Vårt klimat

Häromdagen tog jag fram Mark Lynas bok, Sex grader, från 2007 och började bläddra. De särskilt intressanta avsnitten var lätta att finna, eftersom jag för 10 år sedan märkt dem med s.k. stick`n, små självhäftande märklappar. Jag gör ofta så och har en del böcker med väldigt många sådana stick`n.

Anledningen till det nyvaknade intresset var att jag sett att presidenten Trump redan första dagen som president börjat ta tillbaka USA:s klimatlöften, vilket är mycket illa. Du kanske vet att varje indier släpper ut ett ton koldioxid i atmosfären under ett år om man räknar så. Men varje amerikan släpper ut 20 ton av gasen. Trump kanske borde spärras in?

Redan på 90-talet började post-truth politics användas för att tala om konservativa i USA som ville slippa klimatforskningens kostnader för att minska fossilberoendet. Samtidigt är växthuseffekten vetenskapligt klarlagd bortom alla tvivel. Människans påverkan är mycket tydlig.

Vi vet också att civilisationens fernissa är tunn och sitter löst på oss människor. Kommer ni ihåg orkanen Katarina? New Orleans hade tur när den svängde österut alldeles innan orkanens öga nådde staden. Men skyddsvallarna mot Mississipi och Lake Pontchartrain brast och ett våldsamt störtregn slog till.

Vattenmassorna strömmade in över såväl bostadsområden som stadens centrum. De fattiga som inte kunnat lämna staden utsattes för ett fruktansvärt lidande med hunger, törst och laglöshet. Detta i ett av världens rikaste och mäktigaste länder. Civilisationens fernissa fladdrade bort med vinden.

De flesta offren var fattiga, som lämnats att klara sig själva. Fyra dagar in i krisen var de överlevande packade som sillar på stadens jättearena bland översvämmade toaletter och ruttnande kroppar. Pistolbeväpnade ungdomsligor lade beslag på de enda tillgängliga livsmedlen och dricksvattnet. Sådana är tyvärr en del ungdomar numera.

Poliserna hade antingen anslutit till plundrarna eller övergivit området. På tv kunde man se en militärhelikopter landa på avstånd från människorna, snabbt kasta ut livsmedel och vattenflaskor för att snabbt lyfta innan människorna hann fram. Det hela påminde om flykt från en krigszon.

Det vi sett här kommer att bli allt vanligare då jorden värms upp ytterligare sex grader Celsius enligt FN:s vetenskapliga klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC) ett troligt scenario för de kommande etthundra åren. Kanske tvingas vi i Norden att ta till vapen för att skydda oss mot människor som vill ta över beboeligt land. Jfr. Palestina idag.

Barn som föds nu kommer att få uppleva våldsamma och mindre trevliga förändringar av många slag. Jag är snart nittio år, en ålder allt fler kommer att uppnå framöver. En del pyttesmå förändringar av jordbanan och jordaxelns lutning ger oss små klimatförändringar med några tusen års mellanrum. Men förändringar med högre frekvens förekommer.

Jordens bana runt solen varierar också mellan cirkulär och en aning elliptisk. Det har åtminstone varit så fyra perioder bakåt i tiden och med en periodlängd av mer än 100 000 år och en istid under varje period. Här i Norden har vi som du vet nyligen lämnat en istid och är på väg mot en varmare värld. Kanske kommer nästa istid att inträffa med samma periodicitet?

Vi vet att vi inte får späda på den just nu kommande värmen, men det gör vi. Vi måste sluta med detta och det gäller NU. Det kommer att bli mer än tillräckligt varmt utan att våra stora utsläpp av koldioxid (CO₂) ökar ytterligare.

Istäckena och snön runt jordens två poler verkar som stora speglar och skickar solens strålning tillbaka mot rymden. Men dessa isspeglar blir allt mindre år för år. Då is och snö försvinner absorberar jorden i stället solvärmen som lagras i jord, berg och hav. Det tar lång tid för värmen att tränga ner på djupet i jord och hav.

Golfströmmen t.ex. som är så bra för oss, värms upp utanför Mexikanska Golfen, strömmar sedan norrut mot Grönland och Norska havet. Kyls ner och sjunker mot bottnen. Strömmar sedan långt söderut varefter den åter inträffar utanför Mexikanska Golfen och varm åter beger sig mot Norska havet. Det tar 1 200 år för en vattenmolekyl att fullborda varvet.

Jordklotet är stort och det tar lång tid att värma upp det. Man säger att planeten har en termisk tröghet. Temperaturen är stigande och beror till del på att andelen CO₂ är stigande. Mängden koldioxid mäts i ppm, parts per million och den är f.n. om jag extraspolerar en 10 år gammal uppgift jag har, lite över 400 ppm. (+2 ppm/år.)

Det rör sig om ungefär samma mängd som för mer än 1,6 miljoner år sedan, men då var temperaturen ungefär tre grader högre än idag. Det har tolkats som att temperaturen kommer att stiga ungefär tre grader, om vi inte gör något alls för att den skall stiga, det vill säga slutar att tillföra ökande mängd CO₂.

Å andra sidan kan de globala temperaturerna, om utsläppen fortsätter att växa som de för närvarande gör ha rusat i höjden mer än tre grader redan år 2050. Valet är vårt och tiden går.

”De mäktiga” samlades härom veckan i Davos. Jag såg i tidningen att f.d. vicepresidenten i USA och miljöaktivisten Al Gore där förfäktat att många Syrier egentligen flytt landet p.g.a. den långvariga torka som drabbat Syrien och inte inbördeskriget.

Vi vet att jordens två subtropiska bälten är på väg att flytta ut mot polerna och att denna flytt har börjat. Möjligen kommer den att ske tidigare än vi trott och då kommer ni i Norden att få se flyktingströmmar ni inte kunnat drömma om.

Mark Lynas bok, Sex grader, utgavs för 10 år sedan, men är fortfarande synnerligen läsvärd. Bl.a. lämnas uppgifter om såväl statliga som fria och internationella miljöorganisationer samt deras nätadresser. Så t.ex. har jag utan att egentligen veta bedömt Jordens vänner som antagligen en lite ”fjallig” organisation.

För detta ber jag om ursäkt, sedan jag tittat på deras hemsida. Det finns gott om verkliga ljushuvuden i de här organisationerna, till skillnad från de politiska partierna, där mer egoistiska intressen frodas.

Den politiska frågan står öppen nu: Finns det något sätt att omedelbart styra om vårt samhälle så att folk ivrigt och kollektivt arbetar för att klara det s.k. tvågradersmålet d.v.s. maximalt 400 ppm CO₂, som vi nog just nått?

Söderhamn nu och märkliga (Skumma?) ryssar

Under mycket lång tid har stat̴istiken till den här bloggen redovisat runt 300 sidvyer (± 100) på Ryssland. Men under hösten 2016 ökade antalet dagliga sidvyer till Ryssland upp till sexhundra á sjuhundra. Detta nämnde jag i ett inlägg, ”Rysk verksamhet”, den 23 december, och vad hände? Jo, plötsligt finns inte en enda sidvy redovisad på Ryssland. Från att under väldigt lång tid ha varit helsvart på statistikkartan antog Ryssland snabbt den oskyldiges vita färg.

Söderhamn är sig i alla fall likt från tidigare. Bofast, arbetsför befolkning minskar. En del pensionärer som bott och arbetat på annat håll återvänder till billigare boende och många flyktingar som förgäves väntar på uppehållstillstånd gör att folkmängden ökat något under senare tid. Kommunalrådet är så stolt över ökningen, även om den är liten.

Kommunförvaltningen fungerar om än illa. Teknikchefen på Kultur- och samhällsserviceförvaltningen har tvingats lämna sitt jobb mot ett nytt fett avgångsvederlag i dryga miljonklassen. Stadsarkitekten, som med sin överlägsna kompetens inte ansågs passa i gänget, fick gå för ett par år sedan.

Den tekniska chefens sätt att sköta sitt jobb passar tydligen inte den nye förvaltningschefen, som antagligen inte vet hur det bör skötas. Han har ”bollat” med tekniska chefens personal utan dennes vetskap t.ex. genom ett enkelt samråd. Något som naturligtvis inte passar den tekniske chefen. Personalen kan inte ha två ordergivare som arbetar oberoende av varandra.

Båda har sina egenheter, har jag förstått. Förvaltningschefen, Hans-Göran Karlsson, vet kanske hur en idrottsförening fungerar, men tydligen inte en kommun. Han har varit direktör för ishockeyklubben Brynäs, något som knappast är särskilt meriterande för den nuvarande chefsrollen.

Som idrottsföreningsdirektör passar en van fifflare med goda kontakter bland beslutande politiker i kommun och region. En som framgångsrikt kan vigga ekonomiska bidrag till föreningen och därmed till sig själv från kommun och region. Partibok (S) har då varit en klar merit.

Kanske har Hans-Göran Karlsson partibok, vilket smäller högt i Söderhamns kommun har jag förstått, högre än relevanta meriter. Detta verkar konfirmeras av ordföranden i kommunstyrelsen, Sven-Erik Lindestam, då han svär sig fri från inblandning i denna skandal med att underchefer inte är politiskt tillsatta. Därför har han inte varit med i några sådana diskussioner.

För det första: Här beslutar alltså den f.d. idrottsföreningsdirektören helt utan att fråga ”styrande” politiker om oplanerad miljonutgift (1,3 miljoner) för kommunen därför att han efter kort tid som förvaltningschef möter en underlydande chef som med all anledning opponerar sig mot hans sätt att arbeta.   

Också underlydande chefen, Lars Stål, har sitt speciella sätt att sköta sitt arbete. Det har jag kunnat se i lokalpressen. Efter något av mina tidigare inlägg fick jag faktiskt ett personligt brev med tack för befogad kritik av tekniska avdelningen och alltså Lars Stål. I kritiken av Hans-Göran Karlsson har dock helt uppenbart Lars Stål rätt.

Jag och min hustru flyttade till Söderhamn år 2004. Vi var då båda pensionärer, jag själv sedan 12 år. Jag hade bakom mig ett par decennier av politisk verksamhet i Haninge kommuns nämnder, fullmäktige och kommunstyrelse. Jag kunde lätt konstatera att Söderhamn är en svårt misskött kommun, en kommun på väg utför.

Då och då rapporteras om skandalartade tvister bland chefstjänstemännen. Tvister som blir dyrbara för kommunens invånare. Vi minns t.ex. då stadsarkitekten, Ylva Larsson, hux flux fick lämna sitt arbete med avgångsvederlag i miljonklassen. Hon ville driva jobbet så som det är avsett att drivas, vilket inte gillades av chef som tydligen ville förenkla, genom att inte låta Söderhamnarna lämna synpunkter på stadens utformning.

Förvaltningscheferna i Sveriges kommuner utses av kommunstyrelserna. Självklart är att kommunstyrelsen då skall bedöma sökandes kompetens och skicklighet och inte politisk hemvist. Skulle den politiska makten skifta i val, skall inte de nya makthavarna finna en tjänstemannakader ur motståndarlägret att leda politiskt.

I tidningen läser jag: ”Kommunstyrelsens ordförande, Sven-Erik Lindestam (S), kommenterar att underchefer inte är politiskt tillsatta, därför har han inte varit med i några sådana diskussioner.”

Jag tycker mig få en klar bekräftelse på vad jag misstänkt sedan vi flyttat in i Söderhamn för 13 år sedan, nämligen att kommunens förvaltningschefer är just politiskt tillsatta och inte enligt förtjänst och skicklighet. Det är mycket illa.

Hans-Göran Karlssons missgrepp är tydligen både många och svåra, trots att han bara arbetat en kort tid i kommunen. T.ex. då han avlövar en underställd chef hans väsentliga befogenheter i en skrift upprättad i två exemplar, undertecknade av de båda, med ett exemplar vardera. Ett påtvingat avtal alltså, som bara de två avses känna till och som inte diarieföres. Ett mycket svårt tjänstefel som jag ser det.

Men tjänstefelen är tydligen många, alltför många. Han har bl.a. sagt till underordnade att de inte skall uttala sig till media innan beslut fattats i berörd nämnd. Detta trots att vi har ett grundlagsfäst meddelarskydd i sådana fall. Det torde vara allmänt känt och är väl då antingen ett svårt brott eller något som tyder på brister i allmänbildning, som inte skall finnas hos en förvaltningschef.

Från oppositionhåll, (M), har man också begärt att ärendet Hans-Göran Karlsson skall väckas i kommunstyrelsens personalutskott och det förefaller mig vara det minsta man kan begära, då en förvaltningschef bryter mot svensk grundlag, även om det skett av ren okunskap. Sådan okunskap får inte förekomma hos en kommunal förvaltningschef.

Inte bara förakt utan ett löjets skimmer tycker jag vilar över förvaltningschefen, då det framkommer att han ljugit om hur han tillrättavisat en ”fräck” journalist, som inte gjort något annat än sitt jobb så som det skall göras. Det framgår klart att Karlsson inte vill att någon synar det han sysslar med och det kan jag förstå.

Hans politiska uppdragsgivare, Stig Nordgren (V), kultur- och samhällsservicenämndens ordförande, liksom kommunalrådet Sven-Erik Lindestam, säger sig fortfarande ha fullt förtroende för Hans-Göran Karlsson. Om förbudet att tala med media säger Stig Nordgren: ”Det är dåligt hanterat att han skickat ut det här via mejl. Man hade kunnat ta det i samtal.”

Klart är alltså att ordföranden i berörd nämnd tycker att allmänheten inte skall veta vad som är på gång i nämnden. Den orienteringen skall ges först efter att nämndens majoritet fattat beslut. En opinion skall alltså inte kunna påverka politiska beslut.

Stig Nordgren pratar på sig också då han för att ursäkta Karlsssons lögn säger: ”Men han kommer från det privata näringslivet där är det lite annan ordning”. Intervjuande journalist säger: ”Ljuger man i det privata näringslivet?” Nordgren: ”Nej men man behöver inte berätta allt för media.” Ett svar som är god dag yxskaft, men visar vad Stig Nordgren (V) anser sig veta om privata företagare. Det är bedrövligt.

Israel och Palestina

Efter FB-konflikten i somras mellan två släktingar om Israels vidriga uppförande så har jag, näranog uteslutande ägnat mig åt att studera judarnas uppförande under 1900-talet, alltså de senaste etthundra åren och till dags dato. Det jag redan hade i bokhyllorna har jag läst på nytt och upptäckt att alla historieböcker bör läsas igen efter ett par år. Man hittar mycket nytt och sådant man förbisett.

Jag har tittat igenom en del av den israeliska propagandan som utges i Sverige och det rör sig i huvudsak om desinformation. Där finns t.ex. ”Svensk Israel-Information”, en helt missvisande beteckning. Ett passande namn kan vara: ”Israelisk desinformation på svenska.” Jag ger ett exempel: Ulf Öfverberg, generalsekreterare i Svensk Israel-Information skriver under rubriken ”Hur är det med historiekunskaperna, Löfven?”

… I den nyligen presenterade regeringsförklaringen väljer statsministern Stefan Löfven historieförfalskningens väg när han beskriver den israeliska ockupationen av Västbanken: ”Nästa år har Israels ockupation av Palestina pågått i 50 år. Situationen förvärras kontinuerligt med nya bosättningar . Konflikten ökar våldet mot civila.”

Beskrivningen av Israels ockupation av ”Palestina”som om – den av Sverige erkända - staten Palestina fanns 1967 är falsk. Det fanns ingen palestinsk stat 1967. Vad som fanns mellan 1948 och 1967 var däremot en jordansk ockupation av Västbanken. Inga försök gjordes under den tiden att bilda en självständig palestinsk stat på detta område. …

Öfverberg avslöjar här antingen sin okunnighet eller en önskan om att förvränga historien. Palestina kallades ursprungligen det brittiska FN-mandatet som omfattade nuvarande Israel med Västbanken och Jordanien samt ytterligare några mindre områden. Då britterna bildat staten Jordanien kom Palestina att omfatta resten av mandatet d.v.s. i huvudsak nuvarnde Israel och Västbanken.

Efter 6-dagarskriget 1967 har man allmänt ofta benämnt enbart Västbanken som Palestina. I strid mot internationell lag (alltså brottsligt) har judar allt sedan 1967 stulit mer och mer mark från palestinierna och där uppfört bostadssamhällen med infrastruktur passande de judiska inflyttarna. Flera historiker använder orden ”Jordansk annektering” om tillståndet i Palestina 1948 − 1967, ett tillstånd Palestinierna var helt nöjda med!

Numera behöver inte heller Israel Palestina av militärstrategiska skäl, så som tidigare varit fallet. Omkringliggande arabstater kommer att vara ofarliga för Israel under överskådlig tid. Detta tillstånd har arabstaterna själva åstadkommit, dels genom sina misslyckade krig tidigare mot Israel och dels genom de inbördeskrig som nu sysselsätter dem.

Öfverbergs svammel kan lätt åskådliggöras genom citat från hans skrivning: … Situationen för palestinierna är ohållbar och måste få ett slut genom skapandet av en palestinsk statsbildning vid sidan av Israel. Men inte istället för Israel! … Vem kan få ut något vettigt ur den texten icke betydande att judarna skall besitta makten över Palestina?

Vad kan för övrigt Öfverberg mena med ”palestinierna”? Är det de där araberna som bott och bor i Löfvens och svenskarnas fantasiland Palestina? Ja, skratta gärna, det är det värt, hur sorgligt det än är för de stackars palestinierna.

Öfverbergs uppsats är en avskyvärd beskrivning av situationen i Palestina. Bl.a. skriver han att det rör sig om en komplicerad nationell konflikt mellan två folk som måste ha det internationella samfundets stöd för att förlika sina likställda legitima nationella krav om en liten bit mark vid Medelhavets rand. ”Likställda legitima krav!” Kyss mig någonstans!

Judarna är nu Herrefolket. Man uppträder mot Palestinierna så som tyskarna uppträdde mot judarna på 30-talet och det är avskyvärt. Jag ber alla palestinier om ursäkt för att jag alltför länge förklarat mig stå på judarnas sida i deras konflikt. Det skulle behövas att Tomas visade sin rätta natur för att jag rätt skulle studera konflikten på djupet och fullt ut erkänna dess konsekvenser..

Sedan den 25 juni 2016 har jag publicerat nio ganska omfattande inlägg om den israeliska våldtäkten mot palestinierna. Läs dem, liksom dagens artikel i SvD om hur israelerna förser sig med mer vatten än de behöver, medan de ser till att palestiniernas vattentillgång minimeras.

Mina inlägg om Israel under senare delen av 2016:

25 JUNI 2016

En bit islamsk och lite annan historia mycket kort och mycket begränsat

29 JUNI 2016

Lennart och Tomas på Facebook

27 JULI 2016

Sociala medier har blivit en fara

11 AUGUSTI 2016

Israel i Mellanöstern och i centrum av arabvärlden

4 AUGUSTI 2016

Mellanöstern

23 AUGUSTI 2016

Israelproblemet i Mellanösternproblemet

18 SEPTEMBER 2016

Israelkonflikten

TORSDAG 27 OKTOBER 2016

En stor konflikt och en liten

14 NOVEMBER 2016

1:a palestinska intifadan