Kommentar till kommentar

Jag har fått en utförlig kommentar till ett sex år gammalt inlägg. Mitt svar blir så långt att det inte kan publiceras som svar under det gamla inlägget. Därför publicerar jag såväl kommentaren som mitt svar här. Mitt gamla inlägg hittas om man söker på "Barbari 1" i sökrutan uppe till vänster..

J L Ramirez 9 juli 2015 22:03

Hej gamle ”vän”. Av ren tillfällighet läser jag, fyra år efter, en kommentar som du spottat om mig i en gammal blogg. Du var med i Haninge kommun p min tid, även om jag inte minns dig. Du påstod i ett inlägg att jag ville införa marxism som ämne i skolan i Haninge.
Ironi är inte de lättaste attbegripa sig på, men du fick detta om bakfote. Du tycks inte ha förstått att det pågick, på den tiden, en diskussion om att införa ”Mängdlära” som obligatoriskt ämne i skolan. Set var matematikdyrkarna som tyckte (och tycker fortfarande) att ”Matte” är det viktigaste ämnet i skolan, till den grad att de bara tänker på just det. De tror att ettsamhälle där alla blir matematiker, blir ockå ett bättre samhälle. Jag är ingen hatare av ”mette”. Jag hade en grundskola där vi lärde oss avancerad matematik men också språkkunska och histroia. Jag har därför alltid reagerat mot denna enkelspåriga bördan för matematik. Jag själv har ofta hävdat (tan att hväda att matematik är viktigt) att Språk och Retorik (språkbruket) är, i så fall. Ännu viktigare än matematik. När ett envist anspråk på införandet av mängdläran som skolämne uppstod i den kommunala dislussionen, då gjorde jag ett inlägg i fulmäktige, där jag sade att, i så fall, skulle man kunna kräva att införa ”marxism” som ämne. Det var på den tiden då vänsterideologierna och maoismen hade sina supportrar.
Skulle man kräva kunskap i mängdlära då kunde man lika gärna kräva kunskap i marxism. Att någon som du inte förstod ironin i mitt resonemang, måste jag beklaga, när jag läser ditt osympatiska kommentar . Inte menade jag annat än som ironiskt tillbakavissande att marxismen skulle vara ett önskvärt ämne. När jag tånker på detta nu, måste jag kanske undra om det ändå inte hade varit bra att begrunda vad marxismen stod för, så att de dåvarande ”rörelserna” inte skapade en propahgandistisk vilseledning. Jag hade då varit bibliotekarie vid arbetarrörelsens arkiv och lärt mihg en del av marxismens historia och olika vänster riktade ideologier. Men att kräva ett särskilt ämne var lika underligt som att kräva att alla skulle uppfostras i mängdlära.
Du missuppffatade helt min inställning och har hållit din antipati mot mig i alla år.
Hoppas du har det bra.
J L Ramirez

José!

Det är märkligt hur man kan minnas en del mer eller mindre betydelselösa händelser för många år sedan. Den lilla hågkomst från början av 70-talet, som gällde José Ramires är för mig hörsägen. Det rapporterades vid ett partimöte att Du önskat marxism på skolschemat. Det gjorde du ju också, då mängdläran faktiskt infördes. Jag håller emellertid med Dig om att mängdlärans införande ställde till mycket elände. Även jag var emot den. Den blev ju också ett monumentalt fiasko under 70-talet.

Josés uttalande var ironiskt säger han och har rätt i att ironi ofta inte uppfattas. Jag kan bara konstatera att det nämndes i en rapport vid partimöte av en skärpt äldre politiker, död sedan länge. Jag har faktiskt i något gammalt inlägg här skrivit en del om att ironi ofta inte uppfattas som vad det är och oftast behöver tydliggöras. Ibland går det inte heller att avgöra om något är ironi.

José avslutar kommentaren som om mitt inlägg orsakar stor tragedi: ”Du missuppfattade helt min inställning och har hållit din antipati mot mig i alla år.” Snälla José, jag redovisar bara ett kort ögonblick, som jag råkar minnas. Jag träffade aldrig José personligen vad jag kan minnas. Jag minns honom bara som en kommunpolitiker jag då och då kunde läsa om i lokalpressen. Antagligen kom jag med i kommunalpolitiken ungefär då han lämnade den.

Vid den här tiden hade jag halkat in i kommunpolitiken på ett bananskal. Jag var partimedlem (M) på den tiden och hade fullt upp med min yrkesverksamhet som ingenjör och chef för radiolänksektionens nätplaneringsdetalj vid Flygförvaltningen, numera FMV. Där hade jag hittat en högintressant vetenskap att syssla med, nämligen elektromagnetisk vågutbredning.

Jag kunde sedan som en del av mitt arbete i hela fyra decennier syssla med tillämpad forskning i ämnet, vars villkor hela tiden förändrades i takt med den snabba tekniska utvecklingen inom teletekniken. Vi kunde använda allt högre radiofrekvenser och till slut kom digitaliseringen, som också krävde skapande av ytterligare nya tekniska lösningar och algoritmer. Det var ett arbete betydligt roligare för mig än politik.

Nåväl, partiet behövde folk och placerade mig efter mycket övertalning som ersättare i både skolstyrelsen och centrala socialnämnden. Man menade att det skulle belasta min fritid ytterst ringa och jag lät mig övertalas. I kommunfullmäktige var jag då redan invald.

Redan efter ett halvår flyttade emellertid den moderat som också var vice ordf. i skolstyrelsen från kommunen och jag fann mig plötsligt mot min vilja vara v. ordf. i skolstyrelsen. Plikt har alltid varit ett viktigt ord för mig och nu var det plötsligt min plikt som ersättare att träda in.

Ett annat tillfälle från den där tiden som fastnat i mitt minne emanerar från ett möte i Haninge skolstyrelse. Vi ventilerade problem i skolorna och jag hade sagt att lärarna borde ges bättre förutsättningar att skapa disciplin bland eleverna. Mia Rockström, som då sades vara sambo med José, gick i taket och förklarade att ”någon disciplin skulle vi inte ha i skolorna. Tvärt om, följderna av kadaverdiciplin hade vi sett nog av”. Disciplin och kadaverdiciplin var kanske samma ord för henne. Det här var vid den tiden då eleverna i Ribbyskolan i Västerhaninge upptäckt att man med kängor på fötterna kunde sparka hål i klassrumsdörrarna, som var av masonit och nära nog alla klassrumsdörrar hade sådana sparkade hål. Det talas och skrivs fortfarande om bättre disciplin i skolorna.

Josés resonemang om matematikdyrkare förstår jag inte. Jag känner inte till en enda människa som påstår att matematik alltid är skolans viktigaste ämne. Men för mig som blivande ingenjör var matematik självklart ett av de allra viktigaste ämnena. Vi vet också att en hel del människor har svårare än andra att tänka logiskt.

Att en hel del människor har svårare än andra för matematik är ett känt faktum och att dessa människor inte sällan i stället är språkligt begåvade är ju också väl känt. Såväl matematik som språk (läsa, skriva och tala) är mycket viktiga skolämnen, men dit hör fler ämnen.

Någon direkt antipati mot José känner jag inte. Jag känner ju över huvud tagit inte honom och händelsen jag beskrivit utspelades för bortåt 50 år sedan. Jag har ingen aning om hur José utvecklats som människa.

Historia, särskilt samtidshistoria, alltså tjugonde århundradet, har olyckligt fått minskad skoltid. Det ser och hör man dagligen. Jag tror inte svenska studenter i gemen vet något om t.ex. spanska inbördeskriget 1936 −1939.

Ett exempel: I samhälls- och beteendevetenskaperna talar man om ”arv och miljö” som formare av människan och dess handlande. Både arv och miljö är i själva verket historia, en historia vi nu huvudsakligen får oss till liv i en dagspress med tyvärr sinande läsekrets och i bokfloden, som fortfarande faktiskt strömmar.

Ändå är flertalet människor bedrövligt okunniga om vår lärorika historia. Många bildade svenskar påstår t.ex. att Sverige inte varit i krig sedan 200 år. Vet man lite om historia, så vet man att Sverige utan krigsförklaring deltog i Krimkriget 1853−1856 på den allierade sidan mot Ryssland, att svenska trupper stred i Kongo första halvan av 60-talet (62 sårade och 19 dödade svenskar) och att vi i flera år liksom just nu deltar i krig i Afghanistan. Just nu har vi också stridande förband i Mali.

P.S. Jag undrar så, i vilken grundskola Du gick, eftersom man där, enligt vad du skriver, undervisades i avancerad matematik? Vad det nu kan vara?