torsdag 27 oktober 2016

En stor konflikt och en liten

Vi såg för en tid sedan i min blog hur en människa fullständigt kan spåra ur i Facebook. Förvandla en annans framförda åsikter till något de inte är, bestämma sig för att missförstå allt den andre skriver, uppfatta det som personangrepp, då det i stället gäller en statsmakts, ett folks, svinaktiga beteende och som besserwisser, måla in sig i ett hörn

Några exempel bland många: ”Läser du vad du själv skriver?” − ”Vad fan är det för fel på dig?” − ”hur totalt okänsligt han trampar in och provocerar”, − ”han har en sån förmåga att såra och provocera.” Allt gällande den andres väl befogade faktaredovisningar om de israeliska illdåden mot palestinierna på västbanken och araberna i Israel.

Skapar man en plats i Facebook och publicerar sin fundamentalistiska uppfattning i olika frågor, så bör man vara beredd på kritik och kunna ge sig in i ett relevant meningsutbyte. Mitt Facebookkonto är inte tänkt att bli något annat, även om man kan hindra andra från att kommentera. ”Vän” är eller blir i Facebook ibland fel ord och då kan man erkänna ett nederlag genom att ”stänga av ”vännen”.

Den 29 juli visade jag här hur man kan spåra ur då kritik av Israel tas som personliga angrepp och i stort sett bara leder till försvar av den egna världskartan och något destruktivt. Jag är rädd för att ingen har en helt objektiv karta över vår komplicerade verklighet. Däremot en personlig internaliserad som vi förhoppningsvis vidareutvecklar under livet för vår orientering och hantering av tillvaron.

Kanske fyller jag snart nittio år och under den tiden har jag många gånger haft anledning att ändra uppfattning. Orsakerna kan vara många. Man tänker igenom något, man delges nya fakta, människor man uppfattat som goda visar sig vara onda o.s.v.

Hos treåringar är det normalt att strida om huruvida köttbullar är gott eller inte. Man kan förtvivla då statsmän strider i tvister i samma klass. Men sedan sådär åttio år kan terrorism sägas vara ett normalt inslag i folkgruppers och staters tvister och i krig. Under en enda dag av allierades terrorbombning mot staden Dresden i Vk2 dödades 40 000 − 60 000 i huvudsak barn, kvinnor och åldringar.

Ingen räknade dem eller identifierade dem och staden var full av flyktingar på väg västerut undan ryssarna. Det är bara ett exempel på vad som numera är normal terrorbombning mot civila. Under krig är man som civil, numera sämre skyddad än som soldat. De allierade terrorbombade flera tyska storstäder mot slutet av VK2, då det stod klart att de vunnit kriget.

I Mellanöstern införde sionisterna terrorbombning i civila folksamlingar som påtryckningsmedel under 1930 – 1940-talen. De ville sätta skräck i Palestinas arabiska befolkning och helst få dem att flytta från området, så att i stor mängd inflyttande judar kunde ta över mark och bostäder.

Facebook skulle kunna ha varit ett medium för ömsesidig kritisk granskning för att finna win win-lösningar för allas behov. Men det omöjliggörs om en framförd politisk uppfattning tas emot som personangrepp. Jag har tidigare skrivit att jag på förekommen anledning och från juli i år ägnat mina studier så gott som uteslutande åt Israelkonflikten. Bland annat har jag tittat igenom ett antal Amnesty International-rapporter. Här följer exempel på vad Israeliterna gör enligt AI.
                           
Rörelsefrihet – Blockaden av Gaza och restriktionerna på Västbanken
Israel beslagtar mark på Västbanken. Bland annat hänvisar israelerna till en lag från den ottomanska eran (som upphörde under första världskriget, för 100 år sedan). Den lagen sade att mark som inte odlats under ett antal år är statlig mark. Redan 2014 hade 40 procent av Västbanken klassats som ”statlig” mark av Israel. (Med statlig mark menar här tydligen Israel Israelisk mark, men det är i så fall Palestinsk mark. Min anm.)

Israel redovisade 2014 en plan att konfiskera 400 hektar mark på Västbanken. (”i Palestina”, enligt svenskt sätt att se: Min anm.) Amnesty International klassar detta som olagligt och naturligtvis är det så. Konfiskeringarna är markstöld från ett folk, kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett brott mot folkrätten.
Israel offentliggjorde dessa planer hösten 2014.

I en rapport från juli 2015 redovisas starka bevis för israeliska krigsförbrytelser i Rafah, en stad i Gaza nära gränsen mot Egypten. Bl.a. konstateras att sedan en egyptisk soldat tillfångatagits dödade israeliska styrkor minst 135 civila varav 75 var barn. Attackernas systematiska och till synes avsiktliga natur kan utgöra brott mot mänskligheten.

Under de fyra sista dagarna av Israels militära operation mot Gaza i augusti 2014 genomfördes israeliska flygattacker mot fyra höghus som totalförstördes. Bevis pekar mot att
 Detta var en kollektiv bestraffning av Gazas innevånare och att syftet var att förstöra deras redan osäkra uppehälle. En av byggnaderna inrymde ett shoppingcenter, ett parkeringsgarage, flera kontor och en sjukvårdsklinik.

Godtyckliga gripanden och fängslanden
Amnestys årsrapport för 2015 gällande de ockuperade palestinska områdena är rena skräckläsningen. I januari, sedan Palestina ansökt om att ansluta sig till den internationella brottmålsdomstolen (ICC)  och accepterat dess domsrätt avseende brott begångna på de ockuperade palestinska områdena sedan juni 2014, slutade Israel temporärt med utbetalningarna av månatliga skattemedel till de palestinska myndigheterna. Senare i januari inledde ICC:s åklagare en förundersökning beträffande påstådda brott begångna av Israel och väpnade palestinska grupper.Israel fördömde detta, men inledde ett begränsat samarbete med ICC:s åklagare i juli.

Den israeliska regeringen fortsatte under året att främja etablering och expansion av illegala bosättningar på Västbanken som etablerats utan regeringens tillåtelse. Palestinier tvångsförflyttas för att ge plats för israeliska bosättare. Här följer några exempel på israeliska illdåd:

Israels regering fortsätter att främja etablering och expansion av illegala bosättningar på Västbanken och i Östra Jerusalem. Man tog steg mot att auktorisera flertalet bosättningar som etablerats utan regeringens tillåtelse.

Enskilda Palestiniers hat mot israeler tar sig nya uttryck. Tydligen i brist på skjutvapen har enskilda knivattacker blivit vanligare. 21 israeler och en amerikan dödades under året. Enbart sista kvartalet dödades mer än 130 palestinier av Israeliska styrkor.

På Västbanken har Israel allvarligt begränsat palestiniers rörlighet. De har utestängts från stora områden som antingen utnämnts till militära beskjutningszoner, som ligger nära den av Israel uppförda muren eller hamnat inom illegala bosättningar. Hundratusentals palestinier har drabbats av dessa restriktioner som också utgör kollektiv bestraffning, vilket är olagligt.

Det israeliska våldet eskalerade sista kvartalet och man började slå ned hårdare mot palestinska protester. Israeliska myndigheter slog hårt mot palestinska protester och grep 2 500 palestinier, varav hundratals barn. Administriva häktningar ökade och över 580 palestinier, därav minst fem barn hölls frihetsberövade vid årets slut.

Palestinier ställdes inför rätta i bristfälliga rättegångar i militärdomstolar. Palestinske parlamentarikern Khalida Jarrar dömdes i december till femton månaders fängelse och böter efter att ha erkänt sig skyldig och i utbyte mot strafflindring. Förhandlingar hade då pågått i flera månader.

Tortyr och annan misshandel
Israelisk militär,  polis och interna säkerhetstjänsten (ISA) torterade och misshandlade palestinska fångar, däribland barn, framförallt i samband med gripande och förhör. Tortyrmetoderna inkluderade slag med battonger, örfilar, kvävning, att hålla fångar i bojor under lång tid, stresställningar, berövande av sömn samt hot. Tortyren utfördes utan risk för efterräkningar. Nästan 1 000 anmälningar om tortyr och riktade mot ISA finns, men inga förundersökningar har ännu inletts.

I juli lättade knesset lagstiftningen så att ISA och polisen befriades från kravet att spela in förhör med palestinska ”säkerhetsmisstänkta”. Man gick därmed emot Turkelkommissionens
rekommendationer från 2 013. Vid samma tid antogs en lag som gav myndigheterna rätt att tvångsmata hungerstrejkande fångar. Detta trots protester från människorättsgrupper och FN.

Rättsstridigt dödande
Israeliska soldater och polis dödade minst 124 palestinier  på Västbanken och i Östra Jerusalem, 22 på Gazaremsan och 10 i själva Israel. Även palestinier som misstänktes planera enskilda attacker sköts ihjäl i situationer där de inte utgjorde omedelbar fara för någons liv och hade kunnat gripas, vilket naturligtvis är rättsstridigt. I vissa fall sköt och dödade de israeliska styrkorna palestinier som låg skadade på marken. I andra fall underlät man att tillkalla medicinsk hjälp till palestinier i tid.

Utomrättsliga avrättningar
Palestinier har uppenbarligen fallit offer för rättsstridiga avrättningar. Bland dem finns Fadi Alloun, som sköts ihjäl den 4 oltober i Jerusalem, Dania Ershied, 17 och Sa’ad al Atrash, som sköts i Hebron den 25 respektive 26 oktober, samt Abdallah Shalaldah som dödades av israeliska hemliga säkerhetsstyrkor den 12 november på al-Ahlisjukhuset i Hebron.

Övervåld
Israeliska styrkor, däribland hemliga specialförband, använde oproportionerligt och dödligt våld mot demonstranter både på Västbanken och på Gazaremsan; många dödades, bland annat 43 personer under årets sista kvartal, och tusentals skadades av gummiklädda metallkulor och skarp ammunition. Även om många av demonstranterna kastade stenar eller andra projektiler utgjorde de i de flesta fall inget hot mot de välskyddade israeliska soldaternas liv då de sköts. I september gav det israeliska säkerhetskabinettet polisen mandat att använda skarp ammunition i Östra Jerusalem. Den 9 och 10 oktober använde israeliska styrkor skarp ammunition och gummiklädda metallkulor mot palestinska demonstranter i gränsområdena mot Gazaremsan och dödade därigenom nio personer, däribland ett barn, samt sårade ett stort antal människor.

Yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet
Israeliska militärorder som förbjuder icke-godkända demonstrationer på Västbanken utnyttjades för att undertrycka palestinska protester och fängsla aktivister. Detta hände bland annat människorättsaktivisten Murad Shtewi som frigavs i januari efter att ha avtjänat ett nio och en halv månader långt fängelsestraff enligt Militärorder 101. Vid flera tillfällen har journalister som rapporterat från demonstrationer eller andra händelser på Västbanken angripits eller skjutits av israelisk polis och militär.
Myndigheterna har också skärpt restriktionerna mot palestiniska invånare inuti Israel. I november förbjöds den norra grenen av Islamiska rörelsen och 17 icke-statliga organisationer med anknytning till den upplöstes. Fler än 250 demonstranter och demonstrationsorganisatörer greps mellan oktober och december.
I september dömdes den israeliske visselblåsaren Mordechai Vanunu till en veckas husarrest efter en intervju med den israeliska TV-kanalen Kanal 2. Han hade under resten av året fortsatt utreseförbud och förbud mot att kommunicera elektroniskt med utländska medborgare.

Rätten till bostad – tvångsvräkningar och rivningar
På Västbanken, inklusive Östra Jerusalem, rev israeliska styrkor minst 510 palestinska hem och andra byggnader som hade byggts utan israeliska tillstånd, något som i praktiken är omöjligt att få. Härigenom tvångsvräktes över 610 personer. De tvångsvräkte även över 120 personer genom att riva eller obeboeliggöra minst 19 hem till palestiniska familjer som utfört attacker mot israeler.

I Område C på Västbanken, som står under total israelisk kontroll, levde ett stort antal beduin- och herdesamhällen fortsatt under hot om tvångsförflyttning.Myndigheterna demolerade dessutom mängder av palestinska hem inuti Israel, vilka påstods ha byggts utan tillstånd, de flesta i beduinbyar i Negev/Naqabregionen. Många av byarna var “icke-erkända” av myndigheterna.

I maj godkände Högsta domstolen den planerade rivningen av den “icke-erkända” byn Um al-Heiran och avhysningen av dess beduininvånare för att i stället bygga en ny judisk stad på platsen. I november godkände parlamentet etableringen av fem nya judiska bostadsområden i regionen, bland dem två på platser där det nu ligger beduinbyar.

Bosättarvåld
Israeler bosatta i illegala bosättningar på det ockuperade Västbanken utförde frekventa attacker mot civila palestinier och deras egendom, ibland i närvaro av israeliska soldater eller poliser som inte ingrep mot attackerna. Den 31 juli dödades 18 månader gamla Ali och hans föräldrar Sa'ad och Riham i en mordbrandsattack mot familjen Dawabshehs hem i byn Duma i närheten av Nablus. I attacken skadades också Alis storebror, 4-årige Ahmad, svårt. Händelsen sätter fokus på den ökning av bosättarvåld i palestinska samhällen som gör att många palestinier inte känner sig trygga i sina hem. Misstänkta gärningsmän greps senare, och flera var fortfarande frihetsberövade vid årets slut. 
En civil israel sköt och dödade Fadel al-Qawasmeh i israeliska soldaters omedelbara närhet i Gamla stan i Hebron den 17 oktober. Den israeliske mannen greps inte på platsen och det fanns ingenting som tyder på att han kommer att ställas inför rätta. 
Även om två av de tre israeler som åtalats för bortförandet och mordet av den palestinske tonåringen Muhammed Abu Khdeir dömdes i november och beräknades få sina straff i januari 2016, underlät israelisk polis i de flesta fall att i praktiken utreda påstådda brott utförda av bosättare och åtala misstänkta gärningsmän, vilket resulterade i fortsatt straffrihet för bosättarvåld.

Straffrihet
I juni publicerade FN:s oberoende undersökningskommission om konflikten på Gazaremsan år 2014 sin rapport. I den dokumenteras Israels och palestinska väpnade gruppers krigsförbrytelser under den 50 dagar långa konflikten och kommissionen uppmanar till ansvarsutkrävande för brotten. Israel tillbakavisade FN:s uppgifter och fortsatte med sina militära utredningar, men dessa var inte oberoende och skipade inte rättvisa. Israels militära myndigheter inledde utredningar angående dödandet av palestinier av israeliska styrkor på Västbanken, men även dessa utredningar hade samma brister och endast ett fall från 2013 ledde till åtal för “oaktsamhet med skjutvapen”, detta efter långa förseningar och ett överklagande till Israels Högsta domstol.
I september publicerade en regeringskommitté sin översyn av Turkel-kommissionens rekommendationer från 2013 gällande Israels utredningssystem och dess överensstämmelse med internationell rätt. Kommittén förbigick vissa av rekommendationerna, till exempel att göra krigsförbrytelser till brott enligt nationell lag, och underlät att definiera konkreta åtgärder eller ekonomiska medel för att kunna implementera andra.

Flyktingar och asylsökande
Myndigheterna fortsatte att neka asylsökande, av vilka över 90 procent kommer från Eritrea eller Sudan, tillgång till en korrekt prövning om rätten till flyktingstatus. Vid slutet av året hölls över 4 200 personer i frihetsberövade i anläggningen Holot och i Saharonimfängelset i Negev/Naqab-öknen. 

Det var lite hämtat ur Amesty Internationals rapport från mars 2016 om Israel och de ockuperade palestinska områdena. Jag förvånas inte över att drabbade araber kan känna ett sådant hat mot israelerna att de låter sprängladdningar detonera i israeliska folksamlingar. Men det betyder inte att jag hatar judar. Inte heller att jag gillar Palestinska terrordåd i Israel Varken jag, eller några mig närstående, har fått vår tillvaro spolierad av israeler. Så uppfattar däremot idag miljontals palestinier sin tillvaro och gör som sionisterna gjorde för 70 – 80 år sedan, terrorbombar.

Så, Tomas − Upp flyga orden. Tanken stilla står.
                      Ord utan tanke himlen aldrig når.
                                            William Shakespeare                             

2 kommentarer:

  1. Jag är nyfiken. Vad var det som fick dej att tänka om? Och tack för att du bekräftar min position om Israel och Palestina med din redovisning. Mitt tänkande baserades ju på mycket mindre information.

    SvaraRadera
  2. Jag förstår mycket väl att du uppfattar det som om jag tänkt om, men så är faktiskt inte fallet. Min redovisning tidigare har snarare varit bristfällig.
    I något gammalt inlägg, för många år sedan har jag också helt fel sagt att skulden för tvisten med Gaza helt ligger på araberna (Hamas). Så är naturligtvis inte fallet om man så att säga börjar från början.
    Hur som helst så är min inställning i Israelkonflikten i behov av en lång, lång redovisning, lika komplicerad som den.
    Jag får väl försöka komma med en sådan. Till vidare nöjer jag mig med att bara säga att sionisterna burit sig gräsligt illa åt i Palestina.
    Däremot har jag ilsknat till ordentligt mot dem ju mer jag studerat ämnet.
    Israeliska soldater av alla grader beundrar jag däremot förbehållslöst, men så har de också treårig värnplikt för män och tvåårig för kvinnor. För att sedan tjänstgöra en månad varje år. Fantastiskt!

    SvaraRadera