KEMI FÖR POLITIKER

För ett par år sedan presenterade jag ett inlägg, som handlade om våra inte sällan ganska korkade kommunpolitiker. De fattar gärna beslut i frågor av vilka de egentligen inte begriper ett jota. Jag gav som exempel styrelseledamöter i kommunala bolag. Människor som t.ex. har till uppgift att sköta avfallshanteringen i en eller flera kommuner, men som inte har den blekaste aning om kemi.

Som underlag för beslut kan de av experter tilldelas utredningar av vilka de inte begriper särskilt mycket. De kan vara helt i händerna på tjänstemän, som förhoppningsvis lämnar bra beslutsförslag, som komplement till beslutsunderlag. Det kan i sistnämnda fall gälla olika metoder för rötning, om metangasen som bildas skall nyttiggöras o.s.v. Ett exempel jag gav förra gången gällde kommunpolitiker, som skulle besluta om tillåten ljudnivå i decibel från trafikled intill ett bostadsområde. De kunde besluta på helt felaktiga grunder och med negativa konsekvenser för skattebetalarna i hela kommunen.


Samtidigt skall man veta att allt ikring oss är kemi. Några exempel på uppdelning: Organisk kemi och oorganisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, kvantkemi, termokemi, fotokemi, kemisk spektroskopi, kolloidkemi, ytkemi, analytisk kemi och preparativ kemi. Säkert något glömt.

Varje vecka får jag tidningen Ny Teknik. Prenumerationen ingår i den fackföreningsavgift jag betalar till Ingenjörsförbundet, trots att facket inte på något sätt verkar intressera sig för gamla medlemmars pensionsutveckling (Alliansens -avveckling). Jag måste betala, om jag vill behålla min gamla kollektiva livförsäkring genom facket.

I senaste numret av tidningen raljeras lite smått över att en busslast riksdagspolitiker kommit till Kungl. Vetenskapsakademien för att lyssna på föredrag om kemiåret 2011 och naturligtvis ”för att mingla med forskarna och äta buffé med gott rödvin”.

Själv kan jag naturligtvis tänka mig att det fanns någon av dem, som hade annat utbyte av det hela. Alla fick ju också ett ex. av boken ”Kemi – den gränslösa vetenskapen”, utgiven av KVA och Iva. ”Boken påminner närmast om en färgglad illustrerad lärobok för högstadiet, men den är faktiskt specialskriven för att informera de folkvalda om vad kemi egentligen är och varför den behövs”, står det i artikeln. Nu är det bara att hoppas att våra folkvalda kan tillgodogöra sig något av det hela. Några kan säkert, men tänk om det hade varit en del inte så ovanliga kommunpolitiker med enbart gediget innötta ideologiska floskler som kunskapsbank.

Citat från artikeln:

… Kunskaper i kemi är nödvändiga för att skapa ett hållbart samhälle. Det handlar om att rena vatten, ta hand om avfall, gödsla jorden med rätt mineraler och se till att vi får i oss rätt typ av livsmedel och hålla oss friska. Men inte nog med det. Det gäller också att producera energi på hållbart sätt. Och om att finna nya material så att vi kan hushålla bättre med jordens ändliga resurser. …Jag slutar citatet där, men det fanns givetvis fler exempel.

Elak? Ja, jag är elak!

Men inser samtidigt att: Demokrati är ett djävla system. Tyvärr finns inget bättre, men det bör kunna förbättras.