Jobbigt, men intressant

 

Vid 88 års ålder tar jag inte det jag nu kallar för jobb särskilt allvarligt. Att klanka på ”överheten” är dessutom en lättsam verksamhet. Jag har den bestämda uppfattningen att den politiska ledningen i kommunen till största delen består av en samling mer än lovligt obildade människor. Jag gissar också att chefstjänstemännen ute i förvaltningarna i första hand har tillsatts genom att de kunnat uppvisa partibok, inte i första hand relevanta och bra betyg.

 

Jag har ju under lång tid erfarenhet av att arbeta i opposition i en då S-styrd kommun. Jag glömmer inte det lönlösa nämndarbete vi ibland utförde för att få motståndarna att anställa den kompetente av två sökande, varav den inkompetente angavs vara partimedlem (S).

 

Vad är då mitt jobb nu för tiden? Jo, det är att ”bluddra” lite i den här bloggen, men framför allt att ”vidareutbilda” mig genom att läsa historia, mest nutidshistoria, några tidningar och undantagsvis ren skönlitteratur. Jag är såsom många i min ålder multisjuk, med fysiskt nedsatt förmåga och besvärliga smärtor som jag dock numera klarar rätt väl genom medicinering.

 

Jag är numera minst åtta centimeter kortare än jag var vid 16 års ålder. Det gör förstås att ett knippe nerver kommer i kläm mellan hals och ryggkotor, medan jag ändå ibland måste klänga på en trappstege, för att nå högt belägna böcker i mitt bibliotek.

 

En ganska jobbig nyhet beträffande mitt arbete enligt ovan finns faktiskt. Jag bytte i förra veckan Windows XP till Windows 8 och det är, men framförallt har varit jobbigt. Nu har jobbet vid datorn i alla fall börjat flyta någorlunda, även om det ibland händer de mest oväntade saker. Mycket beroende på att jag är så darrhänt och att fingrarna darrar så att jag klickar i helt fel läge.

 

Mitt närminne har en tid visat sig bli allt sämre och vid datorn behöver man gott närminne för att utföra följder av instruktioner. Ibland, när jag får något att fungera i datorn har jag sedan ingen klar bild av hur jag bar mig åt. Jag är alltså inte längre särskilt läraktig om det gäller att komma ihåg en följd av instruktioner.

 

Ute i världen händer det gamla vanliga. Det är lika ringa uppseendeväckande som vanligt. Vi får i alla fall tips om att fartyget Marianne har avseglat mot Gaza för att med Dror Feiler, Mikael Wiehe och några andra konstiga människor försöka bryta den Egyptisk-Israeliska blockaden av Hamasterroristernas tillhåll. Ankomsten till Gaza beräknas inträffa kring midsommar. Vi får då se om särskilt Israelerna kommer att hävda blockaden.

 

Gör de det kanske de israeliska soldaterna liksom tidigare anfalles med järnrör, varvid naturligtvis de kommer att skjuta i självförsvar och så har vi några dödsoffer och martyrer, liksom några skadade att redovisa. Men israelerna kommer nog att fortsätta sin blockad tills de vet att araberna slutat importera sådant de kan tillverka raketer med stridsladdning av.