Om klantiga politiker

Miljöpartiets utrikespolitiske talesperson, Valter Mutt, tycker att man skall skicka regeringsplanet att hämta Snowden till Sverige. I Aftonbladet förklarar han att förslaget är till fullo förankrat i Miljöpartiet. Det är nog så, men förankrandet verkar ha varit något som skulle ha hållits hemligt.

Det bemöttes i Agenda av Gustav Fridolin, som sa att man skall komma ihåg att asylärenden skall avgöras i domstol, att det Snowden gjorde är förbjudet i USA och skulle vara förbjudet även i Sverige. Valter Mutt skulle väl ha varit finansminister om MP hade fått tillsätta den posten. Gustav Fridolin är väl också rädd om sin statsrådsstatus och ministerlön.

                           

Hur som helst måste Miljöpartiet ut ur regeringen, något Stefan Löfven och socialdemokraterna inte fattat. Inom parentes är det halvhemliga samarbetet med kommunisterna, eller Vänsterpartiet som de kallar sig, inte alls populärt i populasen. Vänstern har inte blivit populärare sedan ledningen från Sovjet föll bort för 25 år sedan.

Så har vi då ”den sensationella” regeringskrisen. Jag förstår inte alls vad som är sensationellt? Jag har allt sedan regeringsbildandet väntat mig något i den här stilen. Miljöpartiet är ju helt omöjliga i en svensk regering och till det en regeringsbudget, som är starkt påverkad av inte bara Miljöpartiet, utan en där också kommunisterna lämnat tydliga avtryck.

Slopandet av lagen om fritt vårdval har jag tidigare skrivit om, det är en väldigt tydlig vänstergir. Vidare har regeringen försökt att stoppa förbifart Stockholm, vilket kommer att kosta oss hundratals miljoner och kraftigt fördröjer byggnationen.

Andra löften från valrörelsen som sviks för att tillmötesgå miljöpartisterna är Bromma flygplats, kärnkraften, friskole-, energi- och pensionsuppgörelsen. Vi lär också bli utan inrikesflyg till och från Stockholm, men det kan ju ge en fördel för någon landsortsplats vid företagsetablering. Den vane förhandlaren kunde inte hindra att miljöpartiet tog hela handen.

I Skavlans sista program för säsongen, som sänds nu i kväll lär Stefan Löfven dyka upp och säga sig vara motarbetad! Det programmet får jag inte missa. Kanske tycker han att alla riksdagens ledamöter har en skyldighet att släppa igenom en miljöpartistisk vänsterbudget, sedan man accepterat honom som regeringsbildare. Inget kan vara mer felaktigt. Åtar man sig regeringsbildandet, så är den första skyldigheten att man sett till att kunna få igenom sin budget i riksdagen.

Parlamentarism och demokrati bygger på att regeringens politik, varje regeringsförslag, måste ha riksdagens stöd. I fallet regeringen Löfven alltså av antingen SD eller Alliansen och så bildar Löfven regering med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet (kommunisterna). Gröngölingarna kan vi lämna därhän, men några förslag som lutar alltför mycket åt vänster lär inte med godkännande kunna passera riksdagen.

I snart sagt varje framträdande har Löfven talat om sin utsträckta hand. Det gör alla löneförhandlare, när det krisar sig i avtalsrörelsen. Men den här gången hade han Miljöpartiet och Vänsterpartiet i den framsträckta handen och den handen ville varken Alliansen eller SD ta. Det borde Löfven ha haft klart för sig.

Nu står allt Löfvens hopp till extravalet den 22 mars, men svenskarna har börjat tycka att man behandlar Sverigedemokraterna orättvist och odemokratiskt. Allt fler svenskar tycker också att Sverige drar ett alltför stort och kanske framförallt orättvist lass av flyktingar. Att det är så att hjälpen ges till fler om den oftare riktas till flyktinglägren i väntan på att de skall kunna återvända.

Nu är det så att Sverige tar emot orimligt fler flyktingar än övriga EU-länder. Våra nordiska grannar Norge, Danmark och Finland tar emot avsevärt färre. I dessa länder behandlas dessutom partimotsvarigheterna till SD som övriga partier och de tycker att vi bär oss konstigt åt.

SD har sina rötter i nazismen säger man, men de rötterna är sedan länge uppryckta anser allt fler och SD har flera gånger fler väljare än alla partier utom S och M. Skall vi ha demokrati eller ej, frågar sig nu väldigt många svenskar?