Regeringens långtidsutredning Demografins regionala utmaningar har presenterats och Gävleborg med
sina kommuner ligger som vanligt särskilt illa till. Man varnar för att
kommunerna i Gävleborg måste vidta extraordinära åtgärder för att klara alla
framtida utgifter.
Man pekar på att de tidigare regionala utvecklingsmönstren
kommer att fortsätta, alltså en fortsättande storstadskoncentration och en
svagare utveckling i landets perifera delar. Detta medför stora påfrestningar
på kommunernas ekonomi och verksamhet samt svårigheter att klara arbetskrafts-
och kompetensförsörjningen i både offentlig och privat verksamhet.
I rapporten identifieras flera centrala utmaningar och
möjliga åtgärder t.ex.
• Ökade ansträngningar för den kommunala ekonomin fram till
2040, men med stora variationer mellan olika kommungrupper. Det blir extra
kännbart för de kommuner vars kostnader fortsätter att öka mer än vad som
följer enbart av demografins utveckling.
• I ett längre tidsperspektiv kan det finnas behov av
justeringar inom utjämningssystemet för att stödja glesbefolkade kommuner som
ligger långt ifrån storstadsregionerna. Storstockholm/ Uppsalaregionerna liksom
dess kommuner lär göra vad de kan för att lägga krokben för något sådant (min
anm.)
• Effektivisering inom kommunsektorn och ökad samverkan kan
vara en del av den långsiktiga lösningen, men behovet av kommunreformer kan
också komma att aktualiseras.
• Försörjningen med arbetskraft kan bli en allvarlig
utmaning i stora delar av landet. Särskilt för regioner med långa avstånd till
stora städer. Problemen förefaller bli särskilt stora inom vårdsektorn. Ökad
arbetskraftspendling och större regioner kan minska problemen i vissa, men
långtifrån alla, regioner. Senare utträde från arbetsmarknaden och ökad sysselsättning
bland utrikes födda och kvinnor blir sannolikt en viktig del för att klara
arbetskrafts- och kompetensbehov.
• Flyktingmottagandet liksom försörjningen av många
flyktingar 7 – 10 år framåt i tiden kommer att bli en ordentlig belastning för
vår ekonomi framöver.
• Så länge vi har en röd-grön regering kan vi också vänta
oss att man försöker avhjälpa en del av problemen genom en massiv
skattehöjning. Särskilt socialdemokraterna har alltid trott sig kunna öka
välståndet genom att höja skatterna, vilket är helt befängt.
• Utvecklingen nu går mot att skatteintäkterna blir lägre i
takt med att en mindre andel av befolkningen arbetar samtidigt som allt fler
äldre skall få vård och omsorg.
Rapporten ”Demografins regionala utmaningar” har utarbetats
av en arbetsgrupp bestående av ämnesråd Sverker Lindblad, Näringsdepartementet,
Ulf Tynelius, Torbjörn Danell och Wolfgang Pichler, Myndigheten för
tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser samt Christer Anderstig, WSP
Analys.
I Söderhamns-Kuriren lördagen den 6 februari redovisas
kommunalrådet, Sven-Erik Lindestams, uppfattning om utredningen. Han kallar den
”Joll och fantasier”. ”Vad får de
allt ifrån? Visst står vi inför en tuffare situation framöver, men att
omvårdnadsnämnden skulle fyrdubbla sina kostnader finns inte på världskartan.
Samma sak är det med en skattehöjning på 14 kronor.”
Han säger att utredningen bygger på att situationen ser ut
som tidigare, att det föds mindre barn, att utflyttningen fortsätter och att
befolkningen minskar. ”Den bilden stämmer inte. Förra året ökade befolkningen i
Söderhamn med 330 invånare. Det kan man jämföra med 2010 då vi tappade 200. Vi
kan också se att det är många yngre som flyttat in vilket förändrar demografin.
Befolkningen har faktiskt ökat de senaste tre åren, mycket på grund av
invandringen”, säger Sven-Erik Lindestam.
För säkerhets skull lägger han tydligen till: ” Skulle det
framöver födas mindre barn och utflyttningen öka blir det mer bekymmersamt, men
aldrig i den omfattning som utredningen kommit fram till”, säger han. ”Absolut
inte, det är min fasta övertygelse.”
Jag för min del misstänker att kommunalrådet inte förstått
utredningens rapport. Att han helt enkelt har problem med läsförståelsen. Att
han har problem med att förstå vad andra skrivit eller sagt framgår då och då
av hans insändare i Kuriren. T.ex. i dagens tidning där han levererar slutrepliker
till Olle Persson (KD) i ett ärende gällande äldreboende.
Kommunalrådets siffror och konsekvenser, t.ex. att 85
miljoner kronor skulle behöva tas från hemtjänsten eller resultera i en
skattechock har ingen relevans. Det har inte heller kommunalrådets övriga
påståenden, men han avslutar varje stycke i insändaren med meningen: ”Så är
det” och det är väl så i hans värld.
Man kan skratta åt att kommunalrådet påstår att utredningen
bygger på att det föds mindre barn,
att utflyttningen stoppats och att befolkningen inte längre minskar. Däremot föds det
kanske färre barn bland ursvenskarna (uppgifter om motsatsen finns) medan
nativiteten bland muslimska invandrare visar sig vara högre.
”Om det därutöver (?) skall byggas något (äldreboende) måste
proffsen i nämnden komma fram till det. Därefter kan frågorna om var, vilken
form och av vem besvaras”, skriver kommunalrådet. Jag för min del har svårt att
se några ”proffs” bland nämndens valda ledamöter,
Gång på gång har kommunalrådet uttryckt sin stora
tillfredsställelse med att flyktingmottagandet lönar sig ekonomiskt för
kommunen. Den ståndpunkten visar att kommunalrådet inte tänker framåt i tiden.
Förra året tog Sverige emot 160 000 flyktingar och
Migrationsverkets prognos för i år är, sedan man slagit till bromsen,
140 000, totalt alltså för de två senaste åren 300 000. Flyktingarna
är till stor del muslimer från Mellanöstern och Afrika.
Redan före nuvarande flyktingkris var det ett
väldokumenterat faktum att det tar orimligt lång tid för dessa flyktingar att
få ett jobb. 2012 visade SCB, som följt en grupp utrikes födda som invandrade
till Sverige 1997, att hälften av dem som hade lägst utbildning alltjämt tio år
efter invandring ännu inte kommit i sysselsättning. Bland dem som hade
eftergymnasial utbildning var fortfarande en fjärdedel inte sysselsatta.
För oss gäller det att hålla i minnet att i den berättelsen
ryms tusentals invandrade, som blivit en omistlig och självklar del av Sverige.
Samtidig finns de som inte kom in, utan fastnade i utanförskap. Båda bilderna
måste finnas i medvetandet då vi nu fattar beslut om vad som nu skall göras.
Man kan fundera lite över att Gävleborg som gränsar till
Sveriges största storstadsområde ligger så illa till bland Sveriges regioner
och kommuner. Vi har ju en del norrländska städer som utvecklats och utvecklas
mycket väl, Umeå, Luleå, Östersund för att nämna några.
Umeå var en liten stad för inte så länge sedan, mindre än
Söderhamn. En stad som till stor del levde på två regementen tills det ena
flyttade till Arvidsjaur och det andra drogs in. Men Umeåpolitikerna gjorde
något åt sin situation. Man såg till att det byggdes ett rejält flygfält och
att man fick ett universitet med universitetssjukhus till staden. Luleå gjorde
likadant, men behövde inte bygga flygfält, eftersom det redan fanns ett sådant.
Östersund hade sämre förutsättningar än Söderhamn, men klarade nedläggningen av
två regementen och flygflottiljen bra. Flygfältet tog man hand om och staden växer
fint.
I Söderhamn väntade man, som man alltid gjort, på att bruksdisponenten
skulle göra något, efter att flygflottiljen F 15 och Ericssons fabrik lades
ned. Det stora fina flygfältet med en långbana och en kortare tvärbana lämnade
man att förfalla. Tyvärr fanns inte längre någon bruksdisponent kvar och
kommunpolitikerna, de flesta (S) visste inte vad de skulle göra. Nu ökar
invånarantalet genom flyktingströmmen, men flyktingarna behöver jobb, så att de
kan börja betala skatt.
Vårt kommunalråds tro på flyktingmottagande som en
uteslutande god affär för kommunen och dess gamla innevånare håller inte.