Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige

Israels ambassadör bidrar då och då i SvD med en debattartikel, där han klagar över Palestinska terrordåd. En kopia av hans senaste bidrag, där han ondgör sig över Sveriges och Margot Wallströms hållning gentemot Israel har jag just hittat i röran på mitt skrivbord. Han har naturligtvis rätt i att Sveriges hållning gentemot Israel inte är odelat positiv. Hur skulle den kunna vara det?

Jag minns så väl judarnas bestialiska terrordåd mot den palestinska befolkningen och den brittiska mandatärmaktens personal i Palestina på 1930-, -40 och även 50-talet. Judarna tog då över landet från palestinierna genom terror och krig. Från palestinier som befolkat landet i mer än 1500 år.

Jag citerar Bachman: … Den internationella terrorismen är verkligen vår tids stora gissel  ̶ och en fruktansvärd mänsklig tragedi för offren och deras anhöriga, vars liv läggs i ruiner. … Bachman har naturligtvis rätt, det är samma tragedi för offren och deras anhöriga nu, som det var för 60 - 80 år sedan, då terroristerna var judar och lika svinaktiga som nu.

… Vidare: Som Israels ambassadör har jag tidigare haft anledning att understryka hur viktigt det är för världens öppna och demokratiska nationer att stå enade sida vid sida och efter bästa förmåga stödja varandra i kampen mot terrorismen. …

… Det är mycket riktigt som utrikesministern påpekar att alla vi demokratiska länder behöver samarbeta och stödja varandra i kampen mot terrorismen, om denna skall kunna besegras. …

Ja, Bachman har återigen rätt i sin slutsats. Det är bara en liten hake. Underförstått ser han tydligen Israel som en demokrati. Men Israel är inte en demokrati! Israel uppfyller bara ett krav för att ses som demokrati. Man har allmänna och fria val, men där tar det slut för en stor grupp medborgare, som inte ges samma mänskliga rättigheter som judiska medborgare.

… Istället för att uttrycka medkänsla med offren, fokuserade man från svenskt håll på terroristernas situation och rättigheter.

Medan man i Israel var fullt upptagen med att begrava sina döda riktades alltså av Sverige ett anklagande finger mot offren och de israeliska statsmakterna i deras försök att värja oskyldiga civila mot urskillningslös terror.

… Offren har i detta läge ingen reveny av att Sverige uttrycker medkänsla med dem. Däremot är det angeläget att gärningsmännen efter infångande rannsakas, döms och straffas i laga ordning och inte bara avrättas på platsen, såsom skett i Israel. …

… I London sköts de tre misstänkta förövarna med 50 skott. Uppenbarligen ansågs detta vara ett självklart förfarande  ̶  något som också med all tydlighet framgår av utrikesminister Wallströms uttalanden.  …

Här tror sig antagligen ambassadören Bachman kunna utnyttja läsarens okunnighet. Moderna automatvapen avger runt 20 skott per sekund. Om alltså två poliser helt kort trycker in avtryckaren, så har det avlossats runt 50 skott. Som israél vet gissningsvis Bachman detta mycket väl. Bara mycket välövade soldater kan avge så korta eldskurar som 4 – 5 skott.

Rätt skall vara rätt. (Ett gammalt svenskt ordstäv.) 

"Arabiska våren", en kort sammanfattning

Det här är inget för den som bara kan ta till sig 140 tecken per inlägg!

Fram till 1979 arbetade shah Mohammad Reza Palevi stenhårt för att reformera och modernisera Iran, som därför var på god väg att bli en stat av västerländsk modell om än med shiamuslimsk befolkning och som autokrati. Se mitt inlägg den 11 september 2013, där bl.a. shahens livsgärning som enväldig härskare beskrivs. Konstitutionell monarki var knappast ett möjligt statsskick i Iran vid den tiden.

1979 störtades shahen och i stället upprättades ett teokratiskt envälde under Ayatollah Khomeini och befolkningen kom att hamna ur askan i elden. Iran tog ett stort månghundraårigt steg tillbaka i sin utveckling. Sharialagar återkom och kvinnornas ställning i samhället försämrades. Bl.a. återinfördes krav på slöja och många gånger krav på den heltäckande burkan.

Sommaren 2009 dominerades Iran av gatuprotester mot ayatollornas manipulerande av röstsiffrorna i det just hållna presidentvalet. Protesterna var helt fredliga och demonstranterna var väldigt många. Unikt för dessa protester var att deltagarna förespråkade icke-våld och att man använde sig av nya metoder för att framföra sitt budskap: Sociala medier, e-post, det mobila telefonnätet och Internet.

Då alla utländska journalister hade förpassats ur landet angrep kravallpolisen och de paramilitära styrkorna demonstranterna och misshandlade och fängslade dem. Nu kom återigen den moderna tekniken med i bilden. Informationen, även i bilder, om myndigheternas övergrepp spreds över världen med hjälp av mobiltelefonkameror och Internet.

Befolkningen i MENA-länderna hade fått ett kraftfullt vapen mot censur i den moderna tekniken samtidigt som andelen högutbildade ökat markant. Det senare något som måste erkännas som ett plus för regimerna i området. (MENA betecknar länderna i Nordafrika och Mellanöstern.)

