Islamism, politisk islam, terrorism m.m.

Sådant du bör veta och kanske redan vet, men minnet behöver kanske friskas upp?

1

I slutet av 2001 cirkulerade på Internet ett manifest skrivet på arabiska. Det var undertecknat av Ayman az-Zawahiri, en landsflyktig egyptisk läkare och bin Ladins mentor. Rubriken löd: Knights under the Prophet´s Banner och förklarade varför jihads anhängare hade slagit till emot USA  som han kallade ”den fjärran fienden”  −  och vilka följder man väntade sig av det jihad som skulle följa.

Ordet jihads egentliga betydelse är nog inte så välkänt, vilket kan orsaka en del missförstånd bland läsare och mediakonsumenter och det finns fler sådana ord. Därför redogör jag för några här:

Jihad är ett ofta använt ord som nog ibland missförstås. Det betecknar den möda som alla troende ska lägga ner på att sprida och förankra den muslimska trons inflytande och värderingar till att omfatta även omvärlden, ja till och med världsordningen. Jihad återställer en harmonisk världsordning genom att underkasta de motsträviga människorna Koranens oföränderliga lagar. Driven till sin extrem tar sig denna strävan uttryck i heligt krig.

Fitna är ett ord man ibland ser. Dess innebörd är negativ. Fitna betyder uppror, krig inom islam, splittring upplösning och förödelse hotar de troendes samfund. Medan jihad överbryggar interna spänningar och projicerar dem utåt mot de otrognas land underminerar fitna det muslimska samhället inifrån. Fitna är det tillstånd som vi idag finner i Mellanöstern.

Ulama ”de som besitter kunskap” är en beteckning på religiöst lärda inom islam. Ulama växte fram som en särskild grupp under islams blomstringstid 750 – 950. Ulama har auktoritet att tolka islam. Männen i ulama har kunskap om Koranen och den religiösa lagen sharia.

Bara Ulama kan utlysa jihad i dess mest extrema form, som väpnad kamp. Det är bara Ulama som genom utbildning och erfarenhet kan väga de förväntade vinsterna mot risken att jihad övergår i fitna. Deras kulturella roll är att garantera samhällsordningen för umma.

Umma är de troendes islamiska församling, som Muhammed började bygga upp i Medina år 622. Ordet används idag också för att uttrycka en världsvida muslimsk religiös gemenskap. På modern arabiska betyder det folk, samhälle eller nation, men används i religiösa sammanhang vanligtvis som beteckning för alla muslimer i världen oavsett nationstillhörighet. Ordet umma brukar också härledas till det svenska ordet brödraskap.

2

Zavahiri inledde sitt manifest med en dyster prognos över 1990-talet. Från Egypten till Bosnien, från Saudiarabien till Algeriet hade de militanta jihadisterna misslyckats kapitalt att mobilisera de ”muslimska massorna” och störta de sittande regimerna, som han kallar den ”nära fienden”. För att hejda förfallet krävdes en radikal strategiomställning.

Slaget mot USA den 11 september 2001 var avsett att vara tillräckligt djärvt och omfattande för att sporra obeslutsamma muslimer och övertyga dem om jihadstyrkornas oslagbara kraft och det stora USA:s svaghet. Men en terroristprovokation på västvärldens territorium fick inte, enligt bin Ladin och Zawahiri, överskugga de militanta muslimernas främsta syfte, nämligen ett krig inom islam. Al-Qaidas långsiktiga mål var att stärka sitt grepp om alla muslimer och genom väpnad kamp upprätta en global ”islamisk stat”.

Misslyckandet dittills, ansåg han, berodde på att muslimerna inte hade haft någon viktig sak att samlas kring, något som en majoritet av arabvärldens invånare spontant kunde identifiera sig med. Vid sekelskiftet blev plötsligt Palestina denna sak.

De havererade Osloavtalen, den andra intifadan som inleddes hösten 2000 och Sharonregimens massiva vedergällningar legitimerade den väpnade kampen i de arabiska tevetittarnas ögon. al-Jazira och andra satellitkanaler sände dagligen bilder från kampen.

Sommaren 2001 sågs de palestinska islamisternas självmordsattacker, där de otrognas kvinnor och barn dödades i islamisternas självmordsattacker, som kallades ”martyroperationer”, av muslimska predikanter världen över som det enda verksamma motståndet mot Israels förkrossande övertag.

Det passade Zavahari-bin Ladin perfekt, de ville att massakrerna i New York och Washington skulle ses som en förlängning och en kulmen på de palestinska självmordsattackerna. I en videoinspelning som visades den 7 oktober sitter bin Ladin och Zawahiri utanför en grotta i Afghanistan och svär ”vid Allah som rest himlen utan pelare, att USA aldrig skall känna fred” så länge palestinierna och Iraks barn tvingas lida.

I Washington hade en världssyn fått fäste redan innan president George W. Bush kom till makten: Neokonservatismen. Där såg man Osloprocessen som en fälla. Den kunde invagga israelerna i en falsk trygghet; deras arabiska grannar accepterade Israels existens bara för att de tillfälligt befann sig i underläge och kunde återuppta kampen så snart det var möjligt.

3

Dr Ayman al-Zawahiri: Ledare för al-Jihad, som bildades 1978, eller något tidigare, i syfte att starta heligt krig mot den egyptiska regimen och al-Qaidas ideologiske ledare.

Zawahiri föddes i Kairo den 19 juni 1951 och startade en cell för att störta den egyptiska regeringen när han var 15 år gammal. Kastad i fängelse efter mordet på Sadat 1981 och fälld för vapenhandel, men frigiven tre år senare.

Han flydde till Saudiarabien 1985 och flyttade året därpå till Peshawar, där han omorganiserade al-Jihad. När kriget mot den Sovjetiska ockupationen var över flyttade Zawahiri sin rörelse till Sudan, där han bedrev en kampanj mot den egyptiska regeringen som nästan ledde till att hans organisation totalt utplånades.

Han flyttade till Afghanistan 1996 och genomförde en sammansmältning av al-Jihad och al-Qaida. Han är författare till flera böcker, av vilka Bitter Skörd och den tidigare nämnda Riddare under profetens fana kan framhållas. Hans vistelseort är okänd och jag tror att han är den som efterträtt bin Ladin som högste ledare för al-Qaida.

3:s källa: al-Qaida och vägen till 11 september av Lawrence Wright.

4

Genomgående skilde man inom islam under mer än 1 000 år noga mellan religiös makt och världslig makt ungefär som man gjort och gör i Västerlandet. Inom islam har man nu börjat avvika från den rutinen. Ett mycket tydligt exempel har vi i Iran (Shiamuslimskt).

Efter att ha opponerat sig mot shahen Muhammad Reza Pahlevis samhällsreformer tvingades ayatolla Ruhollah Khomeini i landsflykt först till Turkiet i slutet av 1964, sedan till Irak från 1965 till 1978 när han av Saddam Hussein tvingades lämna Irak för Frankrike. Khomeini vände sig mot shahens jordreform, sekularism och kvinnans stärkta ställning i samhället.

Sedan shahen avsatts och flytt från Iran i januari 1979 återvände Khomeini till landet den 1 februari som revolutionens ledare. Under hans auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk islamsk republik, en teokrati. ”Jag utser regeringen,” sade Khomeini och utsåg Mehdi Bazargan. ”Eftersom jag har utsett honom, måste han åtlydas”, sa Khomeini och varnade för att uppror mot Bazargan ansågs vara ett ”uppror mot Gud.” Tydligare kunde han inte gärna visa att han ansåg sig vara Guds ställföreträdare.                                                                                                 

Många iranier kom att anklagas för kontrarevolutionärt och reaktionärt beteende, vilket resulterade i fängelse och död för tusentals iranier. Detta gällde även sunnimuslimer och bahaitroende. 1988 sades han ha beordrat avrättning av tusentals politiska fångar. Hans dödsdom (fatwa) mot brittisk-indiske författaren Salman Rushdie 1989 väckte stor uppmärksamhet och mycket kritik i Västerlandet.

  Ruhollah Khomeini

5

Bland annat Saddams massförstörelsevapen användes som förevändning till att invadera Irak utan FN-stöd sades det och det var en av orsakerna. När man sedan inte hittade några massförstörelsevapen så anklagades USA och Storbritannien för att ha fört opinionen bakom ljuset. Man glömmer då att Irak använt massförstörelsevapen (gas) i det åttaåriga anfallskriget mot Iran, liksom mot kurderna i norra Iran och det fanns all anledning anta att Irak disponerade sådana.

Däremot kan sägas att västkoalitionens krig mot Irak öppnade en Pandoras ask med fitna som följd. Etniska och religiösa strider utbröt som en följd mellan kurdiska, shiitiska och sunnitiska separatister som orsakade nya sprickor där islamistisk terrorism kundes slå rot. Densamma som Saddams fall alltså var avsett att utrota.

