Bara bekymmer

Våra bekymmer är många och oändliga. Det är nog många av oss egentligen ganska medvetna om. Utan att ännu ha givit några konkreta exempel och sannolikt utan nämnvärda protester kan jag nog påstå att de ofta emanerar från politiker, våra egna eller andras. Politiker av alla slag, stora och små liksom av alla kulörer.

De som till för en tid sedan tillsammans med media, lobby, föreningsfolk, investerare och parasiter samlades i Almedalen för att påverka varandra eller bara synas. Eller de stora elefanterna, som inte återfinns i Almedalen, utan ute i stora världen. De som sysslar med sina religionskrig och gränstvister eller ryssarna som vill bestämma över 46 miljoner Ukrainare med lång erfarenhet av rysk överhöghet.

Ukrainarna har knappast glömt 1932-1933, då den ryska kommunistregimen med berått mod lät 3 – 10 miljoner ukrainska bönder (kulaker) svälta ihjäl. Exakt hur många vet man inte och ryssarnas alternativ till svältdöd på plats var vanligen svältdöden under hårt arbete i ett Gulagläger.

Det där är nog ganska väl känt, men hur skall det bli när man i dagarna får veta att cirka 60 procent av de unga svenskarna inte läser någon morgontidning. De verkar tro att de håller sig à jour med en smart telefon och facebook. Det tror inte jag. Många av dessa yngre människor tror sig dessutom vara så informerade och välutbildade att de kan välja rätt vid politiska val. De kan ju  inte, precis som lärarna, skilja på de och dem.

Riksdagsval bland så fånigt många partier som vi håller oss med i Sverige är egentligen svårare än vad de flesta väljare tror. Med partier som kan poppa upp på ett enda från början diffust ställningstagande, där ställning till egentligen svåra frågor sedan tas under kommande fyraåriga valperioder. Partiets väljare kan då naturligtvis upptäcka att de gjort ett felval, men det tror jag inte flertalet gör. Många läser ju inte tidningar.

Jag redovisar här några tidningsrubriker från den senaste tiden och utvecklar mina synpunkter lite närmare.

Lärare saknas för MP:s löfte (SvD 2/7)

I Almedalen försökte Miljöpartiet profilera sig som det nya skolpartiet.  Gustav Fridolin, som jag ser som en ung spoling, har i flera debatter tidigare refererat till en kort anställning han haft vid en folkhögskola. Han tror uppenbarligen att detta ger särskild kompetens i skolfrågor. Det gör det naturligtvis inte.

Miljöpartiet menar att de skall fixa 10 000 nya medarbetare i skolan. Av dessa skall 600 vara speciallärare och 6 000 nyrekryterade eller vidareutbildade förskollärare. Lärarförbundet liksom skolforskare menar att alla förslag om fler lärare saknar verklighetsförankring eftersom det inte finns några lärare att tillgå.

Statistiska centralbyrån, SCB, har nyligen meddelat att det år 2020 kommer att saknas 43 000 lärare. Lärarförbundet har med siffror från Arbetsförmedlingen visat att det i april i år fanns 344 arbetslösa lärare, medan det fanns 8 200 lediga lärartjänster.

Flera forskare, liksom Lärarförbundet har precis som jag konstaterat att MP:s löfte inför valet är ogenomförbart och att detta lätt konstateras. Värre är att skolan kvaddades fullständigt av socialdemokraterna redan under 1960-1980-talen, då jag under fyra valperioder var v.ordf. och opponent i skolstyrelsen i Haninge. Jag hade bara att följa och konstatera förfallet. I sökrutan uppe till vänster kan du skriva skolan, så får du upp mina gamla essäer i bloggen om den.

Men MP är bara värst i flummigt vallöfte, övriga i både de rödgröna och alliansen kommer också med ogenomförbara löften om än inte lika vilda. Bara SD lovar inte mer än de kan hålla.

Den bistra sanningen är att bara ett fåtal behöriga ”studenter” går till lärarhögskolorna som har det väldigt svårt med rekryteringen.

Fi:s kalkyl kritiseras (SvD 3/7)

Kritiken gäller i första hand det faktum att man inte presenterat någon fyllig kalkyl över hur alla reformer skall finansieras. Däremot säger man att man vill ha en utfasning av jobbskatteavdraget för inkomster över 30 000 kr, vilket jag uppfattar som ett bra förslag.

Man vill också kapa försvarsanslaget med 10 miljarder kronor under en tid kortare än 10 år, vilket jag uppfattar som fullständigt ansvarslöst. Det är fullständigt klart att man här har fullständigt glömt det senaste världskriget och att man kan peka på flera krig och krigshot i Europa just nu.

I EU-parlamentet kan Fi kanske göra en viss nytta, men i riksdagen skulle de bara kunna tänkas bli till besvär. Ännu värre besvär än Miljöpartiet och det vill inte säga små besvär.

Min mormor hade en lösning (SvD 24/6)

Israels och Palestinska myndighetens presidenter liksom patriarken Bartholomeus har träffat påven i Rom på inbjudan av denne. De hade en hel del att diskutera och många problem att försöka lösa. Jag skulle tro att de prioriterat problemet Jerusalem, d.v.s. det faktum att Jerusalem liksom flera specifika platser i staden är heliga för tre religioner och ännu fler religiösa riktningar inom dessa.

Alla bevakar svartsjukt sina områden och ingen får gå över de gränser som alla drar upp i staden och i förekommande fall inom byggnader. Judarna tilldelades en gång av araberna en liten plats vid västra muren intill tempelberget. Där på tempelberget ligger nu de islamiska helgedomarna Klippdomen och al Aqsamoskèn, men förr låg här israeliternas tempel. För båda, men också för många kristna är detta världens medelpunkt.

Ariel Sharon hade en gång fräckheten att sedan judarna erövrat Jerusalem gå in på området, vilket utlöste en Intifada, med många dödsoffer som följd.

Min mormor hade en lösning, en liten uppsats av Amos Oz i SvD, visar hur det skulle kunna vara. Hans mormor menade att kristna tror att Messias redan har fötts till jorden och att han kommer att återkomma i framtiden, medan judar tror att Messias inte har kommit än, men att han kommer i framtiden.

Varför inte bara vänta och se? Säger Messias att han är glad att se oss igen, eller att han är glad att se oss för första gången? I ena fallet får judarna be de kristna om ursäkt, i det andra fallet blir det de kristna som får be om ursäkt.

Amos Oz fortsätter: I stort sett tycker jag att min mormors lösning fungerar för att avgöra frågan om Jerusalems heliga platser. Låt alla be till sin Gud på sitt sätt. Låt oss se till att inga flaggor sätts ned någonstans för att markera ägandeskap av de heliga platserna. I slutändan kan bara Messias berätta för oss om de tillhör de kristna, muslimerna eller judarna.

Amos Oz föddes i Jerusalem 1939 och förekommer i spekulationerna om kommande nobelpristagare i litteratur. En sådan storhet som Simon Sebag Montefiore hämtar kunskaper från hans skrifter. Sök gärna med ordet Jerusalem uppe till vänster i min startsida, så hittar du många av mina essäer om problemet Palestina, millennier gammalt.

Majoritet mot svensk vapenexport (SvD 26/6)

Amnesty är en bra och välbehövlig organisation, som finns i de flesta demokratiska länder. Ipsos har emellertid för Amnestys räkning frågat folk om de är emot att Sverige skall tillåta vapenexport till andra länder? 52 procent av de tillfrågade visade sig vara emot och 33 procent för denna export. Frågeställningen är så enkel att den kan besvaras utan minsta tanke det vill säga alla och resultatet blir som det blir d.v.s. som frågeställaren vill.

Svensk försvarsindustri utvecklades med god fart dels under andra världskriget, när vi inte kunde importera vad vi behövde. Den blev så bra att den fortsatte utvecklas under kalla kriget, då ryssarna såg till att alla beväpnade sig som skydd mot dem. Ryssarna menar att allt land de en gång erövrat skall tillhöra Ryssland allt framgent. Detta på samma sätt som vissa islamister menar att allt de en gång erövrat skall vara islamiskt, t.ex. Balkan, norra Afrika, Spanien och Israel.

Sverige är ett av de länder som exporterar mest vapen per capita. Försvarsindustrin är en av de få industrigrenar i Sverige som inte har avvecklats eller flyttat utomlands. En orsak är att tillräckligt många politiker hittills insett att Sverige måste kunna tillverka vapen för eget bruk. Det är bara så att försvarsindustrin måste kunna exportera för att kunna existera. Teleindustrin, som är så viktig för försvaret finns också kvar i Sverige i nödvändig omfattning, medan själva tillverkningen i huvudsak flyttat ut.

Sverige behöver också exportera försvarsmateriel som ger landet bra inkomster i hårdvaluta. Säljer inte Sverige försvarsmateriel, som ger bra inkomster så säljer andra länder det i stället. Ryssarna säljer gärna bra krigsmateriel, detta dessutom gärna till stater och organisationer som Sverige absolut inte skulle sälja till. Exempelvis levererar Ryssland stridflygplan till Assadsidan i Syrien för att ta ett exempel. Skulle Sverige sluta sälja till godkända stater skulle bara andra, mindre nogaräknande länder tjäna på det. Sådan är den krassa verkligheten.

Landets pensionärer blir 1,8 miljarder fattigare under 2014 (SvD 13/6)

Jobbskatteavdragen har tveklöst gjort det mer lönsamt att arbeta och det blir ett värdefullt arv efter alliansen. Men att det skall gå ut över de pensionärer som absolut inte kan arbeta, på grund av ålderssvaghet eller sjukdomar är fruktansvärt orättvist. Själv är jag 87 år gammal och på många sätt dessutom sjuk. Sjukvården i Gävleborg verkar inte omfatta äldre pensionärer. Det ordineras bara nya mediciner att addera till dem som redan äts. Remisser till specialister sitter ofta långt inne, så att säga.

Nu har Statistiska centralbyrån tagit fram underlag som visar hur pensionärernas köpkraft utvecklas i år jämfört med 2013. Nettoinkomsten för pensionärer sjunker med 1,8 miljarder kronor. Detta är en struntsumma för riksdagens politiker, men det är mycket pengar för de fattigpensionärer som ökar i antal under Moderaternas egid.

Under Göran Perssons tid vid makten och i kartell med de borgerliga stals 280 miljarder kronor från pensionärernas pensionsfonder och Sverige klarade sig på så sätt lätt ur dåvarande ekonomiska kris. Göran Perssons mening var och är enligt uppgift att pengarna skall återbetalas. De 280 motsvarar idag mer än 700 miljarder kronor.

Moderaterna med lydpartier har inte en tanke på att nu, under bättre tider betala tillbaka någonting av detta, tvärt om, man fortsätter att skinna pensionärerna. Skattelättnaderna för valboskapen, de välbeställda med något slags jobb ger ju röster i val. Men väljarna har börjat inse vart det barkar, så röstetalet lär inte på långa vägar räcka till för fortsatt maktinnehav.

Det är bara så sorgligt att detta kan tänkas ge makt till knaspartier, om inte Socialdemokraterna kan bilda regering med något eller några av Alliansens partier och Alliansen upplöses. Tyvärr kan ett par småpartier i Alliansen t.o.m. missa riksdagsplats på grund av att samarbetet med M nu gått för långt. Vi har en spännande tid framför oss.

S vill förhandla om försvaret (SvD 28/6)

Om S bildar regering efter valet i höst, vill de inleda förhandlingar med de borgerliga partierna om försvaret. Det säger Peter Hultqvist (S), nu ordf. i försvarsutskottet och S talesman i försvarsfrågor. Peter Hultqvist tillhör tillsammans med t.ex. Allan Widman(Fp) den lilla grupp enskilda ledamöter i utskottet, som jag kan känna något förtroende för.

Hultqvist menar att det behövs en bred överenskommelse i riksdagen som tar ett mer seriöst ansvar för Sverige och han har så rätt. Trots Ukraina-krisen misslyckades försvarsberedningen att nå enighet över blockgränsen om hur försvaret skall finansieras och det var Moderaterna som inte ville inse att försvaret behövde mer än 1,1 miljarder i tillägg år 2018. S ville ge försvaret 2 miljarder, också det egentligen alldeles för lite.

Sedan mer än två decennier ligger försvarsanslaget totalt kvar på strax över 40 miljarder kronor. Redan då var anslaget alldeles för litet och vi hade ett försvar som på papperet var riktigt bra, men innehöll totalt oövade soldater. Samtidigt är det övade soldater som vet hur man gör och därmed har förmåga att hålla sig vid liv då man försvarar sig och landet i krig.

Mitt pensionsavtal sade att jag efter pensionering årligen skulle kompenseras för prishöjningar. Så, ganska precis till pensioneringen kom ett nytt pensionssystem. Mitt pensionsavtal har inte givit mig de utlovade priskompensationerna och ingen bryr sig. Det betyder att mitt gamla avtal inte innehålles och jag har pensionen obetydligt höjd sedan 1992. Försvaret har kompenserats på ungefär samma sätt för penningvärdets fall d.v.s. nära nog inte alls. Då skall man särskilt observera att penningvärdet föll drastiskt under 90-talet.

”Det har skett en förändring i omvärlden som varit rätt drastisk. Man måste vara lyhörd för att världen förändras,” säger Peter Hultqvist så klokt till SvD och påminner om starka försvarsministrar såsom Per Edvin Sköld (andra världskriget) och Sven Andersson (kalla kriget). Det är bara det att om vi skall klara oss någorlunda i framtiden, så måste försvarsmakten vara i sådant tillstånd att godtagbar upprustning  kan utföras inom rimlig tid, då lyhördheten ger utslag. Den tiden blir aldrig särskilt lång.

Försvaret behöver ett rejält tillskott nu.

Skifte på pessimisttronen (SvD 1/6)

”För en tids sedan var det den skenande tillväxten som skulle förstöra planeten. Nu är det i stället den låga tillväxten som vi skall vara rädda för, då den kommer att skapa ökade klyftor i samhället. Det är onekligen en intressant förskjutning vi ser i debattklimatet just nu.”

Min lilla invändning rör bara det faktum att klyftorna i samhället har ökat starkt under ganska lång tid och särskilt under de senaste 8 åren med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i landets ledning. I lokalpressen hittar jag också artiklar väl värda att kommentera.

Dystert besked för Lindestam (S-hamns-Kuriren, S-K; 24/6)

Stopp för vindkraftsutbildning (S-K 24/6)

Nya vindsnurror blir allt mer sällsynta (Ny Teknik 25/6)

Svindlande affärer (Insändare i S-K 8/7)

”Inget får inträffa, då brister allt” (S-K 8/7)

Stackars kommunalrådet Sven-Erik Lindestam i Söderhamn är besviken. Han har mot alla odds och råd från många håll fått kommunens politiker att satsa många miljoner på vindkraftsutbyggnad, som varken behövs eller blir av. Vindkraftsföretaget WPD:s vidlyftiga planer på en stor vindkraftspark vid Storjungfrun är nu lagda på is liksom så många andra vindkraftsprojekt.

Lindestam, liksom kommunfullmäktige i Söderhamn men framförallt alla Söderhamnsbor har all anledning att känna sig besvikna. Söderhamnsborna över omdömeslösa politiker i KF, som slösar bort skattemedel som behövs till annat på omöjliga projekt. Lindestam och en bunt KF-ledamöter därför att de slösar bort skattemedel som t.ex. behövs inom en tydligen bedrövlig äldreomsorg. Det visar t.ex. den sista artikeln enlig ovan med bild på en blåslagen 95-årig kvinna, som inte ville besvära äldreboendets personal, när hon behövde gå och kissa och ramlade. Hon visste ju hur överbelastade de var.

Enhetschefen på äldreboendet upplever att bemanningen är ett problem för personalen som känner sig otillräcklig, ”men vi sätter in extra personal när det verkligen behövs” (sic!). Katarina Hedberg (S), ordförande i omvårdnadsnämnden tycker det är tråkigt att sådant här händer och säger sig veta att bemanningen är låg och att det behövs pengar. ”Vi har begärt pengar från KF för att i alla fall förstärka natten med en person. ”Men det blev avslag”, säger hon.

Enhetschefen säger också att budgeten inte medger mer personal. Att det är Socialdemokraterna som tillsammans med Vänster- och Miljöpartiet som sätter budget tycker jag mig tvungen säga. Enhetschefen säger också enligt S-K: ”Huset är stort och vi har 90 boende. Vi kan inte garantera att ingen ramlar då” Jag undrar så vem som skulle kunna begära något sådant?

Lindestam är naturligtvis van att försöka prata sig ur alla klämmor, men här erkänner han enligt S-K och säger:”Vi tappar vår största industriinvestering, som hade gett pengar till kommunen och många arbetstillfällen. Det är naturligtvis jättetråkigt.” Om jag minns rätt fattade t.o.m. en del ledamöter i fullmäktige att investeringen var osäker då den togs och det sattes upp många varningsflaggor. Jag vet ingen neutral expert som inte under lång tid varnat för vindkraftssatsningar.

Lindestams stolthet, utbildningen av vindkraftstekniker vid stadens Centrum för lärande, CFL, klappar också ihop efter en kort tid, efter att ha genererat utgifter för både kommunen och staten. Marknaden för vindkraftstekniker blev snabbt mättad och vindkraftsutbyggnaden minskade 2013 med 23 procent, nära en fjärdedel.

Ny Teknik fortsätter att lågmält varna för vindkraftssatsningar, precis som Svenska Akademins experter men det är sannolikt inga källor Lindestam tar del av. Ny Teknik läses av teknologer i första hand, men Akademiens åsikter i ämnet har publicerats på många håll. Jag undrar om någon i KF läser dagstidningarna, i så fall antagligen bara en lokaltidning, som ibland faktiskt missar en del väsentlig information.

I Ny Teknik citeras f.ö. Daniel Kulin på Energimyndigheten som kommer med ett sedan flera år känt faktum. … Utbyggnaden bromsas av att Sverige har kapacitet att producera mer el än vad vi förbrukar. Elanvändningen sjunker dessutom. Det leder till lägre elpriser, vilket gör det mindre lockande att investera i nya snurror. …

Samtidigt efterlyser den fantastiske Lindestam enligt S-K en blocköverskridande överenskommelse om framtidens elförsörjning. Detta i ett läge då vi redan har en miljövänlig elproduktion för lång tid framöver och den tekniska utvecklingen mycket väl kan bli sådan att ett val nu skulle kunna visa fullständigt fel väg.

Artikeln Svindlande affärer är en insändare från Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Där gläder man sig åt att vindkraftsparken vid Storjungfrun nu inte blir av utan läggs på is. Man konstaterar att Sven-Erik Lindestam inte kan säga att han inte fått varningssignaler de senaste åren, något som jag är den förste att bekräfta. De stora vindkraftsbolag som finns är med få undantag på fallrepet eller går med stora förluster.

Flera kommuner i Gävleborg och några få andra ägare av energibolag bildade för några år sedan vindkraftsbolaget Samkraft. Söderhamn gick med via sitt kommunala bolag Söderhamn Nära. Samkraft var illa ute 2013 och behövde så där 113 miljoner kronor vid en nyemission. Därav 51,7 miljoner för att kunna återbetala ägarlånen. Fyra av de 13 energibolagen har sagt nej eller inte svarat, vilket får anses klokt handlat.

Uppgifterna här ovan är från S-K i december 2013. I insändaren Svindlande affärer får jag nya siffror för nuläget. Där sägs att Samkraft fortfarande är på obestånd och akut behöver få in 53 miljoner kronor. Man behöver också få in 40 miljoner genom en nyemission. Det sägs också att Söderhamns kommun har lovat att gå in med mer pengar till bolaget för att det inte skall hamna i likvidation.

Mina försök att via nätet få någon uppfattning om det ekonomiska tillståndet i bolaget Samkraft misslyckas. Jag hittar bara ett gammalt ”Nytt rekord för Samkraft”, då man för länge sedan fått lite vindkraft i drift och därmed ökat elproduktionen något och under länken Projekt uppgifter om ett par nedlagda projekt, däribland vindkraftsparken vid Vallvik. Däremot hittar jag på Söderhamns hemsida ”Handlingsprogram för utveckling av vindkraft 2009 - 2011”, det uppdaterades 2010-11-10.

Handlingsprogrammet utgör kommunens övergripande dokument för olika utvecklingsspår med inriktning mot vindkraft. Programmets syfte är att strukturera och tydliggöra kommunens arbete med att tillgodogöra sig den tillväxtpotential som vindkraften representerar. För att genomföra programmet sker arbete dels i projektform och dels inom flera förvaltningars befintliga ramar. Parallellt med handlingsprogrammet bedriver Söderhamns kommun även ett regionalt utvecklingsprojekt med inriktning mot vindkraft.

Handlingsprogrammet har inför 2011 förenklats och aktiviteternas detaljeringsgrad har

minskats och getts en mer generell formulering, läser jag. Man kan också se att Södra Norrlands utvecklingscentrum för vindkraftssupport skulle skapas i Söderhamn. Senare förenklat till Södra Norrlands vindkraftscentrum.

Det är hög tid att kommunen nu efter 5 år från start och efter förvaltning av de två nämnderna KUS och LA och eftersom programmet gällde tiden 2009 – 2011 redovisar resultatet öppet. Att den så stort upplagda utbildningen av vindkraftstekniker vid kommunens Centrum för lärande redan nu stoppas har vi sett i S-K, men allt det andra? Är Söderhamn fortfarande Södra Norrlands vindkraftscentrum? Vad har det kostat oss väljare/skattebetalare i statliga, kommunala och EU-medel, men framför allt vad har uträttats undrar jag?