Söderhamn - Haninge, en jämförelse

Jag har haft många inlägg här om Söderhamn, den kommun till vilken vi flyttade för 10 år sedan. Gjort är gjort och vi flyttade i sista minuten. Med det menar jag att vi nu är för gamla och skröpliga för att genomföra ytterligare en flyttning. Men vi har också ett väldigt tungt vägande skäl att bo kvar här. Här bor vår dotter och dotterdotter, medan vår son med sin familj bor i USA sedan drygt fyrtio år.

I ett inlägg den 20 aug. redovisade jag ett antal skandaler inom Söderhamns äldreomsorg. Här är ett par till:

Den 2 oktober läser jag i S-K att PRO i en skrivelse riktar skarp kritik mot korttidsboendet Västerbacken. Boende går runt med avföring i kläderna, använder varandras tandborstar och kläder. Anmälan tar också upp personalsituationen, som verkar vara det som leder till kaos på avdelningen.

Vi vill åtgärda det, säger Katarina Hedberg (S) ordförande i omvårdnadsnämnden. Nämnden försöker förbättra boende- och arbetsmiljön på Västerbacken, bland annat genom projektet Trygg hemgång som skall flytta en del av vården från korttidsboendet till brukarnas hem. Det har även fattats beslut om inflyttningsstopp på äldreboendet Kastanjen i Ljusne.

Syftet är att så snart som möjligt få till stånd en planerad flyttning av boendeplatser från Västerbacken till äldreboendet Kastanjen i Ljusne. Så glada alla gamlingar som hoppas på en lägenhet i Ljusne skall bli och tänk så duktiga i framförhållning av sin planering förvaltning och nämnd är! Tyvärr känner jag mig tvungen påpeka för de Söderhamnsbor som läser detta att sista meningen ovan är s.k. satir.

Den 3 oktober finner jag rubriken Man fick liggsår – kan förlora foten. I början av september upptäcktes på samma Västerbacken ett liggsår på en 80-årig mans ena häl. I början var det bara en blåsa, men det växte stadigt. Hans allmäntillstånd försämrades stadigt och han hade ibland feber flera dagar i sträck.

Hans hustru försökte uppmärksamma personalen på hur dålig han var. ”Jag har varit bråkig och tjatat om olika saker, men det har inte hjälpt. Man pratade med en sköterska ena dagen och en annan nästa dag, och då var det som att det hade kommit bort det som jag sa.

Så en dag meddelade man att mannen förts i ambulans till Hudiksvalls sjuhus. ”Äntligen, tänkte jag”, säger hustrun. Samma dag tittade en kärlkirurg på foten, som då var alldeles svart och det bedömdes osäkert om blodförsörjningen i foten skulle kunna återställas.

Samordningsansvarig sköterska på Västerbacken kan inte kommentera det enskilda fallet men säger allmänt: ”vi uppmärksammar allt, om det är sår eller andra sjukdomstillstånd då håller vi koll på det. Ingen blir liggande med sår, vi följer noga upp det”.

Den 80-årige mannen själv säger: ”Jag vill inte lägga någon skuld på läkaren. Det måste vara något fel på organisationen om det kan bli så här.” Han har naturligtvis rätt, på och i organisationen.

Personalbrist ger kaos i vilken organisation som helst och kommunala medel försvinner i det ena Söderhamnsprojektet efter det andra och uppenbarligen då och då på grund av klantig handläggning.

Men jag skulle ju jämföra lite.

2012 började Sveriges Pensionärsförbund (SPF) utdela utmärkelsen Sveriges Äldrevänligaste Kommun. Utmärkelsen tillföll Haninge och jag gissar att Söderhamn inte fanns med i nomineringsomgången.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har betygsatt våra 290 kommuners hemsidor. Haninges hemsida kom på tredje plats. Jag vet inte hur Söderhamn placerade sig, men skillnaden är inte till fördel för Söderhamn.

Äldreförvaltningen i Haninge är en av kommunens s.k. tunga förvaltningar. Med tung förvaltning menar man t.ex. att förvaltningen har mycket personal och en budget med ”tyngd”. Söderhamn saknar äldreförvaltning, äldreomsorgen är i strykklass under omsorgsnämnden, som varje år tvingas begära tilläggsanslag p.g.a. för snålt tilltagen budget. Men jag menar också framförallt miserabel ledning på mer än en nivå..

Pensionärsföreningarna i Söderhamn för en närmast tynande tillvaro vid en jämförelse. I Haninge har pensionärsföreningarna, både SPF och PRO en omfattande verksamhet. Det håller igång pensionärerna på ett lyckat sätt med både motion och studier. Kommunen förser föreningarna med frikostigt bidrag per medlem och ändamålsenliga lokaler till ordentligt subventionerad hyra och föreningarna driver en lång rad cirklar för både motion och studier.

Haningeföreningarnas väntjänst är välutbyggd och kommunen har förstått att pensionärsföreningarna avlastar kommunen en hel del arbete och kostnader. Det lönar sig helt enkelt för kommunen att gynna dessa föreningar.

I Haninge besöker biståndshandläggare alla medborgare då de fyllt 75, 80 och 85 år. De tar reda på vilken hjälp, vilka hjälpmedel och om någon bostadsanpassning kan behövas. Behövs t.ex. rollator, så levereras en sådan som lån efter ett par dagar. Behövs bostadsanpassning, t.ex. borttagande av trösklar, så ordnas detta utan vidare besvär.

Min hustru, Birgit, är 84 år och Söderhamns kommun har aldrig hört av sig till henne. Själv är jag 87 och har en gång, då jag fyllt 80 år, fått besök av biståndshandläggare. Jag fick en prislista till några städföretag i utbyte av besöket.

Behövs någon hjälp mellan de här besöken, så kan man naturligtvis ansöka om den.

I Söderhamn har den som behöver rollator att själv skaffa sig sådan. Min hustru, som ständigt behöver rollator har köpt två stycken, för att ha en utomhus och en inomhus. Kostnad: Drygt 7 000 kr.

Haninge lämnar sitt bistånd helt oberoende av brukarens ekonomi. Alla får således samma hjälp oberoende av brukarens ekonomi och hjälpen är frikostig jämfört med Söderhamn. Men framförallt är den intelligent. Genom större inköp av rollatorer blir priset förmånligt, men framförallt undviker man stora utgifter för konvalescentvård efter fallolyckor. Skadorna blir givetvis svårare och mer omfattande då riktigt gamla människor ramlar.

Samma resonemang ligger bakom att alla seniorer i Haninge, 65 år och äldre får broddar kostnadsfritt inför vinterns halka. De kan hämtas vid kommunens åtta träffpunkter för gamla. Sådana kalkyler tror jag inte berörda politiker eller tjänstemän i Söderhamn mäktar utföra. Jag har skrivit många inlägg om dessa ”politiker” och tjänstemän. De finns under etiketten Kommunalpolitik, men titta t.ex. på Jag beklagar, kära Söderhamnsbor från 31/3 2013, genom att skriva detta i sökrutan uppe till vänster och trycka Enter.

Apropå fallskador så glömde jag ett av mina fall då jag redovisade dem i ett inlägg nyligen. Det hände i duschen för något år sedan och jag skadade ett revben med en kraftig blodutgjutning som följd förutom smärtan, som satt i ganska länge.

Häromkvällen skulle KF i Söderhamn besluta om huruvida man skulle använda det kommunala vetot mot att bygga en vindkraftpark om ett drygt 90-tal höga vindkraftverk i södra kommundelen. Jag lyssnade på den radioutsända debatt som föregick beslutet. Mitt starka intryck blev att bildningsnivån hos flertalet ledamöter är oroväckande låg.

Kommunalrådet använde flera gånger ordet ungefär, men uttalade ordets första led såsom andra ledet i fågelunge. Det störde mig, så att jag nog missade en del annat. Han nämnde i alla fall den japanska kärnkraftsolyckan i Fukushima, som kärnkraftsmotståndare ibland använder som avskräckande exempel för svensk kärnkraft. Uppenbarligen har han inte, som många andra, förstått att den är helt irrelevant för svensk del.

Fukushima ligger i ett av jordens mest jordbävningsdrabbade områden och historiskt har sextio meter höga tsunamivågor drabbat landet. Då är det obegripligt hur man kunde utforma ett kärnkraftverk och dess reservkraft, så som Japanerna gjort. Med 5 meter hög skyddsvall ut mot Stilla havet och reservkraft från dieselaggregat som kan vattendränkas av tsunami. Inget av detta kan hända i Sverige och det verkar alltså inte kommunalrådet ha förstått.

Söderhamn rekordkommun?

Jag vet inte om det är rekord men om inte, så är det nog nära rekord i turistresor för kommunpampar? Rubriken i Söderhamns-Kuriren är ”Kommuntoppar i Sydafrika”. Kommunen har sedan 2006 ett utbytesprojekt med Ugu District i Sydafrika. Ugu District är väl närmast att jämföra med en svensk region, t.ex. Gävleborg. Det rör sig om sådär 725 000 innevånare på 5047 km² och uppdelat i sex kommuner.

Landet är ett vida känt subtropiskt turistparadis, dock inte för vanliga svenskar det ligger för avlägset. Östra sidan utgörs av kusten mot Indiska oceanen och där ligger de moderna städerna Port Shepstone på Hibiskuskusten, Pennington, Margate och Scottburgh. Livsstilen är här modern och behaglig med livskraftiga industrier och höga hus. Golfbanorna är vida berömda. Strax norrut ligger den stora hamnstaden Durban.

Söderhamn är en liten kommun stadd i avveckling snarare än utveckling, något som en hel del innevånare inte vill inse. Man har gnetat på i samma gamla spår från brukstiden, alltmedan den ena industrin efter det andra har flyttat ut eller lagts ned. Kommunledningen, varken den politiska eller administrativa, är kompetent att föra kommunen framåt uppåt enligt min enkla uppfattning.

– Varför är det viktigt för en liten kommun att delta i internationellt arbete, frågar reportern?

– Jag vill påstå att det är väldigt viktigt för att få nya kunskaper om vår omvärld. Särskilt de elevutbyten vi har är utomordentligt bra, svarar KR.

Det är inget svar på frågan, som ställts med anledning av kommunalpamparnas turistresa. Det skulle vara rent löjeväckande, om det inte vore så att resan bekostas av oss skattebetalare delvis via EU:s miljardrullning. Den kostar 2014 oss svenskar 37,7 miljarder kronor av vilka 12,4 återförs, för att bl.a. användas till t.ex. kommunala politikers och tjänstemäns till tjänsteresor maskerade turistande.

Den nuvarande resan, liksom resten av projektet, finansieras med EU-pengar, läser jag.

– Det är en förutsättning för att vi som liten kommun ska kunna delta i ett internationellt arbete, säger Sven-Erik Lindestam. Jag tror honom inte! EU lämnar efter ansökan bidrag till projekt som man anser sig kunna godkänna och då knappast till kommunalpampars turism. Kommunens revisorer bör syna den här historien grundligt och kommunens innevånare bör delges en reseberättelse med resultatredovisning. Jag är övertygad om att den ges plats i Söderhamns-Kuriren, framförallt bör den införas på kommunens hemsida.

Där kan man om man önskar sig något att skratta åt alternativt ilskna till över, läsa om Internationell strategi, Söderhamns kommun. Jag citerar:

Syfte

Syftet med Söderhamns kommuns internationella arbete är att bidra till att uppnå de strategiska mål som är uppsatta för perioden 2012 – 2015. Det internationella arbetet ska ses som ett verktyg för verksamhetsutveckling och ska bidra till att utveckla kommunen genom att skapa arbetstillfällen, möjliggöra investeringar och skapa en hög livskvalitet. Syftet är också att det internationella arbetet ska skapa ett mervärde för kommunens invånare.

Mål

□ De internationella kontakterna skall bidra till ökad förståelse mellan människor och kulturer samt ge barn och ungdomar möjlighet att intressera sig i de internationella frågorna.

□ Fler projektinitiativ med internationella partners ska tas och vi skall i större utsträckning tillvarata möjligheten att söka finansiering från EU:s fonder och program inom perioden 2014 – 2020.

□Fler internationella aktiviteter skall genomföras, detta genom exempelvis deltagande i europeiska nätverk, konferenser och projekt. …

Arbetssätt

Det finns många möjligheter att samverka med andra städer, kommuner och regioner i Europa. Exempelvis erbjuder EU:s fonder och program en rad möjligheter till ekonomiskt stöd. Söderhamns kommuns internationella arbete ska vara styrt av de mål och behov som fastställts i kommunen, präglas av nyfikenhet och samtidigt vara målinriktat, såväl vid studiebesök som vid medverkan i projekt. …

Uppföljning

Varje förvaltning ansvarar för att det internationella arbetet rapporteras i nämndens verksamhetsberättelse. Rapporteringen skall innehålla:

□ Pågående EU-projekt och andra internationella projekt

□ Övrigt internationellt arbete

□ Effekter på verksamheten.

För att tydliggöra det internationella arbetet och visa på lärdomarna ska en sammanställning med goda exempel göras årligen. Detta görs av den internationella samordnaren (Projektkontoret) i samarbete med förvaltningarnas internationella kontaktpersoner. Strategin för internationellt samarbete gäller från september 2012 – 2015.

Storhetsvansinne? Den lilla svenska kommunen påminnande om 1930-talets gulliga municipalsamhällen. Men nu i stor omfattning alldeles tydligt styrd av sina tjänstemän i någon sorts samarbete med ”makthavande” politiker i nämnder, kommunstyrelse och fullmäktige.

En kommun med vänorter (resemål för ”pampar”) i Ungern, Polen, Estland, Norge och Finland. Dessutom ett ”samarbete” med Ugu District vid södra Sydfrikas östkust. (Trönö i Söderhamn har dessutom ett alldeles eget samarbete med Brin Novolok söder om Arkhangelsk.) Den omvärld Sven-Erik Lindestam talar om finner jag i första hand i de Nordiska länderna.

Ingen kan inbilla mig att det här samarbetet inte kostar oss Söderhamnare något. Därmed inte sagt att Söderhamn skall vara utan vänorter och inte samarbeta med internationella nätverk för kommuner. Men varför försöka inbilla oss att det grumligt motiverade samarbetet med Ugu District är så värdefullt för oss söderhamnare? Ja, kanske är söderhamnare i allmänhet mer lättlurade än andra? Är det kanske snart tid att också inrätta en utrikesnämnd med utrikesförvaltning för Söderhamn?

Kommunalrådet anser alltså att Söderhamns kommun skall syssla med internationellt arbete, något som inte var tillåtet för kommunerna enligt kommunallagen, då jag i slutet av 60-talet gav mig in i kommunalpolitiken. Men det är ju länge sedan. Jag konstaterar i alla fall att det finns stora brister i kommunens egen verksamhet.

Självklart är det värdefullt för en skolklass, att som ett led i utbildningen får tillfälle att besöka fjärran land. Alldeles särskilt säkert för en skolklass från Sydafrika, men också för den enstaka svenska skolklass som verkligen får studera ett meningsfullt urval av Sydafrikanskt liv.

En stor fråga är nu: Var kan vi medborgare ta del av de här resedeltagarnas reserapport? Eller har de inte inhämtat några som helst nya kunskaper som kan komma medarbetare och medborgare i Söderhamn till godo?

Utlandsresor till ”Långtbortistan” kunde kommunpolitiker förr ordna först efter att man bildat ett kommunalt bolag, som kunde hemlighålla sina ”affärsresor”. Heder åt media, som snokar reda på och offentliggör sådant här. Jag vill gärna, som en av kommunens medborgare, veta lite mer om vad resan kan ha givit kommunalrådet, kommunchefen, Söderhamn Näras vd och medborgarna i Söderhamn? Och, var det värt kostnaderna för resan?

Dagens rubrik i Söderhamns-Kuriren är Fortsatt kris för omvårdnadsnämnden. Det handlar om att trots ett tilläggsanslag på 12 miljoner kronor vardera till omvårdnadsnämnden och socialnämnden, så redovisar omvårdnadsnämnden idag ett kostnadsläge 7,1 miljoner kr över budgetbeloppet.

När nämnden fick ”extrapengarna” fanns ett sparkrav på 3 miljoner med och det har man genomfört. ”Nu handlar det om att lägga ner verksamhet, eller få en utökad budgetram säger Katarina Hedberg, omvårdnadsnämndens ordförande, som borde anta mitt förslag nedan. Observera att jag skriver om en liten kommun där en del människor anser att man skall bygga en inomhus evenemangsarena för ett bandylags behov till miljonkostnader, även sedan årliga sådana kostnader.

Kanske borde kommunen söka bidrag hos EU till sin egen äldreomsorg också eller se till att ”pamparna” ett par gånger årligen ställer upp i hemtjänsten då det är brist på personal p.g.a. att någon hemvårdare insjuknat? Jag undrar om ledamöterna i Social- och Omvårdnadsnämnderna någon gång gjort så för att bättre förstå hur personalen arbetar?

Jag har ett bra förslag!

Kommunalrådet, ett par representanter från vardera majoritet och opposition i omsorgsnämnden samt för omsorgsförvaltningen genomför en studieresa till den välskötta kommunen Haninge strax söder om Stockholm. Där besöker man kommunens äldreförvaltning och får många värdefulla tips om hur äldreomsorgen bör skötas. En sådan studieresa ger säkert betydligt mer och för en bråkdel av kostnaden för sju personers resa till Sydafrika.

I ett kommande inlägg skall jag göra några jämförelser mellan hur äldreomsorgens politiker och förvaltningar uppenbarligen tänker i de här båda kommunerna. (Om man nu kan använda ordet tänka i det ena fallet?) Det kan bli spännande bl.a. därför att Haninge styrts av Moderaterna i samverkan med Folkpartiet. Hur det blir kommande valperiod förhandlar man fortfarande om.

Gubben snubblar och faller

Livet förefaller mig så krångligt numera. Jag är oföretagsam. Vill så gärna, men det blir inget gjort. Jag läser mina böcker, men även där är jag på efterkälken, som det heter. Mina tidningar, främst SvD och Söderhamnskuriren läser jag grundligt och tänker att det här och det där måste jag kommentera i bloggen. Men det skjuts till ”i morgon” och då hittar jag något mer angeläget som skjuts till ”i morgon”, och då snubblar jag kanske och faller.

Nu skall jag förteckna mina fall under de senaste ett och ett halvt åren:

Ute på släta gräsmattan har jag snubblat och fallit fyra gånger. Ute på den släta torra asfalterade delen av tomten har jag fallit både fram och baklänges totalt fyra gånger.

På samma ställe vintertid har jag fallit tre gånger. En av dessa gånger blev hela vänstra armen ett enda stort blåmärke och jag tipsades om Hirudoidsalvan av en sköterska på vårdcentralen i Ljusne.

Mitt senaste fall skedde då jag skulle ta trappsteget upp i groventrén. Jag stöp framåt mot stengolvet och med pannan mot golvet. Bulan i pannan har diametern 6 cm. Höger lår fick en ordentlig smäll som fortfarande ömmar rejält.

Det allvarligaste fallet inträffade för något år sedan, då jag steg in i badrummet. Jag hade just tittat på klockan, som var exakt 01.00 då jag stöp i golvet och slog i huvudet. Jag kvicknade småningom till och det första jag såg var den blodpöl jag hade framför ansiktet. Jag gissar att jag hade bortåt en halv liter blod på golvet över ansiktet och på kläderna.

Klockan hade då blivit 01.30 och jag hade alltså varit medvetslös en halvtimme. Det blev ambulans till sjukhus, där man lappade ihop såret i huvudet. Jag kunde åka hem redan efter ett dygn.

För sådär tre veckor sedan snubblade jag då jag skulle ta steget utifrån Och upp på verandan. Resultat: Ett ordentligt sår på en underarm och en illa skadad tumme. Vårdcentralen fick lägga om såren proffsigt dagen därpå.

Från trappstege har jag fallit bara en gång, när jag blev tvungen att ta ned taklampan i sovrummet för att kunna byta glödlampa. Jag hade tur när jag hamnade mjukt i våra sängar.

                                                                 Summa          15 fall

Ett eller ett par fall har jag säkert glömt. Jag återkommer om hur Söderhamns kommun och landstinget ”hjälper” sina gamla. Birgit och jag skall se efter och jämföra med vår förra kommun, Haninge. Det blir helt klart väldigt lågt betyg för Söderhamn, som verkar mena att alla gamla skall klara sig själva. Ett par bra tjänster finns, men de är spridda till alla pensionärer, friska såväl som sjuka.

Bara ett exempel redan nu: Birgit fyller snart 84 år och ingen från

kommunen har hört av sig, för att se om hon behöver någon hjälp. I Haninge

besöker man alla gamlingar då de fyllt 75, 80 och 85 år. Som sagt jag

återkommer, om jag inte dessförinnan slagit ihjäl mig.