lördag 29 november 2014

Valfrihet är det bästa ting ...


Jag är 87 år och 7 månader gammal och som man säger multisjuk. Under årens lopp har jag samlat på mig en rad kroniska sjukdomar. Förmaksflimmer, hjärtsvikt, ideliga urinvägsinfektioner då urinering sker via kateter, ischias, diskdegeneration och kotförskjutning med nära nog ständig värk och stundom våldsam smärta, artros i mitt högra knä liksom lite här och där med mera.

Min första hjärtinfarkt hade jag 1983, den andra 1989, då jag försågs med nya kranskärl. För sådär 12 – 13 år sedan hade jag en husläkare jag egentligen inte ville ha. Hon drog in ett par av mina hjärtmediciner, men ordinerade en jag absolut inte skulle ha. Felmedicineringen upptäcktes på Södersjukhuset i Stockholm efter ett år, då jag var illa ute och man försökte med s.k. ballongsprängning, men misslyckades, därför att ett kranskärl redan var så igensatt att man inte kunde komma in i det. Det här hände för cirka femton år sedan och jag lever fortfarande med hjälp av medicinering.

Chefsläkaren på SÖS hjärtintensiv var våldsamt upprörd över husläkarens agerande. Han t.o.m. svor så att det osade. Men husläkaren blev nog aldrig tillrättavisad, hon hade då slutat vid den vårdcentralen. Jag har nedsatt känsel i vader och fötter, vilket är illavarslande. För ett par tre år sedan mätte jag min längd. Jag var då 8 centimeter kortare än då jag var 16 år och militärläkare noterade längden i min militära inskrivningsbok. Jag minns det så väl, kanske för att man förde ett resonemang om huruvida millimetrar skulle anges och enades om halva centimeter.

Listan över alla sjukdomar skulle kunna göras mycket längre, men det får räcka så här. Min 84-åriga hustru har också en lång lista sjukdomar som skall ha sin behandling. I mitt fall är operativa ingrepp närmast uteslutna eftersom jag medicineras med Waran (råttgift), vilket gör att blodet koagulerar långsamt. Desto viktigare blir att medicineringen sker på ett bra sätt.

En läkare som möter mig för första gången, med alla mina krämpor, mediciner och en femtiosidig läkarjournal, har det inte lätt. Men han eller hon tvingas göra det lätt för sig. Tiden för besöket är ju maximerad till 15 minuter eller en halv timme och man skall bara ta sig an en krämpa åt gången. Jag föreställer mig att risken för en felmedicinering kan bli betydande.

Min hustru liksom jag har sedan vi bosatte oss i Söderhamn haft bra husläkare, men för drygt något år sedan började han trappa ned verksamheten och gick sedan i pension. Det var inte alls bra eftersom vår läkare dittills var rutinerad, säker och kände till våra svårigheter.

Våra krämpor, de gamla och nya, kom tätt på varandra och vårdcentralen hittade uppenbarligen ingen läkare för fast anställning. I stället anvisades vi ideligen ny läkare. När jag sedan råkade ut för en ung läkare som helt underkände mina mediciner mot smärta, som vi kommit fram till efter långt utredande och många försök med andra mediciner fick vi båda nog och bytte vårdcentral. Sedan fungerar medicineringen igen. Vår tidigare läkare var nog inte alls ansvarslös, så som den unga läkaren påstod. Det preparat jag uppenbarligen behövde sade hon sig enbart skriva ut till cancerpatienter. Hon hade enbart Alvedon att erbjuda, något vi provat i alla varianter och funnit verkningslöst i mitt fall.

Så får vi då ny regering och alltså ny sjukvårdsminister, Gabriel Wikström (S). Han försöker omgående avskaffa lagen om valfrihet (LOV), men saknar kunskaper om hur det skall gå till. Han, och därmed regeringen, får omedelbart bakläxa med nedgörande kritik av Lagrådet. Åtgärden saknade väsentlig beredning och var ofullständigt remissbehandlad.

Wikström tog tillbaka förslaget, med lovade att det snarast skulle återkomma. Makten är förstås viktig för Wikström liksom för vänstern i övrigt. Här har Wikström garanterat stöd av Jonas Sjöstedt (V). Tag ifrån medborgarna all makt och ge den till kommunpolitikerna. Medborgarna skall bara beredas lite makt vart fjärde år. Sjöstedt, som gammal kommunist tycker väl att även det är för mycket?

Jag har inget förtroende för kommunpolitikerna så: Tack gode Gud denna gång för att SD finns i Riksdagen, de lär väl inte gå med på att avskaffa vårdvalet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar