Kommentar till kommentar

Jag blir säkert långrandig när jag svarar på 3:dje kommentaren till mitt inlägg 5/12 Om klantiga politiker från Umepojk i Mason, Ohio. Därför får det i stället bli ett nytt inlägg.

1    ”SD-representanternas avskyvärda uttalande ligger i nutiden eller nära”, skriver han.

      Jag kan faktiskt inte påminna mig något sådant uttalande från SD. Avskyvärd är ett väldigt starkt ord. Kanske avses något ilsket och ytterst olämpligt yttrande som en sverigedemokrat fällt, trakasserad på hemväg från krogen? Det är vad jag kan påminna mig.

      Just idag läser jag att Björn Söder i intervju deklarerat som sin uppfattning, att samer, tornedalingar och judar som inte är helt assimilerade inte är svenskar. Däremot kan de vara svenska medborgare. Sådant resulterar naturligtvis i arga kommentarer främst från de berörda och är utomordentligt dumt.

2 ”Jag är ingen anhängare av V, men kan du visa på när en nuvarande representant för V uttalat stöd för de avskyvärdheter som begåtts i kommunismens namn,” följer sedan?

   Nikita Chrusjtjov förbjöd redan på sin tid Vänsterpartiet att fortsätta personkulten och avslöjade en hel del av kommunismens brott mot mänskligheten. Vänsterpartiet finansierade sin verksamhet med medel från Moskva ända fram till 1990. Men kunde inte, och kan naturligtvis fortfarande inte, uttala sådant stöd. Jag förstår kanske inte frågan? Den ideologi de strävar mot är, vad jag vet, fortfarande kommunism. 1990, efter kommunismens sammanbrott i Sovjetunionen, kunde de bara inte behålla sitt gamla namn, ”Vänsterpartiet kommunisterna”.

3 ”Att stödet för SD ökar är inget argument för dem”, skriver han så.

   Nej, naturligtvis inte, men framgången blir antagligen till god hjälp i kommande val, då väljarna konstaterat att de starkt ökat sin andel röster, medan övriga partier minskat eller står stilla. För rådvilla väljare med många partier att välja emellan kan sådant visa sig betydelsefullt.

4 ”Hur många röstade på nazisterna när Hitler kom till makten”, är den sista frågan?

   Ett riktigt kort svar är: En majoritet.

   Rikskansler blev han den 30 januari 1933, efter misslyckade försök att ena socialdemokrater och konservativa i en koalition (Jämför med läget i Sverige idag.), valdes Hitler till rikskansler.

   Den 5 mars samma år hölls extraval till riksdagen. Nationalsocialisterna (Nazisterna, NSDAP) fick 288 mandat. Koalitionspartnern, tysknationalisterna fick 52 mandat. Därmed fick de absolut majoritet med 340 av tot. 647 mandat och Hitlers ställning som regeringschef blev ohotad.

   Den 23 mars 1933 genomdrevs den s.k. Fullmaktslagen, som gav Hitler diktatorisk makt. För att genomdriva lagen krävdes 432 röster och dessa fick Hitler genom sin ytterligt skickliga retorik

   Vill man veta allt om detta skall man förslagsvis läsa Hitler en biografi av Joachim Fest. Först publicerad 1973, på svenska 1974 och i nyutgåva på svenska 2008 drygt 900 sidor. Där kan det politiska skeendet tiden kring 1931-1933, då Hitler avancerade som värst, studeras nästan dag för dag. Men jag har en känsla av att Umepojk inte är så intresserad av historia.