God fortsättning och Gott Nytt År!


Från både Birgit och mig.

Mitt bloggande såväl som mitt mailande har legat nere en tid, men nu skall det väl komma igång så sakteliga.

Några dagar före Jul kom jag mig äntligen för att uppsöka min läkare. Tanken att göra så hade funnits en längre tid, men jag tyckte mig ha annat att göra, som inte blev gjort. – Pissdålig ork helt enkelt! Blodförsörjningen verkade inte nå ut till extremiteternas yttre delar och Birgit började nämna min svällande kalaskula, trots att matlusten inte varit den vanliga under lång tid.

För ett drygt år sedan upptäckte jag själv att jag hade för mycket vätska i kroppen (anklarna hade börjat svullna). Jag blev tvungen att övertala min läkare om att ge mig en remiss till lungröntgen. Den visade mycket riktigt att där fanns vätska. Jag fick dosen 60 mg Furosemid dagligen, men ingen kompensation för Kaliumförlust som då följer. Jag bytte husläkare, men har inte sökt honom i det här ärendet förrän nu.

Min nye läkare klämde och kände och tog ett EKG, som visade att katastrofen var nära med ordentlig hjärtsvikt. Hjärtat hade svårt att pumpa med en massa vätska som tryckte på. Taxi direkt till Hjärtintensiven i Bollnäs var beskedet.

Strax före kl 17 kom vi till sjukhuset. Det blev en hel del väntan. Så småningom fördes vi, Birgit var med, till medicinakuten. Ny väntan i undersökningsrum och ny undersökning och EKG. Klockan hade hunnit bli över ett innan jag fick beskedet att jag skulle läggas in på Hjärtintensivavdelningen, HIA. En sköterska beställde taxi hem åt Birgit. Den resan blev faktiskt billigare än vi gissat, ”bara” 1 200 kr.

När jag äntligen kom in på HIA vet jag inte, men det blev en säng bland fyra andra i korridoren, men mitt emot en toalett och så trådlös EKG-anslutning till övervakande personal. Jag fick ganska omgående en ”mastig” spruta vätskedrivande lösning intravenöst sedan jag bytt till pyjamas. Sedan slocknade den trötta patienten.

Småningom purrades jag av en sköterska, som ville kolla läget. Det var genomblött. Hon tog mina pyjamasbyxor och kalsonger och sade: ”De här tvättar jag, du får tillbaka dem i morgon bitti rena och torra.” Jag fick nya byxor, kalsonger och en ny blöja placerade hon på plats.

Någon skärm framför sängen var inte att tänka på i den smala korridoren och jag minns inte att belysningen där någonsin tonades ned.

I tre dygn låg jag så, varefter jag fick en lite bättre plats i korridoren, där en skärm också kunde sättas upp. Sista natten fick jag dela rum med en mycket sympatisk gammal sjöman, liksom jag bosatt i Sandarne. Där hade just en råtalloljecistern just sprungit läck och några hundra kubikmeter olja hamnat i havsviken till de strandboendes stora förtvivlan.

Själv hade jag lämnat ifrån mig 5 – 6 liter kroppsvätska under de tre första dagarna på sjukhuset och hjärtat pumpade lättare. Birgit har observerat att kulmagen minskat i omfång. Nu väger jag mig varje dag och viktminskningen fortsätter trots god aptit, julmat och dryck.

På eftermiddagen dagen före Julaftonen kom jag hem igen, för att vinka av våra julgäster. Dotterson med hustru och barnbarnsbarnet, Brynn. Mamman, Carolyn kommer från England. Det var kärt Julbesök, som jag tyvärr till största delen missade.

Så några slutliga kommentarer till den här tiden och Julhelgen: Överläkaren vid HIA i Bollnäs är en mycket sympatisk dansk läkare men ingen förstår vad han säger, varken personal eller patienter. Underläkaren är en trevlig ryska, lättare att förstå eftersom hon talar begriplig svenska. All personal på HIA som jag kom i kontakt med var proffsig, alltid vänlig och hjälpsam. Hur kan de? Med de hopplösa landstingspolitiker och tjänstemän, som från Gävle verkar sabotera verksamheten i Hälsingland.

Hemkommen på julaftonen hade jag en del kontakter jag borde ta, brev att besvara o.s.v. Det får bli så småningom. Jag hade tre julklappsböcker att ta itu med. När jag börjat läsa ”Midvintermörker” av Lars Wilderäng, så fanns inte utrymme för någon annan verksamhet. Detsamma gäller Anders Jallais böcker. Samtidigt skall jag försöka planera/fördela intaget av 30 tabletter av 16 olika slag över min vakna tid och inte glömma en till två inhalationer morgon och kväll. Apotekets doseringsask har alldeles för små och få fack, vilket krånglar till det hela för en gubbe med knaggligt närminne.

Nu har jag i alla fall presterat ett livstecken.