuriren (SK), SvD och andra tidningar via Internet och ibland kommenterar jag i min blogg eller en insändare. En blogg som yngre människor knappast läser, de orkar ju inte läsa mer än 140 tecken (Twitter) och läsförståelsen lär det numera vara si och så med. Nedan presenterar jag några kommentarer till dagens tidningsrubriker.

Rubriker i SK: Abrupt slut för hemkörning av mat. Ett utmärkt exempel på hur det blir när politiker skall bestämma. Många av oss kan inte besöka livsmedelsbutiken. Orsaken kan vara hög ålder, sjukdom eller handikapp. Kommunerna tilldelas ett statsbidrag i vissa fall, där ett villkor är att avståndet till butiken är mer än 2 km. Det här har riksdagen beslutat för att bromsa avfolkningen i glesbygd, inte för att stödja de gamla och sjuka, vilket är en kommunal och landstingskommunal uppgift

Så upptäcker man på länsstyrelsen att Söderhamns kommun tagit ut bidrag till utplockning och hemforsling av mat även i innerstaden. Kommunen slopade servicen plötsligt utan att kunder eller butik underrättats enligt SK och kommunalrådet ”kan bara beklaga”. Samma kom.-råd som bestämt att kommunen skall satsa 72 milj. kr på två vindkraftverk i Kalmar. Verk som är olönsamma för elförbrukare/skattebetalare i Sverige, där vårt elbehov sedan länge är täckt för lång tid framåt och inte några koldioxidutsläpp från elproducenterna sker. Den som bor i tätort och är oförmögen att lämna sin bostad skulle tydligen ändå göra detta för att handla.

Dagen därpå, den 12 sept. meddelas att kommunen ändå skall tillhandahålla denna service. Jag förmodar att någon informerat kommunalrådet om kommunens ansvar. Nu skall emellertid servicen tillhandahållas (med högre kostnad och mer krångel) av hemtjänsten, således inget för äldre pensionärer, som inte fått pensionen höjd på decennier. Givetvis måste man också i varje särskilt fall utreda om behovet verkligen föreligger och därför måste alla ansöka om tjänsten. Handlarna, som anställt folk för detta och i något fall också en kylbil för att kunna leverera fräscha varor säger att de ändå lämnar denna service månaden ut. De känner ett ansvar mot kunderna!

Totalt politiskt kaos. Det handlar om Ljusdals kommun, där man ägnar sig åt personstrider och anklagelser kastas mellan blocken och man använder könsord om varandra, vilket inte enligt min erfarenhet specifikt gäller Ljusdal. Det är förödande för demokratin och en del väljares tro på politikerna.

De redan duktiga klarar sig. Det gäller Rutavdraget för läxhjälp, som naturligtvis inte en fattig ensamstående mamma har råd att utnyttja. Men som blir en flitigt utnyttjad förmån för de välbeställda och helt i linje med Alliansens intentioner, som t. ex. innebär att gamla och sjuka skall ha högre skattesats än unga friska.

Ofta sen hjälp vid hjärtinfarkt. Ja, så är det i hela Hälsingland. Då min hustru fick en infarkt hamnade hon slutligen i Uppsala innan hjälp med kärlvidgning stod att få. Själv hamnade jag i julas på Bollnäs sjukhus med hjärtsvikt. Jag fick vänta sju timmar innan jag fick möta annan personal än den inskrivande. På intensiven fick jag ligga i korridoren och chefsläkaren talade en danska som varken personal eller patienter begrep. Underläkaren (från Ryssland) skrev ut fel medicin till mig. Hjärtsköterskan stoppade användningen efter att jag kommit hem och börjat använda medicinen.

Ett par rubriker i SvD: Mindre dåligt än S om försvaret är inte bra nog. Hans Wallmark (M) har uttalat sig på sin blogg. Wallmark tar miste när han uppenbarligen tror att kravet på borgerlig försvarspolitik är att den skall vara mindre dålig än vänsterns. F.ö. vet nog Wallmark lika litet som alla andra vad S f.n. vill med sin politik. Då man vet, tar man från båda sidor över den enligt den nu så populära metoden triangulering.

Ålder avgörande för kvalitet på hjärtvård. ”Idag undviks insatser för gamla. Man säger sig tro att riskerna är för stora liksom biverkningarna. Det gäller ex.vis kirurgiska ingrepp och propplösande behandlingar. Men även riktigt gamla svarar bra på behandlingen”, säger professor Jan Nilsson vid Lunds universitetssjukhus. Tyvärr skär landstinget i Gävleborg ned på all sjukvård, så att medellivslängden i Söderhamn är lägst i Sverige!

Landstingspolitikerna har ju så mycket annat de kan syssla med. T.ex. affärer och vindkraftverk (mer än 80 milj. för två stora kraftverk, som i alla fall byggs i Hälsingland), som inte behövs och blir olönsamma för oss.). Någon som kan ange ett landsting som lyckats i affärer?

Väldigt många politiker är rena katastrofer! Byt till något könsord om du vill.

Det här skrev jag i huvudsak kvällen den 11 september för en insändare. Nästa dags nyhetsrapportering gjorde det delvis inaktuellt och det har blivit liggande i datorn.

Vad hände och vad händer?

Första frågan besvaras lätt, om man vet. Den andra frågan kan vara svårare. Om framtiden vet vi inget, brukar man säga. Man kan i alla fall alltid gissa och en gissning kan åtminstone vara kvalificerad.

Grunden för en kvalificerad gissning kan t.ex. vara: ”Hur avlöpte det förra gången”, eller ännu bättre, ”hur brukar det gå”? Vad kan konsekvenserna av något som hänt tänkas bli? Då är man inne på historiekunskap. Men tiderna förändras och man skall nog akta sig för att dra för stora växlar på gammal historia, även om t.ex. Balkankrigen nyligen, liksom problemen i Mellanöstern har rötter i vad som hände för århundraden sedan, ja t.o.m. årtusenden.

Kalla kriget varade i fyra och ett halvt decennium och brukar sägas ha upphört för 23 år sedan.

En hel del av det som händer i nutid är starkt kopplat till vad som hände under det kalla kriget.

Ett enda ex: När Berlinmuren föll, det som man vanligen betecknar som krigsslutet, var Vladimir Putin 37 år och mitt uppe i en framgångsrik karriär inom KGB. När den kommunistiska augustikuppen 1991 misslyckats lämnade han partiet. (Du får väl ”slå upp” augustikuppen?) Han utsågs av vännen och borgmästaren i Sankt Petersburg, Sobtjak, till chef för kommittén för yttre förbindelser hos Sankt Petersburgs borgmästare. Kommittén skulle främja internationella relationer och utländska investeringar samt registrera affärsprojekt i staden.

Mindre än ett år senare blev Putin undersökt av en kommission från stadens lagstiftande råd. Man kom fram till att Putin tillåtit alltför billig export av metaller för 93 milj dollar i utbyte mot utländskt livsmedelsbistånd som aldrig kom. Kommissionen rekommenderade Putins avskedande, vilket aldrig verkställdes. Man undrar nu vad Putin tjänade privatekonomiskt på detta och han är nära den absoluta makten i Ryssland.

Det gamla svårt korrumperade kommunistväldet är under ledning av gamla ”f.d.” kommunister idag mer korrumperat snarare än mindre. Putin verkar ha startat närmast rovdrift av landets stora naturtillgångar. Främst gäller det olja och naturgas och den ryska statsledningen verkar göra sig enorma privatvinster. Samtidigt har man startat en våldsam upprustning av krigsmakten, utan att egentligen vara utsatta för något hot utifrån.

Det verkar som om Putin vill driva det kalla kriget vidare trots att han numera saknar den ”allians” med underkuvade stater som WP utgjorde. Det kalla kriget bedrevs inte av bara två stormakter utan av två allianser. Utan att vara medlem i någon av dem fanns så klart Sverige med i västalliansen, något jag ständigt kunnat konstatera.

När jag numera talar med ”obetydligt” yngre människor om det kalla kriget, som jag hänför till nutidshistoria med återverkningar idag uppfattar jag att de inte sällan verkar som levande frågetecken. Jag kunde nog lika gärna tala om peloponnesiska kriget i antikens Grekland mellan attiska sjöförbundet (Aten) och peloponnesiska förbundet (Sparta).

Vem vet något idag om hur Roosewelt och Troman tänkte sig det FN de bildade och hur blev det? Hur många vet att när vi européer för bara sextiotalet år sedan, med flera tiotal miljoner dödsoffer, lagt en stor del av vår kontingent i grus och aska, så satsade USA 10% av sin statsbudget under en tid på Europas återuppbyggnad i det som kom att kallas Marshallhjälpen. Även Sverige, som hållit sig undan kriget, fick del av Marshallhjälpen. Någon tacksamhet har Europa knappast visat. Inte heller för att USA under hela kallakrigetperioden skyddade Västeuropa från Rysk erövring.

Kallt krig

Ja, det är ett tag sedan jag skrev något här. Jag ägnar en stor (nästan all) tid åt att tycka synd om mig själv. Lite tid också till att tycka synd om Birgit, som kämpar på vid min sida. Värst är det på morgnarna, när jag skall sätta mig upp i sängen och de smärtdämpande pillren just har avslutat sitt verk och det i stället är fråga om värk eller lite mer distinkt, smärta. Nog om detta.


Söderhamns kommun är u-land och under avveckling. Våra politiker vidtar åtgärder för att kortsiktigt motverka, men inte sällan långsiktigt befrämja den utvecklingen. Våra ungdomar försöker man behålla här genom att tillhandahålla gratis busskort, men några jobb för flertalet av dem blir det ju inte.


Flyktingmottagning i för den ansträngda bygden stor skala ger en del jobb kortsiktigt, men blir i längden en stor belastning ekonomiskt. Det blir ju efter två år vanligen fråga om socialbidrag under lång tid. Jag undrar om inte flyktingmottagning tvångsmässigt bör spridas solidariskt mellan landets kommuner.


Söderhamnarna drabbas ideligen av stora kostnader för marksanering efter utflyttade industrier och av diverse ekonomisikt misslyckade kommunala satsningar och åtaganden. Så t.ex. satsar kommunen på att bygga två stora vindkraftverk i Kalmar av alla ställen till en beräknad kostnad av 72 milj. kronor. För att göra det hela ännu värre satsar Gävleborgs landsting på två stora vindkraftverk till en beräknad kostnad av drygt 80 milj. kronor.


Sjukvården i landstinget och åldringsvården i Söderhamn får i stället stå tillbaka, trots att dessa områden redan är bland de sämsta i landet. Exempelvis har Gävleborg den kortaste medellivslängden bland Sveriges landsting, helt naturligt eftersom politikerna söker samla sjukvårdens resurser till det avlånga landstingets sydöstra hörn i Gävle och helt saknar riktigt kvalificerad sjukvård, som alltså vid behov bara kan ges efter lång färd med tidsutdräkt.


Prenumererar man på en läsvärd dagstidning, så är man blåst på den under söndagar. Lokaltidningen ägnar en hel sida åt s.k. insändare, som under senare tid till stor del blivit ohöljd och kostnadsfri propaganda från vindkraftsindustrin, som trots vidlyftigt bidrag går dåligt. Nästan alla insändare redovisar känslor mer än fakta. Exempelvis ägnas en stor del av spalterna åt just vindkraftsutbyggnaden, medan skribenterna oftast egentligen bara talar om hur lite de vet om el-produktion/-distribution och vindens nyckfullhet. Okunnighet kan vara något alldeles förfärligt. Särskilt farlig kan den vara när den omfattar politiker, som har att fatta beslut för allas vårt väl.


Gunnar Sträng började i slutet av 60-talet att lite försiktigt använda de svenska försvarskostnaderna som budgetregulator för riket. När Berlinmuren föll i nov. 1989 och det s.k. kalla kriget upphörde var Anders Borg i tvåårsåldern. Det kriget uppstod redan medan WW2 pågick. Två mot axelmakterna genom en slump allierade stormakter var ideologiskt oförenliga.


Kommunismens sammanbrott i Europa, med bara en återstående supermakt trodde man lite till mans skulle innebära långvarig fred med möjlighet till total avrustning hos flertalet demokratier. Ingen förutsåg oligarkins framväxt med en f.d. KGB-agent som president och som småningom kunde fuska till sig närmast total makt i Ryssland på obestämd tid. Nu låter denne Putin bygga en mäktig invasionsflotta för Östersjön. Vad är det han vill kunna invadera?


Inte heller förutsåg man de religionskrig med terrordåd spridda över världen, som skulle komma, självmordsbombare och samordnade flygkapningar med flera tusen förutbestämda totalt oskyldiga dödsoffer. De senare var otänkbara till för elva år sedan.


Sedan länge växer åter spänningen mellan de två stormakterna, men också mellan diverse andra stater, liksom internt i diverse stater.


När hela stater drabbas av ekonomiska problem innebär det svåra konfliktrisker över en hel kontingent


Den som inte känner historien är dömd att upprepa den! Inklusive misstagen.


Det svenska försvaret är näst intill helt nedlagt. År 2019 hoppas man för arméns del kunna ställa upp en del mindre demoförband. t.ex. två luftvärnsbataljoner. Räcker det för försvaret av någon av våra större städer? Kanske har då också JAS-planen och flottans 4 korvetter fått sin beväpning?


Alliansens fyra ledare kom häromdagen med en artikel under SvD Brännpunkt, där de storstilat annonserade en ökning av försvarsanslaget med 300 milj. i två år och sedan 200 milj. årligen. Blir det så som de säger, så är det en kraftig minskning de annonserar och ÖB har att besluta vilka demoförband som skall utgå.


Ökningen av anslaget motsvarar inte ens förväntad inflation. Ännu mindre den vanliga kostnadsökningen för försvarsmateriel p.g.a. dess tekniska utveckling, som erfarenhetsmässigt ligger på ungefär 5 %.


Det kalla kriget, som till del drevs varmt genom ombud, var något som kom att ständigt påverka mig under hela min yrkesverksamma tid. Det drällde ju av WP:s spioner i Sverige och jag arbetade genomgående med hemliga och s.k. kvalificerat hemliga projekt för försvaret.


Den andra sidan i konflikten bekymrade man sig inte om. De var ju våra ”hemligt” allierade. Svenskt territorium var av mycket stor betydelse för både WP och NATO vid en konflikt dem emellan. Så skulle det vara också vid en fullt möjlig framtida konflikt.


Jag undrar vad Anders Borg vet om det kalla kriget och krigsrisker framöver? Och vad sysslar egentligen den för säkerhetspolitiken till stor del ansvarige utrikesministern egentligen med, förutom att flyga runt världen, frottera sig med stora och små högdjur och skriva dagbok i bloggen, högst sannolikt och önskvärt med väsentligheter utelämnade?