I SvD konstaterar Ivar Arpi att nyliberalismen har krossat
den svenska välfärden. För mig är det ingen nyhet, vilket framgår av många
tidigare inlägg i denna blog. Som pensionär sedan 23 år betalar jag det mesta
av min pension i skatt. En stor del av det jag betalar är så kallade dolda
skatter av vilka en stor del är skatten på mina 30 till 40 cigaretter om dagen,
som det numera vanligen blir.
Samtidigt har värdet av min pension under dessa 23 år
sjunkit till en tredjedel, trots att pensionen ursprungligen lovades följa
prisutvecklingen, som blev mycket stor under 90-talet. Nu är jag alltså
tillräckligt gammal för att veta att inga löften från den svenska staten är
pålitliga. Det kan de inte bli, eftersom de förvaltas av ohederliga politiker.
Sluta röka? Lätt att säga för den som inte är slav under
lasten! Jag tycker att man kan unna en gamling som växte upp under en tid när
alla människor rökte att få fortsätta röka. Jag började röka ”på allvar” i
30-årsåldern, kanske mest för att så gott som alla andra på min arbetsplats
rökte.
I samma tidning ser jag att tre tongivande centerpartister
nu skall föreslå kommande centerstämma att besluta arbeta för Sveriges inträde
i Nato. Därmed skulle den samlade Alliansen vara för Natointräde, något som
tyvärr kan ta flera år att förverkliga efter beslut. Ett beslut som dessutom
kan ta lång tid, eftersom socialdemokraterna fortfarande inte förstår Sveriges
bästa.
Under tiden övar ryssarna för att snabbt kunna ta Gotland
och behärska Östersjön. Lite konstigt verkar ett citat i artikeln:
”Centerpartiet vill bidra till att utveckla ett Nato som bygger fred.” Nato är
ju en organisation för att bevara freden genom att vara avskräckande för den
som vill börja krig.
Enda sedan Nato bildades som ett skydd för rysk aggressivitet
och strävan efter att utvidga sitt territorium har socialdemokraterna räknat
med Natoskydd gratis bara genom att på olika sätt samarbeta.
Jag ser också att svenska Flygvapnet övar på telekrig. Ja,
bland allt det som behöver anskaffas och övas ligger telekrigförmågan väldigt
högt uppe på listan. Vi minns Irakkriget, där USA hade förmågan att slå ut
irakiernas samband, men också deras radarstationer och därmed deras förmåga att
leda eget flyg och arméförband. Det torde vara lätt att förstå vilket handikapp
detta gav irakierna.
Miljöpartiet har nu sett till att Ojnareskogen på Gotland
skyddas mot vidare kalkbrytning. Det gör att Gotland går miste om en stor
industri, som måste upphöra om ett par tre år. Lite kompensation får man genom
100 miljoner kronor i ett ”näringslivspaket” till gotlänningarna. IF Metalls
nuvarande ordförande, som också sitter i S partistyrelse, är skarpt kritisk,
medan Åsa Romson ser skogen som ett omistligt naturområde. Som läget nu är
måste S någon gång vika sig för MP.
Det faktum att Sverigedemokraterna är största parti bland
män i LO har blivit svår huvudvärk för socialdemokraterna. Rubriken i tidningen
är Facken
har undvikit SD-frågan. Det är väl också vad facken skall göra, vi har
ju åsiktsfrihet, valfrihet och därför valhemlighet i Sverige. Fackföreningar
skall väl då i första hand ta till vara alla anställdas intressen, inte
politiska partiers. Sedan kan man tycka vad man vill om SD:s politik och SD
tappade nog en del röster under den gångna helgen, då bilderna på den döde
lille treåringen kablades ut över världen.
LO:s gamla roll som socialistisk kamporganisation är väl
egentligen överspelad, då socialismen bröt ihop runt 1990 och
socialdemokraterna numera driver en politik som mer och mer lutar åt
nyliberalism med minskande socialt ansvar hos staten och kommunerna. Exempel: Äldreomsorgen
har hamnat i strykklass i S-styrda kommuner som t.ex. Söderhamn medan Haninge
under Moderat egid utsågs till Sveriges äldrevänligaste kommun 2012, då
Sveriges Pensionärsförbund började utse en sådan.
Jag ligger efter i aktualitet som synes, men det beror på
att vi haft besök av vår son, som bor i USA sedan början av 70-talet. Inlägget
skrevs i huvudsak den 3 september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar