Alexanders kurir

Igår em. vid 4-tiden hämtade jag ut mitt månadspaket från Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Där fanns bl.a. Alexanders kurir, skriven av kuriren själv Stig Fredrikson f.d. redaktionschef på Aktuellt och utrikeskorrespondent för SVT.

Boken trycktes för 8 år sedan, men jag fick den för 325 bonuspoäng och jag hade ju inte läst den tidigare. Jag sparade några få sidor för att läsa idag.

Solzjenitsyn tilldelades Nobels litteraturpris 1970, vilket orsakade ett hiskeligt ståhej, eftersom han vid sidan av Sacharov var kommunistregimens värste dissident och kritiker. Egentligen förde han ett sorts enmanskrig mot kommunismen under många år. Eftersom han var en av dåtidens främsta historiker och författare och mycket välkänd och uppskattad i väst, vågade regimen inte ta skandalen av att straffa honom på sedvanligt sätt. Han hindrades emellertid under många år från att avhämta priset.

Fredriksons spännande samarbete med Solzjenitsyn på 70-talet hölls strängt hemligt till efter det kommunistiska sammanbrottet. Det röjdes inte förrän 1993, då Solzjenitsyn själv kunde publicera historien i sin bok En kalv med eken stångades.

Tyvärr är det så att dagens 30 år eller yngre ofta inte har en aning om vad som hände i Ryssland för kort tid sedan eller vem Alexander Solzjenitsyn är. Jag har ofta här varit inne på vårt svenska problem med ”flumskolan” och dess brister. Stig Fredrikson nämner bristerna i historiekunskap då han som gästprofessor i Göteborg 2001-2002 upptäckte att många av studenterna på journalistlinjen aldrig hört talas om Solzjenitsyn och hans skildring av Gulagarkipelagen.

Den svenska skolan är, och förblir under lång tid framöver en skandal. Bara Jan Björklund verkar försöka göra något åt det hela, men motarbetas av bl.a. lärare som har sin examen från just denna skola.

Läs Fredriksons bok, om du inte redan gjort det. Den är både intressant och spännande.