Det finns faktiskt en försvarsdebatt, men det är inte många som för den. Svenskarna i gemen bryr sig inte. Tills nyligen har den förts endast i bloggar och någon gång typ insändare från några få kunniga försvarsanställda, militärer och tekniker. Människor med överblick och som har tillgång till information. Information om försvaret sprids ju inte hur som helst, utan man måste hålla en hel del hemligt. Inläggen har också mest kommit från den försvarsvänliga sidan.
En kapten i armén eller marinen vet vanligen föga om flygvapnets olika system för luftbevakning och stridsledning eller vikten av dem och för medelsvensken, som nog inte bryr sig kan den väl bara vara förvirrande.
Samtidigt är det naturligtvis svårt att ha någon åsikt om man saknar kunskaper, men sådant har aldrig besvärat politiker. Ju okunnigare de är desto mer överskattar de sin kunnighet. Detta gäller också de politiker som börjat delta i debatten, trots att de saknar relevant information, t.ex. flertalet av försvarsutskottets ledamöter. Då ska man ha i minnet att försvaret numera är en mycket komplex och ofta närmast ogenomtränglig verksamhet om man inte är direkt involverad.
Dagens försvarsvänner brukar framhålla att modernt försvar består av ett system av system och dessa är väldligt komplexa. Med de kunskaper jag har, skulle jag vilja lägga till system i ytterligare minst en nivå.
Ända in på 2000-talet hade Sverige sådana system, fortifikatoriskt väl skyddade ofta i bergrum. Vårt stridsledningssystem för luftförsvaret var nog en avsevärd tid världens förnämsta. På 60-70-talen hade vi också världens fjärde största flygvapen. Jag var väldigt stolt över vad lilla Sverige kunde prestera och mitt eget bidrag till detta.
Idag vet jag inte vad vi presterar av stridsledning, men jag vet t.ex. att Jas saknar en del önskvärda system för full verkan och nya system utvecklas hela tiden på olika håll i världen. Vi saknar numera många system av system. Tyvärr saknar vi också soldater.
OK! Vi behöver ju inget försvar. Ingen avser inom överskådlig framtid ockupera Sverige och det är sant, men hur lång är överskådlig framtid? Premiärminister Chamberlain drog efter Münchenavtalet slutsatsen att vi hade ”fred under vår tid”. Inget kunde vara felaktigare och kort tid senare var andra världskriget i gång. Har man investerat i ett hem, så bör man väl ha en brandförsäkring. Det behöver kanske inte vara en fullvärdesförsäkring, men Sverige saknar f.n. helt försäkring. Den vi nu har är nämligen försumbar.
Det är bara 68 år sedan hela världen stod i brand och sedan dess har det alltid pågått krig på några håll i världen. Ändå tror många svenskar att vi här är förskonade från fler krig. Man brukar säga att Sverige inte varit i krig de senaste 200 åren. Detta är fel! Sverige har deltagit och deltar f.n. i krig. Exempel är Kongo, Irak, Afghanistan och Libyen.
Det framhålls ibland att människor förr bara intresserade sig för det som var hemmavid. Den egna lilla staden eller byn, mycket beroende på att kommunikationerna var så dåliga. Hur är det då idag? Titta bara runt i Facebook. Det är den egna familjen, Facebook- och Twitter-”vännerna”, den egna lilla världen som intresserar flertalet. Vad som händer där utanför hör och ser man kanske, men man bryr sig inte. Jo kanske, om hur hollywoodfruarna har det?
Krig är något fruktansvärt, men det är ett återkommande fenomen. Man kan upprätthålla ett visst skydd genom att vid en kritisk tidpunkt se till att det kostar mer än det smakar att starta det. Det betyder inte att man i varje ögonblick måste vara rustad till tänderna, men man måste vara så pass rustad att man efter förvarning hinner topprusta. Är många berörda blir man hänvisad till egen produktionsförmåga. Under andra världskriget (WW2) tvingades Sverige bygga upp en sådan förmåga att producera krigsmateriel Jag minns det.
