Kan vi förbjuda hat

Kan vi förbjuda hat mellan folkgrupper och nationer liksom krig?

Tyvärr finns det väldigt många grupper som kan bråka sinsemellan. Några exempel är religiösa grupper, politiska grupper, kvinnogrupper sinsemellan eller mot mansgrupper alternativt ”omvänt” o.s.v. i det oändliga. I 36 år var jag medlem i en herrklubb, en Lionsklubb för att vara exakt. Ett gammalt och av vissa omständigheter nödvändigt beslut sade att optimalt medlemsantal låg kring fyrtio medlemmar och att antalet inte fick överstiga femtio.

Vi och våra mer eller mindre äkta hälfter var mycket eniga om detta och klubben samlades en gång i månaden till beslutssammanträde följt av en trevlig supé med dryckjom, dryckesvisor och glam herrar emellan, samt ibland någon aktuell programpunkt eller ett kort föredrag. Två gånger per år anordnade vi Ladies Night och till jul fick damerna vara med på månadsmötet som åhörare och vid supén.

Men så kom ett par toffelhjältar med i klubben. Till en början gjorde det inte så mycket. Vi undersökte vad medlemmarna ville och det visade sig att om kvinnor skulle komma med i klubben, så skulle ett flertal män omedelbart lämna klubben, bara ett par med ”riviga” käringar sa sig vilja ha med damer vid månadsmötena.

Herrklubbar med ett populärt inarbetat internprogram och seder passande män skulle inte få finnas enligt ett par av damerna. Kvinnoklubbar kunde däremot tänkas. Kvinnorna visade sig vara mäktigare än männen. De infann sig helt enkelt vid aktiviteterna och kunde sedan inte i längden uteslutas från beslutsmötena.

Här i Söderhamn öppnade Lions klubb för kvinnliga medlemmar för ett drygt decennium sedan och dog en snabb död, vilket var beklagligt. Lions gör mycket gott och medlemmarna betalar själva alla administrativa kostnader, varför insamlade medel oavkortat går till hjälpbehövande.

För ett tag sedan fick Fredrik Reinfeldt den närmast idiotiska frågan: ”Är du feminist?” Reinfeldt svarade naturligtvis: ”Nej Moderat”, vilket ju inte hindrar att han värnar om det s.k. täcka könet. Andra partiledare har gått i fällan. Uttrycket förefaller mig mer och mer befängt alltefter att kvinnliga politiker framträder i skrift och i TV. De förefaller minst lika hårdkokta som många manliga politiker De är inte sällan så hårdhudade att de kan stå raka utan ryggrad har jag hört. Vem är maskulinist eller ska det vara maskulist?

Det finns absolut inget behov av vissa nya politiska partier, sådana som Miljöpartiet och Feministiskt initiativ t.ex. Värnet om miljön och allas rättigheter och skydd ingår i det vi kräver av alla politiker. Ändå tänker en hel del lägga sin röst på sådana från början enfrågepartier. Nu framställer sig övriga partier som mer feministiska än Feministiskt initiativ och mer miljöskyddande än Miljöpartiet.

Se på Miljöpartiets vurm för tusentals miljökvaddande vindkraftverk i den norrländska naturen, där de boende försöker överleva med hjälp av besöksnäring. Tyska turister kommer idag för att få se orörd och alltså oförstörd natur.

Snart har vi val och då skall man som medborgare ställa upp och avlämna sina röstsedlar. När man gör så har man också en skyldighet att ha bildat sig en uppfattning om vad de olika partierna vill och inte vill.

Eftersom jag inte hade tittat på dessa partiers program tidigare, utan bara följt dem i nyhetsflödet, så gick jag härom dagen in på deras hemsidor. Jag började med att titta på vad de står för när det gäller försvarspolitik. Det är ju just nu ett särskilt intressant politikområde eftersom Putin nyligen genomfört två överfall mot europeiska stater och tagit landområden.

Nu genomför han dessutom en destabilisering av Ukraina med trupp som inte visar flagg och vapenleveranser till den aggressiva ryska minoriteten (17 %) i landet, vapen som används. Bl.a. har dessa vapen använts till att skjuta ned regeringssidans flygplan och helikoptrar. Stridsvagnar har också slagits ut, allt visande att kvalificerade vapen smugglats in från Ryssland och att Putin är en grov brottsling, skyldig till många människors död.

Jag går in på Miljöpartiets hemsida, där får jag se och höra miljöpartiets två språkrör. En klart löjlig benämning för partiledare, men antagligen skall den annonsera att alla bestämmer allt i partiet? De två trampar sig fram på var sin cykel genom (film-)livet. Ingen skall försöka inbilla mig att de två klarar sina transporter hit och dit med varsin cykel. Gustav Fridolin har en relativt miljövänlig bil, det vet jag. Det är ingen bil en ”normalpensionär” har råd med, men han har ju sitt av politiker satta mycket frikostiga politikerarvode.

”Miljöpartiet de gröna värnar om den militära alliansfriheten och är därför mot anslutning till NATO. Sverige ska i sin säkerhetspolitik aktivt delta i uppbyggnaden av ett internationellt samarbete i frågor som rör nedrustning, ickevåldsfördrag och demilitariserade zoner”, läser jag.

Har man möjligen i Miljöpartiet inte förstått att Nato är en försvarsallians, avsedd att förhindra krig och om detta inte lyckas lämna hjälp mot den som börjar krig? Nato bildades efter andra världskriget, då ett kraftigt upprustat Ryssland fortsatte upprustningen, hotade omgivande stater och tvingade på dem det kommunistiska systemet.

Ryssarna påtvingade sina randstater, som de sedan kriget höll ockuperade, sitt kommunistiska system och Warszawapakten. Ett system dessa stater tvingades behålla tills Sovjetunionens och kommunismen bröt samman runt 1990, alltså i 45 år.

Situationen har under Putin till stor del återuppstått, även om Putin inte kan återinföra systemet fullt ut. Han kan lyckligtvis bara beklaga systemkollapsen och beteckna den som en geopolitisk katastrof, vilket han lyckligtvis är ganska ensam om bland staters ledare.

Vidare är det självklart att vi har ett krav att skurkstater som Ryssland skall nedrusta, så att även vi kan göra det. Ickevåldsfördrag är vi också självklart för, även om de historiskt har visat sig betydelselösa. Historien visar också att demilitariserade zoner ofta är bland de första som ockuperas i krig. Några ex: Rhenland, Danzig, Sveriges planer ”nyligen” att besätta det demilitariserade Åland, för att hindra att det hamnade i ryska händer.

I den förvirrade texten på hemsidan läser jag: ”För att kunna möta hoten mot vårt samhälle måste vi beredda och utveckla den nationella säkerhetspolitiken så att den bättre motsvarar framtidens kriser. Ingen nation kan hota sig till säkerhet eller kriga sig till fred.”

Kanske vet Miljöpartiets ledare mer än vi andra om framtidens kriser och att vi inte behöver ett bättre militärt försvar än det vi (egentligen inte) har. Miljöpartiet vill i dagsläget sänka försvarsanslaget!

Krig vill jag inte ha, men vad jag vet så följer alltid fred efter krig om inte för alltid så i alla fall för en tid och Sverige har historiskt många gånger krigat sig till fred, ofta t.ex. i krig mot Danmark. Kan detta vara okänt i Miljöpartiet?

Det finns många kloka talesätt. Ett av dem är: Om framtiden vet vi att vi inget vet. Det är också bra att vara förberedd på det som råkar hända. Krig är en stor sak och ibland, men långtifrån alltid, ses tecken på vad som kan komma. Problemen då det gäller krig hänger ihop med att upprustning av en försvarsmakt tar väldigt lång tid. Många år om man inte redan har en i alla delar fungerande mindre försvarsmakt.

Sverige saknar idag väsentliga delar till sin s.k. försvarsmakt och det så viktiga civilförsvaret kan man säga saknas helt. Det som finns täcker möjligen behoven i fred. Ja, jag hör din reservation och det är riktigt. Det militära försvaret vid ofred i vår omedelbara närhet saknas också och många krig har kommit som en överraskning, eller nära nog utan förvarning.

Så kommer garden mot Feministiskt initiativ: ”Mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt och globalt problem. Våldtäkt blir också ett allt vanligare vapen i väpnade konflikter. Fredsarbete och internationella insatser måste ha kunskap och resurser att säkerställa kvinnors säkerhet.”

Våldtäkt har alltid följt i krigs spår. Under andra världskriget sanktionerades de dessutom av ryssarna, då den i Ryssland ”berömda” skribenten Ilja Ehrenburg i rysk press uppmanade soldaterna att våldta tyska kvinnor då man gick in i Ost-Preussen. Frågan är om inte detta rent av försenade ryssarnas framryckning en del. Hur som helst så kom det för de ryska soldaterna att gälla allt av kvinnligt kön även barn och gamlingar.

Jag har i min blogg försökt få folk att förstå hur fasansfulla krig är och att vi därför bör kunna hålla det ifrån oss med ett tillräckligt starkt försvar. Ett par exempel ger jag här: Tyskarna återtog i Baltikum en by som ryssarna erövrat. De hittade en många gånger våldtagen kvinna uppspikad på en ladugårdsdörr varpå de snabbt lyckades få dit några korrespondenter från neutrala stater. Jag minns än idag när jag läste artikeln.

Den sovjetiske löjtnanten Vladimir Gelfand har skrivit Tysk dagbok 1945-46. En sovjetisk officers anteckningar. Den utgavs postumt och i Sverige 2006 och innehåller dagboksanteckningar från krigets slutskede 13 januari – och senare under ockupationen 1945-46. Ett par citat:

… I förrgår stred en kvinnobataljon på den vänstra flanken. Den krossades fullständigt och de tillfångatagna tyskorna förklarade att de hämnades sina män som stupat vid fronten. Jag vet inte vad man gjort med dem, men man borde avrätta uslingarna utan förbarmande. Våra soldater föreslår att dessa kvinnliga skurkar borde spetsas genom könsorganen, men jag tycker att de helt enkelt skall likvideras. …Kvinnor tjänstgjorde i krigets slutskede som reguljära frontsoldater för vilka krigets lagar, okända för ryssar, skulle gälla.

… Hos fienden syns inga kvinnor till sedan man stuckit en påle i kroppen på en av dem och skickat henne naken tillbaka till den tyska sidan. … Det finns mer i den där boken som jag inte anser mig kunna citera i min blogg. Betänk särskilt att mannen som skrivit dagboken var officer (löjtnant) och inte menig soldat och analfabet.

För att inte mota bort de väljare som ändå vill ha ett försvar, så avslutar partiet så här: ”Militära insatser kan dock rättfärdigas då förebyggande åtgärder misslyckats och det är det enda medlet att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna och lidande. En förutsättning är att det sker i självförsvar eller med FN-mandat.” Att detta kräver en väl utrustad och övad  försvarsmakt lyckas man bortse ifrån.

Feministiskt initiativ sammanfattar i fyra punkter:

•  Förändra det globala säkerhetspolitiska begreppet så att också det strukturella våld som riktas mot kvinnor i vardagen innefattas.

•  Demontera den traditionella säkerhetspolitiken och i stället fokusera på begrepp som hållbar fred, kroppslig integritet, frihet att agera samt kvinnors, mäns och transpersoners rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla faser och rum.

•  Nationellt och internationellt verka för konfliktlösning på icke-militär grund.

•  Nolltolerans för alla former av sexuellt utnyttjande på FN-missionerna måste tillämpas.

De två första punkterna visar att man inget förstått av det som är säkerhetspolitik. Både våld mot kvinnor och innehållet i andra punkten är viktiga, men skall givetvis inte ersätta det man idag innefattar i begreppet säkerhetspolitik. Lika angeläget som kvinnors säkerhet är allas säkerhet och värda att särskilt nämna är t.ex. även barn, gamla sjuka oavsett de är män eller kvinnor.

Att föreslå demontering av det vi idag menar med säkerhetspolitik är bara löjligt, helknäppt eller vad man vill i den stilen. Tvister mellan stater finns och kommer att finnas allt framgent och de får fruktansvärda konsekvenser för enskilda människor av alla slag. Alla våra partier verkar för konfliktlösning på i första hand icke-militär grund liksom nolltolerans vad gäller sexuellt utnyttjande.

Den traditionella säkerhetspolitiken är patriarkal, skriver FI och historiskt är den det utan tvekan så. Men krigiska fruntimmer saknas ingalunda. Jeanne d’Arc, Margaret Thatcher, Karin Enström, vår försvarsminister och historiskt många drottningar och numera finns inom svensk försvarsmakt åtskilliga kvinnor även i höga befattningar.

FI leds av Gudrun Schyman, under sin storhetstid som politiker en av generalissimus Stalins, sedermera Mao Tse-tungs och om jag minns rätt Pol Pots främsta anhängare i Sverige. Mer krigiska och vidriga brottslingar mot mänskliga rättigheter har jag svårt att tänka mig, men de här glömde Medelsvensson snabbt, liksom Gudrun själv.

Numera härjar Putin så gott som fritt och EU har inget verkningsfullt att sätta emot, sedan man gjort sig beroende av rysk gas och USA ledsnat på interna europeiska bråk. EU:s militära förmåga är tyvärr nära försumbar, så som FI önskar.

Jag saknar ett parti i rikspolitiken som något lite värnar om riktigt gamla och sjuka. Att gång på gång införa jobbskatteavdragen var enkelt trots konsekvenserna, men att omedelbart slopa de särskilda straffskatterna för gamla och sjuka möter hinder t.o.m. hos Socialdemokraterna har vi just fått veta. De som förr talade så varmt om solidaritet. Inte ens under kommande valperiod anser de sig kunna helt avskaffa straffskatten för gamla och sjuka. . Var FI och Miljöpartiet kommer att stå i frågan är det nog ingen som idag vet.

Gamla och sjuka verkar idag inte intressanta för något etablerat parti. Ordet för dagen är EGOISM.