Alexanders kurir

Igår em. vid 4-tiden hämtade jag ut mitt månadspaket från Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Där fanns bl.a. Alexanders kurir, skriven av kuriren själv Stig Fredrikson f.d. redaktionschef på Aktuellt och utrikeskorrespondent för SVT.

Boken trycktes för 8 år sedan, men jag fick den för 325 bonuspoäng och jag hade ju inte läst den tidigare. Jag sparade några få sidor för att läsa idag.

Solzjenitsyn tilldelades Nobels litteraturpris 1970, vilket orsakade ett hiskeligt ståhej, eftersom han vid sidan av Sacharov var kommunistregimens värste dissident och kritiker. Egentligen förde han ett sorts enmanskrig mot kommunismen under många år. Eftersom han var en av dåtidens främsta historiker och författare och mycket välkänd och uppskattad i väst, vågade regimen inte ta skandalen av att straffa honom på sedvanligt sätt. Han hindrades emellertid under många år från att avhämta priset.

Fredriksons spännande samarbete med Solzjenitsyn på 70-talet hölls strängt hemligt till efter det kommunistiska sammanbrottet. Det röjdes inte förrän 1993, då Solzjenitsyn själv kunde publicera historien i sin bok En kalv med eken stångades.

Tyvärr är det så att dagens 30 år eller yngre ofta inte har en aning om vad som hände i Ryssland för kort tid sedan eller vem Alexander Solzjenitsyn är. Jag har ofta här varit inne på vårt svenska problem med ”flumskolan” och dess brister. Stig Fredrikson nämner bristerna i historiekunskap då han som gästprofessor i Göteborg 2001-2002 upptäckte att många av studenterna på journalistlinjen aldrig hört talas om Solzjenitsyn och hans skildring av Gulagarkipelagen.

Den svenska skolan är, och förblir under lång tid framöver en skandal. Bara Jan Björklund verkar försöka göra något åt det hela, men motarbetas av bl.a. lärare som har sin examen från just denna skola.

Läs Fredriksons bok, om du inte redan gjort det. Den är både intressant och spännande.

Jerusalem – igen


Efter ett telefonsamtal med min son inser jag att jag måste återkomma om Palestinakonflikten, som i hög grad är en konflikt om Jerusalem. ”Den Heliga Staden” för så många människor.

Den babyloniske kungen Nebukadnessar erövrade Jerusalem och trakten däromkring år 597 f.Kr. Tydligen var traktens innevånare, judarna, besvärliga att hantera, höll fast vid sin egen Gud och makthavare/intelligentsia och deras familjer bland judarna deporterades därför 588 f. Kr. till Babylon. Jerusalem och judarnas tempel där förstördes. Detta ledde till att judarna under sin (för tiden relativt humana) fångenskap dokumenterade sin tidigare historia, såsom den berättats från generation till generation under några hundra år. Det är dessa gamla skrifter, tolkade och översatta som är den bok (Bibeln) vilken är gemensam urkund för de tre religionerna Judendomen, Kristendomen och Islam (Bokens religioner eller Bokens folk).

Jag talar alltså i sammanhanget om tre religioner, när det egentligen rör sig om grossvis av dem, alltifrån sekulära judar till amerikaner som tror jorden skapades på sju dagar för sex tusen år sedan till fanatiska islamister.

Jag talar om judar, som redan för 3 tusen år sedan behärskade Palestinaområdet och som under kung Salomos tid sträckte sig från Eilat i söder till Eufrat i norr. Judar som vid olika tider och av olika härskare fördrivits från sitt område, som burit Bibeln med sig, så att den för dem blev den judiska staten och templet och som Heinrich Heine formulerade sig, ”judarnas bärbara fosterland, det bärbara Jerusalem”. Samtidigt har denna bok styrt Jerusalems öde i omfattande grad.

Jag talar om ett område där judar och araber under långliga tider levat fredligt tillsammans. De är ju dessutom av samma stam, semitisk. Under romarväldet efter en revolt år 136 förbjöds de att ens närma sig sin heliga stad Jerusalem. Sedan romarna kristnats på 300-talet tilläts de återvända.

Jag talar om ett land och en stad som från 632 e.Kr. behärskades av de fyra rättfärdiga kaliferna och 661 - 750 av det umayyadiska kalifatet. Under ca 300 år (fr. ca 1100 – 1400) helt eller delvis behärskades av korsfararna och fr.o.m. 1500-talet av de muslimska osmanerna, som 1917 besegrades av britterna. NF gjorde sedan Palestina till brittiskt mandat och britterna skapade av en del av Palestina nuvarande Jordanien.

Jag talar om judar, som i förskingringen, i flykten, under långliga tider avslutat påskmåltiden med frasen: ”Nästa år i Jerusalem”.

Jag talar om en stad som är helig för alla judiska, kristna och muslimska religioner, men också en stad med heliga platser för dem alla. Tempelberget är heligt för dem alla. Det är den plats, där Salomo ca 900 år före Kristi födelse lät bygga det första kända judiska templet, som raserades av babylonierna 586 f.Kr. Några årtionden senare uppfördes det andra judiska templet, med stöd av perserkonungen Kyros II. Detta tempel raserades av romarna ca 70 e.Kr. Av detta tempel återstår idag den Västra Muren (Klagomuren), som nu är judendomens i bruk varande heligaste byggnadsverk. Under Alexander den stores korta tid vid makten var templet grekiskt.

Jag talar om tempelberget. Där finns enligt religionerna den klippa där Abraham tillredde ett altare på vilket han skulle offra sin son Isak till Gud. Det var över denna klippa judarna byggde sina tempel för att förvara förbundsarken. Romaren Hadrianus byggde år 135 ett jupitertempel på platsen. Numera står här muslimernas klippdom, som korsfararna inte raserade och som är en plats för bedjande, men inte en moské. I stället ligger muslimernas tredje heligaste moské, al Aqsa, i närheten.

Jag talar om en klippa från vilken en del muslimer fortfarande tror att Muhammed klättrade upp till himmelen, där han samtalade med Abraham, Moses och Jesus.

Jag kan i sammanhanget inte underlåta att berätta brottstycken av en del av de historier min far fick höra av de gamla i sin barndom på farfars gård Nordenholm i Rogsta norr om Hudiksvall: Anfadern, riddare Östen använde guldsporrar då han på1300-talet red till kyrkan om söndagarna. (Det är oklart huruvida Östen var s.k. herreman eller inte. För detta talar endast hans sätt att i en rad domsbrev, det första från 1391, befästa sin äganderätt till Lingarö.) Majoren Johan Blank (en senare anfader och hemkommen från 30-åriga kriget) red in i Tingshuset i Hudiksvall och vägrade sitta av hästen under en rättstvist om mark i Lingarö. För att komma in genom dörren till tingshuset fick han ligga ned på hästen. (Major Blanks tre söner stupade i Karlarnas krig och döttrar tog över Lingarö.)

Om ostindiefararkaptenen Carl Gustaf Lehman (dotterdotterson till Blank) fick min far i slutet av 1800-talet höra drösvis med historier. Här några ex. i korthet: När en dräng följde barnet Carl Gustaf till stranden, uppenbarade sig plötsligt två ståtliga vita hästar. När barnet klappat hästarna galopperade de ut i vattnet och försvann. Det tolkades som att Carl Gustaf skulle finna sin framtid på sjön.


Carl Gustaf lät bygga ett extradäck till sitt fartyg och när pirater kom gömde sig alla därunder. I tro att besättningen lämnat fartyget bordades detta, men då delades däcket längs mitten och tippade ut piraterna i havet. När stora sjöormen anföll fartyget högg den modige Carl Gustaf av dess huvud med en yxa.

Sant är att Lehman hade en osannolik tur under sina resor till Kina. Resorna tog vanligen 18 månader t.o.r. Sammanlagt gjorde han 12 Kinaresor varav 7 som kapten. Skeppet förliste en gång i storm vid Shetlandsöarna, då han var opperstyrman, men Lehman undkom med liv och hälsa i behåll.

Sin sista resa kortade Carl Gustaf av med tre månader. I Bortre Asien fanns ett sund som ingen vågade passera. I stället tog man en lång omväg. I sundet fanns ett hiskeligt odjur, som anföll alla fartyg. Men Carl Gustaf blev alltid varnad då fara hotade skeppet. Det var sjönymfen som då knackade på hans dörr. Carl Gustaf beslöt att ta vägen genom sundet och beväpnade hela besättningen med stora saxliknande knivar. Sjöodjuret anföll och slog med sin hiskeliga stjärt av stormasten, som tydligen i fallet träffade odjurets huvud, som då stack upp ur havet. Besättningen bekämpade odjuret med sina knivar och en väldig blodvåg uppstod i havet. Utan huvud förföljde sedan odjuret länge fartyget. Kapten Lehman belönades vid hemkomsten med bl.a. ett dussin matskedar i s.k. gammalsilver och graverade med hans initialer och skeppets namn ”Enigheten”. De beskrivna skedarna har funnits i enstaka exemplar och som arvegods i släkten.) Enigheten var inget av de fartyg Lehman som kapten seglade till Kina med. Min far menade att Enigheten var det fartyg ombord på vilket Lehman en tid från 1743 tjänade som löjtnant i örlogsflottan och under kriget med Ryssland.

Fortfarande, för 100-talet år sedan kunde sådana här släkthistorier vidarebefordras från de gamla till barn och ungdom. Historieberättandet om förfäderna har i alla fall haft det goda med sig att både ättlingar och yrkesforskare ägnat en hel del tid åt forskning kring dessa människor.

Hur skall man då se på den ”släkthistoria” som nedtecknades under babyloniska fångenskapen för 2600 år sedan med Abraham som anfader och som gällde förfäder, som ansågs ha levat flera hundra år tidigare? Noak, som blev 600 år gammal, arken och syndafloden? Med historien om Adam och Eva som fortfarande av en del anses ha varit de första människorna skapade för drygt 4 000 år sedan?

Jag talar om Den heliga gravens kyrka i Jerusalem, även kallad Uppståndelsekyrkan, som en av de kristnas heliga platser. Kyrkan uppfördes på 300-talet, brändes av perserna på 600-talet och återuppbyggdes i början av 1000-talet. Den är säte för patriarken av den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Jerusalem, för Romersk-katolska kyrkans företrädare samt Armenisk-apostoliska kyrkans företrädare. Här finns också Koptisk-ortodoxa kyrkans, Etiopisk-ortodoxa kyrkans och Syrisk-ortodoxa kyrkans företrädare.

Representanterna för de olika trosriktningarna har svårt att hålla sams och råkar ibland i slagsmål, där t.o.m. knivar och skjutvapen förekommit. Bråken har mer än en gång gällt i vilka områden av kyrkan som man svarar för sopning. Allvarliga incidenter uppstår då och då, när någon munk sopar i en annan trosriktnings ansvarsområde. Ingenting i Jerusalem är så enkelt som det borde kunna vara.

Jag talar om en kyrka där muslimerna ibland tvingats återställa ordningen bland de kristna. Att tillsätta en muslimsk väktare, som bl.a. svarar för kyrkans öppnande på morgonen och stängning på kvällen. Denne väktare är f.n. Wajeeh al-Nusseibeh drygt sextio år gammal och härstammande från en av de förnämsta muslimska familjerna i Jerusalem. Han har från arbetet fem minuters promenad till al Aqsamoskén, då han behöver bedja. Arbetsdagen upptas då och då också av medling mellan de kristna munkarna i Heliga gravens kyrka. År 1192, alltså för 820 år sedan utsåg Saladin familjen Judeh till ”Nyckelns väktare” och familjen Nusseibeh till ”Heliga gravens väktare och portvakt”. Båda familjerna sköter än idag dessa sysslor. Den gamla 3 decimeter långa nyckeln överlämnas varje morgon från en Judeh till en Nusseibeh och varje kväll återlämnas den för nattlig förvaring.

Jag talar om ett Jerusalem med överlappande kulturer. Ett kalejdoskop av arabiska ortodoxa, arabiska muslimer, sefardiska judar, ashkenaziska judar, harediska judar med olika inriktningar, sekulära judar, armeniska ortodoxa, georgier, serber, ryssar, kopter, protestanter, etiopier, katoliker o.s.v.

Jag talar om en stad, som 1898 hade 45 300 invånare varav 28 000 judar, något som börjat oroa de arabiska ledarna. Staden hade åter blivit ett judiskt centrum. 1910 hade Jerusalem ca 60 000 innevånare. 40 000 av dessa var judar och 7 000 muslimer. 1936 fanns det 100 000 judar i Jerusalem och 60 000 kristna och muslimska araber. Det ökande antalet judar berodde i huvudsak på ideliga pogromer i Ryssland under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, samt judeförföljelserna i Europa första hälften av 1900-talet. Trots förföljelserna även i Palestina har judar alltid sökt sig tillbaka till Jerusalem. Enda undantaget var då det var belagt med dödsstraff för dem om de närmade sig staden.

Efter arabernas anfallskrig 1948 stannade ungefär 150 000 araber kvar i Israel och blev Israeliska medborgare. FN, som tagit beslut om en delning av Palestina ingrep inte på något sätt i kriget. Araberna med medborgarskap uppgår numera till mer än en miljon eller ca 20 %.

Idag närmar sig Jerusalems folkmängd 750 000 fortfarande med judisk majoritet. Folkmängden i dagens Israel närmar sig 7 ½ miljoner. Det höga födelsetalet bland muslimerna ser judarna självklart som ett nytt problem, eftersom de i för judarna oroväckande takt ökar i antal. Jag tillåter mig tvivla på att vårt begrepp familjeplanering återfinns i arabiskan. 2006 var 82 % av araberna i Israel muslimer. Resten var jämnt fördelat kristna eller druser.

Jag talar om ett rike vars placering på jordklotet diskuterats bland stormaktspolitiker under 100-talet år. Ungefär två dussin sådana förslag har förekommit. Några ex. är Sinai, Cypern, del av Texas, Uganda och Alaska. Hitler förordade ett tag ön Madagaskar och Stalin upplät faktiskt ett område avlägset i Sibirien, där några tusen judar hann samlas.

Jag talar om nybildandet av den stat, där judarna tänktes kunna leva i fred och frihet. Historikern Simon Sebag Montefiore beskriver i sin bok Jerusalems gamla historia och detaljerat, fascinerande och spännande hur det moderna Israel bildades. Här framträder de i sammanhanget betydelsefulla personerna, såsom Theodor Hertzl, ryske tsaren, tyske kejsaren, Lloyd Georg, Arthur Balfour, Winston Churchill, Jemal Pasha, Chaim Weitzman (liberal och sekulär), Lawrence av Arabien, David Ben-Gurion (socialist), Yitzak Rabin, de förmögna familjerna Rothschild, Montefiore och hundratals andra.

Jag talar om Edmund Rothschild som donerade det då astronomiska beloppet 6,6 miljoner pund till inköp av mark från araber för att bilda bysamhällen till fattiga ryska immigranter. Både Rothschild och Montefiore försökte också återköpa muren.

Jag talar om judiska immigranter som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i huvudsak var sekulära socialistiska internationalister och alltså tsarens fiender. Pogromerna uppmuntrades därför av tsaren. David Ben-Gurion, som blev Israels förste premiärminister hörde till dessa. Den förste presidenten, Chaim Weitzman var däremot från början assimilerad österrikare, advokat och litteraturkritiker från Wien. Han och familjen firade Jul med julgran och han lät inte omskära sin son.

Under WW1 enades Ententen i Sykes-Picotfördraget om att internationalisera Jerusalem-Betlehemområdet. Dåvarande Palestina, som inkluderade Jordanien skulle ställas under Brittiskt Mandat, medan Syrien och Libanonområdena blev Franskt mandat. Sionisterna och dess ledare Chaim Weitzman, som blev president då Israel utropades 1948, men avled 1952 var realister. De ansåg att detta var ett helt riktigt beslut trots Judisk majoritet i Jerusalem. De fyra stora kyrkorna med sina respektive områden och heliga platser skulle fritt kunna verka under FN:s överinseende.

Jag talar om ett Jerusalem 1918 där judar och araber på kaféerna diskuterade Palestinas framtid. Deltagare var på judiska sidan ultraortodoxa som föraktade den manstarkare men vanhelgande sionismen, i mitten de som ville åstadkomma judiska kolonier, som helt skulle integreras i ett arabiskstyrt Mellanöstern. Vidare en del extrema judiska nationalister, som ville ha en beväpnad hebreisk stat som styrde över en foglig arabisk minoritet.

Arabernas åsikter varierade från nationalister och islamiska fundamentalister, som ville att judarna skulle utvisas, till demokratiska liberaler som välkomnade judisk hjälp med att bygga upp en arabisk stat. Många arabiska intellektuella diskuterade huruvida Palestina var en del av Syrien eller Egypten.

Jag berättar om Faisal I av Irak, som bakgrund för min vidare text. Faisal var av den Hashimitiska ätten. 8 mars 1920 utropades han till kung av Syrien av en nationalförsamling i Damaskus, men han utvisades från Syrien av fransmännen och tog sin tillflykt till Storbritannien. Britterna beslöt sig för att skapa en monarki i Irak, och Faisal gick med på detta, och utropades till kung i augusti 1921 efter en folkomröstning där han erhållit 96 % av rösterna.

Han ledde den arabiska delegationen under fredskonferensen i Versailles 1919, där han fick se sina planer på ett stort nordarabiskt välde grusas.

Han och Chaim Weizmann undertecknade emellertid den s.k. Faisal-Weissman-överenskommelsen, ett fördrag mellan araber och hebréer, där Faisal accepterade Balfourdeklarationen, som grundades på att britterna gick med på arabernas självständighet: ett löfte som dock bara hölls eller avsåg östra Palestina = Jordanien.

Jag talar om de våldsamheter som tog en riktigt våldsam vändning redan den 20 april 1920. Den dagen samlades ca 60 000 araber på morgonen för att fira högtiden Nabi-Musa under ledning av familjen Husseini. Muftins bror, Haj Amin Husseini, höll upp en bild av Faysal och skrek: ”Det här är vår kung!” Folkmassan började vråla: ”Palestina är vårt land, judarna är våra hundar!” De begav sig in i Gamla Staden, staden innanför de gamla murarna med Tempelberget, Klagomuren och den heliga graven.

När den brittiske militärguvernören, Storrs, på morgonen kom ut från morgongudstjänsten i den anglikanska kyrkan var Jerusalem utom kontroll. Storrs disponerade bara 188 poliser. Dagen därpå förvärrades läget och judarna lyckades få ihop ett beväpnat uppbåd av 200 man vid polishuset i det ryska området. Det förbjöds av Storrs, men började patrullera utanför murarna, med skottväxling som följd. Arabiska inkräktare i det judiska området utsatte en del judiska flickor för gruppvåldtäkter och judarna började frukta för sin utplåning. Storrs poliser gjorde vad de kunde, men skulle också svara för ordningen vid de kristnas firande av den heliga elden vid Den heliga graven. Våldsamheter mellan de kristna vid det firandet var legio. Där flyttade en man från den syriska kyrkan en koptisk stol och ”helvetet bröt ut”. Dörrarna till kyrkan fattade eld under de kristnas slagsmål. En liten flicka sköts ihjäl av en förlupen kula.

När arabiska upploppet slutade hade fem judar och fyra araber dött, 216 judar och 23 araber skadats. Trettionio judar och 161 araber åtalades för inblandning i upploppen. Judeledaren Jabotinsky, som fått ihop uppbådet fälldes för vapeninnehav och dömdes till 15 års fängelse, men frigavs då Storrs avlöstes. Arabledaren Amin Hussein, som enligt Storrs var den främste uppviglaren, dömdes till 10 års fängelse men flydde från Jerusalem och benådades av Storrs efterträdare. Hans bror, borgmästaren Muza Kazem Hussein avsattes. Trots detta lade britterna fånigt nog skulden för upploppen på judiska bolsjeviker.

Trots ständiga stridigheter mellan araber och judar fortsatte liberalen Weitzman och socialisten Ben-Gurion att hoppas på en gradvis utveckling till det bättre.

Jag talar om ett Palestina, som efter WW1 och erövrat från Osmanien av britterna blev brittiskt mandat. Området omfattade nuvarande Jordanien, Israel, Västbanken och Gaza. 1921 bildade britterna av området öster om Jordan Transjordanien, sedermera Jordanien. I resterande del, nuvarande Israel, Västbanken och Gaza skulle Balfourdeklarationen uppfyllas.

Judarna kände sig pressade, britterna gjorde inget för att uppfylla Balfourdeklarationen.

Sionisterna omvandlade sin gamla organisation Hashomer (Väktarna) till en effektivare milis, Haganah, Försvaret.

1931 hade judiska högernationalister tröttnat på britternas segdragning satt upp Irgun Zvai Leumi (Nationella militära organisationen), som kom att verka fram till 1948. Irgun såg britterna som ett hinder för en lösning av palestinafrågan och började terrorisera såväl britter som ”besvärliga” araber. Britterna blev mer och mer angelägna att hålla sig väl med araberna inför och under WW2. Muftin av Jerusalem var helhjärtat pronazistisk och tillbringade krigstiden i Berlin hetsande mot judarna. Irgun stämplades som terrorgrupp.

1940 bildades Sternligan (britternas beteckning efter ledaren, Avraham Stern, som de dödade 1942). Ligan var en utbrytning ur Irgun, som inlett vapenstillestånd med britterna under WW2. 1948 mördade ett kommando ur Sternligan FN-medlaren greve Folke Bernadotte. En anledning var att Bernadotte stod i begrepp att framlägg ett medlingsförslag i stort sett innebärande att Israel endast skulle komma att omfatta Galiléen. Yitzhak Shamir, senare general och premiärminister i Israel var vid denna tid operativ ledare i Sternligan. Då staten Israel bildades förklarades Sternligan olaglig och upplöstes.

Jag talar om ett Israel som FN 1948, och så typiskt inkompetent, ville uppdela i tre sinsemellan åtskilda områden, omöjliga att försvara och omgivna av fientliga araber.

Jag talar om striderna 1948, då Israel anfölls av omgivande arabstater, om sexdagarskriget och Yom Kippur-kriget då israelerna försvarade sig på ett sätt som då skapade beundran överallt utom i arabvärlden.

Jag talar om Yassir Arafat, som 1969 blev ledare för det då terroriststämplade PLO, och uttalade att Israelerna skulle kastas ut i havet, förintas. I början av 1990-talet ändrade han sig, i alla fall officiellt och deltog i en fredsprocess under norsk medling. I avtalet (Osloavtalet) ingick upprättandet av en palestinsk myndighet (Obs! Inte stat.) på Västbanken och i Gaza mot erkännande av den judiska staten. Arafat var nu hjälte hos en del och förrädare hos andra. Han dog 2004 på sjukhus i Paris, sannolikt i AIDS.

Fatah och PLO leds nu av Mahmoud Abbas, tidigare Arafats ”utrikesminister”.

När jag just skrivit detta, ser jag i TV:s Rapport en israelisk militär provoceras av en dansk demonstrant. Militären, som håller sin karbin i horisontellt läge framför sig slår rasande ut karbinens långsida mot dansken, som inte blev svårt skadad. Jag förvånas inte över soldatens reaktion, men den är typisk för vad som numera med kortkorta historiekunskaper utnyttjas i västmedia för att illustrera israeliskt övervåld. Det arabiska övervåldet mot judarna, nu och då, verkar glömt på många håll.

Jag talar om de sekulära sionisterna, som efter hand insåg att de måste försvara sig och att anfall är bästa försvar.

På 1920 – 1940-talen fortsatte israelernas ledare liberalen Weizman och internationelle socialisten Ben-Gurion att hoppas på en gradvis utveckling av ett hemland och ett moduds vivendi med araberna. Ben-Gurion ville att arabiska och judiska arbetare skulle dela ett liv i harmoni och vänskap, men kunde ibland misströsta och säga: ” det finns ingen lösning! Vi vill att det här landet skall vara vårt och araberna att det skall vara deras.” Situationen hade då utvecklats till strider mellan de båda, våldsdåd såsom arabiska våldtäkter mot judiska flickor, t.o.m. gatustrider i Jerusalem.

1948 hade judarna tröttnat på tjafset och proklamerade staten Israels bildande. Weizman blev president och Ben-Gurion premiärminister. Nu skulle judar och araber leva i fred i en stat med demokratiska val, antingen de ville eller ej.

Tyvärr lade sig Mellanösterns arabstater i det hela och anföll samfällt det lilla Israel. Där fanns en del veteraner från WW2, men egentligen ingen krigsmakt. Haganah och Irgun fanns, liksom två stulna brittiska stridsvagnar. Israelerna organiserade i all hast ett försvar med vad de hade och ett tillfälligt stillestånd gav dem möjlighet att köpa en del vapen från Tjeckoslovakien. När kriget återupptogs, liksom under de följande krigen visste de Israeliska soldaterna att kriget gällde de hemmavarandes liv och blev världens tappraste soldater. Då krigets slutliga vapenstillestånd slöts disponerade Israel ett större område än tidigare och hade tagit västa Jerusalem. Arabstaterna misslyckades alltså helt med sitt överfallskrig. Jag hoppar över Israels övriga försvarskrig, eftersom jag behandlat dem i tidigare inlägg.

I Gaza tog Hamas makten under 80-talet, medan den på Västbanken behölls av Fatah under Abbas ledning. Under Internationell politik i den här bloggen finns ett tiotal artiklar om Palestinakonflikten.

Det internationella problemet Hamas är särskilt behandlat under Vidriga tecken från 20090201. Den sekulära Fatahrörelsen under ledning av Yasser Arafat, stod under många år i spetsen för Palestina-arabernas kamp. Nu fick man konkurrens av islamiströrelsen Hamas, med rötter i Muslimska brödraskapet.

Jag talar om Hamas, som fortfarande då och då skickar över raketer med sprängsats och dålig träffsäkerhet från Gaza mot Judisk bebyggelse. Det teknologiskt högtstående Israel har ingen svårighet att omedelbart identifiera avskjutningsplatsen och svarar kraftfullt. Eftersom Hamas raketer avfyras från eller nära egen bebyggelse drabbar skottväxlingen i huvudsak gazaborna och internationella massmedia rapporterar dessa skador. Hamas avsikt lär vara just detta, vilket får världsopinionen att svänga över till Hamas fördel. Hamas har en hel del anhängare även bland palestinier på Västbanken.

Jag talar om ett Hamas, som i högre grad består av religiösa fanatiker än är ett politiskt parti. Demokrati och mänskliga rättigheter är definitivt inget som attraherar Hamas. 2006 vid val fick Hamas majoritet och skulle samregera med Fatah. 2007 tog Hamas i en blodig kupp hela makten i Gaza och raketbeskjutningen mot civila mål i Israel trappades åter upp. Detta oroar naturligtvis Israelerna.

Jag talar numera om ett Israel, och naturligtvis Jerusalem, där israelerna har allt intresse av att trygga befolkningsmajoriteten. Nativiteten bland araberna är emellertid oerhört hög. Många kvinnor föder barn efter barn så länge de är fertila. Exempelvis har de 720 000 muslimska flyktingarna från 1948 idag ökat till omkring 4 500.000 eftersom de enligt arabiskt sätt att se behåller flyktingstatus generation efter generation. Araberna kräver att alla dessa skall få återvända till det Israel, som efter 1948 tog emot 800 000 egna flyktingar från arabstaterna som välkomnades och snabbt integrerades.

Jag talar om ett Jerusalem där myndighetens stadsplanering bedrivs med demografiska hänsyn, så att man begränsar arabisk nybyggnation. Den israelisk/judiska driver man i stället på. Detta är naturligtvis diskriminerande, men fråga är om det är förvånande?

Jag talar om judiska ledare som journalisten Theodor Hertzl. Han gav i slutet av 1800-talet styrka åt den sionistiska rörelsen, som med hjälp av stormakterna ville återbilda en judisk stat i det glest befolkade och i huvudsak ökenartade området Palestina. De odlingsbara delarna av området låg i huvudsak i träda och ägdes av stadsbor.

Under Ben-Gurions tid grundades Israels ekonomi i huvudsak på jordbruk och de kibbutzer han omhuldade. Flertalet invandrande judar var fattiga. Många kom ända in på 90-talet från Ryssland. Detta och de fortlöpande mycket höga försvarskostnaderna hindrade inte att Israels ekonomi efter ett tag snabbt förbättrades samtidigt som jordbruksprodukterna fick allt mindre betydelse.

2009 hade landet den 23:e högsta BNP:n per capita. Israel har Mellanösterns 3:dje högsta inkomst per capita efter Kuwait och Förenade Arabemiraten Med de inkommande judarna blev Israel trots flera försvarskrig och på mycket kort tid ändå ett högteknologiskt industriland, med en helt annan utvecklingspotential än omgivande arabländer. Vapen-, flyg- och elektronikindustrin har vuxit snabbt liksom utvecklingscentra för datorer. Under en tioårsperiod -95 – 05 registrerades fler patent i Israel än i Sverige, vilket säger en del om hur Israel utvecklas.

Med mitt 85-åriga mått mätt är det inte länge sedan några judar bildade ett litet samhälle vid sandstranden söder om hamnstaden Jaffa. Idag ligger där den moderna staden Tel Aviv med ca 400 000 innevånare.

Israel har kunnat sluta fred med Egypten och Jordanien, men det är en fred med en hel del framtida frågetecken. Judarnas gamla målsättningar med en gemensam demokrati, alternativt ett delat land eller en federation mellan en arabisk och judisk enhet och internationellt eller delat Jerusalem har inte fungerat.

Araberna sade under lång tid nej till varje slag av förhandling, ända fram till Osloavtalet, som flertalet araber inte heller har accepterat. Tre gånger i snabb följd tvingades judarna att försvara sig mot numerärt långt överlägsna omgivande arabstater, som två gånger rustats till tänderna av Sovjetunionen.

Med den Israeliske soldaten klart medveten om att kriget gällt liv eller död för dem därhemma, så har han/hon segrat. Detta trots att det lilla landets geografi egentligen varit försvarsstrategiskt helt omöjlig med en smal remsa land mellan norra och södra Israel. Med Västbanken ockuperad är möjligheten till försvar klart förbättrad.

2010 togs Israel av OECD enhälligt upp som fullvärdig medlem.

När jag har kommit hit i mitt skrivande är det bara att erkänna. Palestinakonflikten kan inte rättvist beskrivas med den återstående tid jag har till mitt förfogande.

Slutligen: Den arabiska minoriteten i Israel är allvarligt diskriminerad. De har sämre möjligheter till jobb, sämre skolor och inga möjligheter att expandera. Orsakerna till detta finns bland allt det som hänt tidigare eller kan väntas och vi kan välja att gå 3 000 år tillbaka i tiden eller bara 64 år. Men vi kan konstatera att de under tusentals år vanligen förtryckta judarna nu frigjort sig. Detta drabbar deras senaste förtryckare, bland vilka många säger sig vilja ersätta förtrycket med en förintelse.

Just nu: Varför finns det ännu ingen organisation ”Ship to Syrien?

Sekulär Egyptisk ungdom revolterade för demokrati. I valet som blev följden ställer Muslimska brödraskapet upp och vill ha Sharialagar. Det var medlemmar i brödraskapet som mördade fredspristagaren Sadat, som slöt fred med Israel.

Israelerna har en väldigt hög andel akademiker och forskare i doktorsnivå där bl.a. geoteknik, hydrologi och miljö är långt framme. Israel är nog det land i Främre Orienten, som därför har främsta förutsättningarna att klara åtminstone första tiden av en framtida global temperaturökning. Klart är att framtiden i hela Främre Orienten, eller Mellanöstern som det numera kanske vanligare kallas, är synnerligen osäker. Klart är också att israelerna inte har något annat val än att hålla emot - hårt! Fienderna är många och ofta okunniga.

Eftersom jag inte kan se något slut på skrivandet i det här ämnet, så slutar jag här abrupt. Jag måste börja välja ämnen som kan ge kortare inlägg.

Fler bilder
Mina svägerskor, grannen Marie, presenttavlan från Hebyborna med Avanäsminne, som jag numera bara kan se på bild och så Erik, Roslita och Gudrun.

Festat i tre dagar

Just det! I tre dagar höll vi på, med en 85-åring som hade ganska ont av skavande kotor. Delvis också av att tvingas välja mellan värk-/insomningstabletter och annat som han tycker mer hör festande till och som dessutom fanns bland presenterna. Tack alla!

De två övre bilderna är från lunchbordet Mari bebådelsedag, sedan Birgits tårta och några ur uppvaktningen kring kaffebord.

Jerusalem


Det blir inte så värst mycket tid för bloggen. Anledningarna är flera. Allt fysiskt, men nödvändigt, arbete tar så lång tid, med ideliga vilopauser och så är det smärtorna. De senare sitter framförallt i nacken och i högra benet.

Smärtorna i nacken beror på att nerver kommer i kläm mellan halskotorna och de i benet har väl samma orsak, men där är det ryggkotorna som skaver. För några år sedan hade jag tillfälle att mäta längden i samband med en röntgenundersökning. Jag var då 5,5 cm kortare än vid 16 år när längden mättes noggrant i det militära. Jag undrar hur mycket kortare jag är idag? Nåja, storleken har ju ingen betydelse, sägs det.

Så är det böckerna, som droppar in från Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, SMB, en gång i månaden och ibland från något annat förlag. Ibland böcker som det tar 14 dagar att ”plöja” igenom och som ibland blir genomlästa samma dag som de levererats.

I sista leveransen från SMB ingick Jerusalem Biografin av Simon Sebag Montefiore, en fantastisk redovisare av historia och med t.ex. Stalin, den röde tzaren och hans hov i sin tidigare produktion. Dessutom en historiker med en massa fina litterära utmärkelser och ledamot av Royal Society of Literature, 839 sidor.

En bok som redovisar tre tusen år av tro, blodbad, fanatism och samexistens mellan bokens tre religioner och Jerusalems oerhörda betydelse för dem alla. Boken ger påminnelser, historiskt riktiga och intressanta detaljer och en hel del nyheter för mig. Han lyckas dessutom hålla den neutral mellan de tre religionerna. En hel del handlar naturligtvis då också om Persien, Irak, Assyrien, Egypten, Grekland och Rom, för att inte tala om Storbritannien, Tyskland, Ryssland USA m.fl.

En annan bok i senaste leveransen var Med Stalin som gud av Magnus Utvik. Ännu en i raden av f.d. medlemmar i någon av de kommunistiska sekterna från sent 60-tal t.o.m. i huvudsak 70-80-talet, som redovisar sina ungdomliga villfarelser. I det här fallet börjar väl författaren förstå bättre då en äldre volvoarbetare får honom att läsa om vad som hände Lenins centralkommitté med 24 medlemmar. Ingen av dem överlevde Stalin. De avrättades eller försvann. Den siste överlevande (förutom Stalin) var madam Kollontaj, som dog 1952. Även hon misstänks ha blivit mördad hon var länge Stalins ambassadör i Sverige.

Båda böckerna är högst läsvärda.

Det kalla kriget


Det här blir ett långt inlägg! Jag vill påminna om ett drygt halvsekels historia, av många glömd eller kanske förträngd, för ännu fler trots nära i tid helt enkelt okänd. Man bekymrar sig inte, har fullt upp med att pilla på sin iphone.

1945, vid Tysklands kapitulation hade ryssarna ockuperat Estland, Lettland, Litauen, Polen, östra Tyskland, Tjeckoslovakien, del av Österrike, Ungern, Rumänien och Bulgarien. I alla dessa stater utom i Tjeckoslovakien och Österrike tog kommunisterna kuppartat makten med stöd av ockupanterna.

Bland historiker finns olika uppfattningar om när det s.k. kalla kriget började. Misstro mellan Ryssland (Sovjetunionen) å ena sidan och Västmakterna på den andra blottades redan vid Jaltakonferensen 1945. Den tidpunkt som vanligen anges som startpunkt är 1948 med den s.k. Pragkuppen.

I Sverige var rädslan för Ryssland och kommunismen stor under mellankrigstiden. Under trettiotalet så stor att den hos Die dummen Schweden undertryckte rädslan för nazismen och Nazityskland. 1945, sedan Tyskland besegrats, hade kommunismen i Sverige en kort period av framgång, men den slocknade efter:

Pragkuppen 1948 som chockade en hel värld och i väst förstod alla att det nazistiska hotet avlösts av ett kommunistiskt. Efter kriget, men ockuperat av Sovjetunionen (Ryssland), hade Tjeckoslovakien fått en samlingsregering men med kommunistisk stats- och inrikesminister och därmed makt även över polisen.

Hederliga poliser sparkades och ersattes av kommunister, som började arrestera folk godtyckligt. Successivt tog kommunisterna över makten med hjälp av de ryska ockupationstrupperna. Till slut fanns bara en minister kvar, som inte var socialist, utrikesministern Jan Masaryk. Han hittades den 10 mars 1948 död på ministeriets gårdsplan. Officiellt förklarades det som självmord, men dåtida KGB-tjänstemän liksom andra specialister menar att det var ett välplanerat mord.

För andra gången på 10 år hade Tjeckoslovakien förvägrats en oberoende demokratisk utveckling av en totalitär regim. Minnena från München 1938 som lade grunden för andra världskriget, var i färskt minne. Den svenska politiska och militära ledningen såg mörkt på situationen.

USA och övriga västländer tvingades lägga om sin utrikespolitik. Begreppet kalla kriget uppstår liksom polariseringen mellan blocken demokrati och kommunism. Sverige hamnade i händelsernas centrum genom sitt läge emellan blocken och försvarskostnaderna ökade kraftigt. I Sverige återupptog säkerhetstjänsten registreringen av kommunister, som hade upphört 1945. Att folkdemokrati och Lenins centrala demokrati var motsatsen till demokrati förstod en majoritet av svenskarna.

1948 kom också Berlinblockaden och västmakterna tvingades försörja Berlin uteslutande genom en luftbro. Den upprätthölls i 11 månader, innan kommunisterna gav upp sitt försök att driva ut västmakterna från staden.

I Sverige föreslår försvarsutredningen 1948 kraftigt höjda försvarsutgifter. Flygvapnet prioriteras och det lyckade svenska jetflygplanet Tunnan provflygs

1949 bildas Atlantpakten, NATO, som Västeuropas skydd mot kommunismen. Flyktingströmmen från Polen och Östtyskland till väst och Sverige är strid och kommunisterna passar på att infiltrera den med sina spioner, även destinerade till västra Tyskland. Västtyskland bildas genom att Storbritannien, Frankrike och USA slår samman sina ockupationszoner. Givetvis svaras det genom att bilda DDR, Östtyskland och flyktingströmmen från Polen och DDR fylls på.

Den Kinesiska Folkrepubliken utropas sedan Mao Zedongs kommunister besegrat nationalisterna under Chiang Kai-shek och dessa dragit sig tillbaka till Formosa (Taiwan).

1950 anfaller det kommunistiska Nordkorea Sydkorea, som stöds av FN-trupper. Sverige deltar på FN-sidan med ett militärsjukhus. Kina lämnar småningom massiv hjälp till Nordkorea. Claus Fuchs döms i USA för att till ryssarna ha avslöjat atombombshemligheter.och ett amerikanskt signalspanande flygplan skjuts ned av ryssarna över internationellt vatten i Östersjön. Den svenska rädslan för kommunismen tilltar.

1951 döms Ethel och Julius Rosenberg till döden för spionage för Rysslands räkning. Embryot till Europeiska Unionen Kol och stålunionen bildas.

1952 skjuter ryssarna ner en svensk signalspanande DC3 över internationellt vatten öster om Gotska Sandön. Några ombord återfinns många år senare tillsammans med flygplanet som bärgas. Övriga saknas alltjämnt.

Efter tre dagar, när Sverige fortfarande spanar efter eventuellt överlevande med bl.a. två Catalinaplan skjuter en rysk MIG15 ner ett av dem. Man lyckas nödlanda intill ett västtyskt handelsfartyg och besättningen räddas.

Den första vätebomben testas av USA och Storbritannien testar sin första atombomb. I Sverige döms Fritiof Enbom och Hugo Gjersvold för spioneri för rysk räkning.

1953 gör arbetarna i Östberlin uppror mot kommunisterna, men slås ner brutalt av ryska trupper med stridsvagnar.

Jag är klar med min ingenjörsexamen och anställs vid Kungl Flygförvaltningens Luftbevakningsbyrå. Jag får börja med att leveransprova ls-lådor vid företaget Plyfa i Skåne. Luftbevakningsstationernas telefonutrustning är monterad inuti lådorna. Alla underkänns eftersom PV-tråd spikats i dem med vanlig oisolerad nubb, som i många fall kortslutit ledningarna.

Så avlider Stalin och efterträds av ”slaktaren från Ukraina”, Nikita Chrusjtjov, som ser till att främste konkurrenten om posten, Beria, blir avrättad på vanligt ryskt sätt med nackskott. Ryssarna provar också en vätebomb, bara ett år efter USA.

Flaggmaskinisten E H Andersson döms till livstids fängelse som rysk spion och aggressiva ryssar hålls på mattan genom den amerikanska strategin ”Massiv vedergällning”.

1954 talar president Eisenhower om sin dominoteori innebärande att fria stater en och en kommer att falla för världskommunismen om man inte sätter stopp för det. Nasser genomför statskupp i Egypten, som sedan lierar sig med Ryssland. Frankrike börjar dra sig ur Vietnam där USA i stället blir allt mer involverat enligt dominoteorin.

Den 6 maj satte kaptenen Anders Westerlund världsrekord med det svenska jaktplanet J29B, Tunnan. Han flög en 50 mils bana med medelhastigheten 977 km/tim. Rekordet stod sig i ett år. Tunnan tillfördes flygvapnet i 661 exemplar och spaningsversionen, S29, var i tjänst ända till 1970. 99 piloter omkom tyvärr i Tunnan och det inträffade 242 haverier, så svåra att planen avskrevs.

Jag flyttas tillfälligt över från trådnätsektionen vid flygförvaltningens luftbevakningsbyrå till radiolänksektionen. Där får jag arbeta med att för ÖB räkning kostnadsberäkna flygvapnets fasta radiolänknät, men med myndigheter ur totalförsvaret inbjudna att ansluta sig till nätet.

Det resulterar småningom i att Flygförvaltningen får ÖB:s uppdrag att bygga ut Försvarets Fasta Radiolänknät, FFRL.

1955 blir Västtyskland en suverän stat och medlem i NATO. Warszawapakten bildas som motvikt till NATO och man talar om terrorbalans i Europa och världen.

De ryska ockupanterna lämnar Österrike efter 10 år utan att ha lyckats få över landet till kommunistsidan

Sveriges samlade statsutgifter belastas nu till nära en fjärdedel med försvarsutgifter och de har ökat med en tredjedel sedan 1949. Rädslan för vad kommunismens Ryssland skall ta sig för är massiv. Flygvapnets andel av försvarsutgifterna är en tredjedel och i ökning på bekostnad av arméns och marinens andelar. Själv är jag nu fast sysselsatt med att sätta sprätt på pengarna som planerare för Försvarets Fasta Radiolänknät. Ett landsomfattande radiolänknät för totalförsvaret, men med flygvapnet som initiativtagare och huvudintressent. I fyra decennier skulle jag komma att arbeta med detta. Allt under en på många sätt spännande tid, med hotet från öster och en teknisk utveckling som skenade.

1956 tar Chrusjtjov i ett hemligt tal avstånd från det han kallar Stalins terrorsystem, men verkar glömma att han själv deltagit på sådant sätt att han omnämnts som ”slaktaren i Ukraina”. Talets innehåll läcker ganska snart ut till väst och till de ryska satellitstaterna.

Polen försöker införa en egen modell av kommunism, men hotas till den grad av ryssarna att man snabbt inhiberar försöket. Militärerna tar över och inför undantagstillstånd. Ungrarna gör ett eget försök, men de går ett steg längre, vilket resulterar tio dagars strider. Folkupproret slås ned i blod av ryska trupper. Bl.a. Sverige tar emot en hel del flyktingar från Ungern.

En L M Ericssonanställd döms i Sverige till tolv års fängelse för spioneri för rysk räkning. Nasser förstatligar Suezkanalen och Storbritannien och Frankrike anfaller Egypten med hjälp av Israel. Storbritanniens och Frankrikes insats blir litet av ett fiasko sedan det hela stoppats av Eisenhower, som inte underrättats i förväg. Israel lyckas helt med sin del i operationen och ockuperar snabbt allt land fram till Suezkanalen. Senare får dock även Israel dra sig tillbaka.

1957 skickar ryssarna upp den första jordsatelliten, som en månad senare följs av en med hunden Laika som passagerare. På väg hem från jobbet när det mörknat kunde jag vid klart väder se Sputnik, fortfarande solbelyst, passera över mig. Det hela blir en enorm propagandaseger för Ryssland och USA tas fullständigt på sängen. Å andra sidan vaknar USA och bildar NASA (Amerikanska rymdflygstyrelsen). Det hela får ett avgörande inflytande på försvarspolitiken och rymdflygforskningen i USA, när ryssarna också provar en interkontinental robot.

Nu grundas också Romfördraget, EEC. Det syftar till integrering av de stora västeuropeiska ekonomierna och har syftet att förhindra framtida europeiska krig sägs det.

1958 talas det en hel del om att det svenska försvaret behöver atombomber. Det hela är väl förberett genom mycket arbete vid Försvarets Forskningsanstalt. Moskva förklarar sig vilja ha militära konsultationer med Finland enligt det Finland påtvingade VSB-avtalet. Det hela uppfattas så hotfullt att Sverige höjer beredskapen.

Kommunisterna har problem i Berlin, genom att särskilt värdefull arbetskraft och intelligentia flyr den vägen till väst. Enligt avtal skall Berlin förvaltas gemensamt av de fyra ockupationsmakterna, men uppdelat i fyra zoner, en för var ockupationsmakt. Folk kan röra sig fritt mellan zonerna. Många kan därigenom utan större svårighet lämna Östtyskland, eller som det från 1949 missvisande heter Deutsche Demokratische Republik. Ryssarna lämnar ultimatum till västmakterna att lämna Berlin inom 6 månader och detta är inledningen till den s.k. Berlinkrisen.

1959 tar Fidel Castro makten på Kuba efter genomförd revolution och Chrusjtjov uppfyller sin högsta önskan bara nästan. Han besöker USA under hela tretton dagar. Tyvärr kan inte hans allra högsta önskan, att få besöka Disneyland, uppfyllas. Amerikanarna kan inte garantera hans säkerhet där. Han får i alla fall besöka Hollywood och frottera sig med en del filmstjärnor.

1960 utformade USA:s nationella säkerhetsråd, NSC, en säkerhetsgaranti för Sverige, som en del av U.S. Policy Towards Scandinavia. USA skulle vid en eventuell rysk aggression militärt understödja Sveriges försvar.

Norge och Danmark, som medlemmar i NATO fick samtidigt kraftigt ökat stöd. T.ex. fick Norska örlogsflottan 56 fartyg och även Danmark fick en del fartyg. Ett kommando under danskt befäl, men med en hel del amerikansk personal bildades för Östersjöutloppen.

Särskilt på flygvapensidan samarbetade USA intimt med Sverige. Flygplan 37, Viggen, utvecklades till ett verkligt slagkraftigt flygplan och detta på kort tid och till lägre kostnad tack vare amerikansk hjälp. En hel del amerikansk confidential teknik överfördes till Sverige.

Det amerikanska spionplanet U2 skjuts ned över Ryssland och piloten, Gery Powell tillfångatas. Två år senare utväxlas han mot en rysk spion. Frankrike blir den fjärde kärnvapenmakten efter att ha testat bomber.

1961 byggs Berlinmuren för att stoppa människors flykt från DDR och Tyskland är slutligt delat i två stater. I Vietnam tar amerikanska soldater över efter de franska.

Nu testar ryssarna vid Novaja Semlja en vätebomb på 50 Mton. Det är inte helt lätt att föreställa sig en sprängladdning på 50 000 000 ton trotyl explodera och dessutom den kontaminering av atmosfär och jordyta som i detta fall blir följden. Man talar om bomben som domedagsbomben och de internationella protesterna blir självklart skarpa. Själv undrade jag om Jorden skulle ligga kvar i sin bana. En så fruktansvärt onödig test, egentligen bara för att skrämma oss.

Ryssarna lägger sig i finländsk inrikespolitik genom att kräva konsultationer enligt VSB-avtalet. Problemet för ryssarna är att Honka kan tänkas bli vald till president i kommande finskt presidentval, vilket ryssarna motsätter sig. President Kekkonen är på besök i USA, åker hem och träffar sedan Chrusjtjov. Presidentvalet tidigareläggs och Kekkonen lyckas avstyra det hela.

En ny rysk rymdtriumf blir det när Jurij Gagarin skickas upp som första människa i rymden och gör ett varv runt jorden. En ny prestigeförlust för USA blir det också när exilkubaner försöker invadera Kuba med halvhjärtat stöd från CIA och det hela misslyckas.

1962 gör däremot USA en prestigevinst när ryssarna börjar installera medeldistansrobotar på Kuba, vilka kan nå hela USA. USA presenterar bildbevis i FN:s generalförsamling och USA blockerar med sin flotta och med framgång den ryska robottillförseln. Chrusjtjov ger upp försöket, som hotat världsfreden.

USA presenterar en ny försvarsstrategi, flexibelt gensvar, som skall ersätta massiv vedergällning.

1963 mördas president John F Kennedy i USA och Lyndon Johnson tar över. Efter mångårigt kvalificerat spioneri arresteras den svenske landsförrädaren och översten Stig Wennerström. Jag engagerades för att för Säpos räkning uppskatta skadeverkningarna ekonomiskt för FFRL. Stor skada gjorde Wennerström också bl.a. under sin tid som flygattaché i Washington, då han kunde lämna information om amerikanska vapensystem.

Den s.k. ”heta linjen” etableras mellan Kreml och Vita huset. En fjärrskriftförbindelse, som avses minska risken för kärnvapenanfall av misstag. Kim Philby, ledande medlem av brittiska kontraspionaget, men rysk spion sedan många år avslöjas. Han hinner fly till Ryssland, där han utnämns till Sovjetunionens hjälte.

1964 döms Stig Wennerström till livstids fängelse för sin landsförrädiska verksamhet. Kina blir den femte kärnvapenmakten och Chrusjtjov avsätts och ersätts med Leonid Brezjnev. Det sker en brytning mellan Maos Kina och Ryssland. Albanien, som inte har gemensam gräns med Ryssland väljer Maos sida.

1965 utökar USA sin truppkontingent i Vietnam med 150 000 man.

1966 startar Mao kulturrevolutionen i Kina, en för Kina vådlig och lång historia, som jag lämnar här. I Stockholm vaknar den kommunistdominerade Vietnamrörelsen till liv med de första demonstrationerna. Rörelsen infiltreras sedan av det maoistiska KFML, som bildas 1967 och kommer att dominera i rörelsen.

1967 hetsar Egypten mot Israel, överför trupp till gränsen, utvisar de fredsövervakande FN-trupperna, bl.a. den svenska bataljonen. Tiranasundet blockeras för Israelisk sjöfart. Israel väntar inte ut angreppet utan anfaller själva och besegrar Egypten på sex dagar (Sexdagarskriget). Israelisk trupp stannar vid Suezkanalen.

Sverige börjar dra ned försvarskostnaderna.

1968 delges vi Brezjnevdoktrinen enligt vilken ryssarna inte accepterar någon uppstickare mot den egna dominansen i östra Europa. I Tjeckoslovakien försöker man ändå införa någon sorts mänsklig kommunism, som inte accepteras av ryssarna och slås ned med ryska stridsvagnar. För syns skull deltar även andra mindre Warszawapaktsstyrkor. Den s.k. Pragvåren blir ett minne blott för de stackars tjeckerna.

De fem kärnvapenmakterna undertecknar ickespridningsavtalet för kärnvapen, som fortsätter spridas.

1969 blir Nixon president i USA för att sedermera ställa mycket på huvudet. I Libyen kuppar översten Kadaffi och utvisar britter och amerikaner. Ryssarna passar på tillfället och utökar sitt inflytande, men vid gränsen mellan Ryssland och Kina råkar gränstrupper i strid om var gränsen går.

Den 20 juli genomförde amerikanerna den första bemannade månfärden, varvid Neil Armstrong och Edwin ”Buzz” Aldrin vandrade på månen. Sex sådana månlandningar följde innan Apolloprojektet lades ned 1971 kanske framförallt p.g.a stora kostnader för Vietnamkriget. Hur som helst så hade USA nu segrat i ”rymdkapplöpningen”.

1970-talet inleds med en viss avspänning mellan stormakterna Ryssland och USA. Mao menar att Ryssland är ett större hot mot Kina än USA och att Kina inte kan vara ovän med båda. President Nixon besöker Kina. Sverige rustar i alla fall vidare och ställer inte bara upp med världens fjärde största flygvapen, utan med ett stridsledningssystem som är väl skyddat och unikt i världen. Våra radarstationer ser in över Ryssland och på låg höjd ut över Östersjön. Våra stridsflygplan ges datorbehandlade styrdata från ledningscentraler fram till optisk kontakt för piloten. Flygplanen kan snabbt spridas ut över inte bara 21 flygflottiljer utan hundratals krigsflygfält och vägbaser. Skyddade uppställningsplatser för flygplanen byggs på långt avstånd från bansystemen. Det var nog i början av 70-talet som en jaktledare i Bålsta visade mig en färsk bandinspelning av en radarbild. Ett flygplan som anflög från trakten av dåvarande Leningrad (Petersburg), mitt i Finska viken och med kurs spikrakt mot Stockholm. Hastigheten var mer än 2 ½ gånger ljudet. Söder om Åland saktade planet in och vände söderut, allt helt klart för att imponera och skrämmas med den nya MIG25.

Ryssland accepterar att Västberlin är en del av Västtyskland och undertecknar fyrmaktsavtalet i Berlin.

SALT 1 skrivs på av USA och Ryssland och handlar om begränsning av strategiska kärnvapen. Om taktiska kärnvapen finns fortfarande inget avtal. Sadat utvisar ca 20 000 Sovjetiska medborgare från Egypten.

Egypten och Syrien anfaller 1973 Israel under Jom Kippur och Jordanien känner sig tvingat att gå med. Efter, naturligtvis, inledande Egyptiska framgångar besegrar Israel i tur och ordning Egypten, Jordanien och Syrien. Självklart utökar Israel något sitt territorium.

En nära medarbetare till Willy Brandt visar sig vara infiltrerad östtysk spion och Villy Brandt måste avgå 1974.

1973 hade USA fått nog av kriget i Vietnam och lämnade landet. Vid den europeiska säkerhetskonferensen 1975, ett resultat av Helsingforssamtalen gjorde ryssarna misstaget att skriva på om bl.a. mänskliga rättigheter och detta i tro att de ändå kunde göra som de vill i det stora Ryssland. Det visar sig snart att de i väst välkända dissidenterna nu kunde hänvisa till Helsingforsöverenskommelsen och få en rejäl publicitet i väst. De hade ett visst skydd.

Det lilla fattiga Cuba kan med ryskt stöd uppträda som stormakt och skickar 35 000 soldater till Afrika som stöd till Angola i kriget. Sverige bidrar också via SIDA med 25 miljoner kronor 73/74, vilket med hänsyn till inflationen fram till jan 2012 motsvarar 158 414 464 SEK. Källa SCB.

I Östeuropa placerar Ryssarna ut medeldistansrobotarna SS20, som är försedda med kärnstridsspetsar och kan nå hela Europa. Hotet och faran är uppenbar och innebär slutet på tövädersperioden.

Václav Havel och andra kändisar i Tjeckoslovakien undertecknar Charta 77. Öststaterna kan, sedan Helsingforsavtalet, inte längre fängsla eller avrätta den som begär mänskliga rättigheter. Särskilt inte om denne är en kändis.

I Afghanistan tillsätter Ryssarna efter att ha invaderat en lydig kommunistisk regering. Omvärlden protesterar och amerikanska kongressen undertecknar inte SALT2-avtalet om vapennedskärning efter det ryska illdådet.

Egypten och Israel ingår Camp David-avtalet om fred i Mellanöstern. Anwar Sadat och Menachem Begin delar på Nobels fredspris men Egypten fryses ut av övriga arabstater. Det skulle ta tio år att normalisera förhållandet.

NATO-länderna beslutar möta det ryska hotet med SS20-robotarna genom att utplacera egna medeldistansrobotar i Europa om inte ryssarna snarast drar tillbaka sina robotar. Först nu blir det liv i den starkt kommunistinfiltrerade fredsrörelsens kärnvapenmotstånd.

Den svenske officeren och Säpopolisen Stig Bergling avslöjas som rysk spion, med mycket allvarliga konsekvenser för Sverige. Nu kommer förklaringen till att en rysk spion på väg att hoppa av till väst avslöjas för ryssarna och försvinner efter hemkallande till Ryssland.

I Iran utbryter revolution och Shahen, som var västvänlig och på väg att modernisera landet flyr. Ayatollan Khomeini tar över makten och för landet 100 år tillbaka i tiden. Amerikanska ambassaden i Teheran ockuperas och 52 personer tas som gisslan.

Under första hälften av 1980-talet fortsatte spänningen mellan öst och väst att öka.

1980 utbröt vild strejk vid skeppsvarv i polska Gdansk, något otänkbart enligt kommunistisk mytologi. Arbetare strejkar inte mot sig själva, vilket ju faktiskt verkar vara en logisk slutsats. Ändå bildar polska arbetare fackförbundet Solidaritet och med den hotande följden, ryskt ingripande, arresterar i stället den polska armén Solidaritets ledning. Man är för sent ute. För många polacker har varit i väst och kunnat avläsa skillnaden i välstånd, bl.a. alla de polska studenter som fått vistas till Sverige en tid med uppdrag att spionera.

