Göring Förhören 1945

Niclas Sennertegs bok, 380 sidor, med den titeln utkom 2011 och den har jag just sträckläst. Den borde läsas av alla. 1945 upphörde kriget för Tysklands del, men omfattande krig har sedan dess fortgått runt om i världen och i Europa har vi flera gånger på nytt varit vid randen av ett nytt storkrig. Vi talar om det kalla kriget, som pågick i fyra och ett halvt decennium och hölls vid liv av Sovjetunionen (Ryssland) och kommunismen.

Under loppet av 5 år (1945-1949) förbyttes hoppet om en långvarig fred i Europa till insikten om att Europa nu blivit delat mellan två kärnvapenförsedda maktblock, det kommunistiska Östeuropa och de västeuropeiska länderna. Det skall jag nog skriva mer om, som påminnelse, i nästa inlägg här, men nu gäller det boken.

Boken är en alldeles utmärkt genomgång av och påminnelse om andra världskriget, WW2, och krigets fasor. Krigens hemskheter har trappats upp successivt sedan flera hundra år och det är naivt att tro att denna tendens skulle avta i framtiden. En anledning till den ständiga upptrappningen är hämndbehovet. Ett annat är att man vill vinna krig på kortast möjliga tid med minsta möjliga egna förluster. Jag skall ge exempel man påminns om i boken:

Den 25 augusti 1940 flög tyska bombplan vilse och fällde bomber över centrala London. Britterna hämnades omgående med ett anfall över Berlin, som snabbt följdes av ytterligare ett. En annan gång när Londons hamnanläggningar var målet anföll RAF jakt så ettrigt att tyskarna beslöt vända och i stället välja andrahandsmålet, staden Coventry. En stad med stor försvarsindustri, bl.a. flygindustri tyvärr inblandad i bostadsbebyggelsen. 568 civila dödsoffer kom att krävas.

Efter anfallen mot Berlin beordrade Hitler luftwaffechefen Göring att som hämnd koncentrera Luftwaffes bombanfall mot London, det som i Storbritannien kom att kallas Blitzen. Göring följde som alltid Hitlers order.

Det tråkiga för Luftwaffe var bara att man saknade tungt bombflyg under hela WW2. Storbritannien och USA däremot byggde ett flertal olika typer av stora tunga bombplan. Exempel är Avro Lancaster och Boeing B 17, som kom att kallas ”Den flygande fästningen”. Den senare kunde vara försedd med inte mindre än 13 kulsprutor och kunde försvara sig i alla riktningar. Luftwaffes jaktflyg led svåra förluster när man anföll svärmarna av dessa bombplan.

Britternas hämndaktion trappades upp 1943. Den 30 maj och 25 juni anfölls staden Wuppertal i natträder med många bombplan och mer än 6 000 civila dödades. RAF hade funnit bästa sättet att ödelägga hela städer. Man började med att markera målet med lysbomber. Dessa följdes av sprängbomber och luftminor, kvartersbomber, som gav enorma tryckvågor, krossade allt glas inom ett stort område, raserade brandmurar och lyfte av hustak. Sedan följde brandbomber.

Under första räden mot Wuppertal inträffade en s.k. eldstorm, när bränderna växte samman till en jättebrasa. Överhettad luft steg snabbt uppåt och luft sögs in från sidorna med våldsam kraft, som drog med människor som kremerades på ett ögonblick. Människor dog också av värmeslag och syrebrist, även de som befann sig i skyddsrum. De allierade använde sig också av bomber med fördröjd utlösning, som kostade många liv bland rädddndingsmanskapet.

De allierade genomförde i fortsättningen med ”gott” resultat sådana räder med tusentalet bombplan mot flera tyska storstäder, t.ex. Hamburg, Köln, Dresden, Berlin, Lübeck och mot raketforskningsstationen vid Penemünde (där Gustav II Adolf landsteg med sin svenska här 1630).

Vid en räd mot Hamburg följde en eldstorm som tog 42 000 liv och ungefär lika många skadade. Staden så gott som utraderades. Historiker är osäkra på hur många i Dresden som dog. Uppskattningarna är vitt skilda, med minimum vid 25 000 och maximum bortåt det tiodubbla, mer än 200 000. Mantalsförteckningarna i Dresden brann också upp, vilket DDR utnyttjade när man skickade spioner med falsk identitet västerut och till Sverige. Identiteten kunde ju då inte kontrolleras. De försvunna mantalslängderna liksom att många offer snabbt kremerades i eldstorm gör att antalet offer är så svårberäknat.

Rekorden i antal offer vid flyganfall slogs senare under 1945 i Japan, där en kvarts miljon människor kunde avlivas med en enda bomb.

Erfarenheterna från WW2 och den vapenutveckling som senare följde togs väl tillvara i Sverige under de fem följande decennierna med kallt krig. Vi byggde säkra skyddsrum, vi kunde mobilisera 800 000 man, vi byggde världens fjärde kraftfullaste flygvapen med det bästa stridsledningssystemet väl skyddat.

Sedan var det svenska totalförsvaret bara en dag plötsligt borta. Ingen visste riktigt hur det gått till och varför? Få visade egentligen något intresse trots att nya krigshot naturligtvis uppstod (t.ex. Georien) och gamla kvarstod, med ett återupprustande Ryssland, som skaffat sig ”sudetområden” i Baltikum under WW2.

Göring var ett av Hitlers många lydiga redskap. Putin har också skaffat sig många sådana.