Gammal man gör så gott han kan ̶ ingenting

Det har varit glest mellan inläggen här en tid, kanske rent av mer än glest. Vi må dock ursäktas, eftersom hela företaget har börjat gå på knäna. Styrelsen har en massa idéer, men ser inte till att de överförs till ledningen av företaget. Vd och avdelningscheferna borde bytas ut, men ingen vet hur det skall gå till. Personalen på golvet liksom hela ledningen är för gammal och har artros, hjärtsvikt och en rad andra krämpor.

Nej, skämt åsido, jag är nu så gammal att jag bara vill vara i fred. Jag är emot alla störningar. Den dagen jag fyller år vill jag skall vara som alla andra dagar. Jag vaknar vid tolv – ett-tiden, och äter frukost, klär på mig vid fyratiden och läser sedan en god bok. Under kvällen tittar jag på Rapport, men hör inte vad som sägs och hoppas på textning. De få hallåmän som tills nyligen talade tydlig svenska är nu sorgligt nog pensionerade. Sven Jerring är dessutom död.

Torparna och industriarbetarna hade då jag var ung en livsfilosofi: Det är som det är och blir som det blir. Den gäller inte min födelsedag. Personlig uppvaktning den dagen undanbedes (förbjudes) således, enda undantag är barn, barnbarn och barnbarnsbarn med föräldrar.

Nu skall jag fortsätta med det jag sysslade med innan jag började skriva för bloggen. Jag läser för andra gången Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den gavs ut 2009, samma år som jag började blogga. Klart är att man efter åtta år, med god behållning kan läsa om en bra bok. Jag skulle alltså faktiskt kunna återanvända en del av mina gamla blogginlägg.