Flertalet av oss verkar tro att krig har blivit humanare. Vi har ju t.ex. alla konventioner, deklarationer och överenskommelser. Mest kända är Haag- och Genèvekonventionerna, men vad de står för vet ett fåtal. Man vet att de finns, men inte vad de står för och i krig blir åtlydandet därefter. Ett exempel: Under WW2 övades bajonettfäktning mot levande krigsfångar. Ett inlägg om krigets lagar skrev jag under militärhistoria den 12 aug. 2009.
Krig har inte blivit humanare, tvärtom. Människan förändras genom evolution oerhört långsamt och någon skillnad mellan 1600-talshjärnan och våra hjärnor idag kan inte påvisas. Avund, hämndbegär, egoism och korruption yttrar sig idag på samma sätt som för mycket länge sedan och tortyr utövas idag inte mindre brutalt.
Krigsmakterna blir för varje dag allt effektivare men också alltmer komplexa, d.v.s. utbildandet av effektiva soldater tar allt längre tid. På många håll möts detta genom att övergå från värnpliktsutbildning till stående förband av yrkessoldater. Detta blir dyrbart, varför försvarsmakterna blir små. Undantag utgör naturligtvis aggressiva stater och sådana med ständigt krigshot. Exempel kan vara Ryssland och Israel.
Israel, utsatt för ständigt krigshot, utbildar sina obligatoriskt värnpliktiga män under 36 månader och kvinnor under 21 månader. Die dummen Sweden utbildade under första decenniet på 2 000-talet en liten del av de värnpliktiga under 3 ½ månad. Ändå kunde de under tiden hemförlovas veckovis då medel saknades till vissa övningsmoment.
16-, 17- och 1900-talen pågick krig över större delen av Europa, men också en del under det mellanliggande 1800-talet. I WW2 var alla europeiska stater utom Sverige, Schweiz, Spanien och Portugal inblandade, men Spanien härjades av ett förödande inbördeskrig och Portugal hade varit på gränsen till ett med militärdiktatur en tid som följd.
Under senare delen av 1600-talet avlöstes luntlåsbössan av flintlåsbössan, som också försågs med bajonett och fick en tredje funktion i närstrid som skjutvapen, klubba och stickvapen och de gamla pikarna försvann.
Luntlåsbössan vägde från 7 kg och uppåt och man behövde en klykkäpp för att stödja den på. 22 tidsödande handgrepp krävdes för att avlossa ett skott om inte krutet blivit vått. Med flintlåsbössan halverades antalet handgrepp, vikten minskades till 4 á 5 kg och gaffelkäpp behövdes inte. En välövad skytt kunde prestera upp till 2 skott i minuten och eldkraften ökades således väsentligt.
Eldhastigheten hos nuvarande eldhandvapen, automatkarbinen är upp till 1 000 skott/min, 17 skott/sek. Magasinet rymmer dock vanligen 30 skott, men byts på ett par sekunder och motståndarna kan i vissa lägen mejas ner, som gräs för en lie.
För att överhoppa alla andra effektiviseringar av det nödvändiga dödandet, så går vi direkt till atom- och vätebomber.
Till detta kommer de biologiska och kemiska stridsmedlen, som inte är några nyheter, men som av den duktiga människan hela tiden vidareutvecklas och platsar väl bland massförstörelsevapnen.
Inte bara skurkstater kan nu förse sig med ABC-vapen (Atom-, Biologiska och Kemiska vapen), som kan radera ut hela städer, ja regioner. Det kan också t.ex. mindre sällskap av ortodoxt och fanatiskt religiösa och kriminella göra. Krigföringen får därmed ett nytt ansikte att visa upp. Ingen kan förneka att hastigt påkommen krigsrisk därmed har ökat och krig har fått nya och dimensioner hemskare än någonsin.
Jag har sökt beskriva risker som Reinfeldt et consortes helt bortser från för att vinna löntagarnas röster i val. Löntagare, som i allmänhet inte bryr sig. Jo, naturligtvis tänker man på den egna standardökningen, vad släkt och vänner har för sig just nu och som redovisas på Facebook för 4711 vänner och släktingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar