Det går fort utför

Gubben (jag) orkar allt mindre och under allt kortare tid. Jag har just ställt upp några böcker i bokhyllorna och tvingades vila sedan jag ställt in 2 – 3 böcker. Men å andra sidan är det trångt i hyllorna och bökigt att göra plats för fler böcker.

                           

I förrgår hade jag skrivit klart ett inlägg till bloggen och som vanligt arbetat i Word. Då jag skulle lyfta över det skrivna till bloggen så raderades det hux flux. Jag tittade inte på skärmen just då, utan fortsatte jobba tills det var för sent att använda ”Ångraknappen”.  Snopet!

Å andra sidan är det nu 7 år sedan jag började blogga, så det finns en hel del gamla kloka tankar att ta del av eller läsa igen. Blygsam − vem, jag? Nej då. Under den här tiden har jag skrivit 450 inlägg, varav 120 under 2009.

Ett av mina tidigaste inlägg tittade jag på i går. Manuset, som finns sparat i Word är på 27 tättskrivna A4-sidor och filen heter Birgit och Jag. Den skulle väl ses som någon sorts presentation av oss och en del av våra intressen. En anonym kommentar löd: ”Vilken lång blogg.”

Det var inte helt ovanligt att mina inlägg på den tiden omfattade så där 5 – 6 sådana sidor. Jag antar att en del av mina nuvarande läsare inte läst mina tidiga inlägg och sju år är en ganska lång tid. Kanske är det dags att repetera en del? Jag såg i tidningen att någon av de mera kända bloggarna har börjat återinföra sina tidiga inlägg.

Mer än så här blir det inte skrivet denna gång, men jag lovar att snart återkomma.

Historielöshet fördummar

Jag har nu varit pensionerad i 24 år och under den tiden ”slukat” väldigt många böcker. De flesta historieböcker med anknytning till min tidigare verksamhet, d.v.s. kalla krigets historia, 1900-talets militära och politiska historia, säkerhetspolitik, elektronikens vidareutveckling, makthavarnas biografier, där mycket historia finns att hämta, och livsåskådning.

Noggrant följer jag vad som händer i såväl riks- som lokalpress, även om det inte sker någon tidningsutdelning söndagar i det lite efterblivna Söderhamn. Jag undrar för övrigt om Söderhamnarna läser någon rikstidning på annat ställe än hos tandläkaren?

Jag läser i huvudsak nutidshistoria, 1900-talet och fram till det dagsaktuella, d.v.s. min egen tid på jorden och lite till. En del av det här intresset riktar sig mot det kalla kriget mellan väst och öst, där Sverige tillhörde västsidan. Det finns ”knasbollar” som menar att Sverige förhöll sig neutralt i detta krig, men sådant var inte fallet.

Jag vill bara peka på alla de mer eller mindre öppna spionageinsatser som gjordes från rysk sida. Man struntade helt enkelt i att dölja vad man höll på med. Se t.ex. ett par av mina gamla inlägg: (Många och långa på den tiden.)

FREDAG 3 JULI 2009

Förrädare och opålitliga fanatiker.

TISDAG 16 JUNI 2009

Det kalla kriget och hotet från Sovjet.

Det uppdrogs ofta åt Sovjets dåvarande satellitstater Polen och DDR att vara behjälpliga vid detta spionage.

Mycket av det jag nu läser är för mig intressant repetition. Det är ju upplevt av mig. Vad jag nu upplever är en sorglig tendens, rentav ett sorgligt faktum. Många yngre människor, ända uppåt 70-årsåldern, har synnerligen bristfälliga kunskaper om vad som utspelades de två − tre decennierna efter andra världskriget. Efter att jag fått detta sagt vill jag peka på en följd av detta.

Mycket av det som hände för några decennier sedan finns alltså inte i medvetandet hos de flesta av dagens människor. Detsamma gäller f.ö. vår historia längre tillbaka i tiden, sedan historieämnet hamnade i strykklass för många år sedan. Men många av dagens problem har sina rötter i vad som beslöts eller hände för länge sedan.

Jag går inte närmare in på detta här, utan hänvisar till ett antal av mina tidigare inlägg enligt förteckningen nedan. Du hittar dem lätt genom att använda sökrutan längst uppe till vänster.

Några av de tidigare inläggen:

SÖNDAG 3 AUGUSTI 2014

Araberna erövrar

                                   

SÖNDAG 22 APRIL 2012

Jerusalem – igen

TISDAG 17 FEBRUARI 2009

Vidriga tecken

TISDAG 17 FEBRUARI 2009

Kriget mellan Israel och Hamas i Gazaremsan m.m.

TISDAG 4 FEBRUARI 2014

Inkompetensen demonstreras öppet

 Kanske tycker du synd om fellahin, men affär är ju affär och arabledarna uppmanade fellahin att fly så att kriget mot israelerna skulle kunna föras hänsynslöst. Sedan spöade israelerna, som saknade reguljär armé, men disponerade en från engelsmännen stulen pansarvagn de anfallande fem arabstaternas arméer.

Vi européer, liksom amerikanerna applåderade hejdlöst. Vi hade ju i purfärskt minne hur svårt det kan vara att vinna i krig och hur nazisterna industriellt just mördat sex miljoner judar. Vi mindes hur stormuftin av Jerusalem under VV2 bidat sin tid i Tyskland och hur Hitler utnämnde honom till SS Obergruppenführer, som motsvarar general i armén.

750 000 araber flydde från området, men i gengäld flydde 800 000 judar till det pyttelilla Israel. Vill man, så kan man jämföra dessa siffror med vårt flyktingmottagande nu. Judarna integrerades snabbt i Israel, medan arabländerna i stället hindrade integreringen. Följden är att arabiska flyktingar från Israel än i dag lever i flyktingläger. 68 år efter att staten Israel proklamerades.

Opinionen svänger, säger man och den svenska opinionen har till viss del svängt i den här frågan. Jag menar att detta till stor del beror på okunnighet om vad som egentligen hänt sedan judarna 1917 fick Storbritanniens löfte om ett eget land. Ett löfte av ringa värde, eftersom man strax därpå också lovade araberna samma sak mot hjälp i VK1.

Greve Bernadotte hade FN:s uppdrag att medla i Palestinafrågan. Han hade ett första förslag till gränsdragning för en judisk stat klart då han avrättades av judiska extremister. Förslaget var förvånansvärt naivt, som en skärgård med sina öar. Något som skulle bli omöjligt att försvara och där en rationell infrastruktur var en nullitet.

Mer historia i skolan alltså! Särskilt i gymnasiet!

Kommunalrådets "joll och fantasier"

Regeringens långtidsutredning Demografins regionala utmaningar har presenterats och Gävleborg med sina kommuner ligger som vanligt särskilt illa till. Man varnar för att kommunerna i Gävleborg måste vidta extraordinära åtgärder för att klara alla framtida utgifter.

Man pekar på att de tidigare regionala utvecklingsmönstren kommer att fortsätta, alltså en fortsättande storstadskoncentration och en svagare utveckling i landets perifera delar. Detta medför stora påfrestningar på kommunernas ekonomi och verksamhet samt svårigheter att klara arbetskrafts- och kompetensförsörjningen i både offentlig och privat verksamhet.

I rapporten identifieras flera centrala utmaningar och möjliga åtgärder t.ex.

• Ökade ansträngningar för den kommunala ekonomin fram till 2040, men med stora variationer mellan olika kommungrupper. Det blir extra kännbart för de kommuner vars kostnader fortsätter att öka mer än vad som följer enbart av demografins utveckling.

• I ett längre tidsperspektiv kan det finnas behov av justeringar inom utjämningssystemet för att stödja glesbefolkade kommuner som ligger långt ifrån storstadsregionerna. Storstockholm/ Uppsalaregionerna liksom dess kommuner lär göra vad de kan för att lägga krokben för något sådant (min anm.)

• Effektivisering inom kommunsektorn och ökad samverkan kan vara en del av den långsiktiga lösningen, men behovet av kommunreformer kan också komma att aktualiseras.

• Försörjningen med arbetskraft kan bli en allvarlig utmaning i stora delar av landet. Särskilt för regioner med långa avstånd till stora städer. Problemen förefaller bli särskilt stora inom vårdsektorn. Ökad arbetskraftspendling och större regioner kan minska problemen i vissa, men långtifrån alla, regioner. Senare utträde från arbetsmarknaden och ökad sysselsättning bland utrikes födda och kvinnor blir sannolikt en viktig del för att klara arbetskrafts- och kompetensbehov.

• Flyktingmottagandet liksom försörjningen av många flyktingar 7 – 10 år framåt i tiden kommer att bli en ordentlig belastning för vår ekonomi framöver.

• Så länge vi har en röd-grön regering kan vi också vänta oss att man försöker avhjälpa en del av problemen genom en massiv skattehöjning. Särskilt socialdemokraterna har alltid trott sig kunna öka välståndet genom att höja skatterna, vilket är helt befängt.

• Utvecklingen nu går mot att skatteintäkterna blir lägre i takt med att en mindre andel av befolkningen arbetar samtidigt som allt fler äldre skall få vård och omsorg.

Rapporten ”Demografins regionala utmaningar” har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av ämnesråd Sverker Lindblad, Näringsdepartementet, Ulf Tynelius, Torbjörn Danell och Wolfgang Pichler, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser samt Christer Anderstig, WSP Analys.

I Söderhamns-Kuriren lördagen den 6 februari redovisas kommunalrådet, Sven-Erik Lindestams, uppfattning om utredningen. Han kallar den ”Joll och fantasier”. ”Vad får de allt ifrån? Visst står vi inför en tuffare situation framöver, men att omvårdnadsnämnden skulle fyrdubbla sina kostnader finns inte på världskartan. Samma sak är det med en skattehöjning på 14 kronor.”

Han säger att utredningen bygger på att situationen ser ut som tidigare, att det föds mindre barn, att utflyttningen fortsätter och att befolkningen minskar. ”Den bilden stämmer inte. Förra året ökade befolkningen i Söderhamn med 330 invånare. Det kan man jämföra med 2010 då vi tappade 200. Vi kan också se att det är många yngre som flyttat in vilket förändrar demografin. Befolkningen har faktiskt ökat de senaste tre åren, mycket på grund av invandringen”, säger Sven-Erik Lindestam.

För säkerhets skull lägger han tydligen till: ” Skulle det framöver födas mindre barn och utflyttningen öka blir det mer bekymmersamt, men aldrig i den omfattning som utredningen kommit fram till”, säger han. ”Absolut inte, det är min fasta övertygelse.”

Jag för min del misstänker att kommunalrådet inte förstått utredningens rapport. Att han helt enkelt har problem med läsförståelsen. Att han har problem med att förstå vad andra skrivit eller sagt framgår då och då av hans insändare i Kuriren. T.ex. i dagens tidning där han levererar slutrepliker till Olle Persson (KD) i ett ärende gällande äldreboende.

Kommunalrådets siffror och konsekvenser, t.ex. att 85 miljoner kronor skulle behöva tas från hemtjänsten eller resultera i en skattechock har ingen relevans. Det har inte heller kommunalrådets övriga påståenden, men han avslutar varje stycke i insändaren med meningen: ”Så är det” och det är väl så i hans värld.

Man kan skratta åt att kommunalrådet påstår att utredningen bygger på att det föds mindre barn, att utflyttningen stoppats och att befolkningen inte längre minskar. Däremot föds det kanske färre barn bland ursvenskarna (uppgifter om motsatsen finns) medan nativiteten bland muslimska invandrare visar sig vara högre.

”Om det därutöver (?) skall byggas något (äldreboende) måste proffsen i nämnden komma fram till det. Därefter kan frågorna om var, vilken form och av vem besvaras”, skriver kommunalrådet. Jag för min del har svårt att se några ”proffs” bland nämndens valda ledamöter,

Gång på gång har kommunalrådet uttryckt sin stora tillfredsställelse med att flyktingmottagandet lönar sig ekonomiskt för kommunen. Den ståndpunkten visar att kommunalrådet inte tänker framåt i tiden.

Förra året tog Sverige emot 160 000 flyktingar och Migrationsverkets prognos för i år är, sedan man slagit till bromsen, 140 000, totalt alltså för de två senaste åren 300 000. Flyktingarna är till stor del muslimer från Mellanöstern och Afrika.

Redan före nuvarande flyktingkris var det ett väldokumenterat faktum att det tar orimligt lång tid för dessa flyktingar att få ett jobb. 2012 visade SCB, som följt en grupp utrikes födda som invandrade till Sverige 1997, att hälften av dem som hade lägst utbildning alltjämt tio år efter invandring ännu inte kommit i sysselsättning. Bland dem som hade eftergymnasial utbildning var fortfarande en fjärdedel inte sysselsatta.

För oss gäller det att hålla i minnet att i den berättelsen ryms tusentals invandrade, som blivit en omistlig och självklar del av Sverige. Samtidig finns de som inte kom in, utan fastnade i utanförskap. Båda bilderna måste finnas i medvetandet då vi nu fattar beslut om vad som nu skall göras.

Man kan fundera lite över att Gävleborg som gränsar till Sveriges största storstadsområde ligger så illa till bland Sveriges regioner och kommuner. Vi har ju en del norrländska städer som utvecklats och utvecklas mycket väl, Umeå, Luleå, Östersund för att nämna några.

Umeå var en liten stad för inte så länge sedan, mindre än Söderhamn. En stad som till stor del levde på två regementen tills det ena flyttade till Arvidsjaur och det andra drogs in. Men Umeåpolitikerna gjorde något åt sin situation. Man såg till att det byggdes ett rejält flygfält och att man fick ett universitet med universitetssjukhus till staden. Luleå gjorde likadant, men behövde inte bygga flygfält, eftersom det redan fanns ett sådant. Östersund hade sämre förutsättningar än Söderhamn, men klarade nedläggningen av två regementen och flygflottiljen bra. Flygfältet tog man hand om och staden växer fint.

I Söderhamn väntade man, som man alltid gjort, på att bruksdisponenten skulle göra något, efter att flygflottiljen F 15 och Ericssons fabrik lades ned. Det stora fina flygfältet med en långbana och en kortare tvärbana lämnade man att förfalla. Tyvärr fanns inte längre någon bruksdisponent kvar och kommunpolitikerna, de flesta (S) visste inte vad de skulle göra. Nu ökar invånarantalet genom flyktingströmmen, men flyktingarna behöver jobb, så att de kan börja betala skatt.

Vårt kommunalråds tro på flyktingmottagande som en uteslutande god affär för kommunen och dess gamla innevånare håller inte.

Bra i Söderhamn

Vi har fått det lite bättre nu, är alltså lite lyckligare och mer tillfreds med vår tillvaro. Det var vår dotter som tog kontakt med distriktssköterskan på vår hälsocentral och fick igång något som liknar ett skred.

Vi fick besök av tre trevliga distriktssköterskor. Hälsocentralens Ann-Mari och från kommunen Kim och Annika, som skulle överta skötseln av oss.

Både Birgit och jag får nu en stor del av våra mediciner i dospåsar och slipper sitta och pilla med de medicinerna till en veckodosett på söndagskvällarna. Tyvärr kan detta bara gälla då doseringen är fastlagd över längre tid och naturligtvis inte ”vid behovsmediciner” eller receptfria mediciner, av vilka jag ordinerats flera.

Det bästa av allt är att jag nu får viss hemsjukvård. Man tar PK(INR)-prov och gör kateterbyte i hemmet. Det blir en enorm lättnad för både mig och Birgit. I dagsläget (vintertid) tar jag mig inte ens till brevlådan ute vid gatan.

I morgon får vi besök av en arbetsterapeut från kommunen. Hen skall väl se över vårt eventuella behov av hjälpmedel i hemmet, men en del sådana har Birgit och jag redan, eftersom min mor, som dog 1978, var rikligt försedd med sådana.

Mitt kvarstående stora bekymmer nu är hur vi skall få in dagstidningarna och posten från brevlådan ute vid gatan? Birgit trasslar sig envist ut med sin rollator i halkan varje morgon. Har det snöat så har vi lyckligtvis en hjälpsam granne som röjer gångväg till brevlådan.

I går hade vi besök av kommunens ”fixare”, en mycket trevlig och händig man. F.d. brandman tror jag. Han tog ned två takarmaturer för tvätt och lampbyte, spreytvättade två kristallkronor och bytte ut lampor och så bytte han gardiner i köket. Fixartjänsten är något alldeles underbart för gamla och sjuka.

Vår dotter, Ann-Christin, gör också vad hon kan för oss, trots att hon vet att det kommer surt efter i hennes kropp. Hon har sopat snö från gårdsplanen och sandat den, så att kommunens arbetsterapeut inte skall falla och göra sig illa i morgon.

Han berättade att det nu finns ett par kommuner som tagit bort sina fixartjänster. En av dem var visst Eskilstuna. Stackars Eskilstunabor, jag hoppas att Söderhamnarna har bättre förstånd, men är inte helt säker, sedan man lovat det där bandylaget en eventarena. En arena som kommer att hårt belasta såväl investeringsbudget som framgent driftbudgeten. Här kan säkert äldreomsorgen se sig blåst på stora medelsbehov. Det här bandylaget är tydligen av större vikt för våra kommunpolitiker.

Så slutade det här med en anmärkning i alla fall. Trots att föresatsen från början var att berömma kommunen lite.