Saddam Husseins Irak anfaller Iran och dumma svenskar tror inte krig är något som kan drabba Sverige. Kriget Irak – Iran skulle komma att pågå i 8 år, kräva väldigt många dödsoffer och Irak använde senapsgas.

De olympiska sommarspelen i Moskva bojkottas av USA m.a.a. anfallet på Afghanistan. Vid Utö i Haninge skärgård inleds en serie av upptäckta ubåtskränkningar. Svenska flottan avger verkanseld för första gången sedan WW2. Ubåtarna är utan större tvekan ryska.

1981 tillträder Ronald Reagan som USA:s president och Gisslan från USA:s ambassad i Teheran friges efter 444 dagar och ett misslyckat fritagningsförsök.

Mitt i nattens mörker och i övervattensläge kommer en rysk ubåt lite fel i den trånga farleden mot Karlskrona djupt inne i skärgården och går på grund inom skyddsområdet. Den är bestyckad med kärnvapen och givetvis blir det stor internationell uppmärksamhet.

Sverige vägrar ryssarna att själva gå in och dra ubåten av grundet. Man ordnar förhör med den ryska ubåtskaptenen och bevakar ubåten där den ligger. En rysk flottstyrka har dragit norröver, men stoppat vid den svenska territorialvattengränsen och ligger kvar där. Läget är ytterst spänt. Jag citerar Bjarne Darwall ur hans bok ”Luftens dirigenter”:

I blixtrandet från skärmarna iakttogs örlogsfartygen noggrant.


Plötsligt gick det att uttyda en svans bakom två av fartygen – ekona hade förflyttat sig en bit sedan förra radarsvepet med tydlig kurs norrut förbi gränsen. På ett ögonblick blev samtliga i taktikrummet medvetna om situationen. Först hade nödsignalen från ubåten kommit, möjligen en skenmanöver. Sedan något som liknade aktiv störsändning mot radarstationerna. Var det nu ett fritagningsförsök skulle ske, det man befarat under många dagar?


Klockan var drygt kvart i tre på eftermiddagen, och larmet gick blixtsnabbt genom hela organisationen. Från rullbanan i Ronneby lättade spaningsviggen, patrullbåtar styr söderut och ÖB Lennart Ljung, får snabbt tag på statsminister Thorbjörn Fälldin, som per telefon ger beskedet: ”Håll gränsen!”


Gerth Anderson tog emot spaningsflygplanen på radiokanalen och ledde dem mot fartygsstyrkan. Han var vid det laget övertygad om att våldshandlingar skulle komma att äga rum. Starten hade fått ske mer eller mindre på frivillig basis, minns han. Det blåste drygt 30 m/s, för mycket för att räddningshelikoptrarna skulle kunna verka. Samtidigt ledde Rolf Svensson en grupp attackviggen ned mot fartygsstyrkan – hela tiden med en befattningshavare ur MBS i telefonen. Läget var ytterst allvarligt.


Femton minuter efter första larmet kunde det hela blåsas av – fem minuter innan attackgruppen nådde fram. De fartyg som ”brutit sig loss” från resten av styrkan kunde både de svenska patrullbåtarna och spaningsviggarna identifiera som två västtyska handelsfartyg. På sin väg mot Sverige hade de passerat rakt igenom den sovjetiska fartygsgruppen. Sverige kunde slappna av och flygplanen återvända till Ronneby.

Citatet ur Darwalls bok är hämtat från sidorna 144 och 145.

1982 dör Brezjnev och efterträds av en annan åldring, f.d. KGB-chefen Andropov. Detta uppfattas av många som illavarslande. Israel hade ledsnat på raketanfallen och raiderna mot norra Israel och invaderade Libanon. Däremot drar man sig tillbaka från Sinai enligt Camp David-avtalet med Egypten.

Argentina ockuperar de Brittiska Falklandsöarna och Falklandskriget bryter ut. Fackföreningen Solidaritet förbjuds i Polen när ledaren, Lech Walesa friges efter nästan ett års internering.

1983 börjar man i USA tala om Strategic Defence Initiative, SDI, eller ”stjärnornas krig”, som det kom att kallas. Nu skulle Reagans USA bygga upp ett system, med vars hjälp man skulle kunna skjuta ned ryska robotar innan de nådde USA. Detta försvarssystem uppfattades givetvis genast som offensivt av de sjukligt misstänksamma ryssarna.

Denna rädsla illustreras också när ett stort sydkoreanskt och fullt upplyst passagerarplan kommer ur kurs och in över ryskt territorialhav utanför Kurilerna norr om Japan. De 289 civila passagerarna ombord omkommer när ett ryskt stridsflygplan på order, som följs och spelas in i väst, skjuter ned planet.

Det ryska hotet från SS20 robotar i Östeuropa gör att Tyskland bestämmer sig för att ta emot kryssningsrobotar som motvikt.

1984 bojkottar Ryssland de olympiska sommarspelen i Los Angeles. De ryska lydstaterna gör naturligtvis detsamma. Margaret Thatcher och Mikael Gorbatjov träffas i London och den brittiska premiärministern konstaterar: ”I like Mr Gorbatjov, we can do business together”, men i Norge grips och döms topptjänstemannen Arne Treholt för ryskt spioneri sedan ett tiotal år tillbaka.

1985 tillträder den blott 54-årige Michail Gorbatjov generalsekreterarposten i Kreml. De gamla stenrumporna hade äntligen ersatts av en ny generation. Gorbatjov och Reagan träffas i ett toppmöte på Island och Reagan besöker Kina. USA överger den s.k. Uppdämningspolitiken, som varit förhärskande sedan 1948, för att i stället lämna aktivt stöd till motståndsrörelser mot kommunismen (Reagandoktrinen).

FRA:s signalspaningsfartyg HMS Orion kolliderar med ett ryskt fartyg, som försöker tränga bort Orion från den ryska flottövning Orion studerar. Orion vänder skadad hemåt, övervakad av en rysk ubåt. Den ryska ubåten avlägsnar sig när svenska viggenplan börjar lågsniffa över ubåtstornet, vilket inte kan vara så behagligt för besättningen på ubåten.

NATO genomför en stor övning med 160 fartyg i Östersjön. Man övar förmågan att kontrollera farleder och bevara fri passage till Östersjön och det stora amerikanska slagskeppet USS Iowa går in i Östersjön med sina 16 tums kanoner och kryssningsmissiler.

1986 genomförs ett nytt toppmöte på Island mellan Reagan och Gorbatjov. De båda verkar förstå varandra betydligt bättre än sina föregångare och man kan nog konstatera att Gorbatjov är den som ser anledning att förändra stilen i högsta grad.

1987 träffas de på nytt i USA och undertecknar ett avtal om begränsning av medeldistansrobotar. De båda männen verkar komma varandra mycket nära.

Gorbatjov var visserligen grundligt fostrad i kommunismen men "Perestrojka" (omstrukturering/förändring) och "glasnost" (öppenhet) tillkännages som Mikhail Gorbatjovs ledord för politiken. I boken Perestroika New thinking for our contry and the world, som kom på engelska 1987, försöker Gorbatjov grundligt förklara för världen vad han menar med uttrycken och vad han vill med sin politik. Uppenbarligen förstår Gorbatjov att det i första hand är Ryssland som måste ändra attityd och inte vänta med detta.

1988 river det upproriska Ungern järnridån och öppnar därmed en bred flyktväg från öst till väst, mot Österrike. Det kommande kommunistiska sammanbrottet kan skönjas. Kuba, som inte längre kan få stöd från det fattiga Ryssland tar hem sina soldater från Angola.

1989 går det fort utför för kommunisterna. Efter att ha funnits i 28 år rivs den förhatliga Berlinmuren och blir småningom material för motorvägen runt Berlin. Solidaritet, som nyss varit förbjudet bildar regering i Polen tillsammans med Arbetarpartiet. Kommunistregimerna i Östeuropa faller som dominobrickor. Östtysklands ledare Honecker flyr via Ryssland till Sydamerika, där han snart avlider i cancer. Rumäniens ledare, den hatade Chauchescu med hustru infångas under flykt och avrättas efter en snabb improviserad rättegång.

De ryska soldaterna lämnar Afghanistan, där den antikommunistiska upprorsrörelsen fått amerikanskt stöd enligt Reagandoktrinen. Det kommunistiska sammanbrottet accelererar.

1990 bröt såväl kommunismen som Sovjetunionen ihop. De svenska kommunisterna, VPK, slopade sitt nyantagna partiprogram. Programmets skrivningar om realsocialismen blev omöjliga i samma takt som realsocialismen raserades genom Östeuropas nyvunna frihet att bekämpa det förhatliga systemet.

Gorbatjovs arbete för öppenhet och avspänning gav honom ett bra rykte i väst och han tilldelades 1990 års fredspris. Med den nya öppenheten, där dissidenter lika väl som kommunister kunde agera, följde ett instabilt Sovjetunionen.

1991, vid VPK kongress beslöts att partiet i fortsättningen bara skulle heta Vänsterpartiet. Man kunde ju skrämma vuxna människor genom att kalla sig kommunist. Beslutet togs emellertid med knapp marginal 136 – 133 och Lars Ohly liksom de andra var ju fortfarande kommunister. Till detta kommer, för att komplicera det hela litet, att kommunisterna allt sedan 20-talet ”förökat” sig genom delning/utbrytning.

Från slutet av 1960-talet sker många sådana utbrytningar, ofta av ganska få till nya kommunistpartier, närmast att se som religiösa sekter. Sekter där Gud heter Lenin, Stalin, Mao Zedong eller Enver Hoxha (Albaniens ledare vid den tiden). Dessa sekter kunde sedan delas ytterligare t.ex. de som ville genomföra revolutionen med list/infiltrering, kontra de som ville en blodig revolution med vapenmakt.

