Jerusalem


Det blir inte så värst mycket tid för bloggen. Anledningarna är flera. Allt fysiskt, men nödvändigt, arbete tar så lång tid, med ideliga vilopauser och så är det smärtorna. De senare sitter framförallt i nacken och i högra benet.

Smärtorna i nacken beror på att nerver kommer i kläm mellan halskotorna och de i benet har väl samma orsak, men där är det ryggkotorna som skaver. För några år sedan hade jag tillfälle att mäta längden i samband med en röntgenundersökning. Jag var då 5,5 cm kortare än vid 16 år när längden mättes noggrant i det militära. Jag undrar hur mycket kortare jag är idag? Nåja, storleken har ju ingen betydelse, sägs det.

Så är det böckerna, som droppar in från Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, SMB, en gång i månaden och ibland från något annat förlag. Ibland böcker som det tar 14 dagar att ”plöja” igenom och som ibland blir genomlästa samma dag som de levererats.

I sista leveransen från SMB ingick Jerusalem Biografin av Simon Sebag Montefiore, en fantastisk redovisare av historia och med t.ex. Stalin, den röde tzaren och hans hov i sin tidigare produktion. Dessutom en historiker med en massa fina litterära utmärkelser och ledamot av Royal Society of Literature, 839 sidor.

En bok som redovisar tre tusen år av tro, blodbad, fanatism och samexistens mellan bokens tre religioner och Jerusalems oerhörda betydelse för dem alla. Boken ger påminnelser, historiskt riktiga och intressanta detaljer och en hel del nyheter för mig. Han lyckas dessutom hålla den neutral mellan de tre religionerna. En hel del handlar naturligtvis då också om Persien, Irak, Assyrien, Egypten, Grekland och Rom, för att inte tala om Storbritannien, Tyskland, Ryssland USA m.fl.

En annan bok i senaste leveransen var Med Stalin som gud av Magnus Utvik. Ännu en i raden av f.d. medlemmar i någon av de kommunistiska sekterna från sent 60-tal t.o.m. i huvudsak 70-80-talet, som redovisar sina ungdomliga villfarelser. I det här fallet börjar väl författaren förstå bättre då en äldre volvoarbetare får honom att läsa om vad som hände Lenins centralkommitté med 24 medlemmar. Ingen av dem överlevde Stalin. De avrättades eller försvann. Den siste överlevande (förutom Stalin) var madam Kollontaj, som dog 1952. Även hon misstänks ha blivit mördad hon var länge Stalins ambassadör i Sverige.

Båda böckerna är högst läsvärda.