Söderhamns äldreomsorg m.m.

Karin Forslund och jag efter våra fall

Den 11 april fanns i Söderhamns-Kuriren en artikel med rubriken Karin gav äldrevården ett ansikte. Artikeln handlade om Karin Forslund, som nyligen avlidit i sviterna efter ett antal fallolyckor. Karin bodde på Åsgårdens äldreboende i Söderhamn. Hon blev 95 år gammal. 

 

Karin behövde ibland gå upp på natten för att kissa. Hon visste så väl att äldreboendet var underbemannat nattetid och ville inte besvära personalen. Jag citerar vidare ur Söderhamns-Kuriren: ”I juni 2014, under en period på 14 dagar, föll hon när hon gjorde sina tappra försök att ta sig till toaletten. Varje gång slog hon sig illa.

 

Det var då som hon blev äldrevårdens ansikte. Blåslagen och eländig tittade hon med klar blick in i kameran, och lät sig fotograferas av Kurirens reporter Felicia Andersson.

 

Aftonbladet engagerade sig också. Och än i dag dyker bilden på den blåslagna Karin upp i sociala medier på nätet, som ett exempel på hur äldrevården ser ut idag.” 


 

Den 18 juli 2014 drabbades Karin av en stroke ”och blev borta för världen. … Hon dog i sviterna efter fallen. En gammal människa klarar inte att slå huvudet så hårt tre gånger under en kort period …”

 

När jag såg bilden av Karin i tidningen kände jag igen skadorna. Jag ”dammade” pannan och ansiktet i stengolvet i groventrén hemma och det var inte mitt värsta fall. Det var när jag föll i badrummet och låg medvetslös en halvtimme, innan jag kvicknade till i en blodpöl och kunde ropa på min hemvårdare, Birgit min hustru, som kom ilande med sin rollator, varpå hon klippte remsor av ett kasserat lakan att linda om skallen.

 

Tidigare, då jag ofta föll höll jag reda på mina fall och redovisar dem i inlägget Gubben snubblar och faller den 10 oktober 2014. Det hittar du lätt genom att skriva ”Gubben snubblar” i sökrutan längst uppe till vänster och klicka Enter.

 

Numera är jag väldigt försiktig när jag är uppe och går, så ”peppar peppar” jag har inte fallit omkull någon gång i år. Å andra sidan sitter eller ligger jag numera den mesta tiden.

 

Kommunfullmäktige i Söderhamn möttes i slutet av april och mötet avrapporterades i vanlig ordning i Kuriren. Mötet drog ut på tiden, det blir ju så då ledamöterna har svårt för att uttrycka sig klokt, kort och koncist. 


 

Ledamöterna fick tre minuter var att göra inspel inför en kommande budgetdebatt. Centerpartisten, Magnus Svensson, förespråkade en stram ekonomisk hållning. På så sätt kan man ha råd att bygga exempelvis en bandyhall.

 

Vänsterpartisten Jonna Källström Böresson menade att Söderhamn skall vara en hållbar kommun. Hon pekade på det faktum att några av kommunens nämnder brottas med sin ekonomi.

 

Det är de nämnder som ofta möter medborgarna när de är som skörast och sårbara. ”Det är något vi måste ta på allvar.” Det är bra sagt, men samtidigt vill hon införa avgiftsfri kollektivtrafik. Frågan är om hon prioriterar nämnderna? Gamla och sjuka kan inte använda sig av kollektivtrafiken som tvärt om bör vara avgiftsbelagd. Hon ville också skapa fler fasta tjänster för personalen inom äldreomsorgen. Det är nödvändigt, vilket detta blogginlägg också visar.

 

Sedan pratade man bandyhall och det blev ett ja till en projektering för en sådan. Frågan har stötts och blötts i många år och kommunen har inte råd med någon bandyhall så länge man inte anser sig ha råd med en godtagbar äldreomsorg. Nu försöker man få igenom bandyhallen genom att kalla den ett väderskydd.

 

Sven-Erik Lindestam menade att man gärna kan lura medborgarna att vara för bandyhallen, genom att kalla den väderskydd. Det avdramatiserar beteckningen, tak, väggar och ”golv” skall den ändå ha, liksom plats för åskådare.

 

Vad man än kallar den blir en bandyhall en kolossal byggnad, med ett kolossalt omfångsrikt tak, som skall konstrueras för stor snötyngd. Bara bandyplanen blir mer än 7 000 m² och till detta kommer läktare för åskådarplatser. Man förfäktar ju att väldigt många vill se bandymatcher i Söderhamn. Jag tror att ”väldigt många” visar sig vara ”inte särskilt många”.

 

Till det hela kommer sedan i framtiden avgifterna för drift och underhåll av denna stora byggnad, något jag inte tror att bandylaget, Broberg, kommer att klara ekonomiskt. Politikerna måste sluta straffa människor för att de blir äldre och sjuka. Med högre skattesats än unga och friska, med en undermålig äldreomsorg och sjukvård samt med pensioner (innestående lön) som inte alls följer prisutvecklingen.