SOM-institutet har just kommit med en forskarantologi, Mittfåra och marginal. Den är förstås intressant.
Nästan 9 av 10 svenskar tycker att livet är meningsfullt. De flesta är kvinnor, de som har en kärleksrelation, yngre människor och högutbildade. Överraskad? Antagligen i alla fall Gudrun Schyman och andra i FI. Höginkomsttagare känner också mer glädje i sina liv än andra.Det hade Fredrik Reinfeldt räknat ut tidigare och delade ut jobbskatteavdragen. Lite finansiering behövdes och den fick den inte så stora, men ganska tysta gruppen gamla och därför vanligen sjuka stå för med den s.k. straffskatten.
Reglerna för alkoholinförsel blev liberalare för tjugo år sedan då Sverige gick med i EU. Svenskarnas drickande har ökat ganska rejält och sker oftare än förr. Jo jag minns också tiden då inköp skulle registreras i motboken, där tilldelningen reglerats efter inkomst, ålder och kön.
Kvinnor kunde inte inneha motbok om mannen i huset hade sådan. Ensamstående kvinnor fick mycket låg tilldelning. Något feministiskt initiativ hörde jag aldrig talas om, men de här reglerna slopades för femtio år sedan. Standarddrycken för folket var Renat brännvin till maten följt av Renat och sockerdricka. Unga damer blev väldigt glada av Svart vinbärsbrännvin och sockerdricka, det smakade ju nästan som saft. Det lär ha utnyttjats.
95 procent av svenskarna har idag en mobil, och många av dem är smarta. Telefonerna alltså. Yngre människor saknar ofta en fast telefon men har i mycket hög grad den smarta, som de verkar ständigt behöva. Som appar finns det man numera inte lär sig i skolan, och det är ju inte lite. Det gäller bara att hitta det när det behövs. Det är kanske därför yngre människor alltid och ofta oartigt pillar på sina smarta mobiler. Så formulerar sig förstås inte SOM-institutet.
78 procent av oss oroar sig mer över främlingsfientlighet än över invandring till Sverige (49 procent). 61 procent oroar sig för flyktingströmmar. Till mina egna små funderingar i sammanhanget hör förundran över att de som uttrycker en önskan att även andra EU-stater borde välkomna flyktingar som Sverige, för att lätta trycket mot oss, genast kallas nazister eller åtminstone främlingsfientliga.
Många människor framstod nog också som nazister bara därför att de djupt uppskattade deras bekämpande av kommunisterna. Nazismens riktigt svåra brott mot mänskligheten blev inte kända för en bred allmänhet förrän i kriget allra sista slutskede. En bra bit in i 1945 då de vita bussarna togs emot i Sverige och de allierades bilder och information om förintelselägren började spridas.
Jag blev riktigt politiskt medveten första halvan av 40-talet, då det var gott om riktiga nazister i ett tyskockuperat Europa, men varken jag eller flertalet svenskar blev nazister. Hur utomordentligt korkade en del väljare är kan man kanske förstå av att kommunisterna omedelbart efter kriget fick ett markant högre antal röster. Man uppskattade att Ryssarna kämpat till det yttersta mot tyskarna d.v.s. nazisterna.
Det skulle dröja till 1948 och därefter innan en del väljare fattade galoppen. Att varken kommunism eller nazism var något att satsa på. Synd bara att demokrati skall vara så besvärligt och människorna i grunden så egoistiska.
Så har vi svenskarnas inställning till TV-reklamen. Sju av tio är negativa mot en tredjedel på 1990-talet. Själv är jag starkt kritisk och undviker numera vissa kanaler trots att de presenterar för mig attraktiva program. Så kan man faktiskt göra och t.ex. blogga i stället eller åtminstone läsa dagspressen, så att man någorlunda vet vad som händer och varför. Det går nog att visa kanalägarna att de går för långt i sina vinstkrav, jag tror de gör så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar