lördag 9 november 2013

FRA och försvarsutskottet

Den 7 november besökte försvarsutskottet FRA för att ställa frågor.
Jag hoppas att samtliga utskottets besökare, liksom alla andra hade att skriva på en försäkran att inte till obehörig röja något av vad de ser eller hör inom området! Det var vad jag fick göra varje gång jag i tjänsten passerade vaktlokalen vid FRA:s grindar, alltid i hemligt ärende och ibland på begäran från FRA.

Att jag i mitt arbete var betrodd att kvittera handlingar av utomordentlig betydelse för rikets försvar (vanligen kallade kvalificerat hemliga eller slangartat kvalhemliga) och handlägga sådana ärenden påverkade inte detta. Innan jag och mina medarbetare anställdes gjordes en noggrann personundersökning, där Säpo yttrade sig och jag skrev på en försäkran att inte röja något med sekretess av vad jag fick se, höra eller gjorde. Personundersökningen utfördes sedan återigen med visst mellanrum under anställningstiden.

I något tidigare inlägg har jag beskrivit hur jag en gång absolut ville anställa en mycket duktig ingenjör, som då arbetade vid Decca radar, men fick nej från Säpo. Hur jag på ren envishet fick fram orsaken. Han var svensk medborgare, men hade kommit till Sverige vid ett års ålder tillsammans med sin familj och som flykting från Estland.

Om jag minns rätt var det hans mormor som fanns kvar i Estland och sådant utnyttjades gärna av ryssarna för att med hot pressa fram hemliga uppgifter. Han kunde alltså inte anställas. Anställda vid FRA är naturligtvis undersökta och övervakade på samma sätt som vid min f.d. arbetsplats.

Riksdagens och dess utskotts ledamöter utsätts inte för någon liknande personundersökning. Utskottsledamöterna utses av sina respektive partier. Mitt intryck blir att detta då sker på väldigt underliga kriterier. Ett exempel kan vara den nyinvalda kvinnan (M), som själv kommenterade sitt inval i försvarsutskottet med: ”Jag hade önskat mig ?-utskottet (har tyvärr glömt vilket hon önskade sig), men försvarsutskottet kan bli intressant, jag vet ju ingenting om försvar.” Inte ordagrant återgivet, sådant minne har jag inte.

Den som värnar om rikets försvar och tittar på vilka som sitter i försvarsutskottet, ställer sig numera nog vanligen väldigt undrande över vilka kriterier som används då partierna utser sina kandidater till utskottet.

I onsdags såg jag i SvD att försvarsutskottet vid besök på FRA skulle kräva svar på ett antal frågor och exempel gavs. Man ville veta vilka kontakter FRA har med utländska säkerhetstjänster och hur dessa kontakter går till i praktiken? Har FRA avlyssnat svenska politiker och lämnat över uppgifterna och är FRA medveten om någon pågående avlyssning av svenska politiker?

En annan fråga var om FRA anser att det skulle skada svenska intressen om myndigheten fråntas möjligheten att utbyta information med sina motsvarigheter utomlands? Svaret är: Självklart! Men det vill kanske inte FRA avge. Det tredje frågeexemplet var: ”De flesta av oss är helt överens om att vi skall ha en stark och välfungerande signalspaning med sikte på att bekämpa kriminalitet och brottslighet är en sak. Men hur har detta internationellt tagit sådana proportioner att det inkluderar affärsmän, statsöverhuvuden och vanliga medborgare?

I utskottet tror man kanske då att affärsmän alltid är oförvitliga och aldrig sysslar med brottslig verksamhet? Att Stalin och Hitler var Guds bästa barn och Willy Brandts närmaste medarbetare, Guillaume, inte kunde vara inplanterad DDR-spion. Willy Brandt avgick 1974, därför att han litat på en toppspion. Man kan också undra vilka som blir kvar om man undantar vanliga medborgare och hur man känner igen sådana?

Alla frågorna ser jag som urbota korkade och dessutom klara bevis på att det i utskottet finns en majoritet som helt enkelt inte alls förstår vad utskottet kan syssla med. Jag är klart medveten om att det i utskottet finns minst en ledamot som förstått detta och jag antar att övriga ledamöter varnats för att ställa dessa frågor på detta ”korkade” sätt. Det måste ju i vida kretsar väcka rent löje. Eller har jag kanske fel? Är svenskarna numera så okunniga om vad som hänt och händer ute i världen och hur man på alla håll försöker skydda sig?

Det är ju faktiskt mer än femtio år sedan svenskar började tappa information om vårt försvar och hur vår säkerhet behövde och skulle försvaras. Värnpliktskullarna liksom utbildningstiden minskade mer och mer liksom repetitionsövningarna i stora förband.

FRA kan självklart inte klart svara på frågorna, då de är sekretessbelagda. Men det förstår kanske inte yngre medborgare, som inte växt upp med ”en svensk tiger”, studerat säkerhetspolitik eller arbetat med militär sekretess.

När regeringen skall förordna högste chef för en myndighet av FRA:s karaktär gäller det att hitta någon med rätt kompetens (alltså en tjänstehen) som har att ta självständiga beslut. Men som också anses alldeles särskilt pålitlig. Någon som är beredd att omedelbart avgå om något skulle gå snett då regeringen skall kunna förklara sig icke informerad. Någon som förstår att åka slalom utefter en bana markerad med gränsstolpar mellan lag och laglöshet. Det är skönt att bo i ett land där man kan skriva sådant i sin blogg utan att hamna i straffarbetsläger för resten av livet.

I torsdags, besöksdagen skriver SvD lite om vad utskottsledamöter svarat på frågor: ”Jag tycker att frågorna är berättigade att ställas. Det är vårt uppdrag som folkvalda att ställa alla frågor som är relevanta”, säger Kds ledamot, Mikael Oskarsson. Relevant är kanske ett svårt ord? ”Finns det minsta misstanke, så måste vi ta reda på hur det är”, säger Vänsterpartiets Torbjörn Björlund. ”Vad har FRA för roll internationellt”, undrar också Björlund, som tydligen har svårt att föreställa sig detta. Miljöpartiets Peter Rådberg vill bl.a. veta om FRA byter till sig uppgifter om svenska medborgare, som man själv inte har rätt att bedriva spaning mot.

I fredagens tidning och alltså dagen efter besöket är rubriken i SvD ”Inga svar om FRA-avlyssning.” Cecilia Widegren (M), utskottets vice ordförande, säger att det var två timmar med framförallt en genomgång av vilka lagar och regler som omgärdar spaningen på datakommunikation via kabel. Widegren känner sig trygg med de kontrollmekanismer som finns. ”Och skulle eventuella brister uppstå, så ska det självklart åtgärdas”, säger hon. Ha, säger jag!

Peter Rådberg (MP) konstaterar att FRA säger sig följa lagen, men att det fanns frågor som lämnades obesvarade. En del undantag i lagen som jag ville ha svar kring fick jag egentligen inte”, säger han. Folkpartiets Allan Vidman, en ledamot med viss kompetens uppger att besöket framförallt gav bekräftelse på sådant han redan förstått.

Fick du någon bild av hur proportionerlig signalspaningen är? ”Det kan jag inte säga. Nu är FRA en liten signalspaningsmyndighet jämfört med internationella motsvarigheter. Det svåra är väl sannolikt inte att fånga upp information utan att analysera och få ut något användbart ur den. Vidman är klart en av de mer kompetenta bland ledamöterna, vilket sannolikt beror på att han också är officer i armén

Jag avslutar det här inlägget med lite om en av de stora historiska cheferna för en myndighet där de chefsegenskaper jag beskrivit ovan borde ha gällt. Jag tänker på J. Edgar Hooover. Antagligen är Hoover mindre känd bland dagens historielösa yngre människor.
 Hoover utsågs 1924, 29 år gammal, till chef för det som idag är känt som FBI. Han satt kvar som chef till sin död 1972, alltså i hela 48 år och till 77 års ålder under 8 presidenter.

Det gick många rykten, om honom, ofta mindre smickrande. Han överskred ofta sina befogenheter och kunde låta FBI arbeta med maffialiknande metoder, t.ex. ren utpressning mot personer inom politik, storföretag, krigsmakt och förvaltning

Det sägs att Hoover försett sig med en akt om varje person av någon betydenhet politiskt och att ingen av de åtta presidenterna (statsöverhuvudena) därför vågade ersätta honom med någon annan. Så kan det naturligtvis gå, som jag brukar säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar