Försvarsministerns blogg igen

Rubriken till försvarsministerns blogg den 27 nov. var: ”Sveriges reform i linje med omvärldens reformer.” Jag visste, och vet fortfarande inte om man skall skratta eller gråta åt eländet?

En del kan säkert skratta, men många gråter säkert. Han säger att försvaret är under omorganisation, men ingen vet egentligen riktigt hur, när, till vad och vilket försvar? Har den anställde en egen uppfattning och framför den riskerar han eller hon tydligen uppsägning per SMS och en del personal behöver sägas upp, men desto fler anställas.

Försvaret är under omorganisering säger han. Vilket försvar? Det svenska försvaret lades ned i det allra närmaste fullständigt under 90- och början av 20-hundratalet. Man sade att ett nytt försvar skulle se dagens ljus 2004 (IO 2004) efter en strategisk time out. Det ljus som då syntes i tunneln var ett ankommande tåg och i tunneln stod vi.

Redan på 80-talet hade försvaret en massa övertaliga överstelöjtnanter, som bland andra vi i materielverket skulle försöka sysselsätta, vilket inte var helt lätt. Tidigare pensionerades flertalet officerare som kaptener, möjligen med majors avsked. Nu skulle många helst pensioneras som överstelöjtnanter. Det blev inflation i befälsgrader. Furirer blev fänrikar, överfurirer blev löjtnanter, sergeanter och fanjunkare blev kaptener, kaptener majorer, majorer blev överstelöjtnanter och riktiga överstelöjtnanter blev förbannade.

Man gjorde en anpassning till internationella förhållanden hette det. Just nu gör man en ny anpassning till (närmast oförändrade) internationella förhållanden. Denna gång genom att återgå till det gamla systemet med underofficerare och underbefäl (en gång ryggraden i svenskt försvar), men kallar dem specialistofficerare. Tyvärr följde nya problem med misstanke om ovilja till omgalonering och andra komplikationer. Vad tycker en kapten om att plötsligt vara fanjunkare igen? Nu har tydligen omgaloneringen gjorts frivillig och ÖB skall fundera på saken tills i april nästa år. ÖB har mycket att fundera över, men har väl fortfarande många överstelöjtnanter, som kan sköta funderandet kanske tillsammans med facket?

Åter till ämnet, som ju var ”tomhylsans” blogg: ”Försvarsreformer tar tid”, säger han. ”För Tyskland, som samtidigt som Sverige reformerar försvaret och dessutom i mycket näraliggande riktning, beräknas det ta 5-8 år. Precis som för Sverige alltså. (Sic!) Ingen reform startar med ett blankt papper, utan tvärtom med sedan länge etablerade strukturer.” Var får han allt ifrån? Har tyskarna verkligen skrotat sitt försvar, eller gjorde inte vi det för 10-15 år sedan? Jag undantar att svenska flygvapnet bibehållit en viss förmåga till incidentberedskap och att vi har några ubåtar, som kan verka. Vi lär t.o.m. under en tid ha hjälpt Baltikum med ett flygplan i incientberedskap där.

Vidare skriver han: ”IO14 ska bestå av 50.000 soldater. Den nya tyska insatsorganisationen kommer att bli ca 185.000 man, den polska ungefär 95.000 och den brittiska litet mindre än den tyska. Sverige avviker alltså inte.”

Jag antar att han inte vet vad det är han jämför. Skulle t.ex. Sverige ha samma antal soldater per ytenhet som Tyskland, så skulle Sverige ha 233 000 man. Tyskland, liksom de andra, är dessutom med i NATO, vilket Sverige inte är och skyddas garanterat av amerikansk trupp med amerikanska robotar och missiler. Mer relevanta jämförelser vore Finland, som snabbt kan mobilisera drygt 300 000 man eller det pyttelilla Schweiz, som ännu snabbare kan få 200 000 soldater på fötter.

Finland finns liksom Sverige i Afghanistan och har ett vassare stridsflygplan, F-18.

”KFÖ-er genomförs nu över hela landet och ÖBs inriktning är att öva på högre nivåer”, skriver försvarsministern. Det är ju en bra inriktning, men det lär dröja länge innan den kan förverkligas. För att verkligen öva högre nivåer måste man väl ändå disponera högre nivåer och ÖB:s ständigt återkommande medelsbrist gör gång på gång att ÖB annonserar inställda övningar.

Försvarsministern verkar tro att ”omorganisationen” av försvaret blir klar år 2014. ÖB verkar tro att den kanske kan klaras till 2019. 5-8 år! Ha!

Samsynen bland politiker när det gäller försvaret är tämligen bred menar han också och har ganska rätt. Det är i duman man hör om revansch och upprustning. Flertalet EU-stater verkar räkna med att försvaras av andra EU-stater med lika dåligt utgångsläge som Sverige.

Vi är inte så väldigt många som minns läget 1939, då vi ändå förvarnats tiotalet år tidigare. Då vi i Sverige bl.a. började militärutbilda 14-åringar. Jag var en av dem och en del fysiskt tidigutvecklade lyckades komma med i ungdomslandstormen redan före 14-årsdagen. 15 år gammal och under Påsklovet vinterutbildades jag under en vecka i Ånn och alltså den jämtländska fjällvärlden. I övrigt skedde utbildningen i mitt fall kvällar, helger och skollov vid I 5 i Östersund. Av Östersunds garnison finns inget kvar naturligtvis. Idag jämrar man sig med all rätt om afrikanska barnsoldater i 14-15-årsåldern.

”Tomhylsan” och de andra politikerna tror helt klart att den s.k. återtagningen klaras av på några få år. Inget kan vara mer felaktigt.

Nu lovar jag att inte skriva mer om det här eländet på ett tag. Det finns så mycket annat elände orsakat av våra politiker att beskriva.