Gamla inlägg blir aktuella på nytt.
Den här gången är rubriken i Söderhamns-Kuriren den 4 november Sista matleveransen. Som kommunalt fusk med statsbidrag, alternativt av oförstånd eller rent slarv har Söderhamns kommun rekvirerat statsbidrag till livsmedelsaffärer för utkörning av varor till åldringar i både centrala Söderhamn, i Trönö- och i Bergviksområdet. Bergvik är ett litet samhälle utanför Söderhamn där man i början av 90-talet bildade den ideellt sociala föreningen Guldkanten.
Har jag förstått det hela rätt så har kommunen här använt statsbidraget till att genom bidrag till Guldkanten finansiera distributionen av matvaror till hittills 28 hushåll. Av dessa visade det sig att bara 2 uppfyllde de statliga kraven för stöd till levererande livsmedelsaffär. I Bergvik fanns kanske ingen sådan butik och det hela sköttes av den ideella föreningen Guldkanten.
Ett statligt glesbygdsstöd enligt förordning om stöd till kommersiell service vanligen gällande dagligvaruföretag som levererar till sådana som inte själva kan ta sig till butiken, det vill säga gamla, sjuka och handikappade finns således. Det kan på vissa villkor sökas genom kommunerna, som också svarar för förmedlingen av bidraget, liksom kontrollen av att reglerna följs. Reglerna kan variera något mellan län och regioner.
En sådan regel, som tydligen gäller i Gävleborgs län är att avståndet till kunden är minst två kilometer. Bidraget är alltså ett stöd till glesbygdsföretag för att kunna skapa eller bibehålla service till vissa medborgare.
Något olyckligt har det kallats hemsändningsbidrag, vilket kanske bidragit till att kommunalrådet i Söderhamn tydligen trott (Tror?) att det gäller statsbidrag till service för våra gamla. Men allt stöd till gamla, äldreomsorg, är ett kommunalt ansvar, vilket kommunen skall planera, budgetera och genomföra.
I t.ex. Förordning (2000:284) om stöd till kommersiell service sägs det: Hemsändningsbidrag innebär att livsmedelsbutiker på landsbygden och i mindre orter kan söka stöd för att bekosta hemsändning av livsmedel till äldre och funktionshindrade. Stödet söks i efterskott hos kommunen som helt eller tillsammans med staten (understrykning här) bekostar hemsändning av livsmedel till hushåll. Syftet är att öka tillgängligheten på landsbygden för utsatta grupper.
I Söderhamn utnyttjade kommunen det här statliga bidraget till att bekosta äldreomsorg, för vilken kommunen helt skall ansvara. (Här gäller det kanske att vara tydlig, så att även kommunpolitiker och vissa tjänstemän förstår.) Gamla, kanske fattiga och sjuka kan naturligtvis plötsligt förlora förmågan att köpa och transportera hem mat. Jag undrar om Söderhamns kommun har beredskap för detta?
Den felaktiga bidragsanvändningen uppdagades inför allmänheten för ett drygt år sedan, då kommunen kanske förstod allvaret i länsstyrelsens uppmaningar att följa föreskrifterna för bidragets utnyttjande. Tydligen greps kommunalrådet av panik och ville till att börja med abrupt avbryta distributionen av matvaror till åldringar i kommunen.
Självklart blev det en sensationell nyhet i lokalpressen! Lika självklart kom övergången till ordning att bli något mjukare, bland annat med hjälp av leverantörerna av livsmedel, som inte ville se åldringarna bland sina kunder plötsligt bli utan matleveranser.
Kommunen har tydligen, med medgivande från länsstyrelsen, låtit detta fortgå till september i år, men i augusti meddelas plötsligt Guldkanten att det hela upphör en bit in i september. Kunderna, en del har svårt att ta till sig beskedet, men uppfattar tydligen läget vid sista matleveransen. (Källa: Söderhamns- Kuriren.)
Men jag börjar vänja mig. Söderhamn, liksom landstinget ligger ju vanligen sist eller i bottenligan vid alla möjliga sociala undersökningar som publiceras i media. Kanske trodde man inom kommunförvaltningen att bestämmelserna kunde kringgås, genom att Guldkanten bildade ett ideellt företag
Nu, mer än ett år efter dessa händelser övergår kommunen tydligen, och för åldringarna återigen plötsligt, från ”lösningen” i Bergvik till att följa de obligatoriska reglerna, och detta till de åldriga mottagarnas överraskning. Inte heller information är tydligen förvaltningens starka sida i Söderhamn. Åldringar är helt klart mer beroende av information och stöd än många andra, Söderhamn inte undantaget.
Jag hoppar direkt in en bit i ett gammalt blogginlägg, som jag publicerade den 25 oktober 2012,
det hade rubriken Söderhamns politiker under lågvattenmärket:
… Men åter till vårt lysande kommunalråd:
Den 23 sept. 2012 har jag här ett inlägg med rubriken Söderhamns kommunalråd svarar. Det handlar om att Söderhamn under lång tid oegentligt tagit ut statsbidrag från regeringens glesbygdsstöd för att finansiera sin äldreomsorg. Vi fortsatte trätan per e-post. Bl.a. skrev jag: Jag vore tacksam över att få veta om felaktigheterna med varuleveranserna till gamla och sjuka beror på eller kan misstänkas bero på okunnighet eller fusk med kommunens statsbidrag och om politiker eller tjänstemän bär ansvaret?
Svaret jag fick var betydligt artigare än det i insändaren, men ändå rent undanglidande svammel, där han justerar sig något litet. … Hemsändningen av varor är ett rent glesbygdsstöd. … Det har han således nu klart för sig. … Idag vore det bättre om det ersattes med ett stöd till gamla och sjuka men den frågan äger inte komunen. Det hade varit bra att behövande på detta sätt fått hem varor efter årsskiftet ges inte längre stöd till butiker som inte ligger i glesbygd. …
Den 23 sept. 2012 har jag här ett inlägg med rubriken Söderhamns kommunalråd svarar. Det handlar om att Söderhamn under lång tid oegentligt tagit ut statsbidrag från regeringens glesbygdsstöd för att finansiera sin äldreomsorg. Vi fortsatte trätan per e-post. Bl.a. skrev jag: Jag vore tacksam över att få veta om felaktigheterna med varuleveranserna till gamla och sjuka beror på eller kan misstänkas bero på okunnighet eller fusk med kommunens statsbidrag och om politiker eller tjänstemän bär ansvaret?
Svaret jag fick var betydligt artigare än det i insändaren, men ändå rent undanglidande svammel, där han justerar sig något litet. … Hemsändningen av varor är ett rent glesbygdsstöd. … Det har han således nu klart för sig. … Idag vore det bättre om det ersattes med ett stöd till gamla och sjuka men den frågan äger inte komunen. Det hade varit bra att behövande på detta sätt fått hem varor efter årsskiftet ges inte längre stöd till butiker som inte ligger i glesbygd. …
Floskeln ”den frågan äger inte kommunen” har jag hört många gånger. För tre, fyra decennier sedan blev den populär, särskilt bland vissa socialdemokratiska kommunpolitiker och betyder att ansvaret för frågan ligger hos någon annan. Antagligen tyckte de att uttrycket lät proffsigt. Här visar det bara att kommunalrådet inte förstått att ansvaret hundraprocentigt ligger på just kommunen, om avståndet mellan behövande kund och affär är mindre än eller lika med två kilometer.
Om vi t.v. bortser från kommunalrådets brister vad avser stavning och interpunktering, så har han en helt felaktig uppfattning. Hemsändning av varor till gamla sorterar under äldreomsorg, som är ett renodlat kommunalt ansvar alltsedan den s.k. ”Ädelreformen”, som infördes från och med 1992. Således för snart 22 år sedan och under den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister.
Landets kommuner tilldelades där det fulla ansvaret för service såsom omsorg och vård för äldre och handikappade. Delar av detta ansvar, som tidigare legat på landstingen lades samlat på respektive kommun. Till sådan omsorg hör exempelvis inköp av dagligvaror till dem som inte själva kan handla i affären.
Detta, som gällt under mycket lång tid hade uppenbarligen inte vårt enda kommunalråd i Söderhamn förstått för drygt ett år sedan och frågan är väl då också om berörda tjänstemän förstått? Kanske borde de tala mer med varandra? ”Vanliga” medborgare ute i samhället undrar, som vi vet, om tjänstemännen eller politikerna styr, trots att det finns en ganska klar ansvarsfördelning dem emellan.
I socialtjänstlagen infördes vid samma tillfälle skyldighet för kommuner att inrätta särskilda boendeformer för service och omsorg till människor med sådana behov.
Sjukvård däremot är ett landstingskommunalt ansvarsområde, men här är det inte fråga om sjukvård utan egentligen bara om att transportera hem varor till gamla, och vid behov dessutom verkställa inköpen.
Väldigt många gamla är för övrigt sjuka, men färdigbehandlade av landstingets läkare och försedda med många recept, vars varor de behöver få hemtransporterade. Själv har jag ett tjugotal olika mediciner. Det är vad gamla i det misskötta Gävleborgs landsting har att räkna med i form av vård, som inte är akut. Vidare … Det var efter samtal med länsstyrelsen som vi gemensamt kom fram till att vi måste följa förordningen mer strikt än den utvecklade praktis som rått ett antal år. … Kommunalrådet försöker alltså lägga ut någon sorts rökridå och tror kanske att jag är väldigt korkad? ”Gemensamt kom fram till!” Hur dumma tror kommunalrådet att medborgarna är? Länsstyrelsen, som skall bevaka att statliga förordningar följs ute i kommunerna, har påpekat att kommunen omedelbart måste följa en statlig förordning. Det är straffbart att medvetet göra annorlunda och kan vara s.k. bidragsfusk.
Egentligen borde nog länsstyrelsen ha anmält ärendet för åklagares förundersökning. Enligt Kuriren har länsstyrelsen för länge sedan anmodat kommunen att sluta använda dessa statsbidrag felaktigt och man ville kanske inte väcka uppmärksamhet om att det hela tydligen ändå fortsatt under lång tid. Om så är, så är det illa!
Kommunalrådet verkar således okunnigt om det mesta, men är det sannolikt inte.
”Praktis”, som kommunalrådet skriver bedömer jag inte kunna vara feltryck på tangenterna. Både t och s ligger alltför långt från x på tangentbordet
Ordet ”handling” använder kommunalrådet som om det skulle kunna betyda ”handla i affär”. Det betyder urkund eller handling i t.ex. teaterpjäs eller roman. Kommun med ett m godkänns inte heller. Sådant fick mig att via kommunens hemsida titta på kommunalrådets utbildning. Visserligen har vi många mycket kunniga autodidakter, t.ex. Vilhelm Moberg, Moa Martinsson och många andra. Hitler var mycket kunnig inom vitt skilda områden och många s.k. intellektuella yrken är av karaktären ”vidarestudier måste till under hela yrkesverksamma tiden”, men ändå, av nyfikenhet tittade jag. Där stod efter gymnasium, som numera inte säger någonting, – studier vid Uppsala universitet. Då undrar åtminstone jag – vad studerades och kanske – hur gick det? Det är förskräckande många som studerat år vid universitet utan något som helst resultat. Själv har jag bl.a. studerat två veckor vid George Washington University, utan att någonsin ha redovisat det i meritförteckning, eller cv, som man numera säger.
I vår skriftväxling hade jag mer än en gång ställt frågan huruvida kommunens felaktiga utnyttjande av statsbidrag berodde på medvetet fusk eller okunnighet, de enda två möjligheterna utan att få svar på frågan. För att få kommunalrådet att förstå allvaret bifogade jag till slut ett utdrag ur en rapport från ”Delegationen mot felaktiga utbetalningar” från mars 2007. Där framgår klart att … Det föreligger ett generellt ansvar för anställda i offentlig verksamhet att värna om att fel inte begås i handläggningen av varje enskilt ärende och att det hela regleras i förvaltningslagen (1986:223), vilken innehåller regler om rättssäkerhet, opartiskhet och enhetlig bedömning samt krav på effektivitet. I rättegångsbalken (1942:740 A) anges att en förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning anta att ett brott som hör hemma under allmänt åtal har förövats (RB 23 kap. 1 §). Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. En förundersökning kan således inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott.
Uppenbarligen oroades kommunalrådet för nu skrev han: … Tråkigt att du tolkar mitt tidigare svar som strunt, med det är ett faktum att vi nu framöver ska göra om och göra rätt … Frågan om varför vi varit för generösa när det gäller utbetalningen av bidrag har enligt mig tre beståndsdelar, bristande egenkontroll hos handlare, bristande tillsyn av kommunen och bristande tillsyn av länsstyrelsen. Så det är att betrakta som okunskap. Nu gör vi om och gör rätt. … Kommunalrådet kryper alltså nästan ända fram till korset.
Har kommunen varit för generös med bidrag, så gäller det med statsbidrag till sig själv, eller menar kommunalrådet att man tillhandahållit tjänsten utan behovsprövning? Svaret är fortfarande att se som struntprat, men han tar ”okunskap” i munnen och menar att butikerna, som inte har med kommunens uttag av statsbidrag att göra och länsstyrelsen är medskyldiga. Enligt uppgift i Kuriren hade länsstyrelsen för mycket länge sedan observerat och påtalat kommunens ”stöld” av statsbidrag. (Sedan har länsstyrelsen tydligen inte förrän nu observerat att kommunen fortsatte med oegentligheterna.) Svagt kan man tycka, men det är kommunen ensam, dess politiker eller tjänstemän eller både/och som jag enkelt uttryckt uppfattar som brottsliga. Så här okunniga bör de inte tillåtas vara. Bestämmelserna är glasklara. Minst två kilometer till närmaste affär, annars skall kommunen stå för bidraget till affären och indirekt de gamla. Skäms kommunalrådet, skäms!
Väldigt många gamla är för övrigt sjuka, men färdigbehandlade av landstingets läkare och försedda med många recept, vars varor de behöver få hemtransporterade. Själv har jag ett tjugotal olika mediciner. Det är vad gamla i det misskötta Gävleborgs landsting har att räkna med i form av vård, som inte är akut. Vidare … Det var efter samtal med länsstyrelsen som vi gemensamt kom fram till att vi måste följa förordningen mer strikt än den utvecklade praktis som rått ett antal år. … Kommunalrådet försöker alltså lägga ut någon sorts rökridå och tror kanske att jag är väldigt korkad? ”Gemensamt kom fram till!” Hur dumma tror kommunalrådet att medborgarna är? Länsstyrelsen, som skall bevaka att statliga förordningar följs ute i kommunerna, har påpekat att kommunen omedelbart måste följa en statlig förordning. Det är straffbart att medvetet göra annorlunda och kan vara s.k. bidragsfusk.
Egentligen borde nog länsstyrelsen ha anmält ärendet för åklagares förundersökning. Enligt Kuriren har länsstyrelsen för länge sedan anmodat kommunen att sluta använda dessa statsbidrag felaktigt och man ville kanske inte väcka uppmärksamhet om att det hela tydligen ändå fortsatt under lång tid. Om så är, så är det illa!
Kommunalrådet verkar således okunnigt om det mesta, men är det sannolikt inte.
”Praktis”, som kommunalrådet skriver bedömer jag inte kunna vara feltryck på tangenterna. Både t och s ligger alltför långt från x på tangentbordet
Ordet ”handling” använder kommunalrådet som om det skulle kunna betyda ”handla i affär”. Det betyder urkund eller handling i t.ex. teaterpjäs eller roman. Kommun med ett m godkänns inte heller. Sådant fick mig att via kommunens hemsida titta på kommunalrådets utbildning. Visserligen har vi många mycket kunniga autodidakter, t.ex. Vilhelm Moberg, Moa Martinsson och många andra. Hitler var mycket kunnig inom vitt skilda områden och många s.k. intellektuella yrken är av karaktären ”vidarestudier måste till under hela yrkesverksamma tiden”, men ändå, av nyfikenhet tittade jag. Där stod efter gymnasium, som numera inte säger någonting, – studier vid Uppsala universitet. Då undrar åtminstone jag – vad studerades och kanske – hur gick det? Det är förskräckande många som studerat år vid universitet utan något som helst resultat. Själv har jag bl.a. studerat två veckor vid George Washington University, utan att någonsin ha redovisat det i meritförteckning, eller cv, som man numera säger.
