Våra
politiker, både på riksplanet och kommunalt har fullständigt misslyckats med
den förda flyktingpolitiken. Så är det och nu börjar folk sent omsider förstå
det. Resultat: Var femte svensk ser Sverigedemokraterna som räddaren i nöden.
Så blev det när våra valda ombud inte ville se eller höra talas om den tråkiga
verkligheten.
Bland
politiker och i media är det fortfarande många som genomgående kallar
flyktingarna för invandrare och många av dem är nog efter en tid i Sverige
inställda på att stanna. Många gånger trots att deras möjligheter till att få
ett arbete inom rimlig tid verkar minimala. Svenskarna verkar ju villiga att
betala uppehället, inte rikligt men tillräckligt och de är hjälpsamma.
Välgörenhet riktad till flyktingar är vanlig och naturligtvis lovvärd.
De
okunniga ser alltså på dagens flyktingar som invandrare och menar att denna
”invandring” är uteslutande till vår fördel. Man t.o.m. hänvisar till
invandringen av valloner under första hälften av 1600-talet. Det var en invandring
som totalt omfattade cirka 1 000 familjer under ett halvt sekel och
egentligen en värvning av framförallt vallonska smeder med familjer, uppmuntrad
av Gustav II Adolf och genomförd av t.ex. Louis de Geer och Willem de Besche.
En hel del av dem återvände f.ö. till Vallonien efter en kontraktstid.
Både
statsråd och oppositionspolitiker hävdade under den svenska valrörelsen 2014
att ”invandringen är lönsam”. De ljög svenska folket rätt upp i ansiktet. Den
svenska forskningen har inte någonstans, inte heller av SCB, presenterat relevanta
data för att kunna uttala något sådant.
Universitetslektorn
i företagsekonomi, Lars Jansson, kom i juni 2002 ut med boken
”Mångkultur eller välfärd”. Observera att det var drygt 13 år sedan och Sverige
hade ett reellt behov av mer arbetskraft. Bara en mycket liten del av
”flyktingarna” som kom var verkliga flyktingar.
Lars
Jansson skriver: … Högst tio procent av
alla som fått stanna har haft asylskäl och är således flyktingar.
Människosmugglare har varit ledande i att missbruka flyktingkonventionen.
Därför har man i Norge och Finland nästan upphört att bevilja asyl.
Både statsråd och
oppositionspolitiker hävdade fortfarande under den svenska valrörelsen 2014 att
”invandringen är lönsam”. Hur hade de kommit fram till det? Genom att studera
Bert Karlssons inkomster enligt medias rapportering?
Läsning av jämförande
forskning om invandring ger det deprimerande svaret: Svenska politiker vet inte
vad de pratar om. Några ekonomigiganter har haft sina funderingar på olika
håll, men de tittar på problemet också från olika håll, hoppar över poster som
är svåra att uppskatta o.s.v.
En
parentes i skrivandet om kostnader är att det också rör sig om folkvandringar
av migranter till Europa som bara vill söka asyl i ett par utvalda högbidragsländer
som Sverige och Tyskland.
Lars
Jansson kom i sina beräkningar fram till att invandringen år 1999 och
försiktigt beräknad kostade oss svenskar 267 miljarder kronor. 1990 uppgick
motsvarande kostnad till 100 miljarder kronor. (1 miljard är 1 000
miljoner.) Att kostnaden under 9 år ökat så kraftigt beror bl.a. på att vi har
en kostsam välfärd, som även invandrarna får del av.
Invandringen
såg annorlunda ut 2002, då Lars Jansson skrev … ”därför bör Sverige besluta om undantag från fri rörlighet av
arbetskraft från tio östländer. Det är i invandringspolitiken som
problemlösningen bör sökas. En orsak till att Sverige ligger på 17:e plats i
välfärdsligan är just den omåttligt generösa invandringspolitiken.
De ökade finansieringskraven
har riksdagarna löst genom att höja skattekvoten från 48 till 54 procent, genom nedskärningar i
välfärden och i offentliga pensioner samt genom ökad upplåning. Av hela
resursökningen till den offentliga sektorn (324 mdr under decenniet) användes
51 procent för att finansiera invandringen). …
… En indikation är att 74
procent av hela invandrarbefolkningen får sin service och utkomst genom
skattefinansiering.” …
I
april 2014 läser jag på Ladycobra’s Blog:
… Regeringens utredare hävdar
att invandringen kostar mellan 45 och 60 miljarder per år. Men nu visar en ny
bok att kostnaden i stället uppgår till 250 miljarder kronor, och att tidigare
studier helt bortser från flera utgiftsposter som är svåra att beräkna ─
istället för att göra en uppskattning.
”Att blunda för problem är
ingen lösning. Det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel”, skriver
Jan Tullberg, tidigare forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och docent i
ekonomi, i sin nya bok ”LÅSNINGEN”.
I massmedia beskrivs
invandringen typiskt sett som berikande för Sverige, såväl kulturellt som
ekonomiskt. Invandringens kostnader är däremot en tabubelagd fråga, att sätta
en prislapp på invandringen under det senaste decenniet. …
… Den största kostnadsposten
som Tullberg försökt uppskatta, men som Ekberg inte tar med, avser s.k.
undanträngningseffekter. Dessa utgör hälften ─ 125 miljarder kronor ─ av den
nettokostnad Tullberg räknat fram. Det handlar om kostnader som uppstår genom
att svenskar i viss utsträckning ”trängs undan” när invandrare tar i anspråk
resurser som annars hade kunnat disponeras av svenskar, som t.ex. jobb och
bostäder. …
I de fall som invandrare
arbetar skulle de arbetena kunnat gå till svenskar istället, om jobben inte är
vad man kallar komplementära, d.v.s. sådant som svenskar inte kan göra. Men det
är sällan fallet, det handlar för det mesta om jobb av substitutkaraktär som
svenskar hade kunnat ta, förklarar Tullberg. …
Det
här är väl sådant som LO-folket ser och då tyr sig till SD, undrar jag?
…”Invandrare har sällan en
unik kompetens utan de flesta har högst normala jobb som att köra taxi eller
att jobba som biträde i vården. Tanken att invandrares yrkeskompetens och
därmed arbetsinsatser är unika bygger på ett missförstånd. Amerikaner skulle
inte bli utan tomater om farmarna inte hade tillgång till illegal mexikansk
arbetskraft. Tomaterna skulle troligtvis öka i pris så att inkomsterna för
odlarna räcker till löner som lockar amerikanska arbetare, men konsumenten
skulle också behöva betala mindre i skatt till arbetslösa amerikaner.”
Ekberg väljer att helt
bortse från sådana effekter.
… Invandrare tar också mer
resurser i anspråk på områden som skola, sjukvård, omsorg och rättsväsende. …
Jag
hörde en irriterad sjuksköterska på en vårdcentral för ett par år sedan: ”Dom
kommer hit så fort ungarna får lite snuva!” Det var efter att hon återskapat
lite ordning i hyllorna för landstingets (?) informationsbroschyrer om ditt och
datt som ”invandrarfamiljens” barn spritt ut i lokalen utan föräldraingripande.
Att
de som nu lämnar Mellanöstern och Nordafrika beger sig till Sverige är inte
konstigt. Uppgifter om den svenska frikostigheten har spritt sig vida omkring.
Men tack vare detta är nu Sverige illa ute och måste på något sätt panikbromsa.
Egentligen är det nog bara miljöpartister som inte förstår detta.
Det
är tragiskt, men om övriga EU-länder börjar hjälpa till, så skulle situationen
lätta. Naturligtvis också om Daesh (IS) inte fanns.
Det
är nu några veckor sedan Magnus Norells bok ”Kalifatets återkomst ─ orsaker och
konsekvenser” kom ut. Jag har inte läst den ännu, jag har böcker i kö, men en
recension av den har jag läst, liksom allt jag kommit över om islamism och runt
Usama bin Ladin, hans företrädare och efterträdare
Daesh
framväxt i Mellanöstern eller något liknande borde man nog ha kunnat vänta sig.
Något nytt efter Usama bin Ladin och al-Qaida. Men i Sverige ”får man inte”
nämna att grenar av Islam inte passar oss västerlänningar. Att vi finner dem
förfärliga. Jag nämnde en detalj häromdagen i ett inlägg, stenande vanligen av
kvinnor mer sällan av män.
Svenska
media verkar tro att vi inte vill höra talas om de här gräsligheterna. Att vi
likt barn skall skyddas mot den otrevliga sanningen. Att terroristernas
framfart i Mellanöstern har rusat sedan vi till att börja med kände oss
lyckliga över den arabiska våren. Den som bara dog ut och ersattes av en
helvetesordning. Folk flyr nu till oss från terror, våldtäkter och slaveri för
att paradoxalt nog möta förövare här i vårt Sverige. I t.ex. flyktingboende, vi
är ju så toleranta här.
Efter
att nyss ha blivit svenska medborgare kan en del ”flyktingar” resa ned till
Mellanöstern, mörda och våldta en tid och så komma tillbaka till Sverige och
sin flyktingförsörjning. Ja, jag är mer än arg!
Magnus
Norell lyckades inte få något svenskt förlag att ge ut boken. Hur feg får man
vara? Svensk offentlighet uttrycker ofta upprördhet över ideologier som inte
bygger på människors lika värde eller är rasistiska. Det är djupt upprörande,
förfärligt, när samma upprördhet drabbar den som kunnigt uttrycker oro och
beskriver den djupt antidemokratiska växande sekteristiska religiösa radikalism
som inte ser människors lika värde. Mörkermän som istället klassar människor
efter deras religiösa övertygelse.
Varför
kallas nära nog allt vårt flyktingmottagande för invandring i media? Det är
klart att de flesta av nutida flyktingar inte kommer att kunna återvända inom
överskådlig tid. Men dels störtar de nu hit i panik och dels har de fått höra
att Sverige tar emot dem frikostigare och tolerantare än något annat land.
Det
gamla svenska välfärdstänkandet är dött, stendött i många kommuner. Det dog på
många håll någon gång i slutet av 80-talet och är nu lika dött som Per Albin
Hansson. I stället för att fråga hur mycket invandring Sverige tål har
modefrågan varit hur mycket invandring behöver Sverige för att ta hand om våra
gamlingar
och sjuka.
Särskilt
lämpliga för den uppgiften verkar man se islamister, sunni eller shia. De kan
visserligen vara dödsfiender, men det är deras ensak och döda varandra får de
ju inte göra i Sverige. Afrikaner, som nätt och jämnt förstår eller kan tala
svenska kan också passa för uppgiften. Många gamla, som t.ex. sandarnegubben
hör ju ändå så dåligt och har vissa talsvårigheter.
Det
händer tydligen otäcka saker på en del av våra asylboenden. Kristna mordhotas,
”jag skall skära halsen av dig”, personal som berättat att de är ateister har
bespottats. Det verkar som om händelser av detta slag ofta inte rapporteras. En
del kommer i alla fall fram, men då bara som en liten notis i lokaltidningen.
Ett
exempel ges där SVT ändå rapporterat. ”Ett par på ett asylboende i Tärnaby fick
akut förflyttas mitt i natten efter att mannen i förhållandet misshandlats av
tre andra på boendet. De upplever att de är hotade för att de är kristna.”
Nej,
när skall svenskarna förstå att man måste vara tydlig kring vilket land Sverige
är? Vi accepterar inte några fobier mot
kristna, även om de skulle komma från Mellanöstern. Inte heller mot muslimer
med annan variant av islam. Inte mot homosexuella, rasism, xenofobi
(främlingsfientlighet t.ex.), kränkning, sexuellt trakasserande, mobbing och hot.
Detta gäller ständigt och överallt på våra skolor, gator och på våra
asylboenden.
Sådan
information måste omedelbart delges de flyktingar som kommer hit och sedan
upprepas. Asylsökande som sedan inte efterlever våra lagar bör omedelbart ges
avslag på sina asylansökningar. Bara så kan vi stoppa det som nu sker, innan
det förvärras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar