(För en liten del av riket.)
Maffiarikets ledare, Putin, rustar sina maffiasoldater,
kränker gränser i Europa och annekterar land enligt Hitlers gamla mönster.
Efter WW2 byggde ryssarna tvångsvis in ryska minoriteter i sina randstater, där
Estland är ett mycket tydligt exempel. Nu låter Putin köra bort andra staters
fartyg från internationellt vatten i Östersjön med motiveringen: ”Här skall vi
öva krig mot er.”
Samtidigt har maffiastaten nästan ingen kust ut mot
Östersjön, bara en liten bit av erövrade Ostpreussen. Nu med namnet Kaliningrad
efter den ryska och kommunistiska rövarhövdingen Michail Kalinin.
Samtidigt vet vi att staten Ryssland är korrupterad, inte
minst den ryska polisen. Helt genomkorrumperad är den ryska ”hemliga polisen”
FSB, den ryska federationens
säkerhetstjänst. Den skall syssla med kontraspionage, terrorismbekämpning
(sic!), bekämpa grov brottslighet (något
den istället ägnar sig åt), gränskontroll och gränsövervakning liksom
informationssäkerhet. Det sista har man vänt på så att man ägnar sig åt
infospioneri i stället.
Allt detta vet man mycket väl i Sverige. Alla utom de flesta
miljöpartister och tyvärr en del sverigedemokrater, som ju ser upp till den
störste skurken av alla, Putin. ”Det hjärtat är fullt av, om det talar och
munnen” lär vara ett gammalt ordspråk. Jag skulle ju skriva om
enveckasförsvaret. Jag får återkomma om maffiabossen Putin och hans maffiastat.
Buden från våra politiker om mer pengar till försvaret har
den sista tiden varit många men närmast löjeväckande. Nej, fel ord! De har ju inte
varit något att skratta åt, snarare att gråta över.
ÖB (myndigheten) har vad jag förstår sagt att den behöver
ett tillskott på 40 mdr kronor de närmaste fyra åren för att bygga upp första
delen av det försvar politikerna beslutade om i 2009 års försvarsreform.
Sverige skulle bygga upp ett ”insatsförsvar”. Det skulle kunna genomföra insatser
under FN-mandat utomlands, enkelt uttryckt föra krig utomlands på uppdrag av
FN. Verkligheten är att Sverige redan fört krig, som inte ens var FN-uppdrag i
Afghanistan, Kosovo och Libyen.
I slutet av 90-talet fick några svenska generaler för sig
att försvaret skulle kunna göra ”timeout” under 3-4 år. Försvaret, sådant det
såg ut, skulle kunna läggas ned. Inga värnpliktiga inkallas, det mesta av
materielen säljas eller skänkas bort, alla mobförråd rensas ut och lite
högmodern materiel i stället samlas till ett centralförråd i Arboga.
Pengar skulle läggas på hög en tid och sedan, efter 3-4 år
skulle man redan 2004 kunna stå där med ett litet proffsigt insatsförsvar. Ett
som kunde användas var som helst på jordklotet. Hur dumma fick generaler vara?
Förstod de inte att de skulle få med riksdagsledamöter, företrädarna för
politiska partier att göra, t.ex. miljöpartister, kommunister och nya sortens
moderater?
I försvaret, som snabbt skulle avvecklas visade det sig att
uppgiften inte var helt enkel. I något tusental mobförråd uppstod snart kaos. Förråd
skulle tömmas, men var? I väntan på besked placerades grejorna i något redan
helt eller delvis tömt förråd och snart visste ingen var de fanns. Däremot
upptäckte man att det bl.a. fanns tusentals överstelöjtnanter med fullmakt att
vara överstelöjtnanter fram till pensioneringen och dem kunde man inte stoppa
in på ledigbliven förrådshylla.
Många, som tidigare hade drabbats av stopp i karriären som
kaptener hade nu kunnat bli överstelöjtnanter. Det sades att de behövde den
pensionen och det gick historier om hustrur som meddelade att de borde
tituleras överstinna, men de kan inte ha varit så många.
Försvaret fortsatte att kosta pengar, men man sålde också
många hundra av förrådens lastbilar, som bara rullat några kilometer. Jag är
ganska säker på att makthavande politiker tog hand om inkomsterna för att användas
till något som kunde ge röster i kommande val.
Affärerna sköttes av en kommendör och, tror jag, några
överstar. Åkerierna i Sverige fick sina bilar billigt, men inte bara de.
Allehanda fordon, kanoner och annan materiel radades upp på en del krigsflygfält
och såldes på auktion. Svenska staten köpte nära nog samtidigt stridsvagnar och
andra stridsfordon i hundratal på 90-talet. Sedan sålde man dem omgående för
lägre pris, t.o.m. innan försvaret självt mottagit leveransen. För vårt lilla
nya försvar dög bara senaste årsmodellen och till den trodde man sig få pengar
från politikerna.
Försvarets timeout, som ursprungligen skulle upphöra 2004
löper vidare, men nu är man beroende av politikernas välvilliga finansiering. Men
politiker räknar röster i val och inget annat. Det är här vi väljare behöver
vakna och upptäcka att vi lever i en farlig värld. En värld där en stormakt
intill oss återigen hotar kringliggande länder t.o.m. med kärnvapen och har
börjat annektera delar av sina randstater.
Nå, det tog tid att samla in det vi skulle spara till centralförrådet
i Arboga, som blev allmänt känt, men sedan länge fanns insprängt i berg. Man
presenterade 2009 års försvarsreform. Hela denna reform beräknades kosta 40 miljarder
kronor, 4 miljarder per år under tio år. Fram till den beryktade timeouten hade
vi gladeligen betalat några och 40 miljarder per år för att hålla liv i ett
försvar som skulle avskräcka.
2009 års försvarsreform går även under namnet Insatsorganisation 14, IO14 då den
skulle vara genomförd år 2014. (Sic!)
Det man kallat
basplattan för den framtida organisationen, befäl och manskap samt deras
personliga grundutrustning skulle kosta 16 miljarder (mdr), 4 miljarder per år
i 4 år och skulle alltså kunna vara genomförd år 2019. Det tidigare budet hade
varit att basorganisationen, skulle vara på plats redan 2014, alltså förra
året. ÖB själv tippade år 2023, en försening på bara nio år och 19 år om man
räknar från början, 2004, som några generaler och politiker ursprungligen tänkt
sig.
För ett par veckor sedan presenterade, (såsom jag fattar det
hela), regeringen och allianspartierna sina divergerande bud för de kommande
fyra åren, där ÖB angivit behovet till 16 miljarder eller 4 miljarder per år
under fyra år.
Regeringen bjöd 6.2 miljarder, alltså 1,55 miljarder per år.
Moderaterna bjöd 10 miljarder, alltså 2,5 miljarder per år.
Folkpartiet bjöd 18 miljarder, alltså 4,5 miljarder per år.
Ingen gav något bud på hela reformen.
Häromdagen fattades äntligen ett beslut sedan alla pratat
ihop sig och det blev 10,2 miljarder och
alltså 2,55 miljarder per år under
fyra år. Drygt hälften av vad ÖB hade äskat alltså. Med 40 års erfarenhet av
ÖB:s, tidigare försvarsstabens, kostnadsberäkningar vill jag påstå att
kostnaderna sannolikt är grovt underskattade om inte FMV svarat för sin del av
beräkningarna.
Mitt i alltihop har man kunnat se tidningsuppgifter om att
politikerna meddelat att ytterligare 10 Jas E (summa 70), 1 ubåt (summa 2)
skall anskaffas och att Gotland skall återmilitariseras. Allt under ÖB protester,
det lär ju inte resultera i motsvarande medelstillskott.
Sedan har vi ett problem som kanske varken politiker eller
militärer tagit till sig och redovisat, nämligen kostnadsökningar. Mina 40 års
erfarenhet av kostnadsberäkningar för försvaret säger mig att t.ex.
försvarsmateriel årligen ökar i pris med ungefär 4 procent. Knappast mindre.
Men man verkar i medias redovisning inte ha med någon sådan, då man bara
konstaterar att en totalkostnad över 10 år är 40 miljarder, alltså 4 miljarder
per år. De 40 miljarderna i dagens pris (?) kan om tio år visa sig vara 47- 48
miljarder eller något annat.
Hela den här affären är virrig, oklar, för gemene man men
borde inte vara det. Uppgifterna i media har varierat i tiden, med olika
partibesked och ÖB-besked, med fullständigt orimliga skillnader från tid till
annan. Det är inte helt lätt att veta vad som totalt gäller från tid till
annan. Vi medborgare saknar en fullständig och någorlunda klar bild av om, hur
och när vi kommer att kunna försvara oss. Det
är inte för mycket begärt att vi hintas om detta.
Det vi just nu vet, är att Sverige tills vidare saknar ett
försvar värt namnet. Inte ens flygvapnet är något att räkna med. Flygplanen kan
inte skyddas tillräckligt genom spridning i skydd och vi kan inte samtidigt och
ständigt ha alla våra plan i luften. Våra plattformars beväpning verkar inte
heller vara ”färdig”.
Media skulle kunna göra mycket mer och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar