Lycka är tyvärr ibland ganska kortvarig och staden Söderhamn kan vara bedrövlig.

Birgit och jag har vederfarits lyckan av att få ha våra USA-barn hos oss några dagar i samband med min nyligen firade födelsedag. Det förklarar varför min blogg legat för fäfot nu några dagar.

Med våra USA-barn menar jag vår son, Lennart, 67 år och hans barn. De barnen är 28 respektive 26 år gamla och heter Mattias resp. Christian. De fick sin Bachelor of Art 2011 respektive 2014. Ämnena var Lingvistik (språkvetenskap) respektive Journalistik och universiteten Reed i Portland Oregon respektive Loyola i Chicago.

                                       

Mattias överst här, sedan Christian och därefter Mattias med Lennart och vår svärdotter, Ka-Ron.

Sure, there are four beautiful children! Det fjärde är vår underbara sonhustru, som tyvärr inte kunde komma med till Sverige denna gång.

Sorgligt är att Söderhamn inte har mycket att visa upp för besökande från annat håll. Vi försökte med ett besök vid Flygmuséet, men där satt en stor skylt: ”Stängt”, och dörren var låst. Per tfn fick Lennart förklaringen¸ man hade haft ett möte i muséet på morgonen och sedan glömt att låsa upp dörren. Flygmuséet är ju stadens enda sevärdhet! Åstadkommen av några berömvärda pensionärer från F 15.

Vi tänkte oss också en lunch eller middag på en bättre restaurant, men vintertid har de bara öppet vid de riktigt stora helgerna, så det blev till att laga festlig mat varje dag därhemma. Men det går ju det med, även i Söderhamn. Dock,  ̶  utan F 15-pensionärerna hade sta’n kunnat gå och gömma sig vintertid.

Jag är ovan att hantera bilder i bloggen.