Protesterna var till att börja med antiauktoritära aktioner riktade mot korrupta och förtryckande regimer. Man krävde demokratiska och mänskliga rättigheter. Företrädarna för politisk Islam var inte helt ute ur bilden, men det dröjde lite innan de trädde fram. Hur skall vi förstå denna utveckling? Kan man skilja politiken från religionen i regionen? Är politisk islam en enhetlig idétradition?

Den 17 december 2010 spreds världen runt nyheten om den unge tunisiske mannen Mohammed Bouazizi, som i ren desperation brände sig offentligt i protest mot den rådande situationen. Handlingen var en reaktion mot den förnedring som en kommunal tjänsteman hade utsatt den unge välutbildade och arbetslöse mannen för när hans fruktstånd beslagtogs. Den gav uttryck för den misströstan han kände när maktens företrädare hade hindrat honom från att försörja sig och sina släktingar.

Hans aktion i förtvivlan startade en folkresning över hela Tunisien och utvecklades på ett sådant sätt att diktatorn, Zayn al-Abidin Ben Ali och hans hustru Leila Trabelsi, hennes klan och det styrande partiets maffiavälde knuffades ut ur Tunisien.

Folkresningen i Tunisien, även kallad Jasminrevolutionen, kom att inspirera människor i regionens övriga länder. Folkresningar, till att börja med manifesterade som fredliga demonstrationer spred sig som en löpeld över MENA-regionen. ”Den arabiska våren” hade kommit och ledde till flera diktaturers fall, tyvärr oftast med nya diktaturer som resultat.

MENA-regionens stater var alla, med undantag för Turkiet, autokratier och västerländska stater hade mycket goda militära, ekonomiska och politiska relationer med dem. De auktoritära regimerna fick sitta orörda vid makten i realpolitikens namn, för stabilitetens skull och för att hålla vissa politiska krafter borta från den politiska makten. De fick också fritt fram för att bekämpa varje form av opposition på det mest brutala sätt och med demokratiernas goda minne.

De folkliga upproren spred sig över hela MENA-regionen på några få år och den massiva flyktingström mot Europa som många småningom väntade sig på grund av klimatförändring inträffade redan nu. Västländerna har fått ompröva sin politik mot nya makthavare, som i många fall är de krafter diktaturerna i MENA-regionen skrämde västländerna med före den arabiska vårens utbrott.

Ett bestickande exempel på omprövade politiska relationer är en kovändning Frankrike tvingades göra. Mindre än en vecka innan den tunisiske makthavaren Ben Ali flydde landet fick Frankrikes utrikesminister, Michèle Alliot-Marie, frågan om den franska regeringens inställning till oroligheterna i Tunisien. Hon svarade att Frankrike borde dela med sig av sitt polisiära kunnande för att stoppa de störande elementen på Tunisiens gator

Ministern var inget undantag. Den franske premiärministern tillbringade sin julsemester 2010 i Egypten som egyptiske diktatorn Mubaraks privata gäst under vistelsen i landet. Men sedan förändrades Frankrikes vänliga hållning till dessa makthavare raskt.

Det muslimska prästerskapet i MENA-regionen låg till att börja med lågt och de oftast västerländskt orienterade, vanligen unga upproriska kunde verka ostörda av ayatollor och mullor, men det skulle komma att ändras.

Kronologisk utveckling helt kort och ofullständig. Jag vet ju att många numera egentligen inte orkar läsa sådant som behöver lite eftertanke och omfattar mer än tre rader:

Den 13 juni 2009 och en dag efter presidentval i Iran utropades den sittande presidenten Ahmadinejad till valets segrare. Var och en med lite förstånd visste att rösträkningen i det stora landet, med sitt primitivt verkande valsystem skulle kräva betydligt längre tid. Omfattande protester mot valfusket bröt därför ut och alla sociala medier kom till användning. Demonstrationerna slogs ner brutalt, några dussin människor dödades och tusentals arresterades.

17 dec. 2010: Mohammed Bouazizi bränner sig offentligt i Tunisien, vilket får igång den arabiska vårens proteststorm över hela MENA-regionen. Jasminrevolutionen.

25 jan. 2011: Jasminrevolutionen inspirerar unga nätaktivister i Egypten som via sociala medier kallar till demonstrationer mot egyptiske diktatorn, Mubarak. De fredliga protesterna möts med polisbrutalitet. Många såras och dödas. Uppslutningen är överväldigande och den egyptiska revolutionen har inletts.

27 jan. 2011: Inspirerade av det som hänt i Tunisien och Egypten deltar tiotusentals människor i Jemen i fredliga manifestationer med kravet att diktatorn Ali Abdullah Salehs avgång. Han har suttit vid makten i 33 år.

11 febr. 2011: Mubarak avgår efter 18 dagar av omfattande demonstrationer.

12 febr. 2011: Fredliga demonstrationer i Algeriet slås brutalt ned. Regimen upphäver 19 år gamla undantagslagar och lovar andra förbättringar men fortsätter slå hårt mot opposition.

14 febr. 2011: Demonstrationer i Iran till stöd för revolutionerna i Tunisien och Egypten stoppas brutalt. Flera människor dödas och oppositionsledarna sätts i husarrest. Jag tror att de fortfarande inte har släppts.

14 febr. 2011: Fredliga demonstrationer i Bahrain under flera följande veckor. Man kräver slut på enväldet, demokratiska politiska reformer och ekonomisk fördelningspolitik. Kungen, som tillhör den sunnitiska minoriteten i landet beordrar sina väpnade styrkor att slå ner protesterna.

17 febr. 2011: Diktaturen i Libyen nås av den arabiska våren. Folkliga protester i staden Benghazi. Demonstranterna kräver diktatorn Khaddafis avgång. Khaddafi sätter in sina väpnade styrkor och legosoldater för att slå ner protesterna. Det folkliga upproret sprids till hela landet och övergår småningom till inbördeskrig.

20 febr. 2011: Tusentals människor över hela Marocko börjar demonstrera för politiska reformer, för ett slut på allmän korruption och mot maktmissbruk. Kungen, Mohammed VI, har enväldig makt över landets säkerhets- och utrikespolitik, universiteten och religionen. Säkerhetspolis ingriper mot demonstranter och kungen genomför reformer som uppfattas som halvmesyrer.

27 febr. 2011: Demonstranter i Oman kräver politiska reformer, aktiva åtgärder mot arbetslöshet och den utbredda korruptionen i landets myndigheter. Demonstranter arresteras och protesterna slås ner. Härskaren, sultan Qaboos lovar 50 000 nya jobb och ekonomiskt stöd till arbetslösa. Han benådar också de arresterade demonstranterna. Fortsatta protester under våren slås ner och en del lagar skärps för att stärka regimens kontroll.

5 mars 2011: Saudiarabiens inrikesministerium sprider ut att landets säkerhetsstyrkor kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att stoppa gatuprotester inspirerade av den arabiska våren. Tidigare under våren aviserade man ett ekonomiskt paket om 127 miljarder dollar för att förebygga protester rörande ekonomin.

Kvinnorna får också rösträtt till kommunala val. Ett hundratal människor arresteras och ett tiotal människor dödas av säkerhetsstyrkorna. Några kända reformister döms till fängelsestraff på 5 – 30 år. Saudiarabien fortsätter att systematiskt bryta mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

14 mars 2011: Bahrains armé krossar med stöd av Saudiska styrkor det folkliga upproret. Hundratals människor dödas och tusentals fängslas. Sociala medier används nu också i jakten på demonstranter.

16 mars 2011: Fredliga demonstrationer i södra Syrien kräver syriske diktatorn Bashar al-Asads avgång. De slås ner men sprider sig över hela Syrien och övergår i väpnat uppror. Regeringsarmén ställs mot rebeller tillhörande den sunnitiska majoritetsbefolkningen, men även andra grupper, däribland ditresta jihaddister.

Tiotusentals människor dödas, de flesta civila och hundratusentals flyr omgående landet. Syrien förvandlas till en tummelplats för de regionala stormakterna som Turkiet, Saudiarabien och Iran som stödjer olika sidor. Till detta kommer terrorism från olika håll och utbredd över även Irak och Afghanistan, med miljontals flyktingar i närområdet men även till Europa.

Sverige har småningom att ta emot hundratusentals av dem som asylsökande. FN:s säkerhetsråd kan inte ingripa på grund av skurken i Kremls och Kinas veto. USA och EU inför sanktioner mot Asadregimen och ger ekonomiskt stöd, militära underrättelser och krigsmateriel till rebellerna.

Till detta har kommit Islamiska statens IS fruktansvärda terror, utbredd över Syrien och Irak men även verksam i övriga MENA-regionen och Europa. Något slut på dessa galenskaper kan just nu knappast skönjas.

17 mars 2011: Med stöd av FN:s säkerhetsråds resolution 1993 inleder NATO flyganfall mot mål, särskilt flygbaser, i Libyen. Avsikten är att hindra Khaddafis användning av flygstridskrafter mot rebeller. Detta, liksom stöd från Qatar och Saudiarabien ger rebellerna allt större framgångar.

Sverige deltar på NATO-sidan med ett antal Jas-plan, som används för flygspaning (fotografering) för att ange mål och dokumentera resultatet av flyganfallen.

20 okt. 2011: Khaddafi tillfångatas av rebeller i sin födelsebygd nära staden Sirte. Hans avrättning visas i TV med en skakig film tagen med mobiltelefonkamera.

23 okt. 2011: Det första fria och demokratiska valet i Tunisien efter Ben Alis fall genomförs. Det skulle visa sig att detta blev den enda helt lyckade demokratiseringen i MENA-regionen efter den arabiska våren. Det islamiska al-Nahdapartiet bildar regering tillsammans med två sekulära partier. Människorättsaktivisten Moncef Marzouki utses till president.

25 nov. 2011: Parlamentsval i Marocko. Enligt den nya författningen skall premiärministern väljas från det största partiet.

