Jag beklagar, kära Söderhamnsbor

Pensionärsförbundet SPF valde inte Söderhamn till Sveriges pensionärsvänligaste kommun 2012. Man valde Haninge, som jag alltså härmed gratulerar. Nåja Söderhamn kunde ju inte väljas, eftersom kommunen inte var nominerad och hur skulle den kunnat bli det?

Birgit och jag flyttade 2004 från Haninge till Söderhamn. Det dröjde inte länge innan vi hörde att det kommenterats: ”Söderhamn av alla ställen. Hur kan de flytta dit? De har väl inga rötter där?”

Vi hade faktiskt en del skäl. Enda barnet vi har kvar i Sverige skulle flytta dit och arbetade på SE-banken. Det var vårt starkaste skäl och det som gör att vi trots allt naturligtvis inte ångrar flyttningen. Vi hittade ett idealiskt enplanshus vi ansåg oss kunna bo kvar i till livets slut, så som man numera mera allmänt vill. Det var något vi inte kunde i det obekväma 50-talshus vi hade.

Förutsättningarna i Söderhamn för att kunna bo kvar i huset livet ut undersökte vi inte närmare, vilket ju var dumt. Helt enfaldigt antog vi att de skulle visa sig lika goda som i Haninge, vi hade ju hittat ett idealiskt hus utan trappor.

Vi skulle också få tjugotalet mil kortare väg till vår sportstuga i Lappland. Egentligen inget bra skäl, då jag redan fyllt 77 år och varje besök i stugan kräver god fysik och äventyrslängtan. Det finns inte bilväg ända fram. Att det var sista gången jag genomförde en flyttning av hemmet hade jag insett.

Det dröjde inte länge efter flyttningen förrän vi mötte den s.k. bruksmentaliteten. Med politiker som levde ”ur hand i mun” i väntan på att någon skulle göra något åt kommunens pågående förfall alltsedan nedläggningen av flygflottiljen och Emersons stora fabrik.

Genom en överenskommelse med MP och V styr S verksamheten i Söderhamn. Således är samtliga nämndordförande socialdemokrater. Oppositionen har inte beviljats någon oppositionsrådspost och saknar alltså insyn i verksamheten. Okunniga politiker styr med hjälp av mäktiga tjänstemän.

I Haninge är M största parti och har denna valperiod breddat styrningen till en kraftfull majoritet, så att enbart S och V finns i opposition.

Vi såg inget problem i att vi saknade bekanta i Söderhamn, vi är ju medlemmar i pensionärsförbundet SPF. Återigen mötte vi emellertid bruksmentaliteten. Vi kom från en synnerligen aktiv och trevlig pensionärsförening till en förening som vi snart uppfattade som halvdöd.

Den årliga skriftliga informationen till medlemmarna bestod av ett inbetalningskort för medlemsavgiften och en liten pappersremsa med uppgift om vilka som ingick i styrelsen. Muntlig information gavs vid månadsmötena och uppfattades av dem som inte börjat höra dåligt. Numera har föreningen också en hemsida på Internet, där datorkunniga pensionärer får bättre information. Efter ett par år upptäckte vi att man faktiskt någonstans drev en studiecirkel.

Efter lång tid upptäckte vi också att lite ytterligare information och kallelser ges finstilt under Möten eller Föreningsmeddelanden i Söderhamns-Kuriren. Vi deltog i en hel del trevliga bussutflykter. Dessa ger vi bra betyg, även om det inte finns så mycket att se och uppleva i denna del av landet. Månadsmötena uppfattade vi som bedrövliga.

Väldigt ”långdragna” programpunkter var ofta allsång med några psalmer inlagda och till detta föreningens kör med relativt långt program. Efter ett par tre år slutade vi gå på dessa möten, därför vet vi inte hur de numera förlöper. Märkligt nog har de döpts om till månadsträffar, som inte protokollförs. Detta trots att dagordningen kan vara mycket enkel och knappt märkas bland deltagarna. Nu kan inte föreningen fatta beslut vid träffarna om det skulle behövas, utan kallelse måste gå ut till alla för ett särskilt föreningsmöte.

När vi 2006 av vår gamla SPF-förening inbjöds att delta i en resa till Frankrike och Tyskland (Rehndalen), så accepterade vi med glädje.

Vår tidigare SPF-förening, Runstenen, i Västerhaninge hade och har en omfattande verksamhet med kommunalt stöd som bl.a. ger runt 200 kronor per medlem och år. Mot en hyra av 3 000 kr/månad ställer kommunen en stor representationsvilla till föreningens förfogande. Föreningen hade bildats som lokalförening för småsamhällena Västerhaninge-Tungelsta så sent som 1992 och växte snabbt till idag ca 650 medlemmar.

Studiecirkelverksamheten omfattar årligen uppemot 30 olika verksamheter varav flera med stort antal deltagare t.ex. Tai chi, Square dance o.s.v.

Jag kan här inte låta bli att citera lite av vad som sägs på SPF Söderhamns hemsida om cirkelverksamheten där år 2012:

Studiecirklar

Utöver sångkören och Friskvårdscirkeln har det inte under året varit någon sådan verksamhet. Däremot har det via enkäter och andra kontakter gjorts förfrågningar om intresse. Datastudier och vinprovning fanns det stort intresse kring, men några cirklar kunde inte startas. Kurserna ansågs ha för höga kostnader.

Antingen verkar man här tro att man vid vinprovning vräker i sig av dyra viner, att man måste engagera en kunnig och dyr sommelier eller också är fattigdomen svår i Söderhamn. Vad man behöver är en cirkelledare med lite energi och fantasi. En uppsjö av bra och billiga läroböcker finns och i nödfall kan det räcka med att ledaren disponerar boken.

SPF Runstenen hade, då vi var medlemmar, två cirklar i vinprovning. Vi var under 7 år medlemmar i den ena cirkeln, man blir ju aldrig fullärd. Kostnaden, som varierade med provade viner, låg runt 30 kronor per möte och deltagare. Då ingick kostnaden för vitt bröd, ostar och kex samt ofta päron. Tillval som förhöjer trevnaden. Vinerna har stigit något i pris sedan dess. Den ovan nämnda resan i Rehndalen ordnades av ledaren för dessa cirklar, men resan stod öppen även för andra medlemmar i SPF.

Bra exempel på hur man i Runstenen följer med sin tid är att man på ett tidigt stadium kom igång med en egen expedition, fullt kontorsutrustad med dator och skrivare samt rejäl kopiator. Expeditionen håller öppet måndagar kl 12 – 15. Övrig tid finns telefonsvarare, där man kan lämna frågor och meddelanden.

Redan på 90-talet skaffade man sig 4 persondatorer, efter att tidigare ha lånat en datorsal av skolan en kväll i veckan. Med hjälp av dessa drev man cirklar i datorkunskap och programmen Works, Word, Excel och inte minst släktforskning. Allt oerhört viktigt för dagens pensionärer och föreningens intranät fick snabbt stor betydelse. 2004, samma år vi flyttade till Söderhamn begärde man extraanslag från Haninge kommun för inköp av ytterligare 4 datorer med skrivare och beviljades omgående 60 000 kronor, som helt täckte kostnaden. Sådan framåtsyftning för äldre är tveklöst helt otänkbar i Söderhamn!

Föreningen har en Väntjänst med också andra uppgifter än den rena väntjänsten. Man ordnar resor och halvdagsutflykter för dem som annars inte skulle komma med på sådant. För detta får man särskilda projektbidrag från kommunen. Man driver sedan 1994 ett måndagskafé öppet 12.00 – 15.00 för föreningens medlemmar. Det håller stängt bara två sommarmånader.

Sista torsdagen i varje månad ordnas pubaftnar då många samlas till trevlig samvaro med öl och vin eller kaffe samt tilltugg och varannan torsdag träffas man för sopplunch till en kostnad av 35 kr/person.

Årligen har man en jullunch och en vårlunch lokalt, så att så många som möjligt kan deltaga. Finns en pensionerad krögare i föreningen brukar uppdraget att ordna lunch gå till denne och en kommitté.

Givetvis finns föreningen representerad i Kommunala Pensionärsrådet, KPR, som i Haninge också fungerar. Strax efter att vi flyttat byttes kommunstyrelsens, KS, ordförande ut som ordf. i KPR Söderhamn. Där placerades i stället kommunfullmäktiges ordf. Det visade tydligt att den politiska ledningen här inte vill lyssna på pensionärerna. Då ärendena når KF är i de allra flesta fall beslut redan taget i KS eller resp. nämnd och ordföranden kan egentligen bara informera pensionärerna om redan tagna beslut. Illa!

I mitten av 90-talet föreslog jag att Runstenen skulle ge ut en informativ liten tidning för medlemmarna. Det drogs i styrelsen och naturligtvis tilldelades jag uppdraget att producera tidningen. Kommunen åtog sig att via entreprenör kopiera tidningen i önskat antal ex. och i ett par år producerades den med 10 nummer per år. Det blev ganska jobbigt och antalet nummer per år minskades till fyra. Sidantalet var hela tiden 10. Jag trodde inte att tidningen skulle leva vidare så värst länge sedan jag flyttat, men den utkommer fortfarande med 4 ex. per år. Utdelningen sker delvis genom föreningens utdelarorganisation och i en del fall via Posten.

SPF Runstenens eget radioprogram sänds i Radio Haninge två onsdagar i månaden. Det är klart att vi blev besvikna på SPF Söderhamn!

Haninge kommun har en uppsökande verksamhet. Alla som fyller 75, 80 och 85 år får därigenom veta vad kommunen har att erbjuda dem. När jag fyllt 80 i Söderhamn för 6 år sedan fick jag ett motsvarande besök, men min hustru som är 82 år har aldrig besökts av någon kommunrepresentant. Men hon tar sig ju runt i köket med hjälp av sin rollator.

Vi har våra jämnåriga goda vänner i Haninge som berättar hur de har det. För en tid sedan hörde vi av ett par mycket välbeställda vänner att landtingsrepresentant besökt dem. Efter ett par dagar kom ytterligare en och lät dem kvittera ut var sin rollator, något de inte frågat efter. Jag tvivlar på att något liknande skulle kunna inträffa i Gävleborg?

Haninge kommun firar årligen en Äldredag med särskilda program.

Jag måste citera från ett reportage i tidningen Veteranen om Haninge: Monica Nyholm, SPF-ordförande i Handen (med Haninge centrum) säger: Det här är världens bästa kommun att samarbeta med. De tycker vi är ovärderliga och lyssnar, bryr sig och åtgärdar det vi klagar på – allt från nedfallna träd till att det inte fungerar på något äldreboende. Ingen fråga är för stor, ingen är för liten. Man nästan skäms när man träffar föreningar från andra kommuner. Inga har det så bra som vi.

Vi har också stort ekonomiskt stöd, fortsätter Margaretha Sutton, ordförande i föreningen Runstenen. Bidrag på runt 200 kronor per medlem gör att vi kan erbjuda mängder av aktiviteter, som studiecirklar, caféer, pubkvällar och resor.

Hyllningskören är unison. Enigheten är total om att orsakerna till de goda förhållandena är både organisatoriska – att kommunen har en separat äldreförvaltning med hög status och korta beslutsvägar, och personliga – att de som leder verksamheten är mycket hängivna sina uppgifter.

Äldrenämndens ordförande, folkpartisten Martin Lundqvist, är fantastisk tycker Monica Nyholm. När han kom tänkte man att ”en ung kille, vad i jösse namn ska han göra?”  Men vi gav honom en chans och det är det bästa vi gjort. Han är en riktig eldsjäl.

Den andra, av SPF:arna lika hyllade halvan av äldreomsorgens ledning… Förvaltningschefen Ewa Kardell lägger mer än gärna ut texten om hur viktiga äldrefrågorna är, hur bra verksamheten fungerar i Haninge och hur den skulle kunna bli ännu bättre framöver.

Hon säger: Den stora framtidsfrågan är hur de allt fler äldre ska kunna klara sig själva. Äldreboenden tror jag är på väg ut. 40-talisterna vill bo kvar hemma, … Det kommer att krävas ny teknik och stor flexibilitet från vår sida.

Ewa Kardell återgäldar gärna komplimangerna från SPF:arna. Samarbetet med dem ger hur mycket som helst. 40 % av pensionärerna i Haninge är anslutna till en pensionärsförening, så det vore korkat att inte jobba tillsammans med dem. …

Det Ni, makthavare i Söderhamn!  

I det som idag är Haninge, Väster- och Österhaninge kommuner, bodde 1950 mindre än 10 000 invånare. Mellan 1960 och 1970  ökade invånarantalet från knappt 16 000 till över 48 000, alltså med 300 % på tio år. 1994 hade det blivit 64 000 och är idag ca 78 350.

I slutet av 1980-talet, då Haninge under sina två första decennier varit S-styrd, var kommunen konkursmässig, hade trots de här siffrorna, en tid 2 600 outhyrda hyreslägenheter, den då rikskända s.k. Haningehemsskandalen. Haningehem är ett av två kommunala bostadsföretag i Haninge.

Motiveringen till valet av Haninge som Sveriges äldrevänliga kommun börjar sålunda: Kommunen strävar efter att ligga steget före befintliga krav utifrån lagar, förordningar och regler genom att utveckla nya koncept i samråd med äldre och deras organisationer.