FRA är inte problemet

Problemet är, och har en tid varit att det skrivs och talas om FRA. Ändå skriver jag en snutt till.

1987 läste jag Jakten på Röd Oktober av Tom Clancy, en oerhört fängslande bok för den som gillar spänning, äventyr och militärhistoria. I hans böcker dock historia sådan den skulle ha kunnat vara. Nya böcker med samma och tillkommande hjältar och skurkar kom sedan i snabb följd under ett decennium, böcker som ofta omfattade nära tusentalet sidor.

Clancy var oerhört produktiv, men måste ha haft goda fackkunniga (politiskt och militärt) medhjälpare. Hans böcker innehåller mycket militära och säkerhetspolitiska både fakta och kreativa men realistiska fantasier. Det gäller såväl storpolitik som underrättelseverksamhet och arméer, flottor och flygvapen.

Clancy var under lång tid världens mest läste skönlitteräre författare och han gav en god bild av hur Kalla Kriget alternativt skulle ha kunnat arta sig. Jag tycker det är synd att dagens yngre människor oftast missar Clancys böcker, som utgavs för mer än 2 decennier sedan. Där finns många gamla sanningar väl värda att känna till. Själv läser jag just nu för andra gången Summan av skräck, som Clancy gav ut 1991, alltså för 23 år sedan och här citerar jag ett par snuttar ur den gamla boken:

Sidan 386

… Britterna har en person i Kreml som ger dem verkligt fint material. Jag känner Sir Basil Charleston och jag kan sköta kontakten. Men det innebär att vi måste avslöja något av det vi vet. I det här jobbet väntar man sig inga gratistjänster, inte i en så viktig fråga, utan vi måste räkna med att ge något verkligt värdefullt i utbyte. Det gör vi aldrig innan vi får regeringens bemyndigande.

Sidan 394

… Fyrtio minuter senare stormade Ryan och Clark in på kontoret hos generallöjtnant Ronald Olson, direktören för National Security Agency. Det låg i Fort Meade, Maryland, mellan Washington och Baltimore och påminde mycket om Alcatraz, men utan den vackra utsikten över San Francicobukten. Huvudbyggnaden omgavs av ett dubbelt stängsel som avpatrullerades med hundar på natten – något som inte ens CIA brydde sig om eftersom man där ansåg det för överdrivet teatraliskt – så tydligt var det maniska behov av säkerhet som rådde på platsen. NSA hade till uppgift att tillverka chiffersystem och att penetrera dem, att spela in och tolka vartenda litet elektroniskt ljud på planeten. Jack lämnade sin chaufför att läsa en Newsweek i det yttre kontoret, medan han själv gick in till mannen som från sitt arbetsrum på högsta våningen ledde ett organ som var flera gånger större än CIA. …

För 23 år sedan publicerade alltså världens mest läste skönlitteräre författare som stolt amerikan vad NSA arbetar med och hur de gör det. Att den europeiska signalspanande myndighet som finns på geografiskt gynnsam plats, tilldelats tillräckliga resurser av sin regering, sköter jobbet väl och samarbetar på rätt sätt med NSA kan tilldelas stormakten USA:s underrättelseresurser i sitt intresseområde.

Under hela ”kallakrigstiden” samarbetade Sverige intimt med främst Storbritannien och USA (Nato), därför att världsfreden hotades av den till tänderna rustade Sovjetkommunismen. Vi var många, både inom och utanför försvaret vilka förstod eller visste detta, liksom de väldigt många svenskar som någorlunda följde vad som hände i världen.

Det Snowdenhistorien främst avslöjar är hur oerhört naiva så många människor är. Snowden har åtagit sig ett arbete för sitt lands säkerhet, där han på heder och samvete försäkrat att han inte för obehöriga skall röja de säkerhetsåtgärder mot terrorister och fientliga stater som han för sitt land arbetar med.

Så röjer han för den presumtiva fienden, för alla, allt han fått veta i tjänsten Det är högförräderi varken mer eller mindre, men många naiva svenskar ser honom som en hjälte. Tillflyktsorten blir Ryssland, som själva signalspanar och spionerar så mycket de bara kan och som gärna ger USA en känga, men för vilket Snowden kan ha få nyheter att avslöja och som snabbt lär vilja bli av med honom.