Ryssland
(Inlägget motsvarar 4,5 A4-sidor.)
I tisdags var jag på Rustkammaren i staden, för att lyssna på Fredrik Westerlund, en forskare vid FOI, som informerade om Rysslands väg i ett 10-årigt perspektiv. Fredrik deklarerade från början klart att han ville hålla en samlad föreläsning under en timme, varefter man kunde avsätta ytterligare en timme för frågor. Tyvärr avbröts föreläsningen ideligen av frågor, som ibland inte ens anslöt till vad han just avhandlat, föreläsningen styckades sönder, drog ut till två timmar och frågestunden uteblev.
I onsdagens SH-kurir ser jag sedan ett referat med rubriken ”Ryssland inget hot mot Sverige”. Vad får då den korkade, som bara läser rubriken, eller som bara skummar texten utan att tänka för uppfattning? Jo, en felaktig sådan!
Lite egna följdfunderingar:
Ryssland är f.n. inget hot mot Sverige inte ens mot Europa. På sikt däremot kan Ryssland bli ett allvarligt hot, något som väldigt många ryssar gärna ser. Detta förnekades inte heller på något sätt av Fredrik Westerlund, snarare tvärt om.
Ryssland kommer framför allt att bli ett hot mot freden i Europa. Detta berördes också av Fredrik, som framförallt berörde de ryska hoten mot de baltiska staterna, Ukraina och de postsovjetiska staterna i söder, med t.ex. anfallet mot Georgien och kriget i Tjetjenien. Fredrik framhöll också att inmarschen i Georgien inte ens resulterade i sanktioner från väst, bara en del diplomatiska markeringar.
I den ryska duman sitter fyra partier. Putins Enade Ryssland, Zjirinovskij-nationalisterna (LDPR), kvarvarande kommunister (KPRF) och Rodina (”Moderlandet”). Småpartier hålls borta genom en spärr för småpartier och oberoende. Småpartier får inte gå samman i valallianser. Alla fyra partierna kan betecknas som nationalistiska. Samma situation i Sverige skulle vara att Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, och Nationaldemokraterna ensamma satt i Sveriges riksdag. Är dumans sammansättning en fara för freden i Europa? Ja, naturligtvis!
Den utomordentligt farliga pajasen Zjirinovskij är ett kapitel för sig. Han verkar numera bortglömd i svensk press. Hans partisymbol omfattar en rysk karta, där allt territorium som en gång ingått i ryska imperiet och i sovjet ingår. Där finns alltså Finland och de Baltiska staterna som ryskt territorium. Zjirinovskij, denne högerextreme ledare var kapten i Röda armén, men befordrades 1995 till överstelöjtnant och man hoppade således över en grad.
Därefter har Zjirinovskij befordrats till överste medan han verkat som politiker i duman. Han sitter också i det ryska försvarsutskottet och är vice talman i duman. Skratta alltså inte åt detta, trots att denne pajas sitter där med sin breda käft och röv. Andreman i hans parti är den mordmisstänkte före detta KGB-mannen Andrej Lugovoj och partiet fick i senaste val 8,1 % av rösterna. År 2006 tilldelade Vladimir Putin personligen Zjirinovskij utmärkelsen ”För förtjänster gentemot fäderneslandet”.
I en intervju med den svenske författaren Lars Gyllenhaal säger dårfinken Zjirinovskij:
”Jag är övertygad om att en majoritet av finska folket vill tillhöra Ryssland. Finnarna är mer rädda för svenskarna än för oss. Jag har fått ett brev från Finland som stöder mig.”
Den här dårfinken har tydligen inget emot att framstå som idiot!
Ryssarna är främlingsfientliga. Den svenske ambassadören Johan Molander skriver: ”De våldsamma hatbrotten är det mest iögonenfallande yttringarna av en utbredd främlingsfientlighet som genomsyrar det ryska samhället. … problemet, som förvärras av bristen på kraftfullt agerande från de ryska myndigheterna. … Det nationalistiska tonläget hos den ryska statsledningen och det återkommande talet om yttre krafter som vill skada Ryssland bidrar också till att gradvis öka acceptansen för radikalare former av nationalism och extremism.”
Alla vet vi att i Putins Ryssland mördas kritiska journalister på öppen gata till skräck och varnagel. I kommunist-Ryssland togs de vanligen först in i Lubljankas källare. Man kan undra om kommunisten Putin, f.d. KGB-agent och chef för KGB-ersättningen, FSB, har rationaliserat.
Sverige och Finland
Sverige och Finland utgjorde under 600 år ett land, i övrigt har vi varit grannar med fint grannförhållande. Finland beslöt 2005 att bilda ett hemvärn som komplement till den redan starka finska armén. I fredsslutet med Sovjet 1944 förbjöds finnarna att ha ett hemvärn, något som nu ansågs upphävt.
Detta väckte inget uppseende i svensk press. Ingen svensk dagstidning, TV-kanal eller ens bloggare har vad jag vet ägnat det någon uppmärksamhet. Läsare av tidskrifterna Hemvärnet och Försvarsutbildaren har däremot delgivits upplysningen.
Våra svenska politiker har så gott som avskrivit tanken att Ryssland kan figurera i en hotbild mot Sverige. Finländarna däremot har helt klart för sig vad det innebär att ha ryssarna som grannar. Finlands president, Tarja Halonen (socialdemokrat) sade om oss 2004: ”vi kan inte riktigt göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret”.
Gustav Hägglund, f.d. finsk överbefälhavare och sedermera ordförande i EU militärkommitté, sade att ”det skulle vara naivt att tro att Ryssland aldrig mer kan bli ett hot mot sina grannländer” och att ..."Finland behöver ett starkt invasionsförsvar (eftersom) så mycket kan hända på kort tid… Vem kunde ana att Ryssland skulle upplösas i så rask takt? Vem kunde år 1933 spå att Tyskland snart skulle ockupera Norge…”
Juri Häkämies, finsk försvarsminister slog båda dessa i frispråkighet, då han i Washington uttalade, att ”Finland idag har tre säkerhetspolitiska utmaningar: Ryssland, Ryssland och Ryssland”. I Finland är koncepten territorialförsvar och allmän värnplikt självklara.
Sverige har en försvarsbudget på strax under 40 miljarder kronor. Allmän värnplikt har ”drabbat” ca 10 %, men görs nu frivillig. Inklusive hemvärn kan vi just nu, och vad jag vet, mobilisera långt mindre än 70 000 soldater. De svenska försvarsförråden med den rikliga 90-talsmateriel som fanns har tömts och auktionerats (slumpats) bort. Samtidigt har ryssarna kvar sin 90-talsmateriel och har i huvudsak inte kommit längre.
Finland har en försvarsbudget på 21 miljarder kronor. 80 % gör värnplikt och man kan, exklusive hemvärn, mobilisera 340 000 man och håller sig med moderna vapensystem.
Det lilla stenhårt neutrala Schweiz, med en yta som Jämtland kan mobilisera 230 000 man (de flesta har vapnen i beredskap hemma). Man har, trots att terrängen inte är särskilt stridsvagnslämplig, nästan dubbelt så många Leopard 2 som Sverige och 186 av våra stridsfordon 90.
Sverige har numera även deltidstjänstgörande officerare. För några få decennier sedan kunde all militär personal kommenderas till tjänstgöring dygnet runt utan övertidsersättning eller annan kompensation.
När jag som 19-årig furir, efter tre års utbildning, såg en fänrik ge upp på grund av kyla, kände jag ett djupt förakt. Då samtidigt en ryttmästare grät kände jag medlidande. Han hade suttit vid ett skrivbord, som tygofficer och hamnat i den tidens hårda övning. Vi underbefäl såg till att ingen beväring (det hette så då) skulle se det hela. Dåtidens övningar innebar inte så sällan uppenbar livsfara eller risk för skador ”till liv och lem”. Numera skulle de tveklöst resultera i anmälningar mot befäl och övningsledning. Jag tillåter mig tvivla på att nutidens svenska soldat är så ”hårdgjord” som behövs för krig. Å andra sidan är soldaterna så få att något motstånd mot en anfallare knappast är möjligt.
På senare tid har det talats och skrivits en hel del om ”Det nätverksbaserade försvaret”. Det skulle innebära att samordningen och sambandet inom totalförsvaret vid kris och krig skulle vara så fiffigt ordnad att alla befattningshavare dels visste vilka de i olika situationer (kris eller krig) behövde nå och dels via sambandsnät kunde nå dessa och erhålla eller lämna information som behövs. Det skulle vara mer än så, men det bär för långt att här redogöra för.
Jag vet inte om dessa vidlyftiga planer längre är aktuella? De lär ju kosta en hel del och jag har sett att det ifrågasätts på politikersidan. En del av detta fanns i alla fall då jag lämnade Försvarets Materielverk. Inom flygvapnet och mellan militära staber och en hel del andra funktioner fanns ett exklusivt i möjlig mån avbrottssäkrat samband utbyggt, Försvarets Telenät. Som komplement till detta fanns (finns?) transportabla radiolänkar med varierande kapacitet. Polis och räddningstjänst skulle naturligtvis också finnas med i nätverket.
Stormen Gudrun fällde på 90-talet 75 miljoner kubikmeter skog i södra delen av Sverige och en hel del av Telias teleförbindelser slogs ut förutom en hel del av elkraftförsörjningen. Försvaret, som då var större än idag, bistod efter stormen med ungefär 20 000 mantimmar. En hel del av Telias utslagna teleförbindelser ersattes av försvaret med transportabla radiolänkar. Det var möjligt med ett signalregemente i Enköping och ett ytterligare förband i södra Sverige. Ett av dessa radiolänkstråk, med hög kapacitet blev kvar i drift i mer än ett och ett halvt år, innan Telia kunde reparera. Även elkraft tillhandahölls av försvaret. Jag tvivlar på att dagens svenska försvar mäktar något liknande vid ny kris?
Europa
Nå, hur skall Europa försvaras då? Frankrike och Tyskland bildade i tidigt 90-tal den tysk-franska brigaden. Den ingår numera i Eurokåren med deltagande även från Spanien, Belgien, Luxemburg och även Polen med färska erfarenheter av ryssarna. Eurokåren är idag en snabbinsatsstyrka om åtminstone 60 000 man.
Efter att Lissabonavtalet snart trätt i kraft, kan vi vara säkra på att frågan om ett samlat Europeiskt försvar ganska snart dyker upp på dagordningen. Putins Ryssland har redan påbörjat kriget, men än så länge bara genom att hänsynslöst utnyttja sina naturtillgångar, främst gas och olja.
Fredrik Westerlund nämnde i sin föreläsning det faktum att den tysk-ryska gasledningen genom Östersjön inte kan bli ekonomiskt lönsam på grund av de stora anläggnings- och underhållskostnaderna. Ändå arbetar ryssarna stenhårt för att den skall komma till stånd. Jag vill lägga till att den blir ett utmärkt medel för utpressning, särskilt mot Tyskland. Den ger också ryska Östersjömarinen anledning till närvaro i svenska och danska farvatten. Möjligen ökar också energipriserna så kraftigt att ledningen bär sig, eftersom kärnkraft hålls tillbaka så kraftigt.
Redan på Göran Perssons tid accepterade Sverige skrivningen i Lissabonavtalet om EU:s säkerhets- och försvarspolitik: ”… kommer att leda till ett gemensamt försvar”. Bryssel har inte gjort någon stor sak av EU-försvaret fast man påbörjat arbetet med det. Man vill uppenbarligen vänta tills Lissabonavtalet är i hamn. En övergång till EU-försvar och/eller Natomedlemskap (EU-försvar inom Nato) är nog oundviklig.
Sverige ingår för övrigt sedan länge i European Defence Agency, som samordnar tillverkning, köp och forskning kring försvarsmateriel och militära resurser.
En rejäl försvarsmakt måste ses som en förutsättning för vår självständighet och en kollektiv försäkring, inte bara mot militära hot. Sveriges stora yta men fåtaliga befolkning talar för ett folkligt försvar (ett pliktbaserat). Det är nog en förutsättning för att också kunna tackla kommande naturkatastrofer och incidenter i samband med klimatförändringarna.
Jag skall förklara genom att citera Mark Lynas i hans bok ”SEX GRADER”, där han beskriver vad som händer vid temperaturhöjningen 2 ½ grader, som ju är på väg:
När miljarder människor lider av torka och hungersnöd i tropikerna och subtropikerna kommer dock världens livsmedelssituation att bli allt otryggare också med de vinster som görs närmare polerna. FN:s klimatpanels studie förutser att global livsmedelsbrist kommer att börja driva upp livsmedelspriserna när väl 2,5ºC-tröskeln passerats. Där förlusterna är störst i u-länderna blir omfattande svält ett reellt hot.
Samtidigt som strukturell svält kommer att drabba stora delar av subtropikerna kommer hundratals miljoner att ha en enda möjlighet att rädda livet på sig och sina familjer och det är att packa ihop sina tillhörigheter och flytta. De befolkningsströmmar som skulle bli resultatet kan komma att överskugga allt som inträffat i historien till följd av krig och missväxt. Aldrig förr har mänskligheten behövt lämna ett helt latitudbälte runt hela jordklotet.
… tiotals miljoner kan komma att fly norröver från Afrika till Europa, där de knappast kommer att få något varmt välkomnande – nya fascistpartier kan rycka fram kraftigt i valen med löfte att hålla de afrikanska horderna ute.
Låt mig tillägga att i det läget har även Spanien, Italien, Balkan och Turkiet svåra problem på grund av torka. Uppmarscherande fascister kan väntas och är lika illa som kommunister, men risken finns att en ny generation inte känner till detta. Observera också att en temperaturhöjning mellan 2,1 – 3,0ºC får vi enligt Lynas om utsläppen av koldioxid kulminerar år 2030 med 450 ppm! Verkligheten är väl att denna rusning norrut redan börjat. Vi ser ju inte sällan bilder av överfulla flyktingbåtar, som lyckats ta sig över Medelhavet till Spanien och Italien. Även i Söderhamn kan man se hur flykten från Afrikas öken- och savannområden ökar. För en tid sedan hörde jag i ICA-butiken här att man i varje fall i vissa kretsar börjat kalla Söderhamn för Mogadishu (huvudstad i Somalia).
Ryssland igen
Man ska ju inte generalisera, men det står helt klart att ryssar i gemen tror att det utifrån föreligger hot på alla håll och kanter. Det är en åsikt som i gammal ordning på alla sätt stöds av regimen. Att Nato visavi Ryssland skulle kunna vara en nödvändig och renodlad försvarsallians kan inte förstås utan ses som ett renodlat hot.
En titt på kartan visar att det stora Ryssland har oerhört långsträckta gränser. När polarisen försvinner får man ytterligare en mycket lång gräns att bevaka. Den globala uppvärmningen har numera gjort Nordostpassagen isfri längre tider, vilket öppnar nya möjligheter för sjöfartsnäringen. Redan nu kan fraktfartyg sommartid ta den kortaste vägen norr om Sibirien till Asien och USA:s västkust. Att polarisen försvinner ser ryssarna som ett ökat hot utifrån.
Sydöstra Ryska republikerna innanför gränsen mot Kina är mycket rika på naturtillgångar men väldigt glesbefolkade. Arbetskraft får man genom jobbpendlande kineser och detta kan kanske bli ett verkligt hot. Kina i detta område är utan naturtillgångar men tättbefolkat och mycket fattigt. Kina har en krigsmakt som numerärt är dubbelt så stor som den ryska och Kina kan ju tänkas få för sig att naturtillgångarna borde tillhöra Kina. Här finns kanske en verklig konfliktanledning.
Ryssland utgör alltså under överskådlig tid inget hot direkt mot Sverige, däremot mot några europeiska stater inom EU eller närstående EU. Sverige tillhör EU och ser sammanslutningen som ett skydd som naturligtvis skall förpliktiga. Vi borde därför hålla oss med ett försvar värt namnet och inte en försvarsminister som vägrat värnplikt som soldat.
Krigshetsare? Jag? Absolut inte, försvarsvän däremot, hotet finns österut och i fruktansvärd kris på grund av globalt miljöhot! Det är beklagligt att dessa problem ännu inte verkar fullt ut intressera unga människor i Sverige.
fredag 30 oktober 2009
lördag 24 oktober 2009
Christian och Carolin
Christian (barnbarn) och Carolin har varit hos oss ett par dagar.
Det blev lite frossande, men jag missade att fotografera förrätt och efterrätt.
En lunch på Järvsöbaden, besök på Järvzoo och Lill-Babs kafé blev det också utan kamera, liksom en del kortspelande för ungdomarna.
Jul skall de två fira i Carolins England, varpå vi hoppas se dem snart igen.
Det blev lite frossande, men jag missade att fotografera förrätt och efterrätt.
En lunch på Järvsöbaden, besök på Järvzoo och Lill-Babs kafé blev det också utan kamera, liksom en del kortspelande för ungdomarna.
Jul skall de två fira i Carolins England, varpå vi hoppas se dem snart igen.
lördag 17 oktober 2009
Ja, jag är så otroligt lat
Jag vet så väl vad som behöver göras, men skjuter hela tiden upp det till morgondagen. Jag har t.ex. en säck planteringsjord liggande på infarten. Där har den, överbliven, blivit liggande sedan i våras. I morgon skall jag flytta den, för att kunna köra snöslungan där inom en kanske snar framtid.
Jag tittar lite på andras bloggar. Det finns faktiskt några läsvärda. Åke Catos t.ex. Den är småmysig, rentav rolig. I den jag såg igår kväll (eg. i morse, jag är ju kvällsmänniska, som väl borde heta nattmänniska) så har han en länk till svenska parodier på ”Hollywoodfruar”, som är väl värd ett besök. Du hittar honom bland mina länkar.
I natt satt jag säkert i någon timme med http://hansmbg.blogspot.com. Det är också en blogg väl värd ett besök då och då. Hans är en kille, som till skillnad från mig, antagligen inte vill riskera att stöta sig med någon. Men han beskriver sitt vardagsliv på ett läsvärt sätt och med lite filosoferande kring det.
En tredje blogg jag gärna besöker är http://www.politikerbloggen.se/
Nu kommer vi till mitt egentliga inlägg denna gång. Det är gammalt, men ändå just nu aktuellt.
Ofantliga sektorn och val igen 1991
(Det är nästan två decennier sedan detta skrevs, men likheterna finns där.)
Från 1970 och till 1990-talet ökade antalet anställda inom den offentliga sektorn från 500 000 till cirka 1 600 000, alltså mer än en tredubbling. I slutet av 1980-talet var också många socialdemokrater medvetna om att folket inte kunde bära den kostnads- och skattebörda detta förorsakade. Man påbörjade de besparingar och nedskärningar vars nödvändighet nu även en del socialdemokratiska politiker började uppfatta.
Som en följd av dessa åtgärder gick socialdemokraterna mycket kraftigt tillbaka i opinionsmätningarna. Jag tyckte mig kunna konstatera att folk nu verkade ha fattat att sossarna fört en politik som barkat mot underminering av landets ekonomi till den grad att grunden för all välfärd var i fara.
Direkt efter valet 1988 noterades andelen s-sympatisörer till 43 - 44 procent. Våren 1991 hade man endast 27 - 28 procent (s)-sympatisörer.
Den 19 augusti 1991 avsattes president Gorbatjov av en junta, som proklamerade undantagstillstånd och man undrade om Sovjetunionen nu skulle återgå till att bli ett konstant hot mot världsfreden liksom mot Baltikums påbörjade frigörelse från kommunistblocket.
Jag undrade om valet skulle påverkas på samma sätt som 1968, när Sovjet gick in i Tjeckoslovakien. Sådana händelser gynnar ju alltid den sittande regeringen. Men kuppen i Sovjet misslyckades och Gorbatjov var snart tillbaka, även om oron för hur det slutligen skulle bli i Sovjet alltjämt fanns kvar.
Före valet och som en förberedelse inför årets budgetarbete hade kommunens (Haninges) ekonomichef infunnit sig hos moderaternas fullmäktigegrupp. Hans uppgift var att redovisa förväntad utveckling av kommunens ekonomi. Den visade sig precis så bedrövlig som alla väntat sig.
Claus tackade honom för redogörelsen och fortsatte:
"Sossarna har misskött både statens och kommunens ekonomi i tjugotalet år så till den grad att en majoritet bland väljarna säkert inser det vid det här laget. Jag har alltså anledning tro att vi borgerliga får en klar majoritet i valet och då finns väl ingen anledning tro att jag inte blir ordförande i kommunstyrelsen - kommunens primus inter pares."
Ett par av damerna mumlade tillfredsställt. En av dem viskade: 'Pris ske Gud i hans himmelska landå.' Det var alltid mycket tillfredsställande att vara invigd, få ta emot "väsentlig information". Den närvarande förvaltningschefen tänkte nog: 'Främst bland likar ja, men bara bland likar och vilka kan de vara? Även en del av hans partibröder är uppenbarligen skeptiska till honom.' Claus fortsatte:
"Jag har alltså gott hopp om att vi får borgerlig majoritet den kommande treårsperioden. Tillsammans med folkpartiet och centern måste vi då väsentligen förbättra ekonomin under perioden. Det skall vi klara. - eller hur?" ropade han slutligen. "Ja!" ropade de flesta, trots att många nog hade klart för sig hur svårt detta vore under den korta tiden av tre år.
Socialdemokraterna fick tillbaka en del väljare till riksdagsvalet 1991, men hamnade på "bara" 37,7 procent. De vinnande borgerliga partierna noterade framgångar med totalt nära 15 procent, medan de socialistiska partierna minskade i motsvarande mån.
För centern och folkpartiet gick det emellertid riktigt illa och de minskade med vardera cirka 3 procent medan moderaterna gick framåt med 3,6 procent. På den borgerliga sidan kom emellertid nu KDS in i riksdagen med hela 7,2 procent och de skulle under sin partiledare Alf Svensson visa sig värdefulla och pålitliga i en ny borgerlig regering. Det blev alltså en fyrpartiregering baserad på en riksdag med 80 moderata ledamöter, 33 folkpartister, 31 centerpartister och 26 ledamöter för KDS. De borgerliga partierna förfogade alltså över 170 riksdagsmandat medan de socialistiska partierna tillsammans hade 154 mandat.
Riksdagen valde den 3 oktober Carl Bildt som statsminister för den nya borgerliga regeringen. Därmed hade hans parti efter mer än 60 år i opposition, eller spelande andra fiolen i tre regeringar (inklusive krigets samlingsregering), åter intagit regeringsmakten.
En borgerlig regering skulle emellertid bli beroende av ny demokrati, som kom in i riksdagen med 25 mandat.
Den destabiliserande faktorn i den nya regeringen blev framförallt Bengt Westerberg. Man kan väl säga att det denna gång började med hans beryktade, för att inte säga omdömeslösa, beteende på valnatten, då han lämnade TV-studion när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson anlände. Han hade också försäkrat att han under inga förhållanden skulle sätta sig i en regering som var beroende av ny demokrati. Det gjorde han emellertid, trots att den nya regeringen blev helt beroende av detta parti som vågmästare eller passiv stödjare.
Regeringen Bildt hade därmed två stora problem inbyggda i funktionen, ny demokrati som vågmästare och Bengt Westerberg som småsabotör. Dessutom egentligen Olof Johansson och centern, med sina fundamentalistiska låsningar beträffande t ex energiförsörjningen och Öresundsbron.
När Carl Bildts föregångare som partiledare år 1928, Arvid Lindman, avgav sin regeringsförklaring skrev han bland annat:
De frågor, som för den av Eders Majestät utsedda ministären framstå som de för närvarande viktigaste, äro tillvaratagande av rikets yttre säkerhet under fredens hägn och dess inre säkerhet under lagens värn samt näringslivets främjande och den produktiva verksamhetens underlättande.
Genom naturliga produktionsgagnande åtgärder bör arbetslösheten kunna i möjligaste grad motverkas.
Av särskild betydelse är stärkandet av samhörighetskänslan mellan företagare och arbetare, den förnämsta förutsättningen för ökad arbetsfred och därigenom för tryggare levnadsförhållanden.
Nu var förhållandena i många avseenden likartade och detta blev även nu målsättningar. Tillkommit hade de krav på förändringar efter långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav som valresultatet manifesterat, liksom genomförandet av ett europeiskt och globalt samarbete i starkt ökad omfattning.
Då de borgerliga 1991 tillträdde i många kommuner, landsting och i regeringsställning var de självklart tvingade att driva besparingarna ännu hårdare, något som också en s-regering skulle ha tvingats till. Men någon förståelse för detta fanns inte bland den stora allmänheten. I varje fall inte bland dem som besparingarna drabbade, det vill säga snart sagt alla.
Den falska bilden av moderaterna som motståndare till allt inom den offentliga sektorn kom att förstärkas. Till detta bidrog tvånget för regeringen att minska kostnaderna, men också socialdemokratisk opportunism. Socialdemokraterna blev nu plötsligt åter motståndare till de flesta besparingar. Folkpartiet sökte också, trots överrepresentation i regeringen, framställa moderaterna som ansvariga för alla besparingar.
Sossarna har en otrolig förmåga att gardera sig för tänkbara, för att inte säga troliga fiaskon. Om dom någon gång misslyckas med garden så är förmågan att reparera med propaganda, vilseledning, skylla på andra, lika otrolig. Ändå händer det att borgarna någon gång vinner val, som nu. Då dröjde det inte länge förrän tidningsredaktionerna översvämmades av insändare, rena hatbrev mot de borgerliga partierna och framförallt deras största parti, moderaterna. Det skulle inte förvåna mig om en del sossar sitter i bidragsberättigade studiecirklar på ABF och författar många av dem.
Deras historieskrivning har förståeligt nog alltid varit snedvriden för att överensstämma med den världsbild de vill ge väljarna. De verkar präglas av en blind optimism beträffande den egna förmågan och en enastående egenrättfärdighet.
De påminner om stormaktstidens svenska forskare och filosofer, som långtifrån alltid arbetade vetenskapligt och sökte hålla sig till sanningen. Dessa såg snarare som sin uppgift att ur rykten om det förgångna söka sådant som kunde inspirera svenskarna i deras stora krig nere på kontingenten. De hyllade egna och med dem förbundna furstar och nedsvärtade de andra som naturligtvis var dåliga.
Forskare som Johannes Bureus (1568-1652) och Georg Stiernhielm (1598-1672), utan tvekan begåvade män, förfäktade sålunda att Atlantis, som beboddes av den grekiska mytologins hyperboréer och en tid gästats av Apollon, som dyrkats i dess tempel, måste ha varit Skandinavien. Templet var naturligtvis hednatemplet i Uppsala. Sveriges historia skulle dock ha börjat först 88 år efter syndafloden, då Magog, Noas sonson, landsteg här. Från honom härstammade svenskarna, som senare modigt drog ut i världen och bekrigade otäcka främmande folk, såsom perser, egyptier, hunner och romare.
Sverige var också det äldsta riket på jorden sade forskarna och Bureus skrev det som i vår tid är en känd vits:
Med fast större lämpa kunna de svenske skjuta sig till sitt mål och göra därav en hävd och säga: den första människan måste ju heta SVEN. Först därföre att han en sven var, det vill säga en sådan människa som var av mankön och hade ännu aldrig något att beskaffa med kvinnor.
Socialdemokraterna står knappast dessa män efter i förmåga att mytbilda om den egna förträffligheten och "de andras" illasinnade ränker mot det man kallar välfärden.
Också i Haninge hade valet 1991 resulterat i borgerlig majoritet i KF. 17 moderater, 8 folkpartister och 4 centerpartister fick stöd av 3 från KDS, 3 från Ny demokrati och i huvudsak från 2 miljöpartister, medan socialdemokraterna erhöll 21 mandat och vänsterpartiet 3.
Kommunalråd blev Claus och Marietta med Claus som kommunstyrelseordförande (KSO) samt Josef Kovács för folkpartiet och Lena Vilmar för centern. Ytterligare en folkpartist heltidsengagerades med ansvar för fysisk planering, teknisk försörjning samt kultur och fritid.
Jag satt fortfarande kvar i KF men hade vid det här laget ångrat att jag ställt mig till förfogande. Jag var grundligt utled på gaggandet till ingen nytta i denna församling. Bland kommunalråden ansåg jag endast Marietta kompetent och att Claus inte skulle klara en uppgift som KSO hade jag klart deklarerat för några förtrogna ända sedan Claus blev oppositionsråd. Josef Kovács ansåg jag tämligen slug men inte speciellt skicklig och Lena Vilmar väntades som vanligt bli allmänt besvärlig i alla lägen.
"Vi kan bara hoppas att det här går väl treårsperioden ut", sade jag till Kjell Nilsson, som också satt i fullmäktige. Om man upprepar en stor lögn tillräckligt många gånger, så blir den till sist trodd. Det låter som om Marx, Lenin eller Hitler skulle ha sagt det, men jag tror att Hitler är mest känd för uttalandet. Alla dessa tre tillämpade i alla fall taktiken precis som sossarna gör nu, när de talar om hur landet kunnat hamna i ekonomisk misär.
Redan tre månader efter de borgerliga partiernas makttillträde i denna "konkursmässiga" kommun gick det socialdemokratiska oppositionsrådet Staffan Holmberg i stor stil ut med beskedet att de borgerliga lyckats förstöra kommunens ekonomi. En del stackars människor trodde säkert på detta men ekonomiska lik från sossarnas tid vid makten hittade vi i de kommunala garderoberna under lång tid. Först under den senare delen av 1992 hade man helt fått ut ett av de största, som nu kunde beskådas i all sin gräslighet, Haningehemsskandalen.
Jag vet så väl vad som behöver göras, men skjuter hela tiden upp det till morgondagen. Jag har t.ex. en säck planteringsjord liggande på infarten. Där har den, överbliven, blivit liggande sedan i våras. I morgon skall jag flytta den, för att kunna köra snöslungan där inom en kanske snar framtid.
Jag tittar lite på andras bloggar. Det finns faktiskt några läsvärda. Åke Catos t.ex. Den är småmysig, rentav rolig. I den jag såg igår kväll (eg. i morse, jag är ju kvällsmänniska, som väl borde heta nattmänniska) så har han en länk till svenska parodier på ”Hollywoodfruar”, som är väl värd ett besök. Du hittar honom bland mina länkar.
I natt satt jag säkert i någon timme med http://hansmbg.blogspot.com. Det är också en blogg väl värd ett besök då och då. Hans är en kille, som till skillnad från mig, antagligen inte vill riskera att stöta sig med någon. Men han beskriver sitt vardagsliv på ett läsvärt sätt och med lite filosoferande kring det.
En tredje blogg jag gärna besöker är http://www.politikerbloggen.se/
Nu kommer vi till mitt egentliga inlägg denna gång. Det är gammalt, men ändå just nu aktuellt.
Ofantliga sektorn och val igen 1991
(Det är nästan två decennier sedan detta skrevs, men likheterna finns där.)
Från 1970 och till 1990-talet ökade antalet anställda inom den offentliga sektorn från 500 000 till cirka 1 600 000, alltså mer än en tredubbling. I slutet av 1980-talet var också många socialdemokrater medvetna om att folket inte kunde bära den kostnads- och skattebörda detta förorsakade. Man påbörjade de besparingar och nedskärningar vars nödvändighet nu även en del socialdemokratiska politiker började uppfatta.
Som en följd av dessa åtgärder gick socialdemokraterna mycket kraftigt tillbaka i opinionsmätningarna. Jag tyckte mig kunna konstatera att folk nu verkade ha fattat att sossarna fört en politik som barkat mot underminering av landets ekonomi till den grad att grunden för all välfärd var i fara.
Direkt efter valet 1988 noterades andelen s-sympatisörer till 43 - 44 procent. Våren 1991 hade man endast 27 - 28 procent (s)-sympatisörer.
Den 19 augusti 1991 avsattes president Gorbatjov av en junta, som proklamerade undantagstillstånd och man undrade om Sovjetunionen nu skulle återgå till att bli ett konstant hot mot världsfreden liksom mot Baltikums påbörjade frigörelse från kommunistblocket.
Jag undrade om valet skulle påverkas på samma sätt som 1968, när Sovjet gick in i Tjeckoslovakien. Sådana händelser gynnar ju alltid den sittande regeringen. Men kuppen i Sovjet misslyckades och Gorbatjov var snart tillbaka, även om oron för hur det slutligen skulle bli i Sovjet alltjämt fanns kvar.
Före valet och som en förberedelse inför årets budgetarbete hade kommunens (Haninges) ekonomichef infunnit sig hos moderaternas fullmäktigegrupp. Hans uppgift var att redovisa förväntad utveckling av kommunens ekonomi. Den visade sig precis så bedrövlig som alla väntat sig.
Claus tackade honom för redogörelsen och fortsatte:
"Sossarna har misskött både statens och kommunens ekonomi i tjugotalet år så till den grad att en majoritet bland väljarna säkert inser det vid det här laget. Jag har alltså anledning tro att vi borgerliga får en klar majoritet i valet och då finns väl ingen anledning tro att jag inte blir ordförande i kommunstyrelsen - kommunens primus inter pares."
Ett par av damerna mumlade tillfredsställt. En av dem viskade: 'Pris ske Gud i hans himmelska landå.' Det var alltid mycket tillfredsställande att vara invigd, få ta emot "väsentlig information". Den närvarande förvaltningschefen tänkte nog: 'Främst bland likar ja, men bara bland likar och vilka kan de vara? Även en del av hans partibröder är uppenbarligen skeptiska till honom.' Claus fortsatte:
"Jag har alltså gott hopp om att vi får borgerlig majoritet den kommande treårsperioden. Tillsammans med folkpartiet och centern måste vi då väsentligen förbättra ekonomin under perioden. Det skall vi klara. - eller hur?" ropade han slutligen. "Ja!" ropade de flesta, trots att många nog hade klart för sig hur svårt detta vore under den korta tiden av tre år.
Socialdemokraterna fick tillbaka en del väljare till riksdagsvalet 1991, men hamnade på "bara" 37,7 procent. De vinnande borgerliga partierna noterade framgångar med totalt nära 15 procent, medan de socialistiska partierna minskade i motsvarande mån.
För centern och folkpartiet gick det emellertid riktigt illa och de minskade med vardera cirka 3 procent medan moderaterna gick framåt med 3,6 procent. På den borgerliga sidan kom emellertid nu KDS in i riksdagen med hela 7,2 procent och de skulle under sin partiledare Alf Svensson visa sig värdefulla och pålitliga i en ny borgerlig regering. Det blev alltså en fyrpartiregering baserad på en riksdag med 80 moderata ledamöter, 33 folkpartister, 31 centerpartister och 26 ledamöter för KDS. De borgerliga partierna förfogade alltså över 170 riksdagsmandat medan de socialistiska partierna tillsammans hade 154 mandat.
Riksdagen valde den 3 oktober Carl Bildt som statsminister för den nya borgerliga regeringen. Därmed hade hans parti efter mer än 60 år i opposition, eller spelande andra fiolen i tre regeringar (inklusive krigets samlingsregering), åter intagit regeringsmakten.
En borgerlig regering skulle emellertid bli beroende av ny demokrati, som kom in i riksdagen med 25 mandat.
Den destabiliserande faktorn i den nya regeringen blev framförallt Bengt Westerberg. Man kan väl säga att det denna gång började med hans beryktade, för att inte säga omdömeslösa, beteende på valnatten, då han lämnade TV-studion när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson anlände. Han hade också försäkrat att han under inga förhållanden skulle sätta sig i en regering som var beroende av ny demokrati. Det gjorde han emellertid, trots att den nya regeringen blev helt beroende av detta parti som vågmästare eller passiv stödjare.
Regeringen Bildt hade därmed två stora problem inbyggda i funktionen, ny demokrati som vågmästare och Bengt Westerberg som småsabotör. Dessutom egentligen Olof Johansson och centern, med sina fundamentalistiska låsningar beträffande t ex energiförsörjningen och Öresundsbron.
När Carl Bildts föregångare som partiledare år 1928, Arvid Lindman, avgav sin regeringsförklaring skrev han bland annat:
De frågor, som för den av Eders Majestät utsedda ministären framstå som de för närvarande viktigaste, äro tillvaratagande av rikets yttre säkerhet under fredens hägn och dess inre säkerhet under lagens värn samt näringslivets främjande och den produktiva verksamhetens underlättande.
Genom naturliga produktionsgagnande åtgärder bör arbetslösheten kunna i möjligaste grad motverkas.
Av särskild betydelse är stärkandet av samhörighetskänslan mellan företagare och arbetare, den förnämsta förutsättningen för ökad arbetsfred och därigenom för tryggare levnadsförhållanden.
Nu var förhållandena i många avseenden likartade och detta blev även nu målsättningar. Tillkommit hade de krav på förändringar efter långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav som valresultatet manifesterat, liksom genomförandet av ett europeiskt och globalt samarbete i starkt ökad omfattning.
Då de borgerliga 1991 tillträdde i många kommuner, landsting och i regeringsställning var de självklart tvingade att driva besparingarna ännu hårdare, något som också en s-regering skulle ha tvingats till. Men någon förståelse för detta fanns inte bland den stora allmänheten. I varje fall inte bland dem som besparingarna drabbade, det vill säga snart sagt alla.
Den falska bilden av moderaterna som motståndare till allt inom den offentliga sektorn kom att förstärkas. Till detta bidrog tvånget för regeringen att minska kostnaderna, men också socialdemokratisk opportunism. Socialdemokraterna blev nu plötsligt åter motståndare till de flesta besparingar. Folkpartiet sökte också, trots överrepresentation i regeringen, framställa moderaterna som ansvariga för alla besparingar.
Sossarna har en otrolig förmåga att gardera sig för tänkbara, för att inte säga troliga fiaskon. Om dom någon gång misslyckas med garden så är förmågan att reparera med propaganda, vilseledning, skylla på andra, lika otrolig. Ändå händer det att borgarna någon gång vinner val, som nu. Då dröjde det inte länge förrän tidningsredaktionerna översvämmades av insändare, rena hatbrev mot de borgerliga partierna och framförallt deras största parti, moderaterna. Det skulle inte förvåna mig om en del sossar sitter i bidragsberättigade studiecirklar på ABF och författar många av dem.
Deras historieskrivning har förståeligt nog alltid varit snedvriden för att överensstämma med den världsbild de vill ge väljarna. De verkar präglas av en blind optimism beträffande den egna förmågan och en enastående egenrättfärdighet.
De påminner om stormaktstidens svenska forskare och filosofer, som långtifrån alltid arbetade vetenskapligt och sökte hålla sig till sanningen. Dessa såg snarare som sin uppgift att ur rykten om det förgångna söka sådant som kunde inspirera svenskarna i deras stora krig nere på kontingenten. De hyllade egna och med dem förbundna furstar och nedsvärtade de andra som naturligtvis var dåliga.
Forskare som Johannes Bureus (1568-1652) och Georg Stiernhielm (1598-1672), utan tvekan begåvade män, förfäktade sålunda att Atlantis, som beboddes av den grekiska mytologins hyperboréer och en tid gästats av Apollon, som dyrkats i dess tempel, måste ha varit Skandinavien. Templet var naturligtvis hednatemplet i Uppsala. Sveriges historia skulle dock ha börjat först 88 år efter syndafloden, då Magog, Noas sonson, landsteg här. Från honom härstammade svenskarna, som senare modigt drog ut i världen och bekrigade otäcka främmande folk, såsom perser, egyptier, hunner och romare.
Sverige var också det äldsta riket på jorden sade forskarna och Bureus skrev det som i vår tid är en känd vits:
Med fast större lämpa kunna de svenske skjuta sig till sitt mål och göra därav en hävd och säga: den första människan måste ju heta SVEN. Först därföre att han en sven var, det vill säga en sådan människa som var av mankön och hade ännu aldrig något att beskaffa med kvinnor.
Socialdemokraterna står knappast dessa män efter i förmåga att mytbilda om den egna förträffligheten och "de andras" illasinnade ränker mot det man kallar välfärden.
Också i Haninge hade valet 1991 resulterat i borgerlig majoritet i KF. 17 moderater, 8 folkpartister och 4 centerpartister fick stöd av 3 från KDS, 3 från Ny demokrati och i huvudsak från 2 miljöpartister, medan socialdemokraterna erhöll 21 mandat och vänsterpartiet 3.
Kommunalråd blev Claus och Marietta med Claus som kommunstyrelseordförande (KSO) samt Josef Kovács för folkpartiet och Lena Vilmar för centern. Ytterligare en folkpartist heltidsengagerades med ansvar för fysisk planering, teknisk försörjning samt kultur och fritid.
Jag satt fortfarande kvar i KF men hade vid det här laget ångrat att jag ställt mig till förfogande. Jag var grundligt utled på gaggandet till ingen nytta i denna församling. Bland kommunalråden ansåg jag endast Marietta kompetent och att Claus inte skulle klara en uppgift som KSO hade jag klart deklarerat för några förtrogna ända sedan Claus blev oppositionsråd. Josef Kovács ansåg jag tämligen slug men inte speciellt skicklig och Lena Vilmar väntades som vanligt bli allmänt besvärlig i alla lägen.
"Vi kan bara hoppas att det här går väl treårsperioden ut", sade jag till Kjell Nilsson, som också satt i fullmäktige. Om man upprepar en stor lögn tillräckligt många gånger, så blir den till sist trodd. Det låter som om Marx, Lenin eller Hitler skulle ha sagt det, men jag tror att Hitler är mest känd för uttalandet. Alla dessa tre tillämpade i alla fall taktiken precis som sossarna gör nu, när de talar om hur landet kunnat hamna i ekonomisk misär.
Redan tre månader efter de borgerliga partiernas makttillträde i denna "konkursmässiga" kommun gick det socialdemokratiska oppositionsrådet Staffan Holmberg i stor stil ut med beskedet att de borgerliga lyckats förstöra kommunens ekonomi. En del stackars människor trodde säkert på detta men ekonomiska lik från sossarnas tid vid makten hittade vi i de kommunala garderoberna under lång tid. Först under den senare delen av 1992 hade man helt fått ut ett av de största, som nu kunde beskådas i all sin gräslighet, Haningehemsskandalen.
måndag 5 oktober 2009
Eftersnack
Efter två ganska långa inlägg om religion vill jag framhålla att jag tror på den gamla föreläsarregeln, att ett övermått av information befordrar förståelsen, men ingen har väl tvekat om min inställning i detta avseende.
Ikväll (eller mer rätt igår kväll) var Birgit och jag på stadsteatern. Det blev en s.k. helkväll. Vi lyssnade till A tribute to Glenn Miller med Hudiksvalls Storband och fyra förnämliga sångartister. Jag kan försäkra att det blev en storartad upplevelse. När konserten skulle börja konstaterades att en sittplats var tom. Kanske var någon att gratulera, men inte för att ha missat konserten. Alla var ungdomar i vår ålder, och möjligen någon som var tiotalet år yngre. Med ålderns rätt hade jag glömt att ta med kameran.
En helt fantastisk introduktör till programmet och till varje nummer var den pensionerade översten Carl Erik Tottie, som fick våldsamma applåder för sina informativa och icke minst humoristiska framträdanden.
Vid hemkomsten blev det en flaska Schloss Vollrads, Rheingau-Riesling 2008 och lite gott till. Jag vann kvällens Skip-Bo-parti.
Jag letade en stund efter mina gamla kompisars bloggar, men upptäckte att de inte bloggar. Vad sysslar de med? De flesta som bloggar verkar vara unga damer, med 25 – 30 väninnor som kommenterar. Plikten att kommentera alla väninnor måste väl vara betungande och minska kvalitén på den egna bloggen?
God Natt, eller God Morgon!
Efter två ganska långa inlägg om religion vill jag framhålla att jag tror på den gamla föreläsarregeln, att ett övermått av information befordrar förståelsen, men ingen har väl tvekat om min inställning i detta avseende.
Ikväll (eller mer rätt igår kväll) var Birgit och jag på stadsteatern. Det blev en s.k. helkväll. Vi lyssnade till A tribute to Glenn Miller med Hudiksvalls Storband och fyra förnämliga sångartister. Jag kan försäkra att det blev en storartad upplevelse. När konserten skulle börja konstaterades att en sittplats var tom. Kanske var någon att gratulera, men inte för att ha missat konserten. Alla var ungdomar i vår ålder, och möjligen någon som var tiotalet år yngre. Med ålderns rätt hade jag glömt att ta med kameran.
En helt fantastisk introduktör till programmet och till varje nummer var den pensionerade översten Carl Erik Tottie, som fick våldsamma applåder för sina informativa och icke minst humoristiska framträdanden.
Vid hemkomsten blev det en flaska Schloss Vollrads, Rheingau-Riesling 2008 och lite gott till. Jag vann kvällens Skip-Bo-parti.
Jag letade en stund efter mina gamla kompisars bloggar, men upptäckte att de inte bloggar. Vad sysslar de med? De flesta som bloggar verkar vara unga damer, med 25 – 30 väninnor som kommenterar. Plikten att kommentera alla väninnor måste väl vara betungande och minska kvalitén på den egna bloggen?
God Natt, eller God Morgon!
fredag 2 oktober 2009
torsdag 1 oktober 2009
Om du klickar på Jan Berglin ovan får du fullstor bild.
Att vara eller…
(Ett långt men förhoppningsvis läsvärt inlägg)
Jag har hämtat Jan Berglins teckningar ovan från min fackliga tidning Ingenjören, som jag fortfarande får, trots min pensionering för 17 år sedan. Men jag är ju fortfarande betalande medlem i facket för att min kollektiva livförsäkring skall kunna utbetalas. En av fördelarna med att någon gång dö.
Jan Berglin är min och mångas favoritskämttecknare och medarbetare i Ingenjören. Jag tror att han inte invänder mot att jag har honom med i min blogg.
Jag har lite dåligt samvete efter mitt förra blogginlägg. Det är så lätt att såra, när det gäller ett ämne som religion. Se bara på resultatet av allt ömsesidigt sårande i Mellanöstern. Det är väl en av anledningarna till att de flesta ateister inte springer omkring och sprider sin tro, utan snarare ”ligger väldigt lågt”. Har man sagt A får man också säga B, sägs det, så här kommer ändå ett tillägg.
I senaste numret av Ny Teknik läser jag en artikel om vårt solsystem. I och för sig inga nyheter, men apropå skapelsen, att vår sol och solsystemet bildades ur ett skivformigt gasmoln för så där 4,6 miljarder, obs. inte miljoner, år sedan. Det mesta av gasen drogs samman av gravitation till vår sol. Små delar kondenserades emellertid och bildade bl.a. de inre, steniga, planeterna – Merkurius, Venus, Jorden och Mars. Planeter som till stor del består av sådana ämnen som verkar fattas på ytan av vår sol. Allt enligt våra gällande fysikaliska lagar.
Konvektionen i solen blandade under de första hundra miljoner åren allt material. Senare skedde konvektion bara i solens ytlager och planeterna kunde bildas. Allt material som dras till en stjärnas yta finns sedan kvar på ytan, och simmar omkring som skummet i en kokande kittel.
I de innersta delarna av solen är temperatur och tryck så höga att kärnreaktioner äger rum och väte omvandlas till helium enligt den s.k. proton-protonkedjan. Stora energimängder frigörs och denna energi transporteras genom strålningsprocesser. Fotonerna diffunderar utåt under ständiga kollisioner med den joniserade gasen. Tidsskalan för denna energitransport är tiotusentals år. Närmare ytan, i konvektionszonen, sker energitransporten genom att het gas stiger och kallare sjunker. Vid solens yta fotosfären, sjunker gasens temperatur och densitet snabbt och strålningen begynner.
Allt liv på jorden är beroende av solljuset och nästan all energi vi utnyttjar är solenergi i någon form. I lagren där den mesta solstrålningen släpps fri är temperaturen 5 000 – 6 000 grader. Ovanför fotosfären stiger sedan temperaturen med höjden genom kromosfären och når ofattbara ett par miljoner grader i koronan.
Man har hittills gjort mätningar på några få ”närliggande” stjärnor och funnit att endast tio procent av dem har samma kemiska sammansättning som solen. Knappt 400 planeter i andra solsystem än vårt (exoplaneter) i främmande solsystem är hittills kända. Den minsta av dem upptäcktes 2007 av planetjägarsatelliten Corot. Dess massa visar sig vara fem gånger jordens, men är den mest jordlika. Den cirklar emellertid så nära sin moderstjärna att dess yttemperatur beräknas till ungefär 2 000 ºC. Ingen behaglig plats för oss.
Mycket skall klaffa för att en planet skall vara beboelig. Den skall vara lagom stor, så att den kan hålla kvar en nödvändig och rätt sammansatt atmosfär. Den skall ligga lagom långt från sin moderstjärna för att ha lämplig temperatur. Den skall gå i en stabil och någorlunda cirkulär bana och ha ett magnetfält som skyddar för solvind, kosmisk strålning och annat otyg.
Å andra sidan är vårt universum större än vi kan föreställa oss, liksom att mikrokosmos visat sig mindre än vi kan tänka oss. Finns det rent av ytterligare dimensioner, där tid är något helt annat än hos oss?
Hela tiden skapas ute i universum nya stjärnor och nya planeter samtidigt som andra stjärnor slocknar och kallnar och kanske eller antagligen betingelserna för liv skapas eller upphör så sakteliga.
Om detta visste de skriftlärda, som en gång tecknade de gamla skrifterna (som för 1700 år sedan översatts och sammanställts till vad som idag är bibeln) absolut ingenting! Boken kallas idag av en del människor GUDS ORD, men skrevs av dåtidens intelligentia, som var väldigt okunnig jämfört med nutidens.
Den smala synspringan
Under ett par decennier av mitt yrkesverksamma liv initierade och styrde jag tillämpad forskning om elektromagnetisk vågutbredning i atmosfären. Det var högst intressant och inspirerande, eftersom nya algoritmer hela tiden kunde tillkomma alltefter som högre radiofrekvenser togs i anspråk och digitaliseringen inom teletekniken genomfördes, samtidigt som den överförda bandbredden ökade. Studierna omfattade området från s.k. ultrakortvåg, 160 MHz till området för synligt ljus (laser).
Strålningskällor kan vara radiosändare av många slag, mikrovågsugnar, röntgenapparater o.s.v. men också t.ex. astronomiska objekt, atomer i het materia eller elementarpartiklar.
För 1 700 år sedan, när de ännu mycket äldre skrifterna sammanställdes till vad som idag är Bibeln, så visste man ingenting om elektromagnetisk strålning. Inte heller för 400 år sedan, när man fortfarande ansåg jorden vara universums centrum och att solen rörde sig runt jorden. Fick man för sig att någon kvinna var häxa, och alltså besökte djävulen i Blåkulla, så dömdes hon av kristenheten att brännas levande på bål. Man kan undra vad som händer ”häxornas” (de var många) troende domare på ”yttersta dagen”.
Allt vi såg för bara ett sekel sedan var en ”mikroskopisk” glipa i detta spektrum av strålning. Ett spektrum som man behöver en logaritmisk skala för att åskådliggöra, men jag försöker ändå.
Detta spektrum börjar vid radiovåglängden 10 mil och i frekvens 3 000 Hz = VLF (Very Low Frequency). Det slutar med gammastrålning vid våglängder mindre än 3 x 10^-14 d.v.s. 0, tretton nollor och en trea eller angivet i frekvens 10^23 Hz d.v.s. talet 1 följt av 23 nollor och alltså ofattbart många Hz eller om man så vill perioder per sekund eller fullbordade svängningar.
Det för människan synliga ljuset finns i ett försvinnande litet område mellan 400 Nm och 700 Nm, alltså 0,0000004 m – 0,0000007 m. En Nm är en milliondels millimeter och spetsen på en knappnål är ca en tiondels millimeter. Just nu har man industriellt inom t.ex. teleindustrin börjat arbeta med s.k. nanokomponenter, alltså för flertalet av oss ofattbart små komponenter.
Den moderna vetenskapen har alltså vidgat det ”synliga” området kollosalt, optiska teleskop med speciella filter ser i det ultravioletta bandet och förflyttade ut i rymden (Hubble) ser teleskop och andra instrument utan hindrande atmosfär. Andra teleskop ser i radio- och röntgenområdet av spektrat och mätningar av strålningen kan i princip utföras i hela spektrat. Här kan vi se miljarder år bakåt i tiden.
Forskare/astronauter arbetar hela tiden i en rymdstation. De har flera gånger sedan ett halvsekel besökt månen och troligen kommer man att inom ”nära” tid besöka Mars. En följd är att våra kunskaper om universum börjat öka exponentiellt.
Den smala mentala springan
Vår mentala ”synspringa” är också väldigt smal. Den behövde inte utvecklas bredare för att hjälpa våra förfäder att överleva. Vår intuition säger oss att stenar och kristaller är solida föremål, medan vetenskapen numera klart visat att de i huvudsak består av tomrum.
Bekant är numera bilden av en fluga, atomen, mitt i ett jättelikt stadion. Närmaste fluga, atom, befinner sig utanför detta stadion. Att våra händer inte kan tränga igenom stenen har med de kraftfält att göra, som förknippas med solid materia.
Våra hjärnor har utvecklats i en väldigt begränsad värld, där det är troligare att små föremål rör sig än de stora som utgör bakgrund till rörelsen. I universum rör vi oss tillsammans med jordklotet med oerhörd hastighet. Dels följer vi, stillastående vid den punkt på jordytan där vi befinner oss, med i rotationen runt jordaxeln. En stillastående person vid ekvatorn rör sig på ett dygn i en cirkel med omkretsen 40008 km. Det ger en hastighet av 1667 km/tim, men samtidigt följer den personen med jorden i dess elliptiska bana runt solen. Uträkningen är ganska meningslös, då allt på jordytan synkront följer med i rörelsen. Våra förfäder visste intet om detta och behövde inte heller veta för sin överlevnad. De befann sig ju i världsalltets centrum d.v.s. på jordskivan. Vi människor har i evolutionen skapat oss de visuella intryck vi behövt. ”Stenen är massiv och tät”.
När man upptäckt att elektromagnetisk strålning var en vågrörelse, så behövde man ett medium, där denna vågrörelse kunde verka. När inget sådant medium kunde upptäckas i vakuum, så hittade man på ett och kallade det eter. Idag behöver vi inte denna eter. De etervågor jag fortfarande hörde talas om i min barndom behövs inte längre. Nu säger man att de ljusbärande fotonerna saknar massa men har energi.
Fotonen har en energi, en frekvens, och en rörelsemängd, men begrepp som massa, storlek och läge kan inte definieras på ett meningsfullt sätt. Det närmaste man kan komma är att säga att den fyller ut hela det rum den kan finnas i, och att ge den en ekvivalent massa i form av ren rörelseenergi enligt formeln E = mc^2. Fotonen kan aldrig vara i vila och saknar således vilomassa. Fotoner har en symmetrisk vågfunktion som får överlappa den av andra fotoner. Man kan säga att fotoner kan staplas på varandra och det finns alltså ingen gräns för hur många fotoner som får plats i ett rum. Konstigt? Nej då! De har ju ingen massa, ingen kropp.
När en elektron i en atom byter tillstånd till ett med lägre energinivå, och alltså förlorar potentiell energi, genereras en foton med en energimängd, ett ljuskvantum, som motsvarar den energi som elektronen förlorade. De energinivåer som elektronerna kan ha i ett visst ämne har vissa bestämda värden, kvantnivåer, beroende på vilket elektronskal de tillhör. Ljus har därför karaktäristiska frekvenser som beror på vilket ämne det framställts i.