28 nov. 2011: Fritt val efter Mubaraks fall genomförs i Egypten. Partier tillhörande Muslimska Brödraskapet och diverse salafistiska partier vinner 70 procent av mandaten.

(Salafism är en ultrakonservativ, traditionalistisk och bokstavstrogen riktning i sunniislam som vill gå tillbaka till hur islam lärdes ut och praktiserades under profeten Muhammeds tid och i de första muslimska samfunden närmast efter hans död.)

22 jan 2012: Jemens diktator lämnar makten efter 33 års styre och ber i TV om ursäkt för sina tillkortakommanden under sin tid vid makten. Vicepresidenten tar över.

16 – 17 juni 2012: Muhammad Mursi vinner presidentvalet i Egypten med knappt 52 procent av rösterna.

7 juli 2012: Fritt demokratiskt val i Libyen. Sekulära och liberala grupper är valets vinnare, men oroligheterna fortsätter.

17 nov. 2012: Jordanien skakas av våldsamma protester över slopade subventioner på hushållsgas, bensin, fotogen och diesel liksom korruptionen i landet. Kungen genomför motvilligt vissa eftergifter, men behåller makten över militära försvaret och polisen samt rätten att utlysa undantagstillstånd.

22 nov. 2012: I ett dekret utökar Egyptens president, Mursi, sina maktbefogenheter. Hans beslut blir därmed oåtkomliga för rättsväsendet. Beslutet utlöser omfattande protester.

30 nov. 2012: Efter omfattande förhandlingar godkänner den egyptiska författningskommissionen ett förslag till ny konstitution. President Mursi meddelar att folkomröstning angående ny konstitution med utökad presidentmakt ska genomföras den 15 december 2012. Det utlöser omfattande protester från sekulära och icke-muslimska grupper.

8 dec. 2012: Mursi drar tillbaka maktdekretet om ny författning efter omfattande protester och uppmaningar från sunniislams främsta lärocenter al-Azhar.

22 dec. 2012: I folkomröstningen om ny egyptisk författning får denna 64 procent av rösterna, men valdeltagandet bland Egyptens ca 50 miljoner innevånare var så lågt som 33 procent. Det tolkas av en del experter som tilltagande politisk apati i landet.

17 jan 2012: Jordaniens kung Abdullah II lovar politiska reformer. Bl.a. skall parti eller partiblock som vinner flest röster utse premiärminister och övriga ministrar. Muslimska brödraskapet bojkottar parlamentsvalet eftersom kungen behållit alltför många befogenheter för sig själv.

26 jan. 2012: President Mursi utlyser undantagstillstånd i de nu värst av oroligheter drabbade egyptiska städerna och bjuder in oppositionen till dialog. Den politiska klyftan vidgas allt mer och man befarar statskollaps eller inbördeskrig. Då återtar militären makten i Egypten och det hela lugnar ner sig.

Resultatet av Den arabiska våren:

Där våren började, Tunisien, har man nu en sekulär demokrati. Här gick det alltså bra och demonstranterna fick som de ville. I Turkiet, som enda land tidigare, hade man och har man fortfarande demokrati. Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan försöker dock uppenbarligen utöka sin makt på olika sätt.

En del historiker menar att Arabiska våren startade I Iran redan 2009, därför har dessa protester tagits med i kronologin ovan.

Resultatet av Den arabiska våren i övrigt och i stort sett, är att en rad sekulära diktaturer ersatts av nya diktaturer, sekulära eller under politisk Islam och att det fruktansvärda kriget i Syrien alltjämt fortsätter, IS härjningar likaså och ett Irak (och Afghanistan) i terrorns våld.

Någon har kanske saknat Israel i den här redovisningen? Jag kanske återkommer till Israel, en stat som inte är diktatur, men heller inte demokrati. Man uppfyller bara ett av flera kännetecken för en sådan, nämligen allmänna och fria val, men t.ex. inte lika mänskliga rättigheter för alla medborgare.

Så är det och livet går vidare för en del av oss.

Källorna är flera, men framförallt Mohammad Fazlhashemis bok Den arabiska våren, en bok jag nu läst ett antal gånger. (Muhammad är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.)

Nu igen

Jag är s.k. gräsänkling och det är ganska trist. Birgit har fått sin strålning för den här gången och det har gått si så där. Hon skadades så att man såg sig tvungen att slopa de två sista doserna. Man får hoppas att de doser hon fått ändå visar sig effektiva. Man visste att skadorna av trålningen skulle orsaka nya problem och hade därför lagt in ett sorts rör i matstrupen. Redan detta rör visade sig orsaka problem. Hon kräktes ideligen och det blev en extra gastroskoptitt som ju är otäck.

Nu har man problem med att få igång magfunktionen efter ”droppmatning”och efter lång tid med bara flytande föda. I alla fall så har hon nu börjat med lite fast föda och det verkar gå bra. Enligt plan skall hon vara inlagd till den 23 juni. Vi får se hur det går.

Jag har problem med att få tid över för att åstadkomma något i bloggen. Matlagning, städning och tvätt tar sin tid och jag gör inte många knop innan jag behöver vila. I fredags kväll kl 23.30 stängde jag av datorn för att gå och lägga mig. 

Jag skulle runda skrivbordsstolen när jag snubblade på stolsfoten eller på  mina egna fötter Jag tappade naturligtvis den balans jag numera kanske egentligen saknar och lyckades med ansiktet först flytta datorn ett par decimeter, sedan med kraft landa ansiktet i skrivbordsskivan, spotta ut en bunt framtänder från överkäken för att sedan dråsa ned på golvet.

Mot all förmodan lyckades jag småningom darrande i hela kroppen och klart groggy komma upp på fötter, och in i badrummet. Det var väl där jag fattade att mina framtänder i överkäken hade lämnat mig. Livet är inte bara ”Hej och hå” då man blir riktigt gammal.

Men tänk vad bra det är om man en sådan här gång har tillgång till de förbandsartiklar man behöver. Jag kunde lägga blodstillande vaddkompresser där tänderna suttit och senare ersätta dem med sådana ”tussar” som tandläkarna använder för att stoppa blodflödet efter tandutdragning. Jag hade passande, stora plåster att täcka såren med liksom självhäftande gasbinda, en förnämlig uppfinning.

Ett ordentligt jack i ena underarmen liksom en rejäl repa under vänster knä var båda förenade med hudavskrap som kunde läggas tillrätta efter tvätt med Klorhexidin. Sedan var det mitt i natten blodiga kläder till tvätten och lite städning. Det blev sent i säng varpå en trevlig och hjälpsam tjej från kommunen ringde på dörren klockan 08.00. Hon torkade mig om munnen, där jag var blodig efter några få timmars sömn.

Nu kvarvarande problem är att på måndag ordna tid för PK-prov, som behövs innan tandläkaren kan ta ut kvarvarande tandrötter m.m. Tre av fyra eller fem tänder låg framför datorn. Jag gissar att en eller två ligger under datorn, men tar inte risken av att försöka lyfta den för att se efter. God Natt och trevlig söndag önskar jag dig! 

Vänsterpartiets hemliga jubiléer och snacka om rötter

Sverigedemokraterna är nu näst största parti i opinionen och Moderaterna kommer på tredje plats. Detta trots att samtliga övriga partier hela tiden trycker på att SD har sina gamla rötter i ett nazistiskt parti och att man därför inte kan samarbeta med SD.

Men Vänsterpartiets rötter nämns aldrig. Här är det inte ens bara fråga om rötter, det är grenverk också. Man bytte bara partinamn 1990, från Vänsterpartiet Kommunisterna till Vänsterpartiet. Vi minns C H Hermanssons uttalande efter Stalins död: ” Stalin var en sådan stor historisk personlighet med den djupaste kunskapen om naturens och samhällets utvecklingslagar. Han förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Stalin var en av alla tiders mest geniala vetenskapsmän. Han fortsatte Marx, Engels och Lenins verk, systematiserade, berikade och vidareutvecklade den under de nya betingelser som utvecklingen skapat.”

Flera berömda västhistoriker, som R.J. Rummel, har kommit fram till att antalet dödsoffer för den kommunistiska terrorn under Stalin ligger på 60  ̶  70 miljoner människor, siffror som inte helt kan bestyrkas. Dels på grund av icke öppnade arkiv, dels eftersom förteckningar gick förlorade under kriget eller avsiktligt förstörts.

Kommunistisk terror i Kina under ”Den store tänkaren”, Mao Tse-Tung, resulterade i att samma antal människor avlivades och där är storleksordningen bättre bestyrkt. Under en kort tid av kommunistiskt maktinnehav i Kambodja dödades en fjärdedel av befolknimgen. En uppräkning av kommunisternas illdåd jorden runt kan göras hur lång som helst.

Efter andra världskriget dömdes med all rätt massvis med nazister för brott mot mänskligheten. Uppspårandet och dömandet av sådana brottslingar har sedan fortsatt till nu. Men motsvarande och än värre kommunistiska brott mot mänskligheten har gått fria. Ryssarna tillhörde ju segrarmakterna och blev i stället domare.

Medan Ryssland 1917 kämpade mot Tyskland abdikerade tsaren och det hölls allmänna och fria val till en konstituerande församling. Då valresultatet satt sig i slutet av året var Aleksandr Kerenskij regeringschef. Han menade att Ryssland måste fortsätta kriget för att snarast ernå en fred utan landförlust.

Kejsar Wilhelm II gav då Lenin och några Lenintrogna kommunister fri lejd från Schweiz genom Tyskland för att illegalt kunna ta sig till Petersburg och kunna ställa till elände för Kerenskij och sluta fred med Tyskland. Detta lyckades som vi vet och Ryssland slöt fred med stora landavträdelser. Bl.a. fick de Baltiska staterna sin frihet.

I Ryssland genomförde Lenin sin statskupp, (Vänsterpartiets dubbla 100-årsjubileum.  Lenins statskupp och vänsterpartiets bildande i Sverige under namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.)Kerenskij lyckades fly och kriget mot Tyskland avslutades med stora landavträdelser. I stället startade Lenin ett vidrigt inbördeskrig och införde sin stenhårda kommunistdiktatur. Aldrig har en politisk rörelse skördat ett så högt pris i människoliv och terror som blev följden. Det skulle dröja 76 år innan nästa fria val kunde hållas i Ryssland.

Här har vi Vänsterpartiets rötter. Ett vänsterparti som socialdemokrater och miljöpartister samarbetar nära med och som Alliansen talar med. Hur är detta möjligt, samtidigt som man inte anser sig kunna tala med Sverigedemokraterna? Kan någon förklara?

Jag lämnar lite bildande litteraturtips:

Liken i garderoben underrubrik Undanflykternas mästare. Om Vänsterpartiets förflutna 1918 -1998. Staffan Skott 2000

Aldrig mer! En bok om kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. Staffan Skott 1999.

Den döende kommunismen. Från berlinmurens fall till Kalla krigets återkomst. Wolfgang Hansson 2014.

Pol Pots leende. Om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja.  Peter Fröberg Idling 2006.

Terror och tystnad. Sovjetregimens krig mot den egna befolkningen. Klas Göran Karlsson 2003

Med Stalin som gud. Tre tonår i en kommunistisk sekt. Magnus Utvik 2011.

Förnekelsens barn. Svenskarna som drog österut. 2003.

Stalin. Den röde tsaren och hands hov. Simon Sebag Montefiore 2004. 768 sidor.

Mao. Den sanna historien. Jung Chang och Jon Holliday. 2006. 882 sidor.

Och en lång, lång rad av andra böcker.

Om människan

En påminnelse för att ge lite perspektiv på tillvaron eller 13,5 miljarder år.

Då jag började blogga för drygt 8 år sedan lade jag ner en hel del arbete på sådant man kan kalla populärvetenskap. Jag försökte t.ex. beskriva hur vårt solsystem uppstod och sedan fungerar, hur homo sapiens förmågor uppstod och utvecklades o.s.v. Då man skriver kan infallsvinkeln variera och här försöker jag med en ny sådan.

 

Några sådana gamla inlägg, men det finns fler om du letar:

 

Den 20 april 2013. Tid. ”Lite” om hur tid uppstod och hur vi människor hanterat den.

Den 19 september 2009. Människan. Underrubrik, Fossil, en astronaut och kreationism.

Den 1 oktober 2009. Att vara eller… Om människorna och deras utveckling under tidens lopp.

Den 4 januari 2013. Lite mer 2012. Mer om universum.

 

Först ber jag om ursäkt för att jag tror att en del bildade människor inte skiljer på miljon och miljard. En miljard är 1 000 miljoner. Ganska mycket om det gäller antal människor eller svenska kronor.

 

För så där 13,5 miljarder år sedan uppstod materia, energi, tid och rum i och med det vi kallar Big Bang. Den vetenskap som sysslar med de grundläggande egenskaperna hos universum kallas fysik.

 

Omkring 300 000 år efter att materia och energi uppstått började de förena sig i komplexa strukturer som kallas atomer. Dessa förenade sig sedan till molekyler och då är vi inne på vetenskapen kemi.

 

För omkring 3,8 miljarder år sedan och på en planet vi kallar jorden förenade sig olika molekyler till stora invecklade strukturer som vi kallar organismer och vetenskapen som sysslar med organismer kallas biologi.

 

För ungefär 70 000 år sedan började organismer tillhörande arten Homo sapiens bilda ännu mer invecklade strukturer, som kallas kulturer. Kulturernas därpå följande utveckling kallas historia.

 

Vår historia hittills har formats av tre viktiga revolutioner. Den kognitiva (förståndsfunktioner) revolutionen satte fart för så där 70 000 år sedan. Homo sapiens verkar ha börjat använda hjärnans möjligheter på nytt, mer aktivt sätt. Jordbruksrevolutionen utbröt för ungefär 12 000 år sedan och från att ha varit jägare/samlare gick Homo sapiens över till att idka jordbruk.

 

Den vetenskapliga revolutionen inleddes för bara 500 år sedan och den revolutionen kan mycket väl komma att sätta punkt för historien och leda till något helt annat. Vetenskap och teknik utvecklas nu snabbt på många områden och utvecklingstakten kan dessutom sägas accelerera.

 

Människor fanns långt innan det fanns historia. Djur som var mycket lika den moderna människan uppträdde på jorden för 2,5 miljoner år sedan. Men under ”oräkneliga” generationer skilde de sig inte från en myriad av andra organismer i samma miljö.

 

För 2 miljoner år sedan levde människor i Östafrika. Oroliga mammor med spädbarn i famnen, barn som lekte, machomän som slog sig för bröstet för att imponera på traktens snygging, trötta åldringar som bara ville bli lämnade i fred och kanske så gamla som 40 – 50 år.

 

Dessa tidiga människor älskade, lekte, knöt vänskapsband och stred om makt och status, men det gjorde även schimpanser, babianer och elefanter. De hade ingen aning om att deras ättlingar skulle landstiga på månen eller publicera sig i en blogg. De var betydelselösa djur som inte påverkade sin omgivning mer än gorillor eller giraffer.

 

Biologerna indelar organismerna i arter. Djur anses vara av samma art om de kan para sig och få fertil avkomma. Golden Retriever och Tysk Schäfer ser olika ut men tillhör samma art, har gemensam DNA-uppsättning och får avkomman valpar.

 

Arter som har en gemensam anfader redovisas av forskarna som ”släkte”. Biologerna ger organismerna ett tvådelat latinskt namn bestående av släktnamnet och artnamnet. Du tillhör förmodligen Homo Sapiens  ̶̶̶  släktet Homo (människa) och arten sapiens (vetande).

 

Släktena bildar sedan familjer som t.ex. kattdjur (lejon, tigrar, tamkatter), hunddjur (sjakaler, vargar, rävar och elefantdjur (mastodonter, mammutar, elefanter). Alla i en familj härstammar från en anfader eller -moder (patriark eller matriark). Minsta kattunge liksom lejonet har en gemensam anfader som levde för omkring 25 miljoner år sedan.

 

Homo sapiens tillhör också en familj. Det var förr löjligt nog en av historiens mest välbevarade hemligheter. Homo sapiens föredrog att betrakta sig som ett underverk skilt från djuren och som inte hade några syskon eller kusiner, liksom viktigast av allt, inte några föräldrar. Vi har dock bara att gilla läget och tillhör familjen människoapor. Våra närmaste släktingar är schimpanser, gorillor och orangutanger. För bara 6 miljoner år sedan fick en aphona två döttrar. Den ena blev anmoder till alla schimpanser och den andra blev vår egen urmormor.

 

Innebörden av ordet ”människa” är ”ett djur som tillhör släktet Homo”. Släktet Homo har, vad man nu tror sig veta, utvecklats ur apsläktet Australopithecus som levde för 2,5  ̶  1,78 miljoner år sedan. Det finns forskare som vill föra över schimpanser till släktet Homo. Schimpanser använder i vissa lägen redskap och kan använda handens fingrar med precision.

 

I dag är Homo sapiens ensamma om att leva kvar av alla i släktet Homo.  Tidigare fanns ett flertal arter. Homo ergaster levde för 1,5 – 1,9 miljoner år sedan, Homo georgicus fanns för en kortare tid runt 1,8 miljoner år sedan, Homo erectus existerade under mycket lång tid, för 30 000 år sedan till för 1,8 miljoner år sedan, Homo antesessor existerade för 0,5 till 1,2 miljoner år sedan, Homo heidelbergensis förekom för 200 000 - 600 000 år sedan, Homo neanderthalensis existerade för 28 000 – 350 000 tusen år sedan, Homo floresiensis levde för 12 000 – 95 000 år sedan och så är vi framme vid Homo sapiens som nu funnits i 200 000 år.

 

Däggdjur med en genomsnittlig vikt runt 60 kilogram har en genomsnittlig hjärnstorlek på 200 kubikcentimeter. För 2,5 miljoner år sedan hade de tidiga sapiens en hjärna på cirka 600 kubikcentimeter, medan moderna sapiens har en hjärnvolym på 1 200 ̶̶ 1 400 cm³. Vi är så förtjusta i vår höga intelligens att vi gärna tror att mer måste vara bättre på alla sätt, men så är det inte. Jag går här inte närmare in på detta. Det första konstaterade beviset på Homos tillverkning av redskap är 2,5 miljoner år gammalt.

 

För 2 miljoner år sedan var människorna, trots den stora hjärnan och sina stenverktyg, ständigt rädda för rovdjur. De jagade sällan större villebråd utan samlade växter och insekter, fångade smådjur och åt kadaver som rovdjur lämnat efter sig.

 

För 400 000 år sedan började flera människoarter regelbundet jaga större villebråd. Först under de senaste 100 000 åren, under sapiens språng uppåt, som satte verklig fart för 70 000 år sedan nådde sapiens toppen av näringskedjan.

 

Tämjandet av elden var ett betydelsefullt steg på vägen för Homo (människan). En del människoarter kan ha använt eld så tidigt som för 800 000 år sedan. För så där 300 000 år sedan använde Homo erectus, neandertalare och förfäderna till Homo sapiens eld varje dag.

 

Det blev en viktig källa till ljus, värme och säkerhet mot rovdjur. Man lärde sig att sätta eld på omgivningen för att kunna gå genom de rykande resterna och samla grillade djur, nötter och rötter. Råa födoämnen som människorna inte kunde tillgodogöra sig kunde nu tillagas och ätas; vete, ris och potatis blev småningom stapelgrödor för oss. Elden förändrade maten inte bara kemiskt utan också biologiskt på så sätt att tillagningen dödade bakterier och parasiter, vilket var en stor vinst.

 

De flesta forskare är överens om att Östafrika för 150 000 år sedan var befolkat av människor som såg ut precis som vi. Man är överens om att Homo sapiens kom till Arabiska halvön för ca 70 000 år sedan och att de sedan snabbt spred sig över den eurasiska landmassan som var befolkad av andra arter av Homo.

 

År 1858 arbetade Charles Darwin med sin teori om djurens utveckling genom naturligt urval, när Alfred Russel Wallace skickade honom en essä som beskrev samma idé. De publicerade gemensamt idén om naturligt urval, evolution, 1858. 1859 gav Darwin ut sin bok Om arternas uppkomst.

 

När Darwin påstod att Homo sapiens är ett djur bland andra blev en  del människor rasande. Än idag är det människor som vägrar att se detta som ett faktum. Om neandertalarna hade överlevt skulle vi då fortfarande sett oss som skapelsens  krona? Kanske utplånade vi de andra människoarterna? Var de alltför lika oss för att vi skulle kunna ignorera dem, men alltför olika för att vi skulle tolerera dem? De sista neandertalarna försvann för ca 30 000 år sedan. De sista människorna av annan art försvann från ön Flores för runt 12 000 år sedan.

 

Här finns ett intressant ”tänk om”. Man kan försöka föreställa sig att ett par andra människoarter överlevt jämsides med Homo sapiens. Vilka kulturer, samhällen och politiska strukturer skulle ha kunnat uppstå? Hur skulle exempelvis religionerna ha utvecklats? Skulle Första Moseboken hävdat att neandertalarna också härstammade från Adam och Eva.? Skulle Jesus ha dött för också neandertalarnas synder och skulle Koranen ha bokade platser i himlen för alla människoarter. Skulle Karl Marx ha vänt sig till proletärer av alla arter?

 

Darwins teori kombinerades på 1930-talet med Gregor Mendels genetik och det gav grunden för den moderna evolutionära syntesen som kallas neo-darwinism. Där förenas evolution och genetik till den moderna evolutionsbiologin.

 

Men hur kommer det sig att sapiens är ensamma kvar av människoarterna? Att inte ens de starka, köldtåliga neandertalarna med sin större hjärna har överlevt efter sapiens spridning ut från Afrika? Ja, det vet vi faktiskt inte, det diskuteras livligt i de vetenskapliga kretsarna. Ett möjligt svar är det som möjliggör denna diskussion, vår unika språkförmåga.

 

Med all respekt för våra stora religioner och de gamla skrifterna, så är det nog hög tid att de ses över och i någon mån revideras.

 

Källor: Några böcker, bland dessa den nyligen utgivna Sapiens av Yuval Noah Harari. Intressant, men bitvis lite trögläst. 432 sidor.

Gammal man gör så gott han kan

Jag har nyligen fyllt 90 år och är både farfar och morfar men också farmors far. Det utmärkande för mig numera verkar vara att jag bara blir latare och latare. Det blir längre och längre uppehåll mellan mina inlägg här. Jag måste börja fuska. Här är  en bit av ett inlägg från 2009:

Pia, 6 år, är beundrare av morfar. Han har svar på alla frågor och kan så mycket.
En dag kommer Pia på besök och riktigt hoppar av iver att få sätta morfar på det hala.
Pia: ”Nu vet jag en sak som du inte vet! Vem var den allra, allra, allra första människan på jorden?”
Morfar lägger pannan i djupa veck och svarar efter en stunds betänketid: ”Det måste vara ADAM!”
Pia ser lite besviken ut men fortsätter: ”Vem var den allra, allra, allra första tanten då?”
Morfar blir åter fundersam men svarar snart: ”Det måste vara EVA!”
Pia besviket: ”Vaaa! Kände du dom?”

Stackars morfar!

Politiska val

Vart är mänskligheten på väg? Ann Appelbaum oroade sig för något år sedan och vet du inte vem Ann Appelbaum är så kan du sluta läsa här. Ann A sa: ”Vi är bara tre val från den västerländska demokratins ordning så som vi sett den. Det tredje valets första omgång är just på gång i Frankrike. Vallokalerna har just stängt då jag lägger in detta. De två tidigare valen är Brexit och valet av en lögnare och sjuk egoist, påminnande om den romerske kejsaren Nero, som regerade år 54 – 68, i USA.

Tre jämnstarka kandidater aspirerar nu på den franska presidentposten som betyder så mycket för Europas närmaste framtid. Marine Le Pen har fått en extra skjuts genom torsdagens terrorattentat i Paris. Man undrar hur fundamentalistiska terrorister har tänkt, innan de handlade?

Fillon hoppades jag ett tag på, men nu vet vi att hans privatmoral inte är bättre än andra politikers. Skattefinansierad lön som anställd till hustrun, utan att hon uträttat något utöver att vara hustru. Svindyra presenter från affärsmän som sannolikt väntar sig presidenthjälp i affärerna. Men fransmännen bryr sig kanske inte? Politiker är ju som de är, och i näringslivet har man numera vant sig vid astronomiska löner och svindyra presenter.

Den tredje kandidaten som i opinionen ligger lika med de två andra är Emmanuel Macron, en tidigare socialist, som nu verkar vara närmast marknadsliberal och säger sig vara varken höger eller vänster. Fransk politik är på väg att ändras, men nu spelar också terrorattacken i torsdags in. Den som kan vinna mest på den genom uppblossande invandrarfientliga och repressiva tankebanor är Marine Le Pen.

Europa har drabbats av ett svårt virus från Mellanöstern.