I stället utbröt ett okontrollerbart fitna, ett kaoskrig som hotar hela Mellanöstern med sina heliga platser, sliter sönder det sociala kittet och är de islamiska teologernas, ulamas, mardröm. En kamp om Islam beströdd med dussintals stridande parter och kryddad med Islamiska statens bestialiska enheter i både Irak och Syrien

Alltihop började skena då ”Arabiska våren” trädde till, där främst yngre människor demonstrerade för demokrati, ville att statschefer skulle träda tillbaka och mänskliga rättigheter införas. Något som starkt troende muslimer inte kunde acceptera och därför tog över med våldsamheter. I Syrien utbröt ett fruktansvärt inbördeskrig med många stridande parter, 5-6 miljoner internflyktingar och flera hundratusentals på flykt i Europa. Syrienkrigen är inne på sitt femte år.

6

Den ”arabiska våren” spred sig alltså till Syrien, som då redan var starkt påverkat av västerländsk kultur, men med en auktoritär regim under Bashar al-Assad, baathpartiet och med alawitisk härstamning. Cirka 70 % syrier är sunni, men al-Assad är alawit, en minoritet.

”Våren” spårade ganska snabbt ur och urartade i ett våldsamt inbördeskrig, som nu är inne på sitt femte år. Här strider nu ”alla mot alla”.

Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper och Syrien såg ett inflöde av pengar och vapen från utlandet. Strider pågår på flera fronter mellan regimstyrkor och en lång rad olika organiserade rebellgrupper (med ett inte obetydligt inslag av utländska stridande), som i sin tur också strider mot varandra. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar numera en mindre roll, religiösa och etniska orsaker har istället trätt fram.

I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Tre miljoner beräknades ha flytt till grannländer och sex och en halv miljon var på flykt inom landet 2015. 2016 har flera hundra tusen tagit sig till Europa och bl.a till Sverige i sådana mängder att regeringen ansett oss tvingade att bromsa flyktingströmmen.

En av de krigförande parterna är Islamiska staten, IS, som håller ett betydande område i såväl Syrien som Irak och där har proklamerat kalifatet Islamiska staten. IS skall ses som en av de vidrigaste terrororganisationer som någonsin funnits. Man avrättar saklöst barn, kvinnor och män som kan misstänkas att inte följa sharialagen i detalj eller ha något emot IS: Många syrier

har flytt landet på grund av IS härjningar.

7

Jag avslutar det här inlägget med ett rent citat ur Gilles Kepels bok Kampen om Islam:

”Exakt två och ett halvt år efter attentaten i New York och Washington, den 11 mars 2004, skördade den islamiska terrorismen 191 dödsoffer på en tågstation i Madrid. Spanien är både ett europeisk land, en del av västvärlden med trupper i Irak, och i jihadisternas fantasi det gamla Andalusien som skall återerövras −  ett muslimskt land ockuperat av otrogna inkräktare precis som Israel, Kashmir och Bosnien, och där det är legitimt att döda de ogudaktiga ”ockupanterna”.

Men Spanien är också ett land där det bor hundratusentals muslimska immigranter, de flesta från Marocko. I likhet med de miljontals muslimer från Nordafrika, Mellanöstern, Turkiet och Indien som sedan 1070-talet slagit sig ner i Frankrike, Storbritannien, Tyskland med flera EU-länder präglas den befolkningsgruppen av stora motsättningar och svårtydda lojaliteter. Det gör Europa till det näst Palestina och Irak symboliskt viktigaste slagfälten för den strid som utkämpar sig om islams hjärta och själ.

I ena änden av spektrumet har vi salafisternas webbplatser. Där utmålas Europa som en ”gudlös plats” och de trogna i London och Paris uppmanas att underställa de europeiska lagarna den överordnade sharian, muslimsk lag.

I andra änden har vi den unga generationen muslimer med invandrarbakgrund som deltar fullt ut i Europas demokratiska samhälle, har tillgång till en liberal undervisning och bidrar till Europas välstånd.

De kan för muslimer i övriga världen representera en väg ut ur den återvändsgränd som deras ursprungsländer har fastnat i, låsta mellan auktoritära strukturer och en korrumperad elit å ena sidan och olika varianter av islam å den andra, som den väpnade jihad är kulmen på. Men det fordrar att de europeiska samhällena verkligen integrerar de grupper som fortfarande alltför ofta missgynnas av att tillhöra samhällets sämst lottade och aktivt hjälper dem fram.

Utmaningen nu består i att överbrygga den envisa egoism som råder i våra samhällen. Och det är en utmaning som måste antas, för den kommer att avgöra formerna för islam i väst − och därmed även västvärlden. Det är inte i New York, Washington Gaza, Riyadh eller Bagdad utan i Europas förorter som den långsiktiga striden kommer att stå och som kan få ett slut på kampen om islam.” Slut citat.

Måtte våra politiker kunna se till att de här inkomna och kommande ungdomarna snabbt kan lära sig svenska och hitta ett jobb. Annars kan den här situationen sluta som en stor katastrof även här.

P.S. Över en miljon flyktingar kom till Europa över Egeiska havet 2015.