Hur den smala springan breddades i början
Rättrådighet var för Platon den förnämsta dygden. En rättrådig människa är en människa som med hjälp av sitt förnuft behärskar sin vilja och sitt begär.
Aristoteles (384 f. Kr. - 322 f. Kr.) hade en genomtänkt uppfattning om ett dygdigt liv. Han var ju Platons lärjunge och även han föreställde sig en själ som tredelad.
Så här föreställde sig Aristoteles den mänskliga själen:
Växtsjälen, som också växterna har och som gör det möjligt för dem, såväl som djur och människor att ta upp näring.
Djursjälen, som också djuren har vid sidan av sin växtsjäl och som rymmer förmågan att förnimma och röra sig.
Förnuftssjälen, som människan är ensam om och som gör att hon kan tänka förnuftigt.
Tack vare förnuftet kan vi avgöra vad som är bäst. Vi har att välja mellan ytterligheter. Exempelvis finns frikostighet mellan snålhet och slösaktighet, mod mellan feghet och dumdristighet.
Preussaren Nicolaus Copernicus (Niklas Koppernigk, 1473 – 1543)) var jurist, ekonom, strateg, ambassadör, läkare, astrolog och kanik (katolsk korherre, en mycket ”fin” befattning).
Hans bok De revolutionibus utkom i flera upplagor, den första vid Copernicus död 1543, den andra år 1566. Där anser han att solen i stället för jorden är världsalltets centrum och att jorden och de övriga planeterna rör sig i cirkelformiga banor runt solen. Den romerska kyrkan verkar inte ha varit så ”vaken”, men boken var inte heller så enkel att intellektuellt ta till sig. Först år 1616 förbjöds den. Redan utgivna exemplar censurerades inte sällan, men ibland på så sätt att det antecknades: ”Detta kapitel får inte läsas”. Boken stred ju mot den kristna läran om att jorden är världsalltets medelpunkt. En åsikt som nog inte är främmande för en del fundamentalistiska kristna än i dag.
År 1590 fick Galileo Galilei kännedom om Copernicus bok. Hans egna observationer gjorde honom alltmer övertygad om att det var Copernicus världsbild som var den korrekta.
År 1632 gav Galilei ut en bok med titeln Dialog om de två världssystemen. Den innehöll den ”kristendomsfientliga” läran att Jorden inte var världsalltets centrum. År 1633 ställdes han inför inkvisitionens domstol, där han blev tvungen att avsvärja sig allt rörande den så kallade "felaktiga läran".
Kyrkan lärde att det var jorden, som var världsalltets centrum (den geocentriska världsbilden enligt Ptolemaios och Aristoteles) och kyrkan kunde inte ha fel. Efter domen lär han ha mumlat "och ändock rör hon sig!" men för detta finns egentligen inga belägg. Domen blev husarrest resten av livet, troligen därför att han hade vännen påvens beskydd. Det skulle, som jag skrev i mitt förra inlägg, dröja väldigt länge innan kyrkan erkände domen som felaktig. Religionsföreträdare, både kristna, judar och muslimer har väldigt svårt för att erkänna rena felaktigheter i, eller sina feltolkningar, av de flera tusen år gamla flera gånger översatta och tolkade skrifterna.
Galilei fortsatte sitt vetenskapliga arbete och 1638 gav han ut en ny bok med sina fysikaliska teorier. Det var dessa böcker som fick Isaac Newton (1643 – 1727), kanske vår störste vetenskapsman hittills att ägna sig åt dessa frågor och börja presentera fysikaliska lagar. Newton löste många problem. Hans Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica lade grunden för den klassiska mekaniken och förklarade i ett slag en mängd fenomen. Det mest kända är nog att han där visade att det är samma kraft som får äpplet att falla till marken, som styr himlakropparnas rörelse i förhållande till varandra.
Newton följdes av en rad stora ”upptäckare”. Ett exempel innan Albert Einstein är James Maxwells sammanfattning av elektromagnetismen i Maxwells ekvationer.
1900 började förändringen, då Max Planck införde att elektromagnetisk energi endast kunde sändas ut i kvantiserad form. Fem år senare under sitt mirakelår utvecklade Albert Einstein denna hypotes för att förklara den fotoelektriska effekten. Dessutom förklarade han samma år den Brownska rörelsen, också den genom att kvantisera naturen, fast denna gång materien och inte energin. Detta blev atomteorins genombrott. Som om inte detta vore nog publicerade han dessutom den speciella relativitetsteorin och algoritmen E=mc^2.
Hela 1900-talet blev sedan ett fantastiskt upptäcktssekel, med t.ex. halvledartekniken, matematikmaskinerna och datorerna, som bokstavligen fick utvecklingen att skena. Något den lär fortsätta att göra under detta århundrade. (Tyvärr bör också 1900-talet minnas som kommunismens, nazismens, två världskrigs och massdödandets århundrade.) Just nu verkar vårt nyaste sekel också bli ”de nya krigens”, de asymmetriska krigens, terrorismens, sekel, underblåst av religioner.
Många astronomiska och kosmologiska fenomen är ännu oförklarade, som till exempel det faktum att universum består av mycket mer materia än antimateria. Inte heller vet vi vad mörk energi och mörk materia är för något.
Inom den klassiska fysiken kvarstår dessutom stora teoretiska problem med hur man skall behandla fenomen som turbulens och kaos. Alla vet vi hur svårt meteorologerna har att få sina beräkningar att stämma.
Genom fysikens historia har ett flertal felaktiga teorier dykt upp. När dessa sedan motbevisats har ofta fysiken utvecklats kraftigt.
När det gäller religioner är det ”svårare”. Guds existens kan inte bevisas. Därmed kan inte heller motbevis presenteras. Det hela blir en fråga om tro, att inte veta eller att betrakta det hela som helt osannolikt.
I vår Hälsingska lokaltidning, som jag måste komplettera med en rikstidning för att få mer information, ser jag då och då i insändarspalterna en dialog angående detta. Jag ser där uttalanden som: ”Gud finns! Jag har sett bevis”. Tyvärr, eller naturligtvis (?) redovisas aldrig bevisen. Att de skulle kunna vara vetenskapligt godtagbara har jag svårt att föreställa mig.
Då och då dyker också gamla myter upp i insändarspalterna. För några dagar sedan den om Darwins omvändelse på dödsbädden.
En dam skriver: ”Darwin var också en sökare. Reste runt hela jorden. Hur kunde han förvilla så många? Själv kom han till tro på den Gud han förnekat i så många år. Han blev redskapet för otron, den ondes verk. Han blev förfärad över att så många genom honom börjat tvivla på att det är Gud den allsmäktige som skapat allt. Själv blev han räddad. Så god är Gud.”
Det är en uppenbar lögn hon framför, även om hon inte kan beskyllas för lögn, eftersom hon uppenbarligen tror på det hon skriver.
Myten bygger sannolikt på The Lady Hope Story. Evangelisten Lady Elizabeth Hope lär ha berättat i en evangelisk församling i Massachusetts, USA, att hon besökt Darwin vid hans dödsbädd. Han skulle då ha sagt, att han ångrade utgivandet av evolutionsteorin. Påståendet har sedan publicerats i kristen press och vandrar tydligen vidare i kristna kretsar.
Försöket att förfalska Darwins åsikter avslöjades bl.a. av hans dotter Henrietta 1922, då hon skrev: ”Lady Hope var inte närvarande vid hans senaste sjukdom och vid ingen sjukdom över huvud taget. Jag tror inte ens att han träffade henne någon gång alls. Vi tror att historien fabricerades i USA:” Lady Hope ljög uppenbarligen för att hjälpa Gud på traven.
Darwin var närmast agnostisk ateist och så nära ateist man kan komma. Darwins teori om arternas uppkomst är idag allmänt accepterad inom naturvetenskaperna.
Darwins åsikt kan sammanfattas som: Finns det mot förmodan en Gud, så skapade han evolutionen.
En annan myt säger att Darwin var kristen. Faktum är att Darwin skriver så här i sin självbiografi: "I had gradually come by this time, 1836 to 1839, to see that the Old Testament was no more to be trusted than the sacred books of the Hindoos or the beliefs of any barbarian."
Darwin sade också: "I never gave up Christianity until I was forty years of age."
1880 skrev Darwin: "I am sorry to have to inform you that I do not believe in the Bible as a divine revelation, & therefore not in Jesus Christ as the Son of God."
Darwin avsade sig kristendomen vilket står att läsa bl.a. i "Life and Letters of Charles Darwin" och hans självbiografi.
Medvetandet
Myten om själens vikt, 21 gram
För drygt 100 år sedan ville den djupt troende läkaren Duncan MacDougall bevisa att människan har en själ. Han mätte därför vikten hos några få människor före och omedelbart efter dödens inträdande. Resultaten blev väldigt olika. Två minskade inte alls i vikt och uteslöts ur provet. En minskade 21,3 gram. De övriga tre mer eller mindre än detta. Hans slutsats blev att själens vikt var 21 gram.
Hans försök publicerades i New York Times och fick därigenom stor spridning, men det förkastades omgående av vetenskapen, som utdömde det av många anledningar.
Själv konstaterar jag dessutom att man säkert minskar mer i vikt än så, om man har ordentlig feber då man dör. Hur det var med MacDougalls patienter vet vi inte. Jag minskar i alla fall ca 1 000 gram vid mina bastubad. Det är märkligt hur en myt av detta slag kan leva kvar, men den återupplivas ju ständigt och inte sällan utan källkritik, som är så viktigt i vetenskapliga sammanhang.
Vill man ha exempel på myter, så är det faktiskt bara att läsa Bibeln. Noa blev enligt uppgift i Första Moseboken 950 år gammal. När Noas son Sem var hundra år födde han Arpaksad två år efter floden. Och sedan Sem fött Arpaksad levde han i fem hundra år och födde söner och döttrar. - Var är alla kvinnor? Sagan om Noa och syndafloden har för övrigt återfunnits i ännu äldre österländska skrifter.
Blodtörsten i Gamla Testamentet återfinns även i Det Nya Testamentet. Ett exempel: Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. (Brevet till Hebréerna 9:22.)
Kropp-själ-problemet behandlas i den gren av filosofin som kallas Medvetandefilosofi. Här finns de två huvudgrenarna monism och dualism.
Monism menar att medvetande och kropp inte är två ontologiskt distinkta enheter.
Låt mig från början klargöra att jag håller mig till monismen, tills dualismen bevisats. I dualismen menar man att medvetande och kropp i någon mening är separerade från varandra. Den kan spåras hos Platon och därför (?) också hos Aristoteles, men finns också i t.ex. hinduisk filosofi och Yoga-skolorna, där jag i min ungdom vegeterade en del. Det finns många olika skolor inom dualismen, fler än jag kan räkna upp här. En återfinns i Bibeln, t.ex. i Lukas 8:52-55, där Jesus fick en död flickas ande att återvända till henne. Själ = ande.
Många medvetandefilosofer menar att medvetandet inte är något separat från kroppen. De stöds inom bl.a. naturvetenskap, datavetenskap, evolutionspsykologi och inom de olika neurovetenskaperna.