I vår skriftväxling hade jag mer än en gång ställt frågan huruvida kommunens felaktiga utnyttjande av statsbidrag berodde på medvetet fusk eller okunnighet, de enda två möjligheterna utan att få svar på frågan. För att få kommunalrådet att förstå allvaret bifogade jag till slut ett utdrag ur en rapport från ”Delegationen mot felaktiga utbetalningar” från mars 2007. Där framgår klart att … Det föreligger ett generellt ansvar för anställda i offentlig verksamhet att värna om att fel inte begås i handläggningen av varje enskilt ärende och att det hela regleras i förvaltningslagen (1986:223), vilken innehåller regler om rättssäkerhet, opartiskhet och enhetlig bedömning samt krav på effektivitet. I rättegångsbalken (1942:740 A) anges att en förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning anta att ett brott som hör hemma under allmänt åtal har förövats (RB 23 kap. 1 §). Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. En förundersökning kan således inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott.
Uppenbarligen oroades kommunalrådet för nu skrev han: … Tråkigt att du tolkar mitt tidigare svar som strunt, med det är ett faktum att vi nu framöver ska göra om och göra rätt … Frågan om varför vi varit för generösa när det gäller utbetalningen av bidrag har enligt mig tre beståndsdelar, bristande egenkontroll hos handlare, bristande tillsyn av kommunen och bristande tillsyn av länsstyrelsen. Så det är att betrakta som okunskap. Nu gör vi om och gör rätt. … Kommunalrådet kryper alltså nästan ända fram till korset.
Har kommunen varit för generös med bidrag, så gäller det med statsbidrag till sig själv, eller menar kommunalrådet att man tillhandahållit tjänsten utan behovsprövning? Svaret är fortfarande att se som struntprat, men han tar ”okunskap” i munnen och menar att butikerna, som inte har med kommunens uttag av statsbidrag att göra och länsstyrelsen är medskyldiga. Enligt uppgift i Kuriren hade länsstyrelsen för mycket länge sedan observerat och påtalat kommunens ”stöld” av statsbidrag. (Sedan har länsstyrelsen tydligen inte förrän nu observerat att kommunen fortsatte med oegentligheterna.) Svagt kan man tycka, men det är kommunen ensam, dess politiker eller tjänstemän eller både/och som jag enkelt uttryckt uppfattar som brottsliga. Så här okunniga bör de inte tillåtas vara. Bestämmelserna är glasklara. Minst två kilometer till närmaste affär, annars skall kommunen stå för bidraget till affären och indirekt de gamla. Skäms kommunalrådet, skäms!
I det här inlägget vill jag tillägga: I den kommun vi flyttade från för nio år sedan (Haninge) besöks alla åldringar tre gånger, då de fyllt 75, 80 och 85 år av kommunens biståndshandläggare. Bland annat kontrollerar de vilka hjälpmedel åldringarna kan tänkas behöva och de levereras sedan så att säga med automatik (t.ex. rollatorer).
Min hustru, Birgit (83 år), som kan ta sig fram med hjälp av sina två egenhändigt anskaffade rollatorer (en inne och en ute), har aldrig fått något besök från biståndshandläggare i Söderhamn. Kommunalskatten i Söderhamn är 1,88 kronor högre än i Haninge och 1,04 kronor högre än snittet i riket. Kring det kan man fundera litet, särskilt som det inte verkar så lätt att få hjälp från hemtjänsten i Söderhamn, något vi hittills inte begärt.
Men i Söderhamn får alla barn från 7 år och upp till 19 år ett busskort gratis av kommunen. Kortet gäller dygnet runt, året runt, natt och dag och över hela kommunen. Jag vet inte om det finns någon annan kommun som prioriterar användningen av kommunalskatten på det sättet?
Jag misstänker tyvärr att kommunalrådet fortfarande tror att staten i stället för kommunen kan tillhandahålla bidrag till kommunernas åldringshjälp. Kanske kan kommunjuristen, som verkar veta vad som gäller, tala kommunalrådet till rätta, om nu kommunalrådet kan ta till sig informationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar