Ett kort uppehåll

Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) har stor betydelse för en gammal man, som inte förmår så värst mycket annat än att läsa, skriva och titta på filmer i rätt genre som är historia och politik. Tror du det kan vara något för dig, så hittar du SMB hemsida på www.smb.nu.

Jag har nyligen läst Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll. Boken handlar om Görans forskning och funderande över faderns öde, som småningom endade i självmord. Såväl fadern som modern var överlevare från gettot i Łódź och tyska förintelseläger. Boken ger påminnelser, som i dag så väl behövs.

1997 beslöts om inrättandet av Levande historia, en informationskampanj om förintelsen. Skolor skulle erbjudas undervisningsmaterial, lärarseminarier skulle anordnas och ett nationellt kompetenscenter för forskning och undervisning skulle inrättas vid Uppsala universitet. Levande historia gav ut boken …om detta må ni berätta….

Brotten mot mänskligheten i stater med genomförd socialism lämnades därhän trots protester från många håll. Med den borgerliga regeringen från 2006 vid makten kunde Levande historia 2008 ge ut boken Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Den fick tyvärr inte alls samma publicitet och spridning som den tidigare boken.

Åter till Görans bok, som för min del ger påminnelser. T. ex. om judiska rådens agerande. Här beskrivs ordföranden i Łódź, Chaim Rumkowskis, när han 1942 går med på tyskarnas krav att utlämna gamlingar, sjuka och barn under 10 år för ”förflyttning”, som tyskarna kallar det. Det gäller i stället förintelse, vilket judarna kanske förstår. Jag kan inte historiskt hitta värre exempel på brott mot mänskligheten än dessa, som begicks av tyskarna i modern tid.

Mellan den 3 och 12 september 1942 utlevererades 15859 barn, sjuka och gamla från gettot till gasbilarna.

Sedan lastutrymmet låsts leddes avgaserna dit och efter 12 – 15 minuter var passagerarna kvävda. Vid framkomsten efter ”omplaceringen" kunde de alltså levereras till massgravar som lik.

Dessförinnan hade 16 och 29 januari 1942 utlevererats 10003 människor för vidaretransport och ”omplacering”, den 4 och 15 maj 10914. Sammanlagt utlevererades 1942 dock 70859 människor från gettot för att kvävas till döds i dessa lastutrymmen.

Kanske ”lyckades” Rumkowski i några fall. Alternativet var ”förflyttning” av alla judar i gettot. Hösten 1944 finns fortfarande gettot i Łódz´´kvar medan gettot i Warszava är likviderat. Rumkowski hade tydligen med tyskarnas löfte hoppats kunna rädda ca 100 000 judar med den ”sista” leveransen 1942. Men två år senare blir det bråttom för tyskarna. Kriget är uppenbarligen förlorat och alla judar skall ”levereras”. Samtidigt står det klart att alla slavar behövs i krigsindustrin, även judar bara de är någorlunda friska. Även judar hämtas alltså från förintelselägret Auschwitz, även Görans far.

Firmla Büssings representanter kan alltså välja även judar från bl.a. gettot i Łódź för att som slavarbetare tillverka lastbilar och stridsvagnar. Detta, liksom ett par matpaket från Internationella Röda Korset och bekostade av USA, räddar sannolikt i sista minuten livet på Görans far..

”Redan” 22 januari 1944 bildar president Roosevelt myndigheten War Refugee Bord, som skall vidta omedelbara åtgärder för att ”förhindra fullbordandet av nazisternas planer på att utrota judarna och andra förföljda minoriteter i Europa, to forestall the plan of the Nazis to exterminate all the Jews and other persecuted minorities in Europe.

Strax före krigsslutet hamnar Görans far i det lilla (ca 5 000 fångar) halvfärdiga förintelselägre Wöbbelin, där fångarna sover direkt på marken i sina av smuts stela fångkläder. Barackerna saknar golv, fönster och dörrar. Nätterna är kalla. Tyskarna har här bara kvar avlivningsmetoden svält och hundratals fångar dör varje dag. Slutligen begravs de inte utan samlas på hög i en av barackerna.

Göran skriver: Wöbbelin finns inte utsatt på de amerikanska truppernas karta heller. När de intar Ludwigslust den 2 maj 1945 känner de inte till någon plats med det namnet, än mindre ett koncentrationsläger.


Först när de fått syn på tre nakna och utmärglad män i ett sönderslaget skyltfönster i färd med att försöka byta ut sina randiga fångdräkter mot något bättre, uppdagas Wöbbelins existens. Lägret har under natten övergivits av SS och några fångar har lyckats ta sig till Ludwigslust för att ”shoppa” och vid middagstid beger sig styrkor från 82:a luftburna armédivisionen i anvisad riktning norrut.


”Vi kände lukten av Wöbbelin innan vi såg det och det vi såg överskred all mänsklig föreställningsförmåga”, skriver den amerikanske befälhavaren James M Gavin i sina memoarer.

Lägret hade då existerat i tio veckor. Görans far vägde 36 kilogram och hade insjuknat i paratyfus. En översvämmad latringrop hade tvingat alla att uträtta sina behov varsomhelst utom där och den totala avsaknaden av tvättmöjligheter hade satt fart på dödliga epidemier. Mer än 1 000 av fångarna hade redan dött. Dagen efter befrielsen beordrades lokalbefolkningen att beskåda lägret. Bland tyskarna fanns uttalanden som samtidigt innebar: ”Jag visste inget, kunde inget göra och var emot det hela.

Läs Görans bok du som vet alldeles för lite om vad som nyligen hänt och faktiskt mycket väl lär kunna hända igen. Civilisationens fernissa är helt klart tunn och flagnar av lättare än vi tror på kort tid.

Det har förekommit och förekommer en ”tävlan” i avsmak mellan kommunism och nazism. Båda systemen förtjänar hårdast möjliga dom av eftervärlden. Det ena odlar klasshat och hat mot människor med ”fel” politiskt tänkande, det andra hat mot etniska/religiösa grupper. Antalet offer är betydligt större för kommunismen, som också haft betydligt längre tid till förfogande över en större del av världen.

Vetenskapen bör i stället ställa de båda mot varandra för att kunna identifiera skillnader och likheter samt skapa en än bättre insikt om de båda. Utbrott av hat med ursprung i religion, avundsjuka eller ren snikenhet sker ideligen i världen och kommer att sprida sig över ännu större yta. Vi har ingen anledning att känna oss säkra här i Norden. Tyvärr vill inte ”Svensson” se verkligheten utan riktar intresset åt det sociala mediet Facebook och sig själv. Han/hon tycker inte att vi måste kunna försvara oss. Syrien, Afghanistan, Irak och Egypten m.fl. visar ju faktiskt varthän det kommer att bära. Revanschismen breder ut sig i Ryssland efter kommuniststaternas sammanbrott och man upprustar, allt medan Europa i övrigt brottas med något som ser ut som en nära nog olöslig ekonomisk kris.