Politiskt kaos?

Skall man tro vad som sägs och skrivs i media, så riskerar vi nu efter valet politiskt kaos i gamla Sverige och allt skulle bero på att Sverigedemokraterna gjort ett så starkt val. Politiska kommentatorer tyckte sig under sommaren bergsäkert kunna konstatera en om inte tsunami så åtminstone tydlig vänstervåg bland väljarna. AB i augusti: ”En vänstervåg sveper över landet”, i juli enligt DN ”…vänstervågen och suget efter ideologi och förändring blir allt starkare”. ”Grön vänstervind ger seger” i Göteborgs-Posten och ”Det är också en mycket stark vänstervåg som rullar över Sverige” i Expressen i maj.

Men vänstervågen var en anka, en önskedröm hos mediefolket. Socialdemokraterna, som ju inte längre är något vänsterparti, kunde notera en krusning som uppmättes till bara några tiondels procent över senaste katastrofvalet 2010.

Vänsterpartiet, eller om man så vill de gamla Kommunisterna, gick ut med ett enda krav, stopp för vinstuttag inom välfärden. Den välfärd som antingen den är kommunal eller privat, många gånger verkar gå på kryckor. Vårt märkliga förhållande till Vänsterpartiet och dess ledare skall jag återkomma till här nedan.

Miljöpartiet tog denna gång ett ganska rejält steg åt vänster med sina treåriga språkrör, gossen Gustav som jag tycker ser ut som en rörstump och tjejen Åsa, som i alla fall har lite av en tjejs former. Enligt SVT:s ValU minskade Miljöpartiet välförtjänt knappt en halv procent. Sossarna har bara Miljöpartiet att luta sig emot i rikspolitiken, där Gud förbjude kommunister inte får medverka. En sådan allians skulle sannolikt halvera sosserösterna nästa gång.

Stefan Löven sitter ohjälpligt fast i en rävsax och hoppas kanske fortfarande att han skall kunna få de fyra allianspartierna att hjälpa en S-Mp-regering som arbetar i eller mycket nära mitten? Jag tror faktiskt att han inte bara ”filmar”, utan tror att det kanske skulle kunna fungera.

Nu är det dags att något klargöra begreppet ”mitten”. I media ser vi allt som oftast att ”alla samlas i mitten”. Så är det naturligtvis inte. Vänsterpartiet är bara ett nytt namn på Vänsterpartiet Kommunisterna ligger kvar där de legat sedan 1921, men styrs inte längre från Moskva, även om de verkar gilla f.d. överstelöjtnanten i KGB, Putin.

Med moderaterna som det stora mittenpartiet har också mitten förskjutits åt höger. Moderaterna säger sig vara liberala numera, men de är ju nyliberala, vilket är något helt annat än socialliberala, som nog flertalet folkpartister fortfarande egentligen är. ”Mitten” har alltså flyttats ut till höger om mitten och där finner jag numera många gånger även socialdemokraterna. S har t.ex. accepterat Alliansens skattesänkningar, liksom den orättvisa skattesatsen för åldringar. Den kan de bara tänka sig att rätta till på lång sikt.

Vill du veta lite mer om nyliberalismen så är det bara att skriva nyliberalism i sökrutan längst uppe till vänster, så kommer bl.a. fram ett gammalt inlägg där jag i korthet utreder de här begreppen.

Jag vet aldrig var jag egentligen hamnar, när jag börjar skriva. Jag hade här tänkt mig ett kort inlägg om vänstern och dess ledare, Jonas Sjöstedts, uppträdande före och efter valet så åter till Socialdemokratiska Vänsterpartiet ( en kort tid före 1921 och som utbrytare från S), Sveriges Kommunistiska Parti (från 1921), Vänsterpartiet Kommunisterna (från 1967) och Vänsterpartiet (från 1990). Man kunde inte längre säga sig vara kommunist efter alla fruktansvärda avslöjanden om kommunismens oöverträffade illdåd världen över.

Dåvarande statsministern Göran Persson tog i en partiledardebatt 1997  initiativ till en bred informationsinsats om Förintelsen, Levande historia. Syftet skulle vara att med utgångspunkt från Förintelsen under andra världskriget ta upp frågor om medmänsklighet, demokrati och alla människors lika värde. Redan 1998 kom boken ”om detta må ni berätta …”, en bok om Förintelsen i Europa 1933 – 1945.

Den boken redovisade nazismens fruktansvärda och till stor del genomförda utrotning av framförallt judar, romer, vad man betecknade som ”asociala” och homosexuella. Omkring sex miljoner judar och många från övriga kategorier beräknas ha dödats i de tyska utrotningslägren. Några få räddades i världskrigets sista skede bl.a. till Sverige med greve Folke Bernadottes ”Vita bussar”.

Jag minns den tiden så väl, när jag kunde läsa i tidningarna om hur dessa människor efter äventyrliga turer i krigets Tyskland togs emot i Sverige. Många i ett ”nära döden-tillstånd”. Du, som nu vill veta mer kan söka boken ”Vi åker till Sverige” De vita bussarna 1945 av Sune Persson.

Det skulle dröja till år 2008 innan Levande historia efter grundlig forskning gav ut Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Men så var också de brotten, hur otroligt det än kan tänkas, så mycket större, så mycket mer omfattande och i så hög grad riktade mot även egna medborgare. Men de avslöjades successivt under många år. Sovjetkommunisterna hade haft makten i mer än 70 år, under så lång tid hunnit med så många fler illgärningar och andra lika brottsliga kommunistregimer hade tillkommit på flera håll.

Boken från 2008 koncentrerar redovisningen till de tre kommunistregimerna i Sovjetryssland, Kina och Kambodja. Det räcker gott och väl för att man skall komma upp i många tiotals miljoner dödsoffer och i skenrättegångar dömda till slavarbetsläger under mycket långa tider. De tyska/nazistiska illgärningarna kommer inte ens i närheten av de kommunistiska vad gäller grymheter mot de egna folken och de som ville leva i demokrati.

De europeiska kommunistpartierna, inte minst det svenska, verkade under lång tid på direktiv från det ryska partiet. Det gjorde att vi stundom fick uppleva tvära kast, som efter massmördaren Stalins fall. 1953 skrev Centralkommittén för Sveriges Kommunistiska Parti: ”En stor och smärtsam förlust har drabbat hela den framstegsvänliga mänskligheten. Stalin är död. Vår tids störste folkledare och statsman, den socialistiska samhällsvetenskapens geniale mästare, kommunismens banerförare har gått ur tiden.”

Stalin efterträddes av triumviratet Beria, Molotov och Krustjev, men Krustjev lät raskt avrätta Beria och förvisa Molotov till Mongoliet. Vid ett hemlighetsfullt möte med duman redogjorde Krustjov för en del av Stalins fruktansvärda styre och vad som hände i Gulag. Att han själv verkställt en del av Stalins illgärningar låg han lågt med. Han nämndes själv ibland som ”Slaktaren från Ukraina”. På order från Stalin fick mellan 3 och 10 miljoner Ukrainska bönder svälta ihjäl 1932 – 1933. Exakta antalet har historikerna inte kunnat räkna fram.

1956 fick följdriktigt Sveriges Kommunistiska Parti order från Moskva och ytterst alltså nye ledaren för världskommunismen, Krustjev, att Stalinkulten omedelbart måste upphöra.

Jonas Sjöstedt gick tidigt under skoltiden med i Kommunistisk Ungdom och efter 2-årigt gymnasium och flytt till Göteborg blev han redaktör för Röd Press. Han fick jobb som montör på Volvo Lastvagnar i Umeå och engagerade sig väldeliga på Nej-sidan i EU-valet, varpå han blev invald i EU-parlamentet. Där satt han i tre perioder och är nu välbeställd Östermalmsbo.

Det är bara det att jag är helt och fullt övertygad om att han också fortfarande är kommunist ut i fingerspetsarna. Jag ryser när jag ser och hör honom i t.ex. TV:s partidebatter. Det går kalla kårar utefter min rygg Jag tycker mig se kallt besinningslöst kommunistiskt hat mot de andra i hans ögon, mimik, kroppsspråk och tal när han debatterar.

Och han är den som vänder sig mot att Sverigedemokraterna i demokratisk ordning skall få besätta posten som 2:e vice talman i Sveriges riksdag! Jag tror att han själv anser sig bättre lämpad

PS

Tveklöst har många gamla pensionärer, som väl minns kommunisternas missgärningar, röstat på Sverigedemokraterna. Det enda partiet som omgående sagt sig vilja rätta till den orättvisa beskattningen av de gamla. De med pensioner som år för år under lång tid minskar i värde.

Kommunvalet på söndag

Jag följer, mest via pressen, ganska noga vad som händer och inte alls händer, vad som generöst delas ut som löften och sedan inte alls infrias. Många gånger rör det sig om löften som landstings- och kommunalpolitiker ger i rent oförstånd, helt enkelt därför att deras intelligenskvot och därmed kunskaper är otillräckliga. Men alltför få med mer än normalintelligens tänker sig tyvärr en framtid som lokal- eller regionalpolitiker.

När rikets centralt aktiva politiker lovar men inte håller, så måste domen bli hårdare. De bör inte på samma sätt tillåtas okunnighet med tråkiga effekter för många medborgare. Inför det här valet har politiker alla kategorier i pressens dagliga ”undersökningar” drabbats av en rad ”kan du lova-frågor”.

Det har varit rätt intressant att se hur olika politiker uppfattat eller inte alls uppfattat frågan. I en del fall utnyttjar de sådana här frågor för att lura godtrogna väljare. Särskilt gäller detta en del kommun- och landstingspolitiker, vars moral inte är särskilt högtstående. Jag ger exempel:

Kan du lova att i framtiden satsas mer av budgeten på missbruksvården i kommunen?

Kommunalrådet, Sven-Erik Lindestam (S) svarade: ”Ja, vi har också redan i år avsatt mer pengar till Soc för att hantera bland annat det problemet.”

Olov Östlund (stödpartiet MP) verkar försöka lura väljarna än mer och svarar: ”Ja, vi satsar mer på förebyggande arbete. Nu har vi gett 12 extra miljoner till socialnämnden. (Alliansen röstade emot.)”

Vad är det då som har hänt i den verklighet dessa herrar lämnat? Jo, majoriteten S, MP och V misslyckades fullständigt vid budgeteringen i juni förra året. Socialnämnden tilldelades alldeles för lite pengar i 2014 års budget. Många miljoner fattades till nämndens nödvändiga utgifter. Det försöker nu majoriteten maskera genom ett tilläggsanslag på 12 miljoner. Något som borde regleras i den då nära förestående budgetmanglingen för kommande år och oppositionen därför röstade nej till tilläggsanslaget.

Jag gör inte som våra finstämda politiker vanligen gör, beskyller herrarna för lögn. Jag kan däremot konstatera att Olov Östlund (MP) antingen inte förstått vad som egentligen hänt eller också medvetet försöker lura väljarna. Sedan får man hoppas att Sven-Erik Lindestam väl vet att de 12 miljonerna avses täcka bara en del av Socialnämndens underskott för 2014. Hur stort underskottet blir vet man ännu inte.

Varför gick då budgetbeslutet för Socialnämnden så snett för ett år sedan? Jag, som inte var inblandad i budgetarbetet kan bara spekulera. Klart är att pengarna lagts på något annat. Jag skulle kunna tänka mig att några miljoner försvann som betalning av kommunens vilda vindkraftsatning. (Utbildning av vindkraftstekniker utan efterfrågan och hamnutbyggnad för vindkraftsparken vid Storjungfrun som inte blir av?)

Högaktuellt just nu för många Brobergfans är den sportarena de vill ha för sin elitlagssatsning i bandy. En satsning som för kommunen betyder både engångssatsning av några miljoner och sedan årliga kommunala utgifter i miljonklass. Kommunens politiker vet mycket väl att kommunen rimligen inte kan satsa dessa miljoner, men man säger av rent taktiska skäl inget före valet.

Vi vet också att Söderhamn, en kommun i miniklassen, behöver öka personaltätheten och kvalitén i bland annat hemtjänsten, äldreomsorgen och skolan. Totalt rör sig medelsbehovet här om många miljoner kronor, som bara delvis kan finansieras genom att slopa några så kallade strateger i kommunförvaltningen.

Svend Dahl, en bra krönikör tills nu?

Söderhamns-Kuriren 1/9 innehöll en ledarartikel om asylansvar skriven av Dahl, som är opinionsanalytiker och chef för Liberala Nyhetsbyrån. Artikelns rubrik lyder Världen brinner – KDU ser på.

Dahl har, vad jag förstår, alldeles uppenbart valt att helt missförstå en artikel skriven av Sara Skyttedal, Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande. Dahl är knappast så korkad, att han inte kan förstå vad Sara Skyttedal vill ha sagt med artikeln. Sverige kan inte ta emot hur många flyktingar som helst. Andra länder i Europa bör också kunna ta emot flyktingar efter förmåga och mer därtill. Jag tar bara ett exempel och det blir då Finland, ett land och ett folk jag ändå av andra skäl gillar skarpt.

En svensk medellön ligger bland världens fem rikaste procent, skriver Dahl. Det gör att vi har bättre förutsättningar än de flesta att ta emot och hjälpa människor på flykt. Men det finns många men. Återigen då ett exempel, svensk ekonomi är så dålig att gamla sjuka pensionärer i stort sett får nöja sig med 25 år gamla pensionsbelopp, trots att penningvärdet och alltså pensionärens lön, nu är nere i en tredjedel.

Dessutom skall vi riktigt gamla ha högre skattesats än vad den svenske medelinkomsttagaren har. Detta trots att det gamla pensionsavtalet sade att pensionen skulle följa prisutvecklingen. Sverige har inte råd med sina egna gamlingar. Särskilt inte med dem som också är sjuka.

Idag finns bortåt 2 ½ miljon flyktingar samlade i staterna som gränsar till Syrien och norra Irak. Det klarar självklart inte dessa stater av ensamma. De är också så många att de måste fördelas över en betydligt större yta och då blir det i första hand fråga om Europa, där ansvaret bör fördelas solidariskt. När detta händer får inte trycket på Sverige bli sådant att landet eller en del kommuner mer eller mindre kollapsar.

Flyktingtrycket på kommunerna måste fördelas mer rättvist. Det har inte blivit så hittills och här är Söderhamn ett tydligt exempel på nuvarande katastrofala snedfördelning. Migrationsverket och Länsstyrelsen och därmed migrationsministern Tobias Billström (M) liksom integrationsministern Erik Ullenhag (Fp) har uppenbarligen inte klarat sina uppgifter. Migrationen liksom integrationen är katastrofalt snedfördelad resp. misslyckad. Samtidigt har man givit Migrationsverket fria händer att hyra in bostäder och placera ut flyktingar i kommuner som inte ges någon talan.

Söderhamn är ett klart exempel på hur dessa instansers verksamhet inte klarar en rättvis kommunfördelning och målsättningen för integration. Vår lilla kommun tog t.ex. förra året emot 237 personer trots att det avtalats med länsstyrelsen om 50 – 70 flyktingar per år. 2014 har S-hamn hittills tagit emot 130 flyktingar.

Migrationsverket har fler flyktingar boende i S-hamn än i övriga hälsingekommuner tillsammans. Då skall man veta att få av dem har ett fast riktigt jobb att gå till efter 8 år i Sverige. En hel del av dem kommer aldrig i arbete. I S-hamn bor ungefär dubbelt så många som i Hudiksvall, trots att Hudiksvall har många fler innevånare.

De som lyckas fly och komma vidare till Sverige är ofta välutbildade. Högre utbildade än svenskar med högskoleutbildning, som i Sverige, och i många fall är undermålig. Men enligt Arbetsförmedlingen har arbetslösheten i S-hamn bland utrikes födda mellan 18 och 24 år ökat med 47 % sedan förra året. För de som är långtidsarbetslösa handlar det om 400 % ökning. För några dagar sedan såg jag i tidningen att Migrationsverket bokat ett litet trevligt hotell i S-hamn. Där avser man att nu placera ett 50-tal flyktingar. Med vad jag tidigare hört om detta hotell tror jag att Söderhamn därmed missar en del besök.

Ett annat exempel är Nacka, söder om Stockholm med 90 000 innevånare. De har tagit emot 42 flyktingar i år. Hur många hotell har verket bokat i Nacka, Haninge eller Hudiksvall? Jag var inne i S-hamns centrum för ett par dagar sedan. Kanske var det en tillfällighet, men jag mötte ungefär lika många från Mellanöstern och Afrika som typiska svenskar.

Litet retade jag då upp mig på att jag, som har svårt att gå längre sträckor och då och då faller och skadar mig, var den som fick stiga åt sidan för betydligt yngre Jag är dock 87 år och föreställer mig att det syns. Jag försöker också, som fotgängare, hålla till höger vid möte. Det fick man ju lära sig för snart sextio år sedan, då högertrafiken även skall gälla gående. Men det gick aldrig hem hos Söderhamnsborna heller.

Dahl skriver: I norra Irak fördrivs och mördas kristna och i Syrien är inbördeskriget inne på sitt fjärde år. Det är dessa fasor som får Migrationsverket att tala om att 340 000 personer kan komma att söka asyl i Sverige under de närmaste fyra åren.

Siffran kan jämföras med uppgifter från FN:s flyktingorgan UNHCR som visar att det finns över en miljon syriska flyktingar i Libanon, drygt 800 000 i Turkiet och mer än 600 000 i Jordanien. Det är länder som på alla tänkbara sätt har sämre förutsättningar än Sverige att ta emot människor på flykt. Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande, Sara Skyttedal, håller inte med. Bostadsbrist och arbetslöshet bland flyktinginvandrare gör att vi ska sätta ett tak för hur många asylsökande Sverige ska ta emot, skriver hon i en artikel på DN debatt 29/9.

Någon annan ska med andra ord ta ansvar när världen brinner.

Jag får en alldeles tydlig känsla av att Dahl inte vill förstå Sara Skyttedal. Eller menar kanske Dahl att Sverige omgående skall ta emot obegränsat antal av de två och en halv miljoner som nu finns i Mellanöstern och Turkiet? Att all världens stater utom Sverige inte skall behöva hjälpa till på något sätt?

Jag tolkar Sara Skyttedal så att hon egentligen bara vill ha en rättvisare fördelning av flyktingmottagandet, att en rad länder nu i första hand måste öka sitt flyktingmottagande. Till detta vill jag lägga att främst en rad moderatstyrda kommuner i Sverige under en lång tid tagit emot väldigt få flyktingar. Där tycker jag att Migrationsverket gott kan skaffa sig boenden för en hel del flyktingar om våra broderländer i EU fortsatt inte vill ta emot dem.

Det är också synd att USA nu tröttnat på att vara världspolis. Men otack är ju världens lön och EU kan ju omöjligt åstadkomma consensus omnium om hur man städar framför egen dörr.

Vår migrationsminister, Tobias Billström (M), såväl som vår integrationsminister, Erik Ullenhag (Fp), borde nog ha avgått för länge sedan, så som de misslyckats vid fördelningen av flyktingar över landets kommuner. Så som fördelningen nu ser ut är ju dessutom integrationen i de flyktingrika kommunerna en helt omöjlig uppgift.