FRA/NSA

Jag prenumererar på Svenska Dagbladet och får varje dag läsa sida upp och sida ned av gamla misstolkade ”nyheter”. Hur utbytet av information mellan västliga underrättelsetjänster sker. Där t.ex. vad den amerikanske journalisten Glenn Greenwald skriver efter att ha läst Snowdens läckta dokument. Greenwaldt vet ingenting om FRA, men anklagar lika fullt FRA för att arbeta enligt NSA:s direktiv.

Alla dessa felaktiga ”nyheter” handlar om ”nyheter” som finns rätt beskrivna i ett flertal böcker, både av historiker och direkt inblandade. Så t.ex. har Thede Palm, chef för den svenska utlandsunderrättelsetjänsten från 1946 – 1965, beskrivit hur utbytet av underrättelser mellan västliga stater går till.

Det är helt enkelt en fråga om handel, en handel av vilken alla vill se lönsamhet. Tack vare FRA är Sverige en väldigt lönsam aktör på den västliga underrättelsemarknaden. Sverige kan hålla sig väl underrättat om vad som hänt, planeras hända och kommer att hända globalt. Det är dock något som många klantskallar nu försöker stoppa utan att fatta det.

I 46 år arbetade jag i det svenska försvaret. Under 40 år av den tiden var mitt arbete belagt med hög eller mycket hög sekretess. Till del bestod det hela tiden av att söka skydda arbetet mot signalspaning. Även signalspaning som bedrevs av främmande makter från platser i Sverige.

1948 uppfanns transistorn och tio år senare kom integrerade kretsar. Datorerna utvecklades i rask takt och man kan säga att begreppet PC var helt etablerat 1981 med IBM:s persondatorer. Jag kan inte säga exakt när jag skaffade min första persondator på jobbet, men det måste ha varit vid den här tiden, trots att jag egentligen vill påstå att det var i slutet av 70-talet.

Då hade jag börjat med en programmerbar (på magnetkort) kalkylator med remsskrivare. Att manuellt med räknesticka beräkna frekvensselektiv fädning för ett radiolänkhopp tog timmar. Sedan jag tagit fram ett datorprogram för detta till kalkylatorn utfördes beräkningen på mindre än en minut.

Många olika datortillverkare följde snabbt upp med IBM-kompatibla datorer, som verkade vara rena kopior och alldeles utmärkta. Min första PC kostade om jag minns rätt 53 000 kronor. Jag fick tillstånd att inköpa den på något försvarsmaktsanslag till Försvarets telenät och det blev en IBM- kompatibel Ericsondator med Windows operativsystem. Detta vid en tid då många samtida tekniska officerare och en del medarbetare i FMV skaffade ABC-datorer från Luxor i Motala med annat operativsystem. Det visade sig ytterst klokt handlat av mig.

Det jag här vill komma fram till är att jag ganska snart blev klart medveten om att en PC relativt lätt kan ”avlyssnas” trådlöst om avståndet till avlyssnaren inte är alltför stort. Avlyssnaren kan då t.ex. på sin bildskärm följa och spela in allt som visas på min egen skärm. Jag började snegla misstänksamt mot Filminstitutet varje gång jag parkerade bilen vid jobbet.. Filminstitutet låg nära den flygel i ”Tegelhögen” där jag jobbade. Sådan avlyssning kan vilken som helst tillräckligt kunnig teletekniker åstadkomma. Internet för allmän användning tillkom långt senare.

I mitt jobb samarbetade jag med en avdelning vid ERA i Kista. Vi utförde där datorkörningar med mycket hög säkerhetsklassning och Ericsson hade samma intresse för skydd mot industrispionage. Vi delade därför på ett tidigt stadium av datorhistoriken på kostnaden för ett s.k. RÖS-rum. Alltså ett datorrum helt skyddat elektromagnetiskt, det vill säga ingen egentlig mätbar elektromagnetisk strålning lämnar rummet.

Ingen kritiker av FRA har vad jag kunnat se nämnt den ryska signalspaning som idag och allt sedan WW2 ryssarna med stor iver bedriver mot bl.a. Sverige. Att de bedriver den, liksom att också Sverige spanar visas öppet. Vi disponerar ett signalspaningsfartyg, Orion, men ryssarna har många s.k. ”professorsbåtar”. Vi har ett eller ett par flygplan från vilka FRA spanar, men ryssarna har många.

Jag minns en svensk flygmaktsövning för länge sedan, jag tror det var redan på 50-talet, då ett ryskt professorsfartyg fräckt gick in och lade sig mitt i den svenska övningen, i Krokek i Bråviken. Flygvapnet fick det att snabbt lämna hamnen genom att, om jag minns rätt, från armén låna en buss med störsändare. Orion skulle inte våga gå en meter för nära sin gräns mot Ryssland ute till havs. Ändå har ryska fartyg uppträtt väldigt aggressivt mot Orion ute i Östersjön.

Jag börjar ledsna på det här ämnet och alla skriverier och alla oinitierade SVT-uppgifter i ämnet. Den amerikanske journalisten Glenn Greenwald, som t.ex. säger sig bara ha tillgång till dokument som läckts från amerikansk sida och inget han sett tyder på att samarbetet med Sverige skulle dikteras av svenska intressen. (?)

Det finns också något bra att upptäcka i pressen, dock knappast i dagspress. Ny Teknik rapporterar att det nyligen avslöjats att Finlands utrikesministerium varit utsatt för ett omfattande dataintrång. Under flera års tid har känslig information kunnat kopieras ut ur finska datorsystem samt via dem även från system anslutna till EU:s gemensamma skyddade datornätverk.

Detta visar att svagheter i ett annat lands informationssäkerhet kan innebära hot också mot Sverige. Enligt tidningen Helsingin Sanomat uppdagades intrånget först sedan svenska FRA upptäckt detta och kunnat tipsa sina finska kollegor.

Finlands överbefälhavare har sedan avslöjandet föreslagit att Finland nu bör få en lag för försvarsunderrättelseverksamhet motsvarande den som finns i Sverige, vilket skulle möjliggöra egen detektering av framtida liknande angrepp. Man får gissa vem som utnyttjat den finska svagheten, men så svårt är det inte.

En annan positiv uppgift i NT är att den svenske kemvapenexperten Åke Sellström, som under hösten lett FN:s inspektörer i Syrien har sagt att den underfättelseinformation som lämnats genom samarbetet med USA, Frankrike och Storbritannien var av avgörande betydelse för att kontrollerna alls skulle kunna genomföras.

Andra tillfrågade länder som Ryssland och Kina var däremot inte intresserade av att bidra. Ett aktivt underrättelsesamarbete med stöd av signalspaning är alltså av stor betydelse för svensk säkerhet på flera plan. Sveriges samarbete om signalspaning med västliga demokratier är av största värde för vår säkerhet. Varför då ifrågasätta, egentligen söka stoppa, det? Det är ju det man gör!

Nya funderingar och minnen i ämnet dyker hela tiden upp och det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst, men nu lägger jag av tills vidare. Dessförinnan bara tips om ett par böcker som de flesta ”tyckarna” i ämnet nog borde ha läst innan de yttrat sig:

1. Thede Palm. T-kontoret. Några studier till T-kontorets historia.

2. Sam Nilsson. T-kontoret. Underrättelsetjänst och västsamarbete.