När man inom vetenskapen har två möjliga förklaringar till ett fenomen, så skall man i första hand välja den enklaste lösningen. Varför krångla till livet med konstigheter, som andar, änglar, djävulen och vittra?
Om dessa frågor skulle jag kunna fortsätta skriva i det oändliga, som egentligen inte är så svårt att tänka sig. – Eller hur?
Kognition behöver inte vara så himla konstigt att förklara, men här slutar jag för denna gång.
Att vara eller…
(Ett långt men förhoppningsvis läsvärt inlägg)
Jag har hämtat Jan Berglins teckningar ovan från min fackliga tidning Ingenjören, som jag fortfarande får, trots min pensionering för 17 år sedan. Men jag är ju fortfarande betalande medlem i facket för att min kollektiva livförsäkring skall kunna utbetalas. En av fördelarna med att någon gång dö.
Jan Berglin är min och mångas favoritskämttecknare och medarbetare i Ingenjören. Jag tror att han inte invänder mot att jag har honom med i min blogg.
Jag har lite dåligt samvete efter mitt förra blogginlägg. Det är så lätt att såra, när det gäller ett ämne som religion. Se bara på resultatet av allt ömsesidigt sårande i Mellanöstern. Det är väl en av anledningarna till att de flesta ateister inte springer omkring och sprider sin tro, utan snarare ”ligger väldigt lågt”. Har man sagt A får man också säga B, sägs det, så här kommer ändå ett tillägg.
I senaste numret av Ny Teknik läser jag en artikel om vårt solsystem. I och för sig inga nyheter, men apropå skapelsen, att vår sol och solsystemet bildades ur ett skivformigt gasmoln för så där 4,6 miljarder, obs. inte miljoner, år sedan. Det mesta av gasen drogs samman av gravitation till vår sol. Små delar kondenserades emellertid och bildade bl.a. de inre, steniga, planeterna – Merkurius, Venus, Jorden och Mars. Planeter som till stor del består av sådana ämnen som verkar fattas på ytan av vår sol. Allt enligt våra gällande fysikaliska lagar.
Konvektionen i solen blandade under de första hundra miljoner åren allt material. Senare skedde konvektion bara i solens ytlager och planeterna kunde bildas. Allt material som dras till en stjärnas yta finns sedan kvar på ytan, och simmar omkring som skummet i en kokande kittel.
I de innersta delarna av solen är temperatur och tryck så höga att kärnreaktioner äger rum och väte omvandlas till helium enligt den s.k. proton-protonkedjan. Stora energimängder frigörs och denna energi transporteras genom strålningsprocesser. Fotonerna diffunderar utåt under ständiga kollisioner med den joniserade gasen. Tidsskalan för denna energitransport är tiotusentals år. Närmare ytan, i konvektionszonen, sker energitransporten genom att het gas stiger och kallare sjunker. Vid solens yta fotosfären, sjunker gasens temperatur och densitet snabbt och strålningen begynner.
Allt liv på jorden är beroende av solljuset och nästan all energi vi utnyttjar är solenergi i någon form. I lagren där den mesta solstrålningen släpps fri är temperaturen 5 000 – 6 000 grader. Ovanför fotosfären stiger sedan temperaturen med höjden genom kromosfären och når ofattbara ett par miljoner grader i koronan.
Man har hittills gjort mätningar på några få ”närliggande” stjärnor och funnit att endast tio procent av dem har samma kemiska sammansättning som solen. Knappt 400 planeter i andra solsystem än vårt (exoplaneter) i främmande solsystem är hittills kända. Den minsta av dem upptäcktes 2007 av planetjägarsatelliten Corot. Dess massa visar sig vara fem gånger jordens, men är den mest jordlika. Den cirklar emellertid så nära sin moderstjärna att dess yttemperatur beräknas till ungefär 2 000 ºC. Ingen behaglig plats för oss.
Mycket skall klaffa för att en planet skall vara beboelig. Den skall vara lagom stor, så att den kan hålla kvar en nödvändig och rätt sammansatt atmosfär. Den skall ligga lagom långt från sin moderstjärna för att ha lämplig temperatur. Den skall gå i en stabil och någorlunda cirkulär bana och ha ett magnetfält som skyddar för solvind, kosmisk strålning och annat otyg.
Å andra sidan är vårt universum större än vi kan föreställa oss, liksom att mikrokosmos visat sig mindre än vi kan tänka oss. Finns det rent av ytterligare dimensioner, där tid är något helt annat än hos oss?
Hela tiden skapas ute i universum nya stjärnor och nya planeter samtidigt som andra stjärnor slocknar och kallnar och kanske eller antagligen betingelserna för liv skapas eller upphör så sakteliga.
Om detta visste de skriftlärda, som en gång tecknade de gamla skrifterna (som för 1700 år sedan översatts och sammanställts till vad som idag är bibeln) absolut ingenting! Boken kallas idag av en del människor GUDS ORD, men skrevs av dåtidens intelligentia, som var väldigt okunnig jämfört med nutidens.
Den smala synspringan
Under ett par decennier av mitt yrkesverksamma liv initierade och styrde jag tillämpad forskning om elektromagnetisk vågutbredning i atmosfären. Det var högst intressant och inspirerande, eftersom nya algoritmer hela tiden kunde tillkomma alltefter som högre radiofrekvenser togs i anspråk och digitaliseringen inom teletekniken genomfördes, samtidigt som den överförda bandbredden ökade. Studierna omfattade området från s.k. ultrakortvåg, 160 MHz till området för synligt ljus (laser).
Strålningskällor kan vara radiosändare av många slag, mikrovågsugnar, röntgenapparater o.s.v. men också t.ex. astronomiska objekt, atomer i het materia eller elementarpartiklar.
För 1 700 år sedan, när de ännu mycket äldre skrifterna sammanställdes till vad som idag är Bibeln, så visste man ingenting om elektromagnetisk strålning. Inte heller för 400 år sedan, när man fortfarande ansåg jorden vara universums centrum och att solen rörde sig runt jorden. Fick man för sig att någon kvinna var häxa, och alltså besökte djävulen i Blåkulla, så dömdes hon av kristenheten att brännas levande på bål. Man kan undra vad som händer ”häxornas” (de var många) troende domare på ”yttersta dagen”.
Allt vi såg för bara ett sekel sedan var en ”mikroskopisk” glipa i detta spektrum av strålning. Ett spektrum som man behöver en logaritmisk skala för att åskådliggöra, men jag försöker ändå.
Detta spektrum börjar vid radiovåglängden 10 mil och i frekvens 3 000 Hz = VLF (Very Low Frequency). Det slutar med gammastrålning vid våglängder mindre än 3 x 10^-14 d.v.s. 0, tretton nollor och en trea eller angivet i frekvens 10^23 Hz d.v.s. talet 1 följt av 23 nollor och alltså ofattbart många Hz eller om man så vill perioder per sekund eller fullbordade svängningar.
Det för människan synliga ljuset finns i ett försvinnande litet område mellan 400 Nm och 700 Nm, alltså 0,0000004 m – 0,0000007 m. En Nm är en milliondels millimeter och spetsen på en knappnål är ca en tiondels millimeter. Just nu har man industriellt inom t.ex. teleindustrin börjat arbeta med s.k. nanokomponenter, alltså för flertalet av oss ofattbart små komponenter.
Den moderna vetenskapen har alltså vidgat det ”synliga” området kollosalt, optiska teleskop med speciella filter ser i det ultravioletta bandet och förflyttade ut i rymden (Hubble) ser teleskop och andra instrument utan hindrande atmosfär. Andra teleskop ser i radio- och röntgenområdet av spektrat och mätningar av strålningen kan i princip utföras i hela spektrat. Här kan vi se miljarder år bakåt i tiden.
Forskare/astronauter arbetar hela tiden i en rymdstation. De har flera gånger sedan ett halvsekel besökt månen och troligen kommer man att inom ”nära” tid besöka Mars. En följd är att våra kunskaper om universum börjat öka exponentiellt.
Den smala mentala springan
Vår mentala ”synspringa” är också väldigt smal. Den behövde inte utvecklas bredare för att hjälpa våra förfäder att överleva. Vår intuition säger oss att stenar och kristaller är solida föremål, medan vetenskapen numera klart visat att de i huvudsak består av tomrum.
Bekant är numera bilden av en fluga, atomen, mitt i ett jättelikt stadion. Närmaste fluga, atom, befinner sig utanför detta stadion. Att våra händer inte kan tränga igenom stenen har med de kraftfält att göra, som förknippas med solid materia.
Våra hjärnor har utvecklats i en väldigt begränsad värld, där det är troligare att små föremål rör sig än de stora som utgör bakgrund till rörelsen. I universum rör vi oss tillsammans med jordklotet med oerhörd hastighet. Dels följer vi, stillastående vid den punkt på jordytan där vi befinner oss, med i rotationen runt jordaxeln. En stillastående person vid ekvatorn rör sig på ett dygn i en cirkel med omkretsen 40008 km. Det ger en hastighet av 1667 km/tim, men samtidigt följer den personen med jorden i dess elliptiska bana runt solen. Uträkningen är ganska meningslös, då allt på jordytan synkront följer med i rörelsen. Våra förfäder visste intet om detta och behövde inte heller veta för sin överlevnad. De befann sig ju i världsalltets centrum d.v.s. på jordskivan. Vi människor har i evolutionen skapat oss de visuella intryck vi behövt. ”Stenen är massiv och tät”.
När man upptäckt att elektromagnetisk strålning var en vågrörelse, så behövde man ett medium, där denna vågrörelse kunde verka. När inget sådant medium kunde upptäckas i vakuum, så hittade man på ett och kallade det eter. Idag behöver vi inte denna eter. De etervågor jag fortfarande hörde talas om i min barndom behövs inte längre. Nu säger man att de ljusbärande fotonerna saknar massa men har energi.
Fotonen har en energi, en frekvens, och en rörelsemängd, men begrepp som massa, storlek och läge kan inte definieras på ett meningsfullt sätt. Det närmaste man kan komma är att säga att den fyller ut hela det rum den kan finnas i, och att ge den en ekvivalent massa i form av ren rörelseenergi enligt formeln E = mc^2. Fotonen kan aldrig vara i vila och saknar således vilomassa. Fotoner har en symmetrisk vågfunktion som får överlappa den av andra fotoner. Man kan säga att fotoner kan staplas på varandra och det finns alltså ingen gräns för hur många fotoner som får plats i ett rum. Konstigt? Nej då! De har ju ingen massa, ingen kropp.
När en elektron i en atom byter tillstånd till ett med lägre energinivå, och alltså förlorar potentiell energi, genereras en foton med en energimängd, ett ljuskvantum, som motsvarar den energi som elektronen förlorade. De energinivåer som elektronerna kan ha i ett visst ämne har vissa bestämda värden, kvantnivåer, beroende på vilket elektronskal de tillhör. Ljus har därför karaktäristiska frekvenser som beror på vilket ämne det framställts i.
Hur den smala springan breddades i början
Rättrådighet var för Platon den förnämsta dygden. En rättrådig människa är en människa som med hjälp av sitt förnuft behärskar sin vilja och sitt begär.
Aristoteles (384 f. Kr. - 322 f. Kr.) hade en genomtänkt uppfattning om ett dygdigt liv. Han var ju Platons lärjunge och även han föreställde sig en själ som tredelad.
Så här föreställde sig Aristoteles den mänskliga själen:
Växtsjälen, som också växterna har och som gör det möjligt för dem, såväl som djur och människor att ta upp näring.
Djursjälen, som också djuren har vid sidan av sin växtsjäl och som rymmer förmågan att förnimma och röra sig.
Förnuftssjälen, som människan är ensam om och som gör att hon kan tänka förnuftigt.
Tack vare förnuftet kan vi avgöra vad som är bäst. Vi har att välja mellan ytterligheter. Exempelvis finns frikostighet mellan snålhet och slösaktighet, mod mellan feghet och dumdristighet.
Preussaren Nicolaus Copernicus (Niklas Koppernigk, 1473 – 1543)) var jurist, ekonom, strateg, ambassadör, läkare, astrolog och kanik (katolsk korherre, en mycket ”fin” befattning).
Hans bok De revolutionibus utkom i flera upplagor, den första vid Copernicus död 1543, den andra år 1566. Där anser han att solen i stället för jorden är världsalltets centrum och att jorden och de övriga planeterna rör sig i cirkelformiga banor runt solen. Den romerska kyrkan verkar inte ha varit så ”vaken”, men boken var inte heller så enkel att intellektuellt ta till sig. Först år 1616 förbjöds den. Redan utgivna exemplar censurerades inte sällan, men ibland på så sätt att det antecknades: ”Detta kapitel får inte läsas”. Boken stred ju mot den kristna läran om att jorden är världsalltets medelpunkt. En åsikt som nog inte är främmande för en del fundamentalistiska kristna än i dag.
År 1590 fick Galileo Galilei kännedom om Copernicus bok. Hans egna observationer gjorde honom alltmer övertygad om att det var Copernicus världsbild som var den korrekta.
År 1632 gav Galilei ut en bok med titeln Dialog om de två världssystemen. Den innehöll den ”kristendomsfientliga” läran att Jorden inte var världsalltets centrum. År 1633 ställdes han inför inkvisitionens domstol, där han blev tvungen att avsvärja sig allt rörande den så kallade "felaktiga läran".
Kyrkan lärde att det var jorden, som var världsalltets centrum (den geocentriska världsbilden enligt Ptolemaios och Aristoteles) och kyrkan kunde inte ha fel. Efter domen lär han ha mumlat "och ändock rör hon sig!" men för detta finns egentligen inga belägg. Domen blev husarrest resten av livet, troligen därför att han hade vännen påvens beskydd. Det skulle, som jag skrev i mitt förra inlägg, dröja väldigt länge innan kyrkan erkände domen som felaktig. Religionsföreträdare, både kristna, judar och muslimer har väldigt svårt för att erkänna rena felaktigheter i, eller sina feltolkningar, av de flera tusen år gamla flera gånger översatta och tolkade skrifterna.
Galilei fortsatte sitt vetenskapliga arbete och 1638 gav han ut en ny bok med sina fysikaliska teorier. Det var dessa böcker som fick Isaac Newton (1643 – 1727), kanske vår störste vetenskapsman hittills att ägna sig åt dessa frågor och börja presentera fysikaliska lagar. Newton löste många problem. Hans Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica lade grunden för den klassiska mekaniken och förklarade i ett slag en mängd fenomen. Det mest kända är nog att han där visade att det är samma kraft som får äpplet att falla till marken, som styr himlakropparnas rörelse i förhållande till varandra.
Newton följdes av en rad stora ”upptäckare”. Ett exempel innan Albert Einstein är James Maxwells sammanfattning av elektromagnetismen i Maxwells ekvationer.
1900 började förändringen, då Max Planck införde att elektromagnetisk energi endast kunde sändas ut i kvantiserad form. Fem år senare under sitt mirakelår utvecklade Albert Einstein denna hypotes för att förklara den fotoelektriska effekten. Dessutom förklarade han samma år den Brownska rörelsen, också den genom att kvantisera naturen, fast denna gång materien och inte energin. Detta blev atomteorins genombrott. Som om inte detta vore nog publicerade han dessutom den speciella relativitetsteorin och algoritmen E=mc^2.
Hela 1900-talet blev sedan ett fantastiskt upptäcktssekel, med t.ex. halvledartekniken, matematikmaskinerna och datorerna, som bokstavligen fick utvecklingen att skena. Något den lär fortsätta att göra under detta århundrade. (Tyvärr bör också 1900-talet minnas som kommunismens, nazismens, två världskrigs och massdödandets århundrade.) Just nu verkar vårt nyaste sekel också bli ”de nya krigens”, de asymmetriska krigens, terrorismens, sekel, underblåst av religioner.
Många astronomiska och kosmologiska fenomen är ännu oförklarade, som till exempel det faktum att universum består av mycket mer materia än antimateria. Inte heller vet vi vad mörk energi och mörk materia är för något.
Inom den klassiska fysiken kvarstår dessutom stora teoretiska problem med hur man skall behandla fenomen som turbulens och kaos. Alla vet vi hur svårt meteorologerna har att få sina beräkningar att stämma.
Genom fysikens historia har ett flertal felaktiga teorier dykt upp. När dessa sedan motbevisats har ofta fysiken utvecklats kraftigt.
När det gäller religioner är det ”svårare”. Guds existens kan inte bevisas. Därmed kan inte heller motbevis presenteras. Det hela blir en fråga om tro, att inte veta eller att betrakta det hela som helt osannolikt.
I vår Hälsingska lokaltidning, som jag måste komplettera med en rikstidning för att få mer information, ser jag då och då i insändarspalterna en dialog angående detta. Jag ser där uttalanden som: ”Gud finns! Jag har sett bevis”. Tyvärr, eller naturligtvis (?) redovisas aldrig bevisen. Att de skulle kunna vara vetenskapligt godtagbara har jag svårt att föreställa mig.
Då och då dyker också gamla myter upp i insändarspalterna. För några dagar sedan den om Darwins omvändelse på dödsbädden.
En dam skriver: ”Darwin var också en sökare. Reste runt hela jorden. Hur kunde han förvilla så många? Själv kom han till tro på den Gud han förnekat i så många år. Han blev redskapet för otron, den ondes verk. Han blev förfärad över att så många genom honom börjat tvivla på att det är Gud den allsmäktige som skapat allt. Själv blev han räddad. Så god är Gud.”
Det är en uppenbar lögn hon framför, även om hon inte kan beskyllas för lögn, eftersom hon uppenbarligen tror på det hon skriver.
Myten bygger sannolikt på The Lady Hope Story. Evangelisten Lady Elizabeth Hope lär ha berättat i en evangelisk församling i Massachusetts, USA, att hon besökt Darwin vid hans dödsbädd. Han skulle då ha sagt, att han ångrade utgivandet av evolutionsteorin. Påståendet har sedan publicerats i kristen press och vandrar tydligen vidare i kristna kretsar.
Försöket att förfalska Darwins åsikter avslöjades bl.a. av hans dotter Henrietta 1922, då hon skrev: ”Lady Hope var inte närvarande vid hans senaste sjukdom och vid ingen sjukdom över huvud taget. Jag tror inte ens att han träffade henne någon gång alls. Vi tror att historien fabricerades i USA:” Lady Hope ljög uppenbarligen för att hjälpa Gud på traven.
Darwin var närmast agnostisk ateist och så nära ateist man kan komma. Darwins teori om arternas uppkomst är idag allmänt accepterad inom naturvetenskaperna.
Darwins åsikt kan sammanfattas som: Finns det mot förmodan en Gud, så skapade han evolutionen.
En annan myt säger att Darwin var kristen. Faktum är att Darwin skriver så här i sin självbiografi: "I had gradually come by this time, 1836 to 1839, to see that the Old Testament was no more to be trusted than the sacred books of the Hindoos or the beliefs of any barbarian."
Darwin sade också: "I never gave up Christianity until I was forty years of age."
1880 skrev Darwin: "I am sorry to have to inform you that I do not believe in the Bible as a divine revelation, & therefore not in Jesus Christ as the Son of God."
Darwin avsade sig kristendomen vilket står att läsa bl.a. i "Life and Letters of Charles Darwin" och hans självbiografi.
Medvetandet
Myten om själens vikt, 21 gram
För drygt 100 år sedan ville den djupt troende läkaren Duncan MacDougall bevisa att människan har en själ. Han mätte därför vikten hos några få människor före och omedelbart efter dödens inträdande. Resultaten blev väldigt olika. Två minskade inte alls i vikt och uteslöts ur provet. En minskade 21,3 gram. De övriga tre mer eller mindre än detta. Hans slutsats blev att själens vikt var 21 gram.
Hans försök publicerades i New York Times och fick därigenom stor spridning, men det förkastades omgående av vetenskapen, som utdömde det av många anledningar.
Själv konstaterar jag dessutom att man säkert minskar mer i vikt än så, om man har ordentlig feber då man dör. Hur det var med MacDougalls patienter vet vi inte. Jag minskar i alla fall ca 1 000 gram vid mina bastubad. Det är märkligt hur en myt av detta slag kan leva kvar, men den återupplivas ju ständigt och inte sällan utan källkritik, som är så viktigt i vetenskapliga sammanhang.
Vill man ha exempel på myter, så är det faktiskt bara att läsa Bibeln. Noa blev enligt uppgift i Första Moseboken 950 år gammal. När Noas son Sem var hundra år födde han Arpaksad två år efter floden. Och sedan Sem fött Arpaksad levde han i fem hundra år och födde söner och döttrar. - Var är alla kvinnor? Sagan om Noa och syndafloden har för övrigt återfunnits i ännu äldre österländska skrifter.
Blodtörsten i Gamla Testamentet återfinns även i Det Nya Testamentet. Ett exempel: Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. (Brevet till Hebréerna 9:22.)
Kropp-själ-problemet behandlas i den gren av filosofin som kallas Medvetandefilosofi. Här finns de två huvudgrenarna monism och dualism.
Monism menar att medvetande och kropp inte är två ontologiskt distinkta enheter.
Låt mig från början klargöra att jag håller mig till monismen, tills dualismen bevisats. I dualismen menar man att medvetande och kropp i någon mening är separerade från varandra. Den kan spåras hos Platon och därför (?) också hos Aristoteles, men finns också i t.ex. hinduisk filosofi och Yoga-skolorna, där jag i min ungdom vegeterade en del. Det finns många olika skolor inom dualismen, fler än jag kan räkna upp här. En återfinns i Bibeln, t.ex. i Lukas 8:52-55, där Jesus fick en död flickas ande att återvända till henne. Själ = ande.
Många medvetandefilosofer menar att medvetandet inte är något separat från kroppen. De stöds inom bl.a. naturvetenskap, datavetenskap, evolutionspsykologi och inom de olika neurovetenskaperna.
När man inom vetenskapen har två möjliga förklaringar till ett fenomen, så skall man i första hand välja den enklaste lösningen. Varför krångla till livet med konstigheter, som andar, änglar, djävulen och vittra?
Om dessa frågor skulle jag kunna fortsätta skriva i det oändliga, som egentligen inte är så svårt att tänka sig. – Eller hur?
Kognition behöver inte vara så himla konstigt att förklara, men här slutar jag för denna gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)