Lite mer 2012

Under året kunde man se en ”ny” supernova i Stora Björnens stjärnbild. En supernova är en exploderande stjärna och vår sol är en stjärna. Ny och ny förresten – den här supernovan blev till för ca 21 miljoner år sedan och ljuset från explosionen har nu nått oss på jorden. ”Ska det verkligen behöva ta så lång tid”, sa en av Berglins damer.

Det är inte särskilt ofta vi kan se ”nya” supernovor på jorden och det skall vi vara tacksamma för. Sedan vi började att i skrift notera den här typen av händelser för tusentalet år sedan har inte särskilt många supernovor setts. Den föregående kunde vi se fr.o.m. 1987. I vår galax, Vintergatan, hittar astronomerna nya supernovor med sådär 50 till ett par hundra års mellanrum.

Det här är i alla fall en sådan händelse som får en funderande människa att tänka till.

Den 19 september och den 1 oktober 2009 tänkte jag till i ett par inlägg här under Tro och vetande. Rubrikerna var Fossil. En astronaut och kreationism respektive Att vara eller … Båda inläggen är läsvärda om jag får säga det själv. Det som den gången fick mig att tänka till och skriva var nog ett framträdande i TV av astronauten Christer Fuglesang om jag minns rätt.

Jag tänker nog till varje gång jag hör namnet Christer Fuglesang. Har du tänkt på att han förutom astronaut, som rört sig utanför en av universums himlakroppar, är docent i partikelfysik. Där studerar han en struktur som påminner om universum och i huvudsak består av tomrum. Finns det fler sådana strukturer? Är våra himlakroppar någon sorts kvantpartiklar i en för oss okänd struktur i något som är oändligt?

De här minsta partiklarna vi känner till ser emellertid inte ut att likna något annat vi känner till. Deras egenskaper är också högst speciella. Fotonen, en av dem, är som andra kraftbärande elementarpartiklar i någon mån immateriell. Den har en energi, en frekvens, och en rörelsemängd, men massa, storlek och läge kan inte definieras på ett meningsfullt sätt.

Det närmaste man kan komma är säga att fotonen fyller ut hela det rum den kan finnas i, och man kan ge den en ekvivalent massa i form av ren rörelseenergi enligt formeln E = mc². Fotonen kan aldrig vara i vila och saknar således vilomassa. Man kan säga att fotoner kan staplas på varandra och det finns alltså ingen gräns för hur många fotoner som får plats i ett rum. Här finns plats för abstrakt tänkande eller vad tycker du?

När jag blev ingenjör 1952 hade man just lyckats fotografera den kortlivade mezonen, en annan av elementarpartiklarna. En bild som påminde om en av himlavalvets meteorer tagen från jorden. Jag fick börja jobba med fotoner utan att egentligen då veta det, eller elektromagnetisk vågutbredning, där fotonen är bäraren av energin. Något som kom att förgylla yrkesutövningen för mig, som tillsammans med andra uppgifter gjorde arbetet så intressant.

En supernova är en explosion som jag inte har något ord för, en av de våldsammaste händelserna man kan tänka sig i universum. Oerhörda mängder energi lämnar stjärnan, oerhörda mängder annat, gasmassor och strålning. Under en tid kan den stråla ljus hundra miljarder gånger starkare än vår sol, eller om man så vill ofattbart starkare. Något som kan motsvara ljusstrålningen från en hel galax.

Många supernovor kan dock inte observeras p.g.a. utskickat stoft och gaser. Skulle en supernova inträffa inom ett avstånd av sådär 100 – 200 ljusår från jorden kan det betyda jordens undergång. Enligt astronomerna finns dock inga tecken på någon supernova inom det området på mycket lång tid.

Vår sol och jorden då?

I så där 5 miljarder år har vår sol lyst och kommer kanske att lysa i lika många år till. Energiproduktionen kommer emellertid att öka och om kanske 1 miljard år tror man att värmeutstrålningen får Jordens hav att koka bort. Klimatet kommer att likna det på Venus idag. Efter ytterligare 4 miljarder år, när vätet är på upphällningen, kommer solen att börja förbränna sitt helium.

Solen kommer att svälla upp till en röd jätte, kanske 250 gånger nuvarande storlek. De inre planeterna, Merkurius och Venus kommer att slukas. Jordens atmosfär försvinner och värmen får bergen att smälta. Totalt gör dock solen en förlust av materia och dess dragningskraft minskar. Jorden i sin bana kommer ändå att bromsas upp, och även den kommer att slukas av den röda jätten..

Men då har människorna, trots allt motstånd mot avancerad forskning, antingen hittat ett nytt hem i universum eller också är vi helt försvunna.