De senare blev naturligtvis föremål för registrering hos säkerhetspolisen och 1987 var t.ex. 1 972 KPML(r)-medlemmar registrerade hos polisen. Varje parti hade sin bokstavsbeteckning och det blev inte helt lätt för medelsvensson att hålla reda på vad de betydde. Bokstaven r i KFML (r) stod för revolutionärerna till skillnad från KFML från vilka de brutit sig ut (senare KPML(r). Man talade dubbeltydigt om bokstavskommunister.

Ett gäng konservativa kommunistledare och militärer genomförde detta år i Sovjetunionen en kupp och försökte avsätta Mikhail Gorbatjov i augusti. De mötte emellertid starkt motstånd från allmänheten och från den faktiskt nu folkvalde ryske presidenten, Jeltsin, som framstod som en hjälte. Gorbatjov kunde återta sin presidentpost, men nu åtskilligt försvagad.

Sovjetrepublikerna utropade nu en efter en sin självständighet och den 25 december lämnade Gorbatjov presidentposten. Hans försök att senare återkomma politiskt kunde naturligtvis inte lyckas under den då (och nu) sittande och svårt korrumperade f.d. kommunistiska, men nu kapitalistiska makteliten.

1991 ansåg man mer allmänt att det kalla kriget hade upphört, men i Europa avlöstes det av varmt och särskilt vidrigt krig. Det är bara ett decennium avlägset, men närmast okänt av dagens unga svenskar.

Efter WW1 hade litet förenklat konungariket Jugoslavien bildats av de sex regionerna Serbien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Makedonien, Kroatien och Slovenien, Delar av Serbien var Kosovo och Vojvodina. Jugoslavien var därigenom på alla sätt mångkulturellt. Något för Sverige idag att sträva efter, men i Jugoslavien gick det uppenbarligen på tok.

När tyskarna under WW2 ockuperat landet, vaknade ett antal nationalistiska rörelser i de olika regionerna, som igångsatte etniska rensningar.

Jugoslaver satte helt enkelt igång att mörda varandra med hundratusentals dödsoffer som följd. Men gerillarörelser bildades för att bekämpa tyskarna och bland dessa blev kommunistgerillan under Tito helt dominerande, drev ut tyskarna och bildade Federationen Jugoslavien. Jugoslavien allierade sig aldrig med Sovjetunionen, utan stod helt fritt, men vad hjälpte det? Det kommunistiska sammanbrottet var totalt i Europa.

Redan 1991 började ”de jugoslaviska krigen”, som pågick till 2001. 1996 -1999 koncentrerat till Kosovo, men med NATO-bombningar av Serbien för att få stopp på Serbiska illgärningar i Kosovo. Januari 2001 till augusti samma år pågick en väpnad konflikt i Makedonien, också här rörde det sig om en konflikt mellan etniska albaner och andra makedonier.

Jugoslavienkrigen kännetecknades av bittra strider, urskillningslösa beskjutningar av städer och tätorter, etnisk rensning, systematiska massvåldtäkter och folkmord. Händelser som belägringen av Sarajevo och Srebrenicamassakern kom att bli ikoniska för konflikten. Avståndet Ystad – Sarajevo är i samma storleksordning som avståndet Ystad – Luleå.

Serbien och Montenegro bildade på 90-talet Förbundsrepubliken Jugoslavien, men kunde inte heller de dra jämnt, utan de skildes åt 2006 och Jugoslavien fanns inte mer.

2008 förklarade sig Kosovo självständigt från Serbien. Detta har inte godtagits av serberna. FN liksom säkerhetsrådet är splittrat i frågan, mycket beroende på att de etniska Serberna är slaver och att ryssarna därför i alla lägen stöttar Serbien. Det var också 2008 som ryssarna överföll ett annat europeiskt land, nämligen Georgien. EU, som enligt Cecilia Widegren (M och FU) säkrar Europa gjorde vad man kunde, d.v.s. ingenting

Fr.o.m. 2010 behöver inte serbiska medborgare visum för att förflytta sig inom EU. Ett resultat blev att 4 000 serber bara under jan – oktober 2010 sökte asyl i Sverige, de flesta av dem var romer. Romerna kan inte ha haft det så lätt i ett område där kulturkrockarna blir så många och hårda att de leder till etnisk rensning och det är väl bra att EU gör vad EU kan.

Något skydd mot krig i Europa utgör i alla fall inte EU och de svenska soldater som finns har nog fullt sjå att skydda sig själva i Afghanistan.

Kort sagt: Sverige behöver ett försvar!

Göring Förhören 1945

Niclas Sennertegs bok, 380 sidor, med den titeln utkom 2011 och den har jag just sträckläst. Den borde läsas av alla. 1945 upphörde kriget för Tysklands del, men omfattande krig har sedan dess fortgått runt om i världen och i Europa har vi flera gånger på nytt varit vid randen av ett nytt storkrig. Vi talar om det kalla kriget, som pågick i fyra och ett halvt decennium och hölls vid liv av Sovjetunionen (Ryssland) och kommunismen.

Under loppet av 5 år (1945-1949) förbyttes hoppet om en långvarig fred i Europa till insikten om att Europa nu blivit delat mellan två kärnvapenförsedda maktblock, det kommunistiska Östeuropa och de västeuropeiska länderna. Det skall jag nog skriva mer om, som påminnelse, i nästa inlägg här, men nu gäller det boken.

Boken är en alldeles utmärkt genomgång av och påminnelse om andra världskriget, WW2, och krigets fasor. Krigens hemskheter har trappats upp successivt sedan flera hundra år och det är naivt att tro att denna tendens skulle avta i framtiden. En anledning till den ständiga upptrappningen är hämndbehovet. Ett annat är att man vill vinna krig på kortast möjliga tid med minsta möjliga egna förluster. Jag skall ge exempel man påminns om i boken:

Den 25 augusti 1940 flög tyska bombplan vilse och fällde bomber över centrala London. Britterna hämnades omgående med ett anfall över Berlin, som snabbt följdes av ytterligare ett. En annan gång när Londons hamnanläggningar var målet anföll RAF jakt så ettrigt att tyskarna beslöt vända och i stället välja andrahandsmålet, staden Coventry. En stad med stor försvarsindustri, bl.a. flygindustri tyvärr inblandad i bostadsbebyggelsen. 568 civila dödsoffer kom att krävas.

Efter anfallen mot Berlin beordrade Hitler luftwaffechefen Göring att som hämnd koncentrera Luftwaffes bombanfall mot London, det som i Storbritannien kom att kallas Blitzen. Göring följde som alltid Hitlers order.

Det tråkiga för Luftwaffe var bara att man saknade tungt bombflyg under hela WW2. Storbritannien och USA däremot byggde ett flertal olika typer av stora tunga bombplan. Exempel är Avro Lancaster och Boeing B 17, som kom att kallas ”Den flygande fästningen”. Den senare kunde vara försedd med inte mindre än 13 kulsprutor och kunde försvara sig i alla riktningar. Luftwaffes jaktflyg led svåra förluster när man anföll svärmarna av dessa bombplan.

Britternas hämndaktion trappades upp 1943. Den 30 maj och 25 juni anfölls staden Wuppertal i natträder med många bombplan och mer än 6 000 civila dödades. RAF hade funnit bästa sättet att ödelägga hela städer. Man började med att markera målet med lysbomber. Dessa följdes av sprängbomber och luftminor, kvartersbomber, som gav enorma tryckvågor, krossade allt glas inom ett stort område, raserade brandmurar och lyfte av hustak. Sedan följde brandbomber.

Under första räden mot Wuppertal inträffade en s.k. eldstorm, när bränderna växte samman till en jättebrasa. Överhettad luft steg snabbt uppåt och luft sögs in från sidorna med våldsam kraft, som drog med människor som kremerades på ett ögonblick. Människor dog också av värmeslag och syrebrist, även de som befann sig i skyddsrum. De allierade använde sig också av bomber med fördröjd utlösning, som kostade många liv bland rädddndingsmanskapet.

De allierade genomförde i fortsättningen med ”gott” resultat sådana räder med tusentalet bombplan mot flera tyska storstäder, t.ex. Hamburg, Köln, Dresden, Berlin, Lübeck och mot raketforskningsstationen vid Penemünde (där Gustav II Adolf landsteg med sin svenska här 1630).

Vid en räd mot Hamburg följde en eldstorm som tog 42 000 liv och ungefär lika många skadade. Staden så gott som utraderades. Historiker är osäkra på hur många i Dresden som dog. Uppskattningarna är vitt skilda, med minimum vid 25 000 och maximum bortåt det tiodubbla, mer än 200 000. Mantalsförteckningarna i Dresden brann också upp, vilket DDR utnyttjade när man skickade spioner med falsk identitet västerut och till Sverige. Identiteten kunde ju då inte kontrolleras. De försvunna mantalslängderna liksom att många offer snabbt kremerades i eldstorm gör att antalet offer är så svårberäknat.

Rekorden i antal offer vid flyganfall slogs senare under 1945 i Japan, där en kvarts miljon människor kunde avlivas med en enda bomb.

Erfarenheterna från WW2 och den vapenutveckling som senare följde togs väl tillvara i Sverige under de fem följande decennierna med kallt krig. Vi byggde säkra skyddsrum, vi kunde mobilisera 800 000 man, vi byggde världens fjärde kraftfullaste flygvapen med det bästa stridsledningssystemet väl skyddat.

Sedan var det svenska totalförsvaret bara en dag plötsligt borta. Ingen visste riktigt hur det gått till och varför? Få visade egentligen något intresse trots att nya krigshot naturligtvis uppstod (t.ex. Georien) och gamla kvarstod, med ett återupprustande Ryssland, som skaffat sig ”sudetområden” i Baltikum under WW2.

Göring var ett av Hitlers många lydiga redskap. Putin har också skaffat sig många sådana.