Rubriken är hämtad från Claes Arvidssons blänkare i SvD i fredags. Där påpekas att S och MP först sade nej till regeringens propå om svenskt ansvar för Nordic Battle Group 2014, men nu säger ja till ledningsansvaret 2015. Samtidigt skall EU:s krishantering ses över och kanske riktas mot humanitära insatser. Jag undrar så, vad annat kan EU:s krishantering riktas emot, inte krig väl?
Regeringen har stenhårt sagt nej till en nödvändig luftförsvarsutredning, men säger nu ja till vad den samlade oppositionen (majoriteten) bestämt. En luftförsvarsutredning skall göras, men Gripensystemet (JAS) skall vara kravställande. Idyllen får inte ifrågasättas och utredningen skall omfatta tiden efter 2040!
Hur många ”experter” förutsade 1959 att amerikaner tio år senare (20 juli 1969) skulle vandra omkring på månen och sedan återvända till jorden? Vid det fjärde besöket på kort tid åka omkring på månen i terrängbil? Vid det andra besöket utföra en precisionslandning? Den 25 maj 1961 meddelade John F. Kennedy den amerikanska kongressen om beslutet att besöka månen. I juli1967 genomfördes det och vi fick i TV direktbilder, alltså nära nog i realtid, med en fördröjning i huvudsak orsakad av överföringshastigheten, 299 792 458 m/s. 1972 hade 6 besök på månen genomförts, det sista med en geolog deltagande.
Det beslut våra riksdagsledamöter förväntas ta är närmast löjligt, fånigt eller vad man nu kan hitta på. Kanske tror en majoritet i riksdagen att man kan sia om tiden efter 2040, att partiet kan tala om hur man skall rösta i frågan när den kommer upp? Den senaste luftförsvarsutredningen presenterades 1967 och efter den arbetade jag sedan i 26 år och Sverige hade antagligen världens mest genomtänkta och effektiva luftförsvarssystem. Det var inte bara min förtjänst!
Sedan kom den misslyckade ”time outen”, man skulle ha all materiel i ett centralförråd, som visade sig för litet. Man började ”mellanlagra”, körde omkring materiel tills ingen visste var den fanns. Våra leverantörer fortsatte leverera beställd materiel, som vi inte behövde och som vi sålde vidare billigt eller skrotade. Det hela blev väldigt dyrbart och fåglar började bygga sina bon i uppställda JAS-plans motorer.
Man skänkte bort materiel, i all välmening och högst berömvärt, till de just befriade baltiska staterna. Materiel för ungefär en brigad vardera plus en hel del radar- och radiolänkstationer. Redan innan jag slutade 1993 skickade vi över egen personal för att hjälpa balterna att få sådana stationer i drift. Själva kan vi för närvarande inte ställa upp en övad och fullt utrustad brigad.
Jag får fortsätta på det här en annan dag, nu bör jag gå i säng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar