Då jag var i tonåren besökte jag vid ett tillfälle länsmuséet i Hudiksvall. Antagligen gjorde jag också så vid något tillfälle som barn då far och jag besökte släkten i Hudiksvall. Mina förfäder hade bebott Lingarö, Ingsta och Nordenholm intill Hudiksvall. Lingarö redan från 1300-talet. Min farfar sålde Nordenholm i början av 1900-talet.
Vad min far främst ville visa mig var målningarna i kroppsstorlek av förfäderna Johan och Barbro Blanck, som tillsammans med Johans adelsbrev, då hängde i stora trapphallen till muséet.
Då jag för tjugotalet år sedan hade min son med familj här, han är bosatt i USA, så ville jag visa dem dessa porträtt. Det visade sig att de stod i något förrådsrum bakom en massa bråte.
Personalen var mycket vänlig och erbjöd sig att plocka fram porträtten om vi t.ex. gick ut på stan för att äta lunch och sedan kom tillbaka. Det gjorde vi och USA-familjen fick se tavlorna.
Jag var ändå besviken. Jag mindes ju muséet som ett muséum och nu hade det förvandlats till vad jag såg som en konsthall. Det mesta var helt enkelt en utställning av moderna målningar.
När jag senare någon gång passerade Hudiksvall gick jag in i muséet för att se efter vad de eventuellt gjort med Johan och hans hustru, så kunde de inte återfinnas av personalen. Någon trodde att de kanske hängde på något tjänsterum och vi gick för att se efter. Där hängde emellertid en pampig gammal tavla av någon annan bemärkthet.
Sedan dess har jag då och då undrat vad som hände med Blanck och hans hustru.
Så för en tid sedan fick jag syn på dem i Kuriren. De visas alltså igen i muséet och det glädjer mig. Tidningsartikeln handlade om något helt annat, men bilden är från muséet.
Johan och Barbro, som levde på 1600-talet har säkert en hel del avkomlingar i Hälsingland, även om den tidens söner till mycket stor del stupade i krigen under Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Karl XI, och Karl XII.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar