Daish - usch

Antony Beevor, en av våra främsta militärhistoriska författare har i en artikel i SvD anmärkt på hur media presterar i ämnet krigföring. Han menar att det är grumliga tankar som fästs på pränt. Att man kommenterar kriget mot Daish som om det vore ett krig mellan stater, vilket det inte är. Därför kan man inte heller göra jämförelser eller hänvisa till vad som hände under andra världskriget.

Hela det s.k. ”kriget mot terrorismen” tog fel riktning då president George W Bush omedelbart jämförde terrorattacken den 11 september 2001 med attacken mot Pearl Harbor. Uttalandet återupplivade känslan av krigföring mellan två stater, men i själva verket var hotet från al-Qaida en internationell säkerhetsfråga.

Beevor har rätt al-Qaida och Daish för ett sorts krig som möjligen kan sägas vara asynkront. Han skriver också: ”Vi kämpar inte mot en stat, vad än Daish vill få oss att tro. Den vi kämpar mot är en icke-statlig aktör som hämtar näring från kollapsade stater.” Jag vill nog lägga till: ”och en rejäl bit sunniislam, där krigarna ropar Allahu akbar, Gud är störst, vid sina illdåd.”

Jämför korsriddarnas: ”Gud vill det” då de rövade, våldtog och dödade. Men det var för 1000 – 800 år sedan. Man kan undra; Klättrar inte en del människor på stegen mot civilisation?

Är Daish där vi var då? Jo, det är nog så.

Bakgrunden till vad som pågår är en lång historia, men jag skall dra en liten liten bit av den.

I slutet av december 2001 fanns lite här och där på Internet ett manifest mest skrivet på arabiska. Det innehöll den politiska motiveringen till 11 septemberdåden mot tvillingtornen i New York, Pentagon och det misslyckade mot Vita Huset, som ”bara” blev en flygkrasch med hundratals dödade passagerare.

Manifestet var undertecknat av Ayman az-Zawahiri, en Egyptisk läkare, brännmärkt i Egypten, som en tid verkat i Saudi-Arabien, men senare höll sig gömd i bl.a. Afghanistan. Denne man kan också betecknas som bin Ladins mentor och andre man och ideolog i al-Qaida. (Sedan bin Ladin blev hajmat al-Qaidas ledare.) Manifestets rubrik var fritt översatt ”Krigare under Profetens Banér. Det redovisade förklaringen till varför jihads krigare hade slagit till mot USA − kallat ”den fjärran fienden” − och de följder man väntade sig av den katalysator man trodde sig ha tillfört jihad.

Missdådet i USA var alltså avsett att vara tillräckligt för att sporra obeslutsamma muslimer och övertyga dem om jihadstyrkornas oslagbara kraft och USA:s svaghet. Det fick dock inte överskugga de militanta muslimernas främsta mål som var att stärka sitt grepp om alla muslimer och genom en väpnad kamp upprätta en global ”islamisk stat”. Idén om en stor, slutligen världsomspännande sunniislamisk stat, till att börja med Syrien och Irak, är alltså ingalunda ny.

Krig är i alla avseenden oförutsägbara och det förstärker en benägenhet att titta bakåt för att förstå. Men det ger faktiskt ingen annan ledning än att krig vanligen kommer överraskande och att man därför bör stå rustad mot det.

USA:s president George W Bush jämförde omedelbart terrorattackerna 11 september 2001 med Pearl Harbor, en jämförelse som är helt på tok. Vid Pearl Harbor anföll överraskande staten Japan federationen USA. Den 11 sept. var det en religiös terrororganisation, al-Qaida, med spridning över många stater som anföll flera mål i USA. Bara överraskningsmomentet är gemensamt.

En hel rad västerländska stater förstod att man hade ett säkerhetsproblem, ett stort sådant men det verkar som om man trodde sig kunna bomba sig till seger. Under andra världskriget trodde sig västmakterna kunna bomba sig till seger i Tyskland. Det bombandet stärkte snarare tysk motståndsvilja och kriget vanns med marktrupp. I kriget mot Japan krävdes det fullständig seger till havs och två atombomber med hot om fler för att japanerna skulle ge upp.

Nu kämpar man inte mot en stat vad än Daish vill få oss att tro. Demokratierna med mänskliga rättigheter kämpar mot en terrororganisation som hämtar näring från ett antal kollapsade stater och en gren av en religion. Fundamentalistisk sunniislam som ligger några hundra år efter kristendomen i sin utveckling mot mänsklighet.

Frågan är: Var hittar man den politiker som kan åstadkomma en framgångsrik högteknologisk mark- och flyginsats med ett minimum av liksäckar, då fienden bränner sina fångar levande och instängda i en bur (den jordanske piloten) eller skär halsen av dem? Var hittar man vår tids Churchill och hur få bort alla Chamberlains (alla miljöpartister).

Daish skrivs ibland (på engelska) Daesh. Jag har nu fastnat för Daish. I svensk press skriver man fegt IS (Islamiska staten) som terroristerna vill. En del politiker säger ISIS eller ISIL, men de vet ju inte vad de talar om.