"Hemlig allians"

Jag har inte mycket tid för den här bloggen i dessa dagar. Förutom en del trädgårdsarbete så handlar det om en bok. Jag har kommit igenom drygt hälften idag. Det är Mikael Holmströms Den dolda Alliansen, Sveriges hemliga Nato-förbindelser.


Jag använder gula post-it-lappar för att utmärka ”ställena”, när jag läser non-fiction. Då kan man enkelt repetera det väsentliga och repetition är kunskapens grund. Det är bara det, att i detta fall har det blivit gula lappar på var och varannan sida och post-it-lapparna är slut.

Det är fantastiskt vad jag plötsligt minns, vilka associationer jag får vid läsandet. Ett par exempel: Plötsligt mindes jag ett spel jag deltog i på gamla FOA i Linköping (70-talet?), där vår dåvarande forskningschef vid MHS deltog. Inget märkvärdigt med det, men det rörde sig om Thede Palm, som under nära 20 år varit chef för vår hemliga militära underrättelsetjänst = T-kontoret på den tiden. Därav följde minnena av Curt Andreasson, en granne i mitt kvarter, som arbetade vid T-kontoret. Curt var högst insyltad i det frivilliga återsändandet av balter i nattens mörker och försedda med radioutrustning. Allt skedde i nära samarbete med MI 6 och sannolikt Amerikanerna. Ryssarna visste genom infiltration allt och resenärerna dödades redan vid landstigningen eller hamnade i Sibirien. 1957 avslöjade ryssarna allt, Resorna hade då sedan länge avbrutits, eftersom man småningom förstod att ryssarna själva skickade de intetsägande rapporterna som kom från Baltikum. 1957 behagade ryssarna protestera och publicerade allt. Jag minns så väl hur bildtidningen SE här i Sverige i en stor artikel, med många bilder också publicerade det hela. Man kunde också läsa att en kapten Curt Andreasson vid försvarsstaben var synnerligen inblandad. Fst kunde svara att någon kapten med det namnet inte fanns anställd vid Fst. Curt var kapten i Röda Korset och civilt anställd.

Jag mindes min närmsta granne Ahlström (har tyvärr glömt förnamnet men känner för Lennart). Han arbetade vid Kungl Flygförvaltningens Inköpsavdelning och jag vid dess Luftbevakningsbyrå. Vi kompiskörde under en tid till och från jobbet, men han flyttade efter ett par år till Bromma. 1956 hade familjen Ahlström återvänt från Washington, där han tjänstgjort som förvaltningens inköpare vid ambassaden. Detta var samtidigt med Stig Wennerströms tjänstgöring på platsen. Jag minns hur Ahlström berömde Wennerström som arbetskamrat, hur trevlig han var att samarbeta med och hur Wennerström lastat sprit i den container med möbler som sändes hem till Sverige vid tillbakaflytten. När Wennerström avslöjats kunde jag förstå. Flygförvaltningen köpte i början av 50-talet modern försvarsmateriel nära nog fritt från USA. I USA hade familjen Ahlström vant sig vid TV, vilket gjorde att de var först i kvarteret med den faciliteten, sedan jag hjälpt till att få upp den amerikanska antennen på taket. Vår son, som var litet äldre än Ahlströms dotter tillbringade sedan en del tid framför den TV:n under eftermiddagarnas barnprogram.

Mikael Holmström är journalist, men också försvarsspecialist. Boken är i allra högsta grad läsvärd. Holmström har luskat reda på väldigt mycket om det som en del politiker, och naturligtvis aktörerna under T-kontoret, försökte hålla hemligt. De lyckades ganska bra vad gäller svenska folket, men inga andra lät sig luras av Tage Erlander eller Olof Palme. Ryssarna visste naturligtvis. Varför då så kapitalt söka lura det egna folket?
Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, allt var lögn och det lurade framförallt en stor del av det svenska folket.

Skriver jag mer om detta, så lär det bli mitt längsta inlägg hittills och Holmström vet mycket